And The Band Played On

Etikett: Etanol

Etanolvansinnet, ytterligare ett påhitt från EU

Att Centern kämpar för sin politiska överlevnad är väl ingen hemlighet, men frågan är om det verkligen kommer att öka väljarsympatierna att sätta sitt namn under en debattartikel som den energiministern Anna-Karin Hatt publicerade i helgen, tillsammans med finansminister Anders Borg, där regeringen nu flaggar för att införa en högre inblandning av etanol i bensinen (och en högre andel förnybart i dieseln).

Med tanke på vad vi vet idag om de skadeverkningar som den etanolanvändningen ger upphov till – skyhöga spannmålspriser, ökad fattigdom, skogsskövling och ”landgrabbing” i Afrika och Sydamerika under ledning av internationella megakorporationer som Shell och Monsanto – känns det inte precis som en valvinnare att propagera för ytterligare satsningar på etanol. Åtminstone inte om man är ett parti som säger sig värna om miljön. Dessutom framgår det mellan raderna att priset på etanolbränsle, E85, kommer att chockhöjas eftersom EU:s regler inte tillåter att ett det säljs billigare än bensin. Lycka till, alla ni som köpt värdelösa etanolbilar för dyra pengar – ni är nu dubbelt rökta.

I det här fallet agerar förstås Hatt och Borg bara som nyttiga idioter. Detta är inte deras eget förslag som de av någon oförklarlig anledning ger sken av, utan ytterligare ett av alla dessa hjärndöda EU-direktiv som medlemsstaterna är tvingade att införa. Annars blir det dryga böter, precis som i frågan med Datalagringsdirektivet.

Det är så det går till nuförtiden. Mer än sju av tio lagar stiftas i Bryssel, ofta i form av ”direktiv” som tjänstemän tagit fram, hårt lobbade av olika särintressen. Införandet av det så kallade E10-bränslet – 10 procent inblandning av etanol – är sålunda en del av ett EU-direktiv antaget 2009, och var ursprungligen ett påhitt av Angela Merkel under Tysklands ordförandeskap 2009. Ännu är det ganska få länder som infört E10, och i de som gjort det har det mötts av kraftiga protester, såväl från miljövänner som bilister. I Tyskland bojkottade bilisterna bränslet när det infördes våren 2011, eftersom risken var stor att framför allt äldre bilmotorer kunde skadas av den fördubblade inblandningen av sprit.

I USA har satsningen på etanol inneburit att mer än 40 procent av den majs som odlats, nu används för att köra törstiga SUV:ar, istället för att ge människor mat på bordet. Bönderna i mellanvästern jublar, eftersom de frikostiga subventionerna till de ”förnybara” bränslena i kombination med kraftigt höjda priser på majs inneburit att spannmålsodling plötsligt fått lönsamhet i nivå med oljebolagen. Nästa steg för den amerikanska etanollobbyn är att få igenom lagstiftning om ännu högre iblandning i regular-bensinen, 15 procent.

Bidrag till särintressen är förstås en tung faktor i de flesta EU-direktiv. När det gäller satsningen på förnybara bränslen, innebär det att ytterligare miljarder pumpas in i den redan toksubventionerade jordbrukssektorn, som redan mumsar i sig merparten av EU:s budget.

Franska bönder producerar till exempel miljontals liter vin varje år som ingen vill ha. Men istället för att bara hälla ut det, som tidigare, kan de nu göra industrisprit av vinet, och få betalt för det ytterligare en gång. Win! De totala utsläppen från denna typen av etanol är ungefär dubbelt så hög som från vanlig bensin, om man räknar in alla led från odling, konstgödning, maskinell skörd och själva framställningsprocessen. Alla förlorar på vansinnet – men nyttiga idioter som den svenska regeringen vågar förstås inte säga ifrån.

När man bloggar om ”miljöbränslen”, brukar det dessutom alltid dyka upp nån etanolfrälst och tala om att vi i Sverige, vi använder minsann inte vinetanol (jo, det gör vi visst men inte särskilt mycket), och den etanol som vi har i vår E85/E10 minsann kommer från sockerrörsodlingar i Brasilien som är ”hållbarhetsstämplade”. Halvstatliga Sekab, som för inte så länge sedan gjorde en nykolonial drive i Tanzania och försökte övertyga fattiga bönder om att odla energigrödor istället för spannmål, påstår till exempel att den etanol som företaget säljer är hållbarhetscertifierad – den framställs alltså etiskt utan att skövla djungel, döda babianer och jaga bort urinvånare etc etc.

Men att tala om ekologiskt hållbar etanol är ungefär i paritet med att påstå att det finns etisk vapenhandel. Även om de sockerrör som används för ”svensk” etanol inte odlas på skövlad regnskogsmark, innebär den ökade efterfrågan på biobränslen i stort att priserna på mat och spannmål ökar, och därmed att allt mer traditionell odlingsmark tas i bruk för energigrödor. Vilket gör att boskapen som tidigare betat där får flytta på sig – ofta till nedhuggen regnskogsmark.

Etanol och biobränslen är numera big business, och de dominerande företagen i branschen beter sig inte ett dugg bättre än de stora oljebolagen. Ökända agrojätten Monsanto lägger exempelvis under sig allt större landarealer i Brasilien för att möta den ökande efterfrågan på etanol i väst – med god hjälp av miljöorganisationer som WWF, som certifierar bolagets produkter. Monsanto har mötts av protester och anklagelser om ”land grabbing”, men etanolboomen gör att företaget fortsätter sin expansion.

Den globala törsten efter biodrivmedel har även gjort att Monsanto nu tagit fram en ny genmodifierad variant av sockerrör,  sorghum, som kan ge upp till 80 procent större skörd. Sorghum är via genmanipulation givetvis motståndskraftig mot Monsantos eget patenterade växtgift, Roundup, som används för att döda allt annat liv i närheten av sockerrörsplantagerna.

Men den kanske viktigaste frågan är ändå – vad får vi för pengarna? Ökade bränslekostnader (högre etanolinblandning gör förstås att bilarna drar mer per mil), högre matpriser och sannolikt fler bilar som havererar eftersom motorerna inte klara E10, kanske man kan stå ut med om vi får en bättre miljö.

Men miljöeffekten blir i praktiken nära noll. 600.000 ton kan låta som en hel del, men som alltid lika läsvärda bloggen Andas Lugnt påpekar, blir utsläppsminskningen i bästa fall 1,1 procent. Och med tanke på att Sveriges del av världens CO2-utsläppen bara är 1,6 promille blir den globala effekten av denna nya satsning på förnybart inte större än 0,02 promille.

Inte ens en finansminister skulle kalla det för något annat än ett avrundningsfel.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Den skamliga satsningen på etanol fortsätter

E10: så heter det bränsle som kommer att ersätta dagens 95-oktaniga bensin. Redan den 1 maj kommer bränslet, som har 10 procents etanoliblandning, att finnas i svenska pumpar. Orsaken till att trycka i en större andel ”miljöbränsle” i bensinen är förstås det allestädes närvarande klimathotet – och genom att blanda i en större andel etanol i soppan kommer koldioxidutsläppen att minska, är tanken.

Men även om man är övertygad om att koldioxid leder till klimatkatastrof, är det högst osäkert om det nya bränslet faktsikt leder till någon minskning. Dels är energiinnehållet i etanol lägre än i bensin, vilket gör att bilar som körs på E10 förbrukar avsevärt mer bränsle än bilar som körs på 95-oktanig bensin. Dels ifrågasätter allt fler om etanol verkligen bidrar till bättre miljö, om man ser till hela produktionskedjan. Viktiga koldioxidsänkor går förlorade när skogsmark skövlas för sockerrörsplanteringar, och processen där etanolen raffineras är både smutsig och energikrävande. Så slutresultatet kan mycket väl bli att koldioxidutsläppen blir högre än att köra vidare med fossila bränslen. Därför finns det många politiker i Europa, som EU-parlamentarikern och miljöpartisten Claude Termes från Luxemburg, som helt vill stoppa iblandningen av etanol i våra drivmedel.

Dessutom finns det stora frågetecken när det gäller hur många bilar som klarar att köra på det nya bränslet. I Tyskland, där lanseringen skett nyligen är både politiker och allmänhet i uppror mot det nya bränslet, och vägrar tanka E10 – samtidigt som det råder brist på vanlig bensin. Enligt bensinbolagen ska 93 procent av den tyska vagnparken klara E10 utan problem, men för de återstående sju procenten  – som motsvarar tre miljoner bilar – kan effekten bli dyrbara motorhaverier, som de enskilda bilägarna själva får stå för. Framför allt är det äldre bilar vars motorer tar stryk av att köras på en magrare bränsleblandning. Dessutom kan etanolen leda till ökad korrosion i bränslesystemet – vilket också kan bli mycket dyrt att åtgärda.

I Sverige, vars bilpark är bland de äldsta i Europa, är det sannolikt en betydligt högre andel än 7 procent som inte klarar  E10. En försiktig gissning kan vara att runt 400.000 bilägare lever farligt om de fyller E10 i tanken. Den enda försäkringen efter den 1 maj blir alltså istället tanka 98-oktanig bensin i tanken. Alltså, ännu större utgifter ovanpå det redan historiskt höga bensinpriset.

Men det mest skamliga i hela denna satsning på etanol, är att politikerna trappar upp den – just som matpriserna i världen sätter nya rekord varje dag. Och det är framför allt priset på majs som ökat dramatiskt de senaste sex månaderna, enligt FN:s jordbruksorgan FAO. Orsaken till detta står att finna i att majs, som tidigare var basvara i stora delar av världen, nu i allt högre utsträckning går till etanolproduktion. USA, tidigare världens största exportör av majs, använder nu 40 procent av sin produktion till att framställa bränsle till sina SUV:ar. Den amerikanska etanolindustrin, som subventionerats med ett otal miljarder dollar, drogs igång för drygt 10 år sedan av ingen mindre än expresidenten och sedermera Nobelpristagaren Al Gore, som ville säkra väljarröster i jordbruksstaterna. Och trots de uppenbara nackdelarna hejas satsningen fortfarande på av aningslösa världsförbättrare här på hemmaplan – inte minst miljöminister Andreas Carlgren och Svenska Naturskyddsföreningen.

Ändå krävs det inte särskilt mycket för att se sambanden. I ett läge där fler och fler av världens fattiga inte längre har råd att äta sig mätta, väljer våra politiker att aktivt delta i stölden av deras mat.

Jag kommer aldrig någonsin att tanka etanol i min bil. Hellre slutar jag köra.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Olja – ett bra miljöval

Missisippideltat – en död zon. Utsläppen från floden syns tydligt i rött.

Utanför Louisianas kust breder en gigantisk död zon, dubbelt så stor som Skåne, ut sig. Och den växer år för år. Bottenvegetation och korall förtvinar, fiskar och skaldjur dör. Det är en gigantisk miljökatastrof som också slår hårt mot alla dem som lever av fiske i denna del av Golfkusten.

Men det är inte på oljespillet från Deepwater Horizon-olyckan som är orsak till denna massdöd. Det är istället följden av massiv övergödning från jordbruksmarkerna kring Missisippifloden, som mynnar i Mexikanska golfen i ett mäktigt delta, känt för sitt rika och mångfaldiga naturliv. Övergödningen leder till explosiv tillväxt av giftiga alger, vilket i sin tur ger akut syrebrist i deltat. Men eftersom denna katastrof inträffar årligen, ser vi sällan någon egentlig bevakning i medierna kring denna katastrof.

Bottendöden i världens hav breder ut sig, och ökade med 34 procent mellan 1995 och 2007, enligt en rapport i tidskriften Science. Och värst är det i – Östersjön. Detta är alltså ett reellt och akut miljöproblem som oroar två av tre svenskar. Och  som dessvärre kommer att öka ännu mer i takt med att världens bilister – ivrigt påhejade av politiker och gröna lobbyister – går över till så kallade biobränslen som etanol. Sådana ”miljöbränslen” kräver ännu mer odlingsmark, och därmed ännu högre användning av konstgödsel.  En studie från 2008 från USA:s vetenskapsakademi (National Academy of Sciences) slår fast att även nuvarande federala riktlinjer för etanolinblandning i drivmedlen kommer att resultera i att den döda zonen i Mexikanska Golfen växer med upp till 34 procent.

Om man bortser från argumentet att förbränning av fossila bränslen leder till klimatförändringar och eventuella konsekvenser för mänskligheten om 50 eller 100 år, är dessvärre den bistra sanningen att olja är det minst skadliga alternativet för miljön. Förr i tiden, före fossilbränslena, använde vi naturen runt omkring för att värma våra hus och tillverka metaller. Resultatet av denna rovdrift var till exempel att i princip hela Europa – som var täckt av bok- och ekskogar – skövlades i jakten på bränsle. Idag är vi beredda att till och med offra regnskogsmark i satsningen på etanol och energigrödor – och de stora ”miljörörelserna” WWF och Greenpeace har märkligt lite att invända mot slakten på våra sista stora vildmarker. (Kanske för att klimatet ger mer klirr i kassan än fisk och orangutanger.)

Oljeutsläppet i Golfen är en gigantisk tragedi, och jag hoppas BP får betala dyrt för slarvet med säkerheten. Men denna katastrof är trots allt av övergående karaktär. Råolja är ett organiskt ämne, som sipprar upp från botten av Mexikanska Golfen även naturligt. Där, långt nere i djupet, bryts oljan ner av bakterier. Som just nu kalasar som bäst på oljespillet från Deepwater Horizon.

Andra bloggare om , , ,

Intressant?

Klarspråk om etanolbluffen

Sören Wibe, forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå, skriver i Svenska Dagbladet idag om den helgalna svenska satsningen på etanol som bränsle. En satsning som kommer att bli ihågkommen som ytterligare ett exempel där okunninga, lättlurade och ryggradslösa politiker – läs gärna Maud Olofsson och Andreas Carlgren – låtit sig duperas av en högljudd miljölobby bestående av lurendrejare och lycksökare (vissa till och med anställda som “sakkunniga”).

Den närmast religiösa fixeringen på ett ofarligt ämne i atmosfären (koldioxid) har fått konsekvenser som att vår bilindustri går under – efter påtvingade satsningar på törstiga etanolbilar i stället för snåla dieslar; att bensinmackar i glesbygden försvinner och bilisterna får köra tio mil extra för att tanka –  och att spannmålspriserna rusar i höjden och leder till hungerkravaller. Allt med benägen hjälp från våra svenska etanolföretag, som till och med försökt få afrikanska bönder att satsa på energigrödor istället för att odla spannmål.

Och det ironiska i hela denna sorgliga affär är att det i slutändan leder till högre koldioxidutsläpp än om vi fortsatt köra våra gamla bensinbilar. Ridå.

Tyvärr är etanolbluffen bara toppen av isberget i det sönderkorrumperade klimatindustriella komplexet.

Andra om , , , ,

Intressant?

En miljard svälter – vi eldar upp deras mat

ethanol-cornI dag är det Världsmatdagen, och i DN läser jag att FN:s jordbruks- och matorgan FAO beräknar att var sjätte människa på jorden svälter, eller åtminstone får för lite näring. Efter att antalet svältande sjunkit stadigt under ett par decennier, har de undernärda ökat i antal igen under de senaste åren. Den akuta orsaken är inte helt överraskande den internationella finanskrisen med ökad arbetslöshet, men även högre spannmålspriser och misslyckade jordbrukssatsningar ligger också bakom det sorgliga faktum att en jättekontinent som Afrika inte kan försörja mer än hälften av sina invåndare.

På lite längre sikt skördar Afrika idag de utebliva frukterna av vårt biståndsarbete för decennier sedan.

“Fram till 1980-talet fanns en del biståndssatsningar på jordbruk som gick snett. Det ledde till att biståndet flyttades över på mänskliga rättigheter, miljö och jämställdhet, säger biståndsexperten Inge Gerremo i intervjun med DN.se.”

Det vill säga – istället för att hjälpa folk att överleva, har vi försökt sälja på utvecklingsländerna vårt moral- och miljötänkande, på samma sätt som de missionärerna skulle omvända vildarna till den kristna tron under det förra århundradet. Visst, det finns inget käk, men hyddan är i alla fall utrustad med en sprillans ny solpanel som kan ge lite belysning – så länge det inte blir mörkt. EU-kolossen galna jordbrukssubventioner och skyddstullar har därefter gjort sitt till för att hålla Afrika kvar i misär.

Satsningen på energigrödor, dvs sådant som odlas för att driva våra etanolbilar och döva vårt miljösamvete, är också mycket omstridd. Å ena sidan kan det ge reella intäkter till fattiga jordbruksnationer. Å andra sidan riskerar ökade drivmedelspriser att driva upp matpriserna till nivåer som gör det omöjligt för många fattiga att ha råd att köpa grödor som majs och ris. Så sent som förra sommaren, skakades Mexiko (som inte precis räknas som u-land) av veritabla hungerkravaler i spåren av de skyhöga prisökningarna på tortillabröd. Anledningen till detta var att USA, som tidigare exporterat stora delar av sin majsproduktion till Mexiko, nu istället byggt etanolfabriker – med massivt federalt stöd – och det bränns nu bildligt talat upp ett antal miljoner ton tortilla i tanken på amerikanska bilköer istället för att mätta hungriga mexikaner. I takt med att oljepriset stiger, kommer efterfrågan på etanol att öka igen i takt med att vi reser oss från finanskrisen.

Världsbanken har räknat ut att de ökade livsmedelspriserna sedan 2005 gjort att ytterligare 200 miljoner människor inte längre kan äta sig mätta.

När det gäller att elda upp mat är förresten Sverige världsbäst. Ingenstans i Europa säljs det mer etanolbilar än här, vilket förstås hänger ihop med att staten premierar den som köper en ineffektiv och bränsleslukande “miljöbil” med 10.000 kr. Och svenska Sekab, samägt av ett antal norrländska kommuner och “Etanol-Jesus” Per Carstedt, försöker som bäst att övertyga fattiga bönder i Tanzania att odla sockerrör för etanoltillverkning istället för mat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Intressant?

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: