And The Band Played On

Etikett: export

Därför storsatsar Sverige på handel med medeltiden

Egentligen hade jag ju tänkt att skriva ett betydligt längre blogginlägg om regeringens havererade Saudiavtal, eftersom det finns så många bottnar i den här affären som inte kommer fram i den svenska debatten.

Men vad jag reflekterar över när jag läser uttalandena från Stefan Löfven när han närmast desperat försöker krishantera och konstaterar att förutom de militära samarbetsavtalen som sägs upp, vill statsministern ha goda diplomatiska relationer och göra fler affärer med Saudiarabien.

Varför det? Med tanke på att det uppsagda avtalet dels inte innehöll några offensiva vapen (utan mest spanings- och övervakningsteknik, sådant som bland annat krisdrabbade svenska Ericsson sysslar med) dels att Saudiarabien inte befinner sig i krig, borde det inte vara särskilt mycket mer kontroversiellt att exportera dessa varor än låt oss säga svenska mejeriprodukter.

För om vi nu på allvar anser att Saudiarabien är det medeltida, förtryckande och brutala skäggvälde som utrikesministern säger – varför ska ens den civila handeln med denna skurkstat gynnas? Varför inte bojkotta allt, precis som vi gjorde med Sydafrika en gång i tiden? Apartheid kan ju sägas vara lika utbrett i det saudiska kungadömet som i 80-talets Sydafrika, med skillnaden att det är främst den kvinnliga delen av befolkningen som förvägras mänskliga fri- och rättigheter. Och alla asiatiska gästarbetare, förstås, som jobbar i landet under ofta slavliknande förhållanden.

Den saudiska säkerhetstjänsten klarar sig nog finfint utan våra spaningssystem när de förtrycker och torterar sitt eget folk. De kan säkert framgångsrikt använda sig av Ramlösa vid waterboarding om de skulle vilja det – eller varför inte bygga om Ikeas Kallax till en praktisk sträckbänk? Möjligheten finns även att sakta strypa oliktänkare med en rejäl näve av Malacos lakritssnören.

Skämt åsido, det handlar förstås i slutändan om pengar,  och vi ska vara medvetna om att Sveriges välstånd idag är byggt på export till ett stort antal gamla och nya diktaturer runt om i världen – Kina, Vietnam, Kuba, Östtyskland, för att bara välja ett par exempel. Vi har till och med sålt kronjuveler som Volvo personvagnar till en skurkstat som stryper informationsfriheten och regelbundet avrättar sina medborgare med nackskott, när de inte kör över sovande demonstranter med stridsvagnar.  Och bara för någon dag sedan presenterade näringsminister Mikael Damberg regeringens nya exportstrategi med en lista på 26 länder som han vill storsatsa på, däribland Thailand, Egypten, Förenade arabemiraten, Qatar. Och Saudiarabien…

Bakom de stora, svulstiga deklarationerna råder alltså samma gamla realpolitik. Oavsett vad man tycker moraliskt om att handla med diktaturer och skrukstater så är det ett sorgligt faktum att vi inte hade haft mycket till exportintäkter utan dem. Eller industrier heller för den delen.

Vi hade varit lite mera Grekland, helt enkelt.

Därmed inte sagt att det var fel av Margot Wallström att kalla medeltidsmännen i Riyadh för just det – medeltida. Men det gynnar inte direkt konsumtionen av svensk yoghurt i området mellan Röda havet och Persiska viken.

Intressant?

Fler om , , ,

Anna-Karin Hatts stora feta miljardnota

Tidningarna uppmärksammar att den ökända Eljuntan, alltså megabolagen Eon, Fortum och Vattenfall, tycker de får för dåligt betalt. Hela 33 miljarder vill de driva in via höjda nätavgifter, något som drabbar alla som använder el. Juntan har nu gått till domstol för att upphäva Energimarknadsinspektionens beslut att begränsa vinstuttaget.

Givetvis är eljuntan långt ifrån några altruister, men vi ska samtidigt vara medvetna om att det är en annan statlig myndighet – Energimyndigheten – som till stor del bäddat för de höga nätkostnaderna. Energimyndighetens främsta uppgift är sedan sitt bildande att maximera utbyggnaden av förnybar el – vindkraft – i Sverige.  Vilket gör myndigheten till en slags offentligfinansierad lobbyorganisation med egen generaldirektör.

Hur som helst, utbyggnaden så här långt har redan krävt mycket kostsamma investeringar i elnätet, som aldrig konstruerats för en närmast kaotisk situation där effekten i nätet  fluktuerar med flera GWh från en tid till annan. Alltså just det som händer när elproduktion från intermittent, opålitlig vindkraft plötsligt upphör och nätbolaget snabbt måste växla över till reglerkraft.

Och den anpassningen stannar inte vid några 33 miljarder. För att klara målet på en utbyggnad till 30 GWh, som Energimyndigheten och vindkraftsbranschen har – kommer det att krävas betydligt större investeringar än så. I en ny rapport från KVA:s energiutskott uppskattas kostnaden för denna utbyggnad, inklusive anslutning av nätet till kontinenten, att bli i runda tal 97 miljarder kr. Kungliga vetenskapsakademien har även tidigare slagit fast att den storskaliga satsningen på vindkraft är både dyr och meningslös.

Och det är förstås elkunderna som plockar upp notan för utbyggnaden.

Samtidigt råder det långt ifrån någon brist på el, tvärtom har vi ett gigantiskt överskott. Och eftersom Sverige producerar betydligt mer vad vi gör av med, tvingas vi sälja elen med förlust till utlandet. I fjol exporterades rekordmycket, 20 Gwh, en affär som gick med miljardförlust. Denna subventionerar  elkunderna, via den tvångsskatt som kallas elcertifikat. (Den vill förresten de offentligbetalda lobbyisterna på Energimyndigheten höja, så det blir ännu mer vindkraft, större förluster och ännu dyrare elpris. Kodordet här är att höja ambitionen i elcertifikatssystemet.)

Vi betalar alltså miljarder för el som vi inte behöver – vår nuvarande export täcker t ex mer än halva Danmarks elbehov. För att producera detta elöverskott, som måste dumpas på den europeiska marknaden till förlustpris, subventionerar vi först produktionen av denna el, och tvingas sedan täcka förlusten.

Sveriges energiminister heter Anna-Karin Hatt. Hon tycker att ovanstående är ett exempel på en utmärkt svensk exportsatsning, och menar dessutom på fullt allvar att det är vindkraften som vi har att tacka för låga elpriser och en konkurenskraftig industri:

”Det blir en bra exportindustri som kommer att säkra ett lågt elpris…  När det inte finns vatten i magasinen och kärnkraften står stilla behöver basindustrin i Sverige ett tredje ben att stå på. Tack vare det bra vindläget i Sverige kan vi nu få ett säkert tredje ben att stå på.”

Vi kan bara hoppas att alla fritt tänkande människor drar sina egna slutsatser av dessa uttalanden vid valet 2014, och befriar riksdagen från det lilla extremistparti (för närvarande knappt fyra procent) som är huvudansvarigt för denna galna miljardrullning och som hållit Sveriges energipolitik gisslan ända sedan 70-talet.

Ett solkart fall för Slöseriombudsmannen är det i alla händelser.

Intressant?

SvD 1, 2, DN

Andra bloggar om , , , , ,

© 2021 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: