Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: fattigdom

Konsten att missförstå ekonomi

Engelska hjälporganisationen Oxfam släpper med jämna mellanrum rapporter om orättvisorna i världen – nu senast i dagarna när organisationen kommit fram till att 62 superrika äger mer än 3,5 miljarder av de fattigaste i världen tillsammans. Chockerande nyheter, vilket givetvis fått vänsterinriktade debattörer att gå i taket. Roffarkapitalismen måste stoppas, de rika måste beskattas!

I verkligheten ligger det inte riktigt till på det sätt som beskrivs i de indignerade ledarsticken – även om man givetvis kan hålla med om att det borde gå att beskatta den rikaste procenten hårdare. Men som bland andra DN skrivit om är beräkningsgrunden tveksam, då den blandar friskt mellan faktiska inkomster och lån. Slutsaten blir att den som lånat pengar till en bostad som sedan sjunker marginellt i pris, alltså vips är fattigare än en bonde i Pakistan som i gengäld inte har några lån alls.

Alla inser vid närmare eftertanke att det är ganska galet att räkna på detta sätt. I verkligheten har ju de flesta fått mer pengar i plånboken – de rikare har blivit ytterligare lite rikare, men i gengäld har de fattigaste fått det oändligt mycket bättre under de senaste decennierna. Den ohejdade roffarkapitalismen till trots, har den extrema fattigdomen halverats mellan 1990 och 2010. Andelen undernärda har fallit från nära 24 procent till 14 på lite dryg 20 år. Och att människor fått det bättre, även i de fattigaste delarna av världen märks inte minst på att allt fler har råd att ta sig till Europa för att söka asyl.

Men i rådande debattdiskurs handlar allt om relativitet. Det är bättre att de rika blir fattigare än att de fattiga blir lite rikare. Bättre att omfördela från en liten kaka – så att alla får det lika dåligt –  än att riskera att de rikare samlar ännu mer pengar på hög.

I vänsterns idealvärld handlar det mesta om att alla solidariskt ska dela knapphet och lidande, förutom då den lilla klick som styr. För denna grupp, den jämlikaste av jämlikar, existerar dock inga sådana begränsningar. För dem existerar inga bostadsköer, och den arbetande klassen ska utan knot finna sig i att solidariskt finansiera ledargarnityrets vidlyftiga leverne. Sådan är socialismen – i praktiken.

Samtidigt är det intressant att notera att just det som alla indignerade tyckonomer ägnar stor upprördhet åt när det gäller Oxfamrapporten, beskrivs som en stor framgång när det handlar om svensk ekonomi. Det var nämligen inte så länge sedan som den svenska konjunkturen av finansministern beskrevs som en ”nyproducerad Tesla” och växte rekordsnabbt – trots kris i flyktingmottagning och stora påfrestningar på de sociala välfärdssystemen.

Den stora BNP-ökningen i slutet av 2015, som var orsaken till alla positiva rubriker för några veckor sedan, berodde dock inte på att det gick bättre för Sverige i allmänhet. Vi exporterade inte mer och folk shoppade inte loss mer än brukligt  – det som drev tillväxten var istället lånade pengar. Staten förde över mångmiljardbelopp från biståndsbudgeten för att betala för flyktingkrisen. Ungefär som ett gigantiskt SMS-lån som  ”stimulerat” ekonomin och därmed satt avtryck i en ökad bruttomnationalpriodukt.

Enligt Oxfams sätt att se på saken har därmed svenskarna i gemen fått det  betydligt sämre, och fattigdomen i landet som en konsekvens av detta ökat. Samtidigt som det alltså ses som positivt för konjunkturen att vi skuldsätter oss allt mer.

Ibland kan det vara svårt att förstå sig på ekonomi.

Intressant?

Fler om , ,

Helt bäng om dengue

I ett inslag i SVT varnar forskare för att Sverige inom bara ett par år kan drabbas av den fruktade denguefebern – en svår virussjukdom som sprids via myggbett ochhärjar framför allt i asiatiska länder som Thailand. I värsta fall kan sjukdomen leda till döden. Och i ett mera tropiskt klimat, menar forskarna, kan sjukdomen få fäste även i Sverige. Detta mer tropiska klimat, som sägs vara på väg, känns kanske just i dessa dagar ganska avlägset. Men det kommer att ändras, och snabbt kommer det att gå om man ska tro Anders Björkman på Karolinska Institutet i Solna. I inslaget slås det nämligen fast:

Med en temperaturhöjning på två grader skulle de smittbärande myggornas geografiska spridning kunna utökas med 30 procent de närmaste 15 åren.

Nu finns det ett par problem här, framför allt med fakta. Dels har den globala medeltemperaturen bara ökat med c:a 0,8 grader på de senaste dryga hundra åren. Dels har temperaturen stått och stampat på samma fläck de senaste 18 åren. Utan att på något sätt förringa risken för kommande temperaturhöjningar som ett resultat av skyhöga koldioxidutsläpp, krävs det någon typ av närmast apokalyptisk händelse för att medeltemperaturen ska hinna klättra med två grader celsius på bara 15 år. Med nuvarande uppvärmingstakt på 0,08 grader per decennium skulle detta innebära en nära 17-faldig ökning av uppvärmningstakten från och med idag. Möjligen hade planeten snabbt kunnat värmas upp på detta sätt ifall en gigantisk asteroid träffat Jorden och knuffat den i en ny bana runt solen. Eller om någon plötslig Day after tomorrow-händelse dramatiskt skiftat jordaxelns lutning. I bägge dessa fall hade vi dock haft betydligt större problem att ta hand om än denguemyggor i Sverige.

Nyheten påminner dock lite om de klimatlarm vi brukade höra för ett par år sedan. Då det var framför allt risken för malaria som klimatforskarna skrämde med. Denna tropiska sjukdom, varnades det för, skulle komma att bli allt vanligare i Sverige i takt med stigande temperaturer. Vad få som brydde sig om att nämna då var att malaria inte alls är någon tropisk sjukdom. I 1800-talets Fattigsverige var malaria, eller ”frossan” som sjukdomen kallades då, tvärtom en ganska vanlig dödsorsak, och anledningen till att viruset spreds var framför allt fattigdom, bristande hygien och trångboddhet. I de små, fuktiga och smutsiga statarstugorna, där dussintals människor trängdes med varann, trivdes myggorna finfint. Med högre levnadsstandard, bättre bostäder och storskalig utdikning av kärr och våtmarker – där myggorna kläcktes – utrotades sjukdomen i Sverige i början av 1900-talet.

Risken för att det svenska klimatet skulle orsaka en ny våg av vare sig malaria eller denguefeber får därför anses som osannolik. Däremot håller vi som bäst på att återintroducera exakt de riskfaktorer som spred malarian på 1800-talet. Runt om våra tätorter breder just nu överbefolkade kåkstäder ut sig, där varken rent vatten eller avlopp finns att tillgå. Och i flyktingförläggningarna trängs allt fler in – uppåt sex personer tvingas idag dela på ett litet rum på 12 kvadratmeter. Detta är tyvärr perfekt grogrund inte bara för malaria utan även andra sjukdomar. Och vad jag kan läsa mig till om denguefeber, verkar ungefär samma faktorer ligga bakom de senaste årens utbrott i Asien.

Lägg till detta EU:s i många avseenden helgalna vattendirektiv, som i delar handlar om att återställa svenska våtmarker och kärr som de var en gång på 1800-talet, innan de dikades ur och malaraiamyggan försvann. Och eftersom det handlar om regler som EU-byråkraterna beslutat om, måste Sverige som alltid vara bäst i klassen. Räkna alltså kallt med att vi om några år har återintroducerat även den svenska malariamyggan i vår fauna – ungefär samtidigt som det sista jordbruket läggs ner i brist på lönsamhet.

Sådana unintended consquences är givetvis alldeles för jobbiga att ta tag i för våra politiker, och därför är det enklast – och garanterat ofarligt – att skylla på klimatet. Dessutom garanterar det att forskningspengarna fortsätter att rulla in.

Intressant?

Fler om , , , ,

Jorden blir grönare, skördarna slår rekord – då larmar public service om hotande missväxt


Det vi kallar public service och tvingas finansiera med ett par tusen spänn varje år, missar sällan chansen att berätta om snaskiga nya hot mot mänskligheten som kan drabba oss någon gång i framtiden – som missväxt, svält och flyktingkatastrofer i spåren av de hotande klimatförändringar som sägs pågå för fullt – trots att temperaturen stått stilla i snart 18 år – och om kanske bara några decennier kommer att leda till en katastrof framför allt för fattiga i Asien och Afrika. Redan nu sägs det varmare klimatet hota livsmedelsproduktionen i stora delar av världen, och värre kommer det (eventuellt) att bli, enligt en ny studie. Som inte oväntat plockas upp av SR:s vetenskapsredaktion.

Sådana där domedagshistorier dyker upp med jämna mellanrum, senaste larmet kom i mars då bland andra The Guardian kunde avslöja att  klimatförändringarna slår redan mot livsmedelsförsörjningen.

Samtidigt med dessa dystopier når oss emellertid den betydligt gladare nyheten att årets spannmålsskördar – I USA, Ryssland, Ukraina och Europa (inklusive Sverige) kommer att bli rekordstor. Det innebär i sin tur lägre matpriser, och alltså färre av världens fattiga som behöver gå hungriga.

I Sverige anges en mild höst och vinter vara orsaken, men detta är knappast förklaringen i till exempel USA, där vintern var den kallaste och längsta på flera decennier – i Michigansjön flöt isberg omkring så sent som i slutet av juni.

Trenden mot större och bättre skördar har istället pågått under många år –  och till stor del beror tillväxten på den tusendel i ökad koldioxidhalt i atmosfären som vi har idag jämfört med några decennier sedan (den har stigit från från 0,3 till 0,4 procent av atmosfären). För många kanske detta kommer som en chock – koldioxid är ju en förorening som hotar allt liv på Jorden?

Knappast. För som de flesta vet som inte bara lyssnar till domedagsprofeter och Åsa Romson, är koldioxid livsviktig för allt liv på Jorden. Den är näring för alla växter – och ju högre halt, desto bättre växer det, vilket alla växthusodlare är väl medvetna om. Dessutom gör den högre co2-halt att växter även blir bättre på att klara perioder av torka – något som lett till att världens ökenområde minskat rejält på senare år. Mellan 1982 och 2011 blev 20,5 procent av Jordens yta grönare, medan bara 3 procent blev torrare. (Titta gärna på filmen med Matt Ridley (ovan), så förklarar det i mer detalj.)

Fakta som dessa skulle emellertid aldrig tas upp av Sveriges radio eller SVT, eftersom det förstör den på förhand regisserade berättelsen om den antågande domedagen.

En domedag som bara kan förhindras om vi genast underkastar oss planekonomi, slutar köra bil och flyga på semester, upphör med att äta kött och går över till insekter, avskaffar kärnkraften och börjar jobba med självhushållning alternativt reperara varandras cyklar.

Fast det blir en allt svårare konst att följa kartan och totalt ignorera verkligheten.

Intressant?

Fler om , , ,

Kungen och WWF kräver att vi ska satsa våra pensionspengar i skräpaktier

kung_carl_xvi_gustaf

Kung Carl XVI Gustaf, Sveriges statschef. Hans apanage påverkas inte av utvecklingen på börsen. Foto: Wikimedia Commons

Världens största och mäktigaste miljölobbyist, Världsnaturfonden, bildad av europeiska kungligheter, finansierad av oljejätten Shell och sydafrikanska tobaksmiljardärer, är en global jätte som omsätter flera miljarder och vars amerikanske ordförande tjänar mer än USA:s president.

I Sverige företräds WWF av bland andra Sveriges konung, Karl XVI Gustaf, vår statschef och tillika hedersordförande i Världsnaturfondens förtroenderåd. I denna position ställer han sig därmed bakom de långtgående krav som WWF ställer på hur förvaltningen av de svenska pensonsplaceringarna måste förändras i framtiden.

I rapporten Du äger. Placeringar för en levande planet?, som debatteras på ett seminarium i Almedalen i morgon den 3 juli, har WWF gått igenom vilka fonder som placerar sina pengar i den traditionella energisektorn – dvs kol, olja och gas. Fossila bränslen, som står för mer än 80 procent av världens energibehov, måste enligt WWF motarbetas finansiellt, genom de placeringar som enskilda stater förfogar över – däribland våra framtida pensioner – styrs bort från dessa sektorer och istället satsas på grön tillväxt. Därför kräver WWF att AP-fonderna, som förvaltar 4.000 miljarder, ”avinvesterar” från dessa bolag, som anses sätta käpps i hjulen för det globala klimatarbetet.

renixx_vs_stoxx

Utvecklingen för fossilaktier respektive gröna placeringar under en 12-årsperiod. Det är den gröna kurvan vi alltså ska satsa våra pensioner på.

Nu finns det ju som alltid ett smärre problem i sammanhanget – nämligen att gröna investeringar på börsen så här långt varit långt mindre lönsamma än placeringar i den traditionella energisektorn. Eller rättare sagt – samtliga satsningar på grön energi har varit rena förlustaffärer, något jag berört i tidigare inlägg:

Renixx är världens första och äldsta globala index över företag verksamma inom den förnybara energisektorn, och startades 2002. Den som då investerade 1000 kr i förnybar energi, har idag bara 280 kr kvar – en nedgång med 72 procent. Samma pengar investerade i  den traditionella olje- och gassektorn har mer än fördubblats och är idag värda 2400 kr.

Den danske miljöekonomen Björn Lomborg har varnat för detta upprepade gånger, och har dessutom i dagarna släppt en ny film via Bill Gates Foundation, där han går till attack mot dem som vill förvägra fattiga människor i tredje världen tillgång till billig och tillförlitlig energi –alltså  precis det vi tar för givet. Människor som i brist på el dör i tusental för att de tvingas elda inomhus med ved och dynga.

Det enda realistiska sättet att lyfta levnadsstandarden hos denna den fattigaste delen av befolkningen är att låta dem få tillgång till billig fossil energi – något som motarbetas aktivt av den uppburna eliten i bland annat WWF. Och ett effektivt sätt att stoppa utvecklingen är, enligt WWF, att vi sätter våra framtida pensioner på spel i organisationens privata korståg mot oljan.

Det finns ett uppenbart moraliskt dilemma här som någon faktiskt borde diskutera med Hans Majestät, kung Carl XIV Gustaf. Det är dock inget vi nånsin kommer att få uppleva i public service.

Intressant?

Fler om , , ,

En passande anklagelseakt

Dominique Strauss-Kahn i polisarrest i New York.

Ordföranden för mäktiga Internationella valutafonden (IMF), Dominique Strauss-Kahn, sitter anhållen i New York, misstänkt för sexuella övergrepp mot en hotellstäderska. Och trots att anklagelserna är grava, och långtifrån något att skämta om, kan man ändå inte komma ifrån att det på något sätt är en passande anklagelseakt mot den högste ansvarige för en multinationell lånehaj som genom större delen av sin historia anklagats för att permanenta fattigdom och misär i de länder som fått den tveksamma förmånen att ta emot valutafondens lånepaket.

I New York Post idag skriver författaren Doug Bankow under rubriken Fund for nation-rape om IMF:s ruttna historia och hur dess verksamhet mestadels handlat om att hålla korrupta och konkursmässiga regimer under armarna. Istället för att genomföra de nödvändiga saneringar som behövs, kopplat till nedskrivning av skulder – som alltså skulle drabba de banker som varit vårdslösa nog att låna ut pengar utan säkerhet – ställer IMF gladeligen upp med nya SMS-lån för att skjuta upp den oundvikliga statsbankrutten ytterligare en tid. Samtidigt tvingas medborgarna i låntagarstaterna till hårda nedskärningar i trygghetssystem, lönedumpningar och galopperande arbetslöshet.

IMF (och även EU på senare år) har utvecklats till internationella lånehajar, som mer eller mindre frivilligt tvingar länder i ekonomiskt trångmål att ta emot pengar mot rena ockervillkor. Allt för att rädda ett havererade finansiella projekt – som Eurosamarbetet – eller se till så att storbanker går fria från kreditförluster.

Vinsterna privatiseras, kollektivet får ta förlusterna. Och de som ska betala kalaset – i Grekland, Portugal eller Irland – blir bara fattigare, ju fler stödpaket som röstas igenom.

På ett sätt är det bra att valutafonden hamnar i strålkastarljuset – även om DSK:s påstådda våldtäkt trots allvaret är ett av organisationens mindre problem. Det största är själva IMF:s existens.

Intressant?

Aftonbladet, SvD 1, 2, DN 1, 2, 3

Andra bloggare om , , , ,

Den skamliga satsningen på etanol fortsätter

E10: så heter det bränsle som kommer att ersätta dagens 95-oktaniga bensin. Redan den 1 maj kommer bränslet, som har 10 procents etanoliblandning, att finnas i svenska pumpar. Orsaken till att trycka i en större andel ”miljöbränsle” i bensinen är förstås det allestädes närvarande klimathotet – och genom att blanda i en större andel etanol i soppan kommer koldioxidutsläppen att minska, är tanken.

Men även om man är övertygad om att koldioxid leder till klimatkatastrof, är det högst osäkert om det nya bränslet faktsikt leder till någon minskning. Dels är energiinnehållet i etanol lägre än i bensin, vilket gör att bilar som körs på E10 förbrukar avsevärt mer bränsle än bilar som körs på 95-oktanig bensin. Dels ifrågasätter allt fler om etanol verkligen bidrar till bättre miljö, om man ser till hela produktionskedjan. Viktiga koldioxidsänkor går förlorade när skogsmark skövlas för sockerrörsplanteringar, och processen där etanolen raffineras är både smutsig och energikrävande. Så slutresultatet kan mycket väl bli att koldioxidutsläppen blir högre än att köra vidare med fossila bränslen. Därför finns det många politiker i Europa, som EU-parlamentarikern och miljöpartisten Claude Termes från Luxemburg, som helt vill stoppa iblandningen av etanol i våra drivmedel.

Dessutom finns det stora frågetecken när det gäller hur många bilar som klarar att köra på det nya bränslet. I Tyskland, där lanseringen skett nyligen är både politiker och allmänhet i uppror mot det nya bränslet, och vägrar tanka E10 – samtidigt som det råder brist på vanlig bensin. Enligt bensinbolagen ska 93 procent av den tyska vagnparken klara E10 utan problem, men för de återstående sju procenten  – som motsvarar tre miljoner bilar – kan effekten bli dyrbara motorhaverier, som de enskilda bilägarna själva får stå för. Framför allt är det äldre bilar vars motorer tar stryk av att köras på en magrare bränsleblandning. Dessutom kan etanolen leda till ökad korrosion i bränslesystemet – vilket också kan bli mycket dyrt att åtgärda.

I Sverige, vars bilpark är bland de äldsta i Europa, är det sannolikt en betydligt högre andel än 7 procent som inte klarar  E10. En försiktig gissning kan vara att runt 400.000 bilägare lever farligt om de fyller E10 i tanken. Den enda försäkringen efter den 1 maj blir alltså istället tanka 98-oktanig bensin i tanken. Alltså, ännu större utgifter ovanpå det redan historiskt höga bensinpriset.

Men det mest skamliga i hela denna satsning på etanol, är att politikerna trappar upp den – just som matpriserna i världen sätter nya rekord varje dag. Och det är framför allt priset på majs som ökat dramatiskt de senaste sex månaderna, enligt FN:s jordbruksorgan FAO. Orsaken till detta står att finna i att majs, som tidigare var basvara i stora delar av världen, nu i allt högre utsträckning går till etanolproduktion. USA, tidigare världens största exportör av majs, använder nu 40 procent av sin produktion till att framställa bränsle till sina SUV:ar. Den amerikanska etanolindustrin, som subventionerats med ett otal miljarder dollar, drogs igång för drygt 10 år sedan av ingen mindre än expresidenten och sedermera Nobelpristagaren Al Gore, som ville säkra väljarröster i jordbruksstaterna. Och trots de uppenbara nackdelarna hejas satsningen fortfarande på av aningslösa världsförbättrare här på hemmaplan – inte minst miljöminister Andreas Carlgren och Svenska Naturskyddsföreningen.

Ändå krävs det inte särskilt mycket för att se sambanden. I ett läge där fler och fler av världens fattiga inte längre har råd att äta sig mätta, väljer våra politiker att aktivt delta i stölden av deras mat.

Jag kommer aldrig någonsin att tanka etanol i min bil. Hellre slutar jag köra.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: