Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: FI

Partiernas Facebooksiffror är hårdvaluta – därför borde de granskas kritiskt

fi_1

Populära i Turkiet. Efter det senaste nytillskottet av följare är nu drygt var femte av FI:s fans på Facebook från Turkiet. Källa: Socialbakers.com

För några veckor sedan avslöjade bloggen Cornucopia att Feministiskt initiativ (FI) över en natt fått hela 10.000 nya följare från Turkiet på sin Facebooksida. Detta stora tillskott gjorde att FI snabbt drog ifrån de andra partierna i sociala medier och gick över den magiska gränsen 100.000 gillanden. Feministiskt initativ firade sin Facebook-succé med att deklarera att partiet vuxit till en ny folkrörelse på nätet – en rörelse på väg med stormsteg mot Riksdagen.

Problemet var att dessa turkiska följare knappast klickat på FI:s gillaknapp av solidaritet med den feministiska kampen eller ens var intresserade av sidan. Det handlade istället om fejkanvändare från en turkisk så kallad klickfram – alltså ett företag som säljer annonsklick eller fans i sociala medier. Detta är förstås rent annonsfusk, men ifall FI själva betalt för sina fejkanvändare eller inte, är fortfarande oklart. (På Cornucopia hävdade visserligen ett annonsföretag att det förmedlat de turkiska följarna till FI – och att ytterligare 35.000 följare hade levererats via köpta kampanjer tidigare, men källan till detta ifrågasattes av flera bedömare.)

fi_2

Men feministiskt initiativ förnekade kategoriskt att några pengar över huvud taget var inblandade i partiets framgångar på Facebook. ”Vi har inte ens råd med reklam”, försvarade sig  FI:s sociala medier-ansvariga. Sedan rann affären ut i sanden, ingen tidning brydde sig om att granska det faktum att FI:s Facebookframgångar delvis byggde på luft. Dessutom tog partiet kontakt med Facebook som rensade bort de turkiska fansen från sidan.

Men nu, bara några veckor senare, har Feministiskt Initiativ återigen tagit ett stort kliv i antalet FB-följare – och har nu nära 124.000 följare, enligt siffror från analysföretaget Social Bakers. Av dessa har en stor del tillkommit sedan förra veckan – och återigen är det just i Turkiet som partiet har sin stora tillväxt. Var femte Facebookfan som gillar FI, kommer nu alltså från Turkiet.

Att  detta skulle röra sig om organisk tillväxt – alltså människor som går in och gillar sidan av eget fritt val – får anses som uteslutet. Det handlar antingen av följare som är bottar eller härstammar från klickfarmer – men om FI själva betalt för dem är naturligtvis omöjligt att svara på.

Det finns fyra olika förklaringar till denna plötsliga anstormning av turkiska följare:

  1. FI själva har köpt användarna men vågar inte säga det rakt ut.
  2. En finansiellt välbemedlad anhängare till den feministiska kampen har betalt för följarna, utan att informera partiets ledning.
  3. 3. En motståndare till FI beställer ett stort antal fejkade följare, för att på så sätt kompromettera partiet och utmåla det som oseriöst. Vad som talar emot detta är att ingen över huvud taget uppmärksammat det hela förutom en privat blogg. (Om man vill dra någon i smutsen borde det i konsekvensens man sammanfalla med en maffig medial kampanj.)
  4. Den turkiska anstormningen är en del av en köpt annonskampanj, där det ansvariga annonsnätverket i sin tur köpt klick (eller gillanden) från en botfarm/klickfarm för att leverera det önskade resultatet.
  5.  Det är inget fuffens alls – utan bara Facebooks affärsmodell som havererat. Tomas Wahlstedt, rådgivare på IT-säkerhetsbolaget Sentor, varnade i en debattartikel så sent som förra månaden att så kallad click fraud nu är så omfattande att det är ett hot mot hela nätannonseringen. 61 procent av världens Internettrafik, alltså mer än hälften, är idag botgenererad – alltså fejk, och Facebook är bland de värst utsatta. Det är spamnätverk, klickfarmer i Asien eller Egypten – eller botnätverk som levererar klick till betalande annonsörer, som köper sidvisningar och klick i tron att de når riktigt människor med sina kampanjer.


Som filmen ovan visar (h/t Cornucopia) behöver det alltså inte röra sig om medvetet fusk – de stora klickfarmerna går nämligen in och gillar alla möjliga sidor, för att på detta sätt dölja spåren av sin egentliga verksamhet.

Baksidan av att få in 27.000 fejkade följare är att de verkliga, engagerade fansen på FI:s Facebooksida späds ut. Och eftersom ett Facebookinlägg bara visas för en del av sidans följare (exakt hur många styrs av Facebooks algoritmer) når uppdateringarna allt färre verkliga följare.

Eller i klartext: Facebook-annonsering är inte bara bortkastade pengar – det är direkt kontraproduktivt och leder till att allt färre verkliga följare nås av de buskap man betalat för att distribuera.

Och, som Jack Werner i Metro skrev i en kommentar till händelsen förra månaden , är det egentligen ointressant om det är FI själva som betalt för följarna, eller någon annan.

Men händelsen sätter fingret på ett annat problem: Vilken beredskap har vi som journalister när det gäller att granska de olika partiernas styrkeförhållanden i sociala medier? Problemet med uppblåsta siffror är inte unikt för FI,  även SD har anklagats för att förbättra Facebooksiffror på konstgjord väg.

I en tid när en allt mer anemisk press får allt mindre tid åt kritisk granskning – samtidigt som närvaro i sociala medier blir en allt viktigare valuta – leder bara misstanken om fusk till att vi har ett verkligt problem. Idag kan Facebookföljare vara ett lika viktigt mått på framgång som opinionsundersökningar, och framgångar i social medier kan därmed påverka hur mycket partiet uppmärksammas i medierna. Många följare på Facebook ger alltså utdelning i form av fler inbjudningar till TV-soffor och debatter.

Därför är det synd att nyheten om FI:s fejkföljare inte verkar intressera journalistiskt. Det logiska vore att kräva öppenhet och transparens från alla partier – inte bara när det gäller partibidrag utan också ifall någon betalat för framgångarna på Facebook eller Twitter.

Detta särskilt som sociala medier sägs bli den viktigaste kommunikationsplattformen för partierna i höstens val.

Intressant?

Fler om , , ,

Minoritetens diktatur

Expressens Anna Dahlberg tog i lördags upp ett alltmer påträngande problem – framväxten av en extrem och polariserad samhällsdebatt, där de traditionellt samhällsbärande partierna som S & M sakta tynar bort – till förmån för partier med i flera avseenden en extrem politisk agenda, både på höger och vänsterkanten.

Detta, förklarar Dahlberg, beror till stor del på att vår mediala scen har ”amerikaniserats”, delvis som ett resultat av Twitters popularitet hos framträdande opinionsbildare. Det behövs inte många upprörda RT förrän det beskrivs som en ”twitterstorm” i alltmer ängsliga och trängda medier (det som förr i tiden brukade heta att folk ”rasade”).

Men hon missar en sak: I Sverige har vi inte någon slags ideologisk balans när det gäller våra stora medier. I USA finns både höger- och vänsterinriktade stora tv-kanaler, medan samtliga storstadsmedier i Sverige bekänner sig till en mer eller mindre vänsterliberal världsbild. Public service å sin sida, har en massiv övervikt med miljöpartistiska sympatisörer, vilket förstås får till följd att rena galenskaper från Fridolin och Romson – som att vi utan problem kan avskaffa 40 procent av vår elproduktion – aldrig granskas kritiskt i statstelevisionen.

Men det verkligt allvarliga med det alltmer ängsliga debattklimatet och den krympande acceptansen för vilka åsikter som är tillåtna utan att bli skälld för Sverigedemokrat, rasist eller vit kränkt man – en åsiktskorridor som Urban Ahlin är den senaste i raden att ha fått uppleva – är vad det i förlängningen gör med själva politiken. För i takt med att de tidigare stora samhällsbärarna, de partier som trots allt går till val på att ta ett helhetsansvar för Sverige, saktar tynar bort och de extrema flankerna med radikala enfrågepartier växer – partier som inget har att förlora på att driva mer eller mindre extrema politiska krav ända in i kaklet – hamnar vi i en situation där till slut kanske 70-80 procent av väljarna får se sina röster bortkastade.

Istället för ett ansvarsfull ekonomiskt program, en genomtänkt energipolitik och en fungerande välfärdssektor som skapar jobb åt 100.000-tals människor, får vi istället en situation där bägge blocken tvingas in i ett politiskt gisslandrama som riskerar bli förödande för Sverige. Med Miljöpartiet (och kanske även V) som påtänkt regeringspartner tvingas Stefan Löfven till en betydligt hårdare vänstersväng än vad han som gammal fackordförande egentligen är bekväm med, där radikal miljö- och energipolitik väntar med stängda kärnkraftverk och chockhöjda energipriser. Lägg till detta krav på kraftigt höjda bränsle-, gödsel och och transportskatter, och vi har en veritabel giftcocktail som kommer att göra stora delar av Sverige utanför storstäderna obeboeliga i takt med att såväl industrijobb och jordbruk försvinner.

Och detta trots att en massiv majoritet av valmanskåren är emot en sådan utveckling.

I Alliansen ser det inte så mycket enklare ut. Fredrik Reinfeldt varit tvungen att liera sig med det borgerliga parti som stretar emot mest när det gäller en ansvarsfull energipolitik – Centern.

Vi kan kalla det minoritetens diktatur.

I Tyskland valde politikerna att lösa denna besvärliga gisslansituation med att de stora partierna – CDU och Socialdemokraterna – bildade en allians och körde över de bråkiga enfrågepartierna. Och frågan är om det inte är mer demokratiskt att låta majoriteten av väljarna styra politiken, än små extrema enfrågepartier med dogmatisk enögdhet? Tillsammans utgör MP, SD, V, FI och C (som möjligen inte är ett enfrågeparti, men ändå är det parti som gjort störst skada för den svenska energipolitiken) trots allt en minoritet.

Jag är övertygad om att ett inte oanseligt antal sossar och moderater på allvar funderar över hur de ska sälja in möjligheten av en stor koalition i höst.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Danskarna har rätt – vi har ingen valhemlighet

Val, svensk modell. 1: lämna ditt röstkort och visa legitimation. 2: välj parti så att alla ser det. 3: Ställ dig bakom skynket och klistra kuvert.

Danska regeringen, som består av de borgerliga partierna Venstre (V) och De Konservative (K), varnar för att yttrandefriheten i Sverige är hotad. Anledningen är dels att Sverigedemokraterna vägrades att visa sin valfilm i TV4, dels att alla kan se vilka valsedlar man tar i röstlokalen.

När det gäller filmen så är danskarna förstås ute och cyklar – en tevekanal har en ansvarig utgivare som naturligtvis beslutar om vad han eller hon vill ska publiceras. Det handlar inte om demokrati eller ens censur – Sverigedemokraterna har ju massvis av kanaler att sprida sin film, till exempel via YouTube. Så gnället om censur och yttrandefrihet blir ju bara löjligt.

Däremot är kritiken mot hur det ser ut i vallokalerna fullt befogad – och jag begriper faktiskt inte att det kan få pågå som det gör år efter år. Partiaktivister tillåts prångla på de röstande valsedlar vid ingången till vallokalerna, och väl inne måste man ställa sig och välja ut de valsedlar man vill ha under full insyn av alla andra inne i lokalen. Sedan får man gå in bakom skärmen och lägga valsedlarna i kuvertet, men då har förstås eventuellt nyfikna redan sett vilka man plockat med sig. Så egentligen kunde man ju strunta helt i detta pseudo-hemliga steg i röstningen.

Just detta har förbryllat mig i alla de val som jag röstat i (de börjar bli rätt många nu). Varför kan man inte ställa lådorna med valsedlar bakom de där skärmarna? Handlar det om arbetsmiljön för valförättarna?

Valförättarna ja. Beroende på personliga politiska preferenser kan det gå lite hur som helst med hur de olika partiernas valsedlar presenteras. Speciellt småpartierna har det kämpigt med valförättare som glömmer bort att ställa fram, eller råkar slänga valsedlar som inte får plats.

Så visst hade det  varit intressant att få veta hur internationella valobservatörer bedömt det svenska riksdagsvalet. Men det kommer inte att ske.

Själv är jag bombsäker på att valutgången skulle bli helt annorlunda om vi hade tillåtits rösta via Internet, privat och med valhemligheten fullt bevarad.

Fler åsikter om , , ,

Intressant?

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: