Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: fildelning

Fonogrammet är hotat — nu krävs det hårdare tag

Skivbranschen är skakad. Försäljningen av fonogram – CD-skivor och vinyl – har minskat med hela fyra procent – och orsaken är naturligtvis den organiserade brottsligheten på Internet, där mer än varannan svensk sitter och bryter mot lagen genom att tanka ner låtar gratis och ibland mejlar iväg dem till kompisar.

För att stoppa detta oskick krävs det givetvis hårdare lagar och strängare straff. Ungdomen måste till varje pris tvingas tillbaka in i skivbutikerna. Eller kanske Statoil-mackerna, eftersom de flesta skivbutiker lagts ner för länge sen. Och det är förstås bara Lasse Stefanz eller Jay Smith som ska konsumeras, eftersom utbudet av musik på plastskiva är oändligt begränsat numera i de av branschen sanktionerade kanalerna.

Men det kan inte hjälpas. En hel industri är beroende av att tryckning, distribution och försäljning av CD-skivor hålls vid liv, helst på 90-talsnivåer. Att intäkten från digitala tjänster som Itunes och Spotify ökar starkt, och numera drar in 170 miljoner – en tredjedel av bolagens intäkter – är ointressant i sammanhanget – musik ska konsumeras på CD, punkt slut. Iväg till Statoil med er, ungjävlar!

Ludvig Werner, vd hos upphovsrättsmaffian branschorganisationen Ifpi, förklarar den fallande skivförsäljningen med att fildelningen tagit fart igen. Och det är bara genom att nätoperatörerna till fullo tar sitt ansvar och börjar tjalla på sina kunder, som ordningen kan återställas. Och detta i sin tur kräver skärpt lagstiftning mot trilskande Internetoperatörer.

”När operatören Bahnhofs vd öppet säger att han tänker motarbeta datalagringsdirektivet tycker jag är det dags för en tydligare lagstiftning som tvingar operatörerna att vara med att ta ansvar för vad som händer på nätet”, säger Werner.

Upphovsrättsindustrin omättliga hunger efter ekonomisk kompensation för den orättvisa teknikutvecklingen kommer inte att stillas med mindre än att riksdagen lagstiftar om att varje svensk måste köpa minst 4 CD-skivor till fullpris på Statoil varje år.

Om ens då.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Bono och den sexiga fascismen

U2-frontmannen Bono (eller Paul Hewson som han heter i verkligheten) har antingen svårt att uttrycka vad han egentligen menar, eller så gillar han verkligen hårda tag. Inte bara mot fildelare, utan även mot bakåtsträvarna i bilbranschen, vilket han ger uttryck för i samma Sunday Timeskrönika där han förespråkar en kinesisk lösning för att komma tillrätta med piratkopieringen.

Bono tycker nämligen att moderna bilar är erbarmligt trista och osexiga, och skyller detta på – demokratin.

“It hurts me to say this about democracy, but rarely does majority rule produce something of beauty. That’s why the Obama administration — while it still holds the keys to the big automakers — ought to put some style fascists into the mix: Steve Jobs, Frank Gehry, Jeff Koons. Put the great industrial designers in the front seat, right along with sound financial stewardship . . . the greener, the cleaner, the meaner on fossil fuels, the sexier for me. Check out the Tesla or the Fisker Karma car, designed by the same team that gave the world the Aston Martin.”

Det är troligt att ovanstående är skrivet med glimten i ögat, men när Bono två gånger i samma artikel uttrycker sitt förakt för demokratin så är det inte utan att hjälteglorian hamnar på sned. Och vad man ska ha i åtanke när det gäller bildesign är att anledningen till att de flesta moderna bilar ser ut som tvålkoppar är de strikta kraven på bränsleförbrukning, som U2 och andra världsräddande artister varit med och drivit på under flera decennier. Men Bono, miljardär som han är, kan naturligtvis kosta på sig en sexig Aston Martin från Fisker för ynka 980.000.

I samma artikel propagerar förresten Bono för personliga utsläppsrätter. För det är ju djupt orättvist att vi har osmaken att förbruka mer energi per capita här uppe i det infrusna Nordeuropa än den genomsnittliga etiopiern gör. Jag är säker på att detta budskap verkligen går hem i Storbritannien just nu, där pensionärer eldar upp böcker för att inte frysa ihjäl.

Och Bono och hans U2 är förstås undantagna från alla sådana begränsningar. Fjolårets världsturné lämnade ett koldioxidavtryck på 65.000 ton, eller lika mycket som 20.000 svenska bilister släpper ut på ett år.

Hur som helst, kineserna borde ju ha alla förutsättningar för att ta fram sexiga bilmodeller

Andra bloggare om , , , , ,

Intressant?

Det är synd om bokförlagen

Bild 1

DN.se idag.

I en hovrättsdom tidigare idag, fick Internetleverantören Ephone rätt i sin vägran att lämna ut ip-nummer till fem bokförlag. Därmed rivs den tidigare tingsrättsdomen upp. Hovrätten konstaterar att  det inte visats sannolika skäl för upphovsrättsintrång  – det är alltså inte bevisat  att någon annan än Antipiratbyrån faktiskt varit inne på servern med de 27 upphovsrättsskyddade verken.

Domen är en seger  för det sunda förnuftet, och ett bevis på att rättsäkerhet fortfarande gäller i landet trots allt. En fällande dom hade nämligen öppnat för en förödande utveckling. Jag tror nämligen att vi är ganska många som tar backuper på våra musikbibliotek till externa hårddiskar, och vissa av dessa kanske till och med har en FTP-server installerad, för att det ska bli lättare att komma åt dem i det lokala nätverket. Om man dessutom skyddar innehållet på servern med lösenordsinloggning, känns det väldigt underligt att riskera hamna i domstol  – bara för att någon kommit över ens privata nycklar. Egentligen borde det väl vara Antipiratbyrån som ställs inför rätta för misstänkt dataintrång? För hur har de kommit över inloggningsuppgifterna? Och oavsett hur – är det inte ändå ett brott att ta sig in på en låst server?

Denna fråga ställs förstås inte i SvD:s och DN:s artiklar, bägge med (TT:s?) huvudlösa rubrik Hovrättsdom går fildelares väg. (Skulle tidningarna vågat sätta den om det handlat om ett brottsmål – Hovrättsdom friar våldtäktsman?) Istället får stackars förläggare gråta ut, för att de inte tillåts fortsätta att begå dataintrång och jaga bevis med hjälp av pirat… ehh privatpoliser. För nu blir det ju ännu svårare att överleva som författare…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Intressant?

Piraterna till Bryssel

Pirate Bay-server på museum

Pirate Bay-server på museum

Det gÃ¥r bra för piratpartiet. Efter gÃ¥rdagens dom mot The Pirate Bay har partiet nu fler än 1200 medlemmar, och sedan igÃ¥r är även ungdomsförbundet Ung Pirat det största politiska ungdomsförbundet i Sverige – större än alla de andra tillsammans. Inte illa av ett parti som för bara ett par Ã¥r sedan sÃ¥gs som en samling snorungar som bara ville komma Ã¥t gratis film och musik pÃ¥ nätet.

Det har ju legat i luften rätt länge, men efter Pirate Bay-domen står det klart att upphovsrätt och integritet på nätet är de överlägset viktigaste frågorna för de generationer väljare och blivande väljare som vuxit upp med Internet. (Jag räknar mig själv hit, även om jag är för gammal för att räknas som digital inföding.)

Rick Falkvinge, som i en artikel pÃ¥ Newsmill beskriver de dömda i Pirate Bay-rättegÃ¥ngen som Sveriges första politiska fÃ¥ngar kommer – tillsammans med ett antal av hans partikamrater -  nu garanterat att ta plats i EU-parlamentet efter valet nästa mÃ¥nad. Och med tanke pÃ¥ medlemstillströmningen kommer det att bli mycket intressant att följa hur de etablerade EU-partierna kommer att hantera dem. Kommer de att sÃ¥ smÃ¥tt börja fatta att Internet och fildelning inte är nÃ¥got som gÃ¥r över, att det inte funkar att stifta lagar som ger Hollywood rätt att agera privatpolis? Att det inte funkar att stifta lagar som stora delar av befolkningen inte respekterar?

Eller kommer de att göra samma misstag som med Sverigedemokraterna – det vill säga att försöka tiga ihjäl problemet (eller skicka fram forskare som förklarar vad SD egentligen vill)?

Oavsett vad man tycker om The Pirate Bay och deras kaxiga attityd, är domen totalt huvudlös, och det närmaste ett  beställningsverk frÃ¥n den internationella upphovsrättsmaffian som man kan komma. Om man kan fÃ¥ ett Ã¥rs fängelse för medhjälp till att sprida upphovsrättsskyddat innehÃ¥ll, vad skulle dÃ¥ en dom för den som verkligen utförde handligen ligga pÃ¥? 10 Ã¥r? Livstid? Och när man beräknat den “skada” som industrin lidit, sÃ¥ blir det fullständigt ohÃ¥llbart – över 220-260 kr per utdelad film, vilket innebär ett pris som är högre än det man köper dem för i handeln. (Om skadestÃ¥ndet beräknas pÃ¥ detta vis, mÃ¥ste det ju i rättvisans (!) namn dras 20 procent i moms…)

Värst av allt är förstÃ¥s att det över huvud taget gÃ¥r att bli fälld pÃ¥ sÃ¥ lös bevisning som Ã¥klagaren hade mot Rix Port 80-ägaren Carl Lundström. För att citera Cornucopia hade Lundström “bytt nÃ¥gra mail med de övriga Ã¥talade, där affärsidéer diskuterats, samt att han haft ett bolag som haft ett dotterbolag som sÃ¥lt serverplats Ã¥t en annan Ã¥talads bolag som sÃ¥lt serverplats Ã¥t Pirate Bay.”

Med tanke på hur svag ovanstående koppling är, får jag vara tacksam för att jag inte själv satt på de åtalades bänk. Den 31 maj 2006, när polisen gick in i Port 80:s serverhall i Bankgirots lokaler vid Globen, ägde och drev jag www.fz.se, vars fyra servrar stod i rackskåpet bredvid TPB. Nu klarade de sig visserligen -  men hade de åkt med i razzian, hade det säkert gått att hitta nyheter och diskussioner om The Pirate Bay i foruminlägg eller privata meddelanden.

Alltså medhjälp, såsom den definieras av svensk domstol år 2009.

Dags att surfa anonymt, del 2

Skrev om det här för ett par veckor sedan – idag är ju dagen när Henrik Pontén fÃ¥r fria händer i jakten pÃ¥ fildelare, och det dröjde inte mÃ¥nga timmar innan den första ansökan om utlämning av ip-adress damp ner. Det gäller som sagt att sopa undan sina digitala fotspÃ¥r, särskilt för oss med tonÃ¥ringar hemma…

I dagens Metro Teknik listas ett antal anonymiseringstjänster (vissa var med i min lista också), bland andra kommande Ipredator, Flashback och Tor. Problemet med vissa av dessa tjänster är förstås att de ligger i Sverige och alltså kan tvingas lämna ut användaruppgifter (även om det står på sajterna att de kommer att vägra). Och ännu ett problem är att de bara är till för att skydda en dator åt gången. Var hittar jag en bra VPN-tjänst som jag kan ansluta till direkt från min router? (Airport Extreme)

Tips och råd mottages tacksamt.

NRK börjar fildela

bild-13NRK är Norges motsvarighet till SVT, och har en av de vassaste utvecklingsavdelningarna i branschen – NRK beta, under ledning av Eirik Solheim (som jag tror att känner flyktigt sedan Aftonbladets experiment med digital text-tv för snart 10 år sedan, då jobbade han med Canal Digital).  Hur som helst, NRK beta har experimenterat tidigare med att lägga ut program för nedladdning via BitTorrent, och resultatet har uppenbarligen varit såpass framgångsrikt att man nu öppnar en egen torrent-tracker.

After some very successful tests through 2008 the Norwegian state broadcaster has decided to set up their own BitTorrent tracker and start offering content through this form of distribution on a more regular basis.

The tracker is based on the same OpenTracker software that the Pirate Bay has been using for the last couple of years. But it will only be used to distribute content from the Norwegian Broadcasting Corporation (NRK).

NRK Beta – utvecklingsblogg >>

Dags att sopa igen spåren

Via rss-läsaren hamnade jag på en fullkomligt lysande Fokuskrönika, skriven av Thomas Engström.

Texten formligen frustar av – rättmätigt – raseri mot en bransch som gått från att skapa upplevelser till att stämma sina egna kunder. Och visst måste man kapitulera för formuleringar som den här:

…det som stör mig mest av allt är upphovsrättsvarningen i början av varje film. Förstapriset går till den där det framgår att filmen inte får visas »på oljeriggar«. Vilken pervers jävel har tänkt ut den formuleringen? Och vad såg han i det ögonblicket framför sig – oljeinsmetade uzbekiska dvärgar ute på en rigg i Kaspiska havet, i full färd med att baka små bullar åt varandra och titta på små piratkopierade filmer tillsammans? Vad har han för fel i huvudet? Where does he get his fucking balls, som Tony Soprano skulle säga?

Hur som helst, den 1 april närmar sig, och förutom den sedvanliga blåsningen som är svår att undgå just denna dag, är detta även det datum då IPRED-lagen träder i kraft. Det innebär att upphovsrättsmaff… ehh industrin (det som tidigare var film- och skivbolagen), får rätt att gå till domstol för att kräva ut IP-loggar från din Internetleverantör och därefter skicka hem ett kravbrev av godtycklig storlek som antingen måste betalas, eller får bestridas i en civilrättslig process. Handlar det om större summor får upphovsrättsinnehavaren dessutom möjlighet att begära att alla dina tillgångar, inklusive huset, fryses – vilket får till följd att du inte har råd att anlita en advokat även om du skulle känna dig stöddig nog att bestsrida riktigheten i kravet. I Danmark, där lagen varit i bruk ett par år, finns exempel på privatpersoner som krävts på hundratusentals kronor, trots att de bevisligen varit bortresta då “brottet” skulle ha begåtts.

Tonåring hemma? Watch your six…

Trots att det var flera år sedan jag laddade ner nåt på Internet över huvud taget (senast köpte jag ett par låtar på iTunes) så lever man ju uppenbarligen farligt som tonårsförälder numera. Så därför har känner jag nu att jag helt enkelt inte har nåt annat val än att sopa igen spåren av familjens surfande. Efter lite research har jag hittat ett par tjänster som kan ge en tryggare nattsömn, även om de kostar nån hundring i månaden att använda. Here goes:

bild-14

Dold.se – anonymitet på svenska

Svensk tjänst, som ursprungligen startades av IDG. Kostar 49 kr/månad eller 449 kr/år. Genom att koppla upp sig via VPN mot dolds servrar, döljer man sitt eget IP-nummer när man är ute på Internet. Fungerar med alla tjänster, dvs webb, FTP, fildelning, IM-klienter mm. Kompatibelt med både Mac och PC (och *nix, om man är hemma på att konfigurera VPN-kliener). Huruvida trafikdata sparas elller inte, går det dock inte att läsa sig till, och eftersom svensk lag gäller för tjänsten så finns det ju en möjlighet att kräva ut trafikdata därifrån (även om företaget hävdar motsatsen).

Relakks – integritet by Birgersson

bild-17Ännu en svensk anonymitetstjänst, som  funkar i princip likadant som Dold. Alla datorsmaker stöds, och 100 Mbit-anslutning garanteras. Kostar 149/3 mån eller 449 kr/år. Sparar inga abbonentuppgifter förutom mailadressen man uppger vid registrering, och skriver så här när det gäller juridiken. “Om någon annan organisation eller individ [än svensk domstol] önskar erhålla någon form av uppgifter angående abonnenter eller trafikdata kommer RELAKKS att vägra lämna ut dessa.”. Betydligt tryggare känns det kanske att ens uppgifter raderas om man avslutar tjänsten.

Hotspot Shield – gratis är gott

bild-18Amerikanska Hotspot Shield marknadsförs som en säkerhetslösning för alla som använder publika trådlösa nätverk, men den anonymiserar också surfningen och tillåter som en extra feature att du kan lyssnna på musik och titta på filmer på webben som annars är spärrade för oss svenskar. Nackdelen är att tjänsten är gratis och kan bli ganska seg om många är inne samtidigt och ska kolla senaste avsnitten av Scrubs…

Banana VPN – smakar det så kostar det

bild-16Även detta en amerikansk tjänst, men man kan välja mellan att få ett IP-nummer i USA eller UK beroende på ens behov (tjänsten verkar vara gjord med tanke på dem som spelar på nätcasinon). Kostar 140 kr ($14.99) per månad, och är betydligt snabbare än Hotspot Shield. Film, musik, Skype m fl tjänster kan utnyttjas, däremot blockeras tillgång till bittorrent-protokollet. Kanske lika bra det…

Förutom ovanstående tjänster finns det naturligtvis fler möjligheter att sopa igen spåren efter sig på nätet. Många fungerar dock endast med webbläsaren, vilket gör att alla andra applikationer presenterar sig precis som förut för omvärlden.

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: