Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: flum (sida 1 av 2)

Centern och jakten mot nollpunkten

Härom veckan, ungefär samtidigt som Ryssland gick in med militär på Krim och världens ledare febrilt försökte hitta en lösning på den största krisen sedan Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien 1968, noterade jag följande overkliga dialog utspela sig på Twitter.

akhatt

Det handlar alltså Centerpartiets energiminister Anna-Karin Hatt, som råkat i  Twitterdebatt med ett antal miljöpartister, miljölobbyister och enstaka vänstersossar om vem som är bäst på att bränna miljarder av skattebetalarnas pengar på verkningslösa symbolhandlingar för att ”gå före” och rädda klimatet.

Dialogen är talande. Detta är alltså den fråga som Centern, Miljöpartiet och ett antal andra religiöst klimathotstroende tror att svenska väljare går igång på: om EU ska bindande mål för andelen förnybar energi eller inte. På fullt allvar. En känsla av overklighet infinner sig.

Uppenbarligen befinner sig såväl Anna-Karin Hatt, Per Bolund och de andra debattörerna så långt från vanliga väljares vardag att de inte förstår hur de framstår. Men så är de sannolikt också politiska broilers, infödda och uppfödda på spinn och triangulering som de är.

Att förstå självklara ekonomiska samband – som till exempel det mellan energipriser och antal jobb inom industrin – kommer de aldrig nånsin att förstå. Ett aktuellt exempel på denna oförmåga är dagens centerkrav på SvD Brännpunkt om att genast upphöra med import av kärnbränsle från Ryssland.

Export av kärnbränsle utgör en mindre del av den ryska exporten – betydligt effektivare vore att långsiktigt arbeta för att eliminera det europeiska (och svenska) beroendet av rysk olja och gas, vilket skulle kunna skada Ryssland oändligt mycket mer.

Men istället gör Centern allt för att sätta käppar i hjulet för utvinning av skiffergas, som på sikt skulle kunna göra Västeuropa oberoende av rysk fossilimport. Med nuvarande centerpolitik – vilket går ut på att avskaffa kärnkraften till förmån för en kraftig utbyggnad av vindkraft – innebär det att även Sverige kommer att behöva bygga gasdrivna kraftverk för att balansera den högst osäkra vindkraftsproduktionen.

Centern är på inget sätt unikt i denna gravt dysfunktionella syn på energiproduktionen, men inget parti har varit lika framgångsrikt som just C när det gällt att kortsluta Sveriges energipolitik sedan slutet av 70-talet. Idag bestämmer Centern – med knappa fyra procent av väljarnas röster – genom sina strategiska energi- och miljöministerposter även stora delar av den svenska industripolitiken.

Till sin hjälp har de sin egen statligt avlönade lobbyorganisation, Energimyndigheten, som nyligen aviserat kraftigt höjda kostnader för vindkraften, något som kommer att drabba landets elkunder med uppåt tusenlappen årligen (ett besked som smögs ut i tysthet på myndighetens hemsida).

Tyvärr lär det inte bli bättre med en S-märkt regering, där Miljöpartiet tar över från Ek och Hatt i höst.

Hur vi än röstar, är vi dömda att drunkna i grönt flum.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

10 obekväma sanningar om utsläppshandel


Vill man betrakta journalistikens död på nära håll, behöver man inte söka sig längre än till det som kallas public service, som på senare tid gett mer och mer utrymme åt det pseudoreligiösa fenomen som går under benämningen miljöjournalistik. På detta område härskar en typ av gammelsovjetisk lysenkoism (1), och söndagens Agenda var inget undantag. Här handlade det om den onda högern i EU-parlamentet, som i april röstade ner försöket att blåsa liv i EU:s utsläppshandel, (EU ETS), genom att med politiska beslut höja priset på utsläppsrätter, som nu rasat till rena skräpnivåer.

I Agenda samtalade SVT:s Anna Hedenmo med centerns miljöminister Lena Ek, som var mycket bekymrad över att EU-parlamentet röstat FEL  när det sagt nej till miljökommissionärens förslag att strypa tillgången på utsläppsrätter. Och särskilt upprörande var det att parlamentets svenska moderater röstat EMOT Eks linje. (Lena Ek, som försörjt sig på EU-pengar stora delar av sitt politiskt verksamma liv, borde vara väl medveten om att det inte finns någon Allians i EU-parlamentet.)

För den som i likhet med ungefär 99 procent av svenskarna inte riktigt har klart för sig vad utsläppsrätter, ETS och ”backloading” betyder (något som denna majoritet verkar dela med både Hedenmo och Ek) följer här lite fakta om det europeiska handelssystemet med utsläppsrätter och vad det ställt till med. Jag har trots allt bloggat en del om ämnet och vem vet – till och med  en centerpartist kanske kan drabbas av lite klarsyn?

  1. Den europeiska utsläppshandeln omfattar endast EU, som står för 15 procent av de globala co2-utsläppen. De stora utsläppsnationerna Kina, Indien, USA och Brasilien har aldrig deltagit, och alla utsläppsminskningar i Europa överträffas av utsläppsökningar i de boomande tillväxtekonomierna. Den enda anledningen till denna självspäkning är att EU vill visa handlingskraft och ”gå före” som det brukar heta.
  2. Utsläppshandeln har varit extremt kostsam för EU:s invånare. Schweiziska UBS sågade redan 2011 systemet, som fram tills dess kostat unionens konsumenter närmast ofattbara 2.000 miljarder – förmodligen i nivå med försvaret av Euron – utan att ha åstadkommit någon märkbar utsläppsminskning. Tvärtom ökade de globala utsläppen under samma period med 50 procent. För en bråkdel av dessa pengar hade samtliga EU:s gamla kolkraftverk istället kunnat effektiviseras och därmed halverat sina utsläpp.
  3. I Sverige, vars energiproduktion är koldioxidfri, måste elkunderna ändå betala för utsläppsrätter – pengar som går rakt ner i fickorna på de stora elbolagens ägare. Redan 2011 hade utsläppsrätterna kostat svenska elkunder 109 miljarder enligt uträkningar från Villaägarna. Effekten på koldioxidutsläppen – noll.
  4. ETS-systemet har gång på gång hackats och utsläppsrätter för hundratals miljoner försvunnit spårlöst. Spårbarheten för en produkt av detta slag (som i princip är handel med luft) är lika med noll, varför manipulation liksom ligger inbyggt i systemet.
  5. Få verkar ha haft riktig koll på vem som tilldelats utsläppsrätter. Projekt för att dela ut spisar i Zimbabwe (tyska Eon), sanering av soptippar i Ukraina och skyddsjakt på kameler i Australien har alla kvalificerat sig för tilldelning…
  6. Ett tiotal asiatiska fabriker som framställer hydroflourkarboner, dvs kylmedel till kylskåp och luftkonditionering, toppar listan på mottagare av utsläppsrätter. Dessa företag tjänar mer på att sälja utsläppsrätterna än på själva produktionen, som i sig själv är olönsam. Utsläppshandeln har här förvridit marknaden så att det råder en extrem överproduktion på detta miljöskadliga ämne.
  7. Starka ,isstankar finns om att utsläppshandeln bidragit till industrinedläggningar i Europa, på byråkratspråk kallat carbon leakage. Ett exempel är brittiska ståltillverkaren Corus Steel, som 2009 avskedade sina 1.700 anställda och flyttade tillverkningen till Indien. Den nedlagda fabrikens utsläpprätter kunde därefter säljas med mångmiljardvinst.
  8. Medan energibolag och stora industrier kunnat tjäna stora pengar på den tidiga gratistilldelningen av utsläppsrätter, har konsumenter och mindre företag drabbats hårt av höjda energikostnader. Allt fler europeer har på senare år hamnat i energifattigdom när allt större del av den disponibla inkomsten går till elräkningen. Industrier som inte längre kan konkurrera med tillverkare utanför EU, lägger ner eller flyttar. Så här långt har dock ingen undersökt utsläppshandelns påverkan på EU:s konkurrenskraft och bortfallet av arbetstillfällen.
  9. Anledningen till att priset på utsläppsrätterna faller är att Europas industri befinner sig i sin djupaste kris sedan depressionen. Nedlagda fabriker innebär minskade utsläpp – och därmed finns inget behov av att köpa utsläppsrätter. Systemet har alltså fungerat precis som tänkt.
  10. När en majoritet av EU-parlamentet – i ett sällsynt anfall av klarsynthet – inser att det innebär nationalekonomiskt självmord att belasta den tynande industrin med ytterligare bördor i form av ett riggat utsläppspris, möts detta av fördömanden från miljörörelsen och självtillräckliga ministrar om att EU sätter ”jobben före miljön”. Ja, de uttrycker sig så.

Själv anser jag nog att valfri punkt på denna lista hade varit betydligt mer intressant att fördjupa sig i än att få veta vad Lena Ek tycker om moderaternas agerande i EU-parlamentet. Vi har ju trots allt att göra med ett dysfunktionellt och havererat system som aldrig fungerat, kostat oss biljoner, bidragit till massarbetslöshet, undergrävt Europas konkurrenskraft och flyttat utsläppen till Asien.

Istället får vi hålla till godo med pseudovetenskapligt dravel från en minister som representerar dryga tre procent av befolkningen. Utan följdfrågor.

Bedrövligt, fast kanske intressant?

(1) Lysenkoism kommer från den ryske agronomen Trofim Lysenko, en charlatan som påstod sig hittat en en revolutionerande genetisk metod förbättra spannmålsskördarna i 30-talets Sovjetunionen. Systemet byggde på ren junk science, men eftersom Lysenkos metod var sanktionerad av Stalin, vågade ingen ifrågasätta den. De som gjorde det fick i bästa fall uppleva ålderdomen i Sibirien. För övrigt präglas hela SVT:s miljöbevakning av en modern form av lysenkoism. Med undantag just för Sibirien.

Andra bloggar om , , , ,

Om klimatet kommer

En ovanligt passande illustration till förra veckans stora debattämne – att fler än hälften av journalisterna på SR och SVT röstar på miljöpartiet – är dagens nyhet om de klimatförnekande kommunalpolitkerna, som nu kartlagts grundligt av FOI, försvarets forskningsanstalt. En enkätundersökning avslöjar att hela sju av tio kommunalpolitiker och chefer inte tror att vi står inför en annalkande klimatkatastrof. Speciellt inte på kommunal nivå.

Lite överraskande kan det kanske tyckas att det är just Försvarets forskningsinstitut, FOI, som ligger bakom kartläggningen. Annat var ju det förr i tiden. Då ägnade sig försvaret (IB) åt att kartlägga vänsteraktivister, FRA signalspanade på elaka ryssar och FOI testade effekten av vapen, bomber och landminor på levande djur. Idag ser förstås hoten mot Sverige helt annorlunda ut, och förutom en och annan vapenfabrik på sydligare breddgrader, ägnar sig FOI numera åt de verkligt stora hoten mot vårt samhälle – som kommande klimatförändringar och de genusrelaterade effekterna av desamma. Därför måste naturligtvis fienden – förnekarna – kartläggas, så vi vet var vi har dessa femtekolonnare om klimatet kommer.

Ansvarig för kartläggningen är Annika Carlsson-Kanyama, forskningschef på FOI. Därtill är hon därtill engagerad i vänsterorganisationen Klimataktion och har tidigare propagerat för klimatsmart julmat. Sedan fem år driver hon ett program kallat Climatools. Det är Naturvårdsverket som (via skattebetalarna) står för fiolerna till projektet, som drivs av FOI tillsammans med KTH, Konjunkturinstitutet och Umeå universitet. 25, 8 miljoner har Carlsson-Kanyamas forskargrupp haft att röra sig med, och resultatet har utmynnat i ett antal ”klimatverktyg” som det är tänkt att Sveriges kommuner och landsting ska använda sig av i sitt genusbaserade klimatanpassningsarbete. Uppenbarligen har verktygen mötts med en utbredd skepsis hos ekonomiskt pressade kommuner som inte anser sig ha råd att anställa genusvetare och klimatkommunikatörer för att kartlägga hur genusperspektivet påverkar den kommunala beredskapen att hantera framtida klimatförändringar.

Jag vet förstås inte med säkerhet om det är det svala intresset hos de tänkta mottagarna som ligger bakom kartläggningen av politikernas skepsis, men efter att ha bläddrat i enkätrapporten (ännu inte på Internet) som formligen osar av frustration och där begreppet ”förnekare” används inte mindre än 60 gånger, framträder bilden av kommunala politiker och tjänstemän som är innerligt trötta på ständiga domedagsprofetior från klimathotsindustrin. 77 procent av de osäkra i enkäten säger sig nämligen inte vilja ha ytterligare klimatinformation…

Och om man läser de forskningsrapporter som publicerats tidigare av Carlsson-Kanyamas projekt, ter det sig inte helt osannolikt att det är just bristande entusiasm för ”klimatverktygen” som är skälet.

Låt oss ta den rykande färska FOI-rapporten Integrera genus i
klimatanpassningen! Vägledning och råd för det kommunala klimatarbetet
, som släpptes så sent som i febuari i år. Här blir man upplyst om riskerna med klimatanpassning utan att ta särskild genushänsyn:

… om det inte utformas på rätt sätt kan det också bidra till att förstärka existerande ojämlikheter, cementera stereotypa könsroller och öka kvinnors sårbarhet för klimatförändringarna.

Att klimatförändringar drabbar fattiga kvinnor i utvecklingsländer hårdast, vet vi ju sedan gammalt, men en nyhet är att även svenska kvinnor är extra sårbara för klimatförändringarna. Ett exempel:

Skillnader i arbetsfördelning (både i hemmet och arbetslivet) kan få återverkningar på sårbarheten inför klimatförändringarna. Detta kan illustreras med ett exempel. Äldre kvinnor förväntas utföra hushållsarbete även när de nått en ålder då män normalt inte förväntas utföra något arbete. Hushållsarbete är en daglig syssla som även behöver utföras under årets varmaste dagar. Eftersom äldre människor är känsliga för värme innebär hushållsarbetet att äldre kvinnor är särskilt utsatta för den globala uppvärmningens negativa effekter.
Eftersom kvinnor generellt bär det största ansvaret för att ta hand om sjuka, både i arbetslivet och privat, kan man också anta att de kommer att få bära en särskilt stor börda om klimatförändringarna ger negativa effekter på sjuktalen. Det blir särskilt tydligt om samhällsinrättningar för vård och omsorg, till exempel förskolor och äldreboenden, stängs eller flyttas för att undvika exempelvis en översvämning eller ett jordskred.

I rapportens källhänvisning hittar man referenser till tung forskning inom genusvetenskapen, som kandidatuppsaten ”Klimat och patriarkat”. Så här beskrivs metodiken bakom rapporten i EU:s forskningsdatabas (min fetning):

The essay deals with gender aspects on climate change adaption. The aspects consist of the fact that women in Sweden drive cars less than men, and that women in the developing world are more affected by natural disasters arising from global warming. This study was carried out in the municipality of Huddinge, a suburb to Stockholm, by interviewing one Agenda 21 coordinator, one planner and one student in genderstudies. I also attended a meeting in the Committee for built environment in the Huddinge Municipality, to ask the politicians questions and observe gender structures during the meeting.

Dina skattepengar i arbete. Förnekare där!

Intressant?

Bloggkommentarer:
Red Blue Green: FOI trollar fram klimatskeptiker
Vetenskapsbloggen: 3 av 10 kommunpolitiker tror inte på klimatvetenskapen
Waldemar Ingdahl: FOI och klimatets kommunala verklighet

Andra bloggare om , , , , ,

Hotet från Big Matte

Jan Björklund är lurad – den ondskefulla matematiklobbyn, sannolikt finansierad av Big Oil, tobaksindustrin och klimatförnekare – har genom idogt påtryckararbete fått utbildningsministern att genomföra en helt onödig satsning på matematikundervisningen i grundskolan.

Det avslöjar Per Acke Orstadius, fd lärare och lärarutbildare, i SvD idag. Som bevis för sin tes berättar han om sin granne på landet, som lyckades bra i livet utan att behöva genomlida ett antal timmar katederundervisning i matte varje vecka:

Evald Johansson var min granne på landet. Han var den kunnigaste människa jag mött. Under sina 84 år hann han med att yrkesmässigt vara lantbrukare, vägarbetare, fiskare, mjölnare, kraftverksföreståndare, bussförare, åkeriägare och byggnadssnickare. Han hade klarat sig bra med den räkning han fått lära sig i en sexårig folkskola. Han hade aldrig behövt veta vad potensuttryck, histogram och algebraiska uttryck var. Han hade aldrig behövt läsa av värden från en graf, bestämma ytan av ett parallellogram eller beräkna volymen av en cylinder.

Vad Per Acke lagt märke till om han gjort återbesök i verkligheten, hade kanske varit att samtliga de yrken som Evald gjorde karriär i har förändrats i grunden under de senaste decennierna. De har alla blivit mer mekaniserade och digitaliserade och kräver högre teoretiska kunskaper än förr.

Problemet är ju knappast heller att inte alla klarar att lösa andragradsekvationer i sömnen, utan att elever går ur skolan utan att ens kunna multiplikationstabellen.

Ett exempel från USA, där det om möjligt är ännu värre, bloggar Roger Pielke Jr om i inlägget The labor Gap:

One problem in addressing the skills crisis is a lack of basic math skills, manufacturers say. Many job applicants can’t answer the question “what is one half of one half,” Rauscher said, and they can’t measure something to a fraction of an inch.

“How are you going to get a workforce together when people lack those basic skills? It’s pretty pathetic,” he said.

Uppenbarligen har Big Math inte varit särskilt framgångsrika i USA i alla fall.

Intressant?

Uppdatering 19:43: Per Acke får svar på tal.

Andra bloggare om , , , ,

 

Kulturelitens sjuka kärlek till betong

Arkitekturhögskolan på Östermalm får Hitlers bunker att verka mysig i jämförelse..

De flesta människor är eniga om att ett av Stockolms fulaste hus är Arkitekthögskolan – möjligen i konkurrens med den deprimerande bebyggelsen kring Åsötorget, eller det oranga plåthuset på Folkungagatan.

Nu har, som av en lycklig slump (eller gudomligt ingripande) denna monolit av gråtande betong eldhärjats – och ariktektutbildningen måste inrymmas i nya lokaler tidigare än planerat. Flytten av arkitektutbildningen är alltså klubbad sedan länge – framför allt för att lokalerna aldrig fungerat. Planlösningen i den gamla skolan är en katastrof – enligt arkitekter som själva gått där – fönstren sitter för högt för att man ska kunna se ut igenom dem, vilket ger en omisskännbar bunkerkänsla, och exteriört har byggnaden medvetet utformats på ett sånt sätt att ingen ska hitta ingången.

Det självklara vore givetvis att riva åbäket till hus, erkänna att det aldrig borde byggts – och sedan bygga upp kvarteret med byggnader som inte för tankarna till en viss luftskyddsbunker i Berlin.

Men icke då. I DN går företrädare för den bevarandefalangen av Arkitektsverige ut i försvar för den sorgligt missförstådda brutalismen. Byggnaden ska få stå kvar, just för att den är så ful och passar så illa in i miljön, verkar de mena. Arkitektens syfte har ju aldrig varit att göra ett hus som folk gillar, utan huset står där för att få folk att känna något. Avsky till exempel.

Men, tillägger artikelförfattarna, eftersom byggnaden inte har fungerat som det var tänkt, måste den byggas om i samband med uppbyggnaden. Alltså, här har vi en funkisbyggnad totalt i avsaknad av design, som inte ens är funktionalistisk. Vad i h-e finns det då för anledning att bevara den?

DN-artikeln är ett lysande exempel på varför vanligt folk med rätta föraktar den så kallade kultureliten. De som hejat på försvarat skövlingen av våra städer och öppet hyllat de estetiska brott mot mänskligheten som gjort att svenska stadscentrum idag är betydligt mer ödsliga och mer historielösa än de tyska och polska städer som bombades till grus under Andra världskriget.

Dessa män – för det är nästan uteslutande män som drivit de stora omvälvningarna av våra städer – som aldrig någonsin själva överväga att flytta in i en enda av de skapelser de hyllar som stor arktiektur.

Jag hoppas Stockholms stadsbyggnadsnämnd vågar fatta det enda vettiga beslutet, och låter de sorgliga resterna av Arkitekthögskolan bli fyllnadsmassa. Fast risken är väl att det blir som med Slussen, och att vi år 2036 fortfarande debatterar vad vi ska göra med betongruinerna på Östermalm.

Under tiden bör alla de stadsplanerare, arkitekter och makthavare som var med om att ödelägga Stockholm på 60- och 70-talet borde ha den goda smaken att låsa in sig i lämplig betongmonolit – utan tillgång till Internet.

Intressant?

Bloggare: Fredman på Kvarnberget, Jerker Söderlind, Per Ankersjö

Andra bloggar om , , ,

Socialdemokratiska utsläpp

Socialdemokraternas miljöpolitiska talesperson, Matilda Ernkrans, går till angrepp mot Anders Borgs funderingar på att sälja ut Sveriges överskott av utsläppsrätter, som vi alla gnetat ihop under 20 års tid. Bland annat genom att vi skrotat oljepannor, reser kollektivt och betalt ett oändligt antal skattemiljarder i satsningar på förnybar energi.

Så man skulle ju kunna tycka att den hårt prövade allmänheten, som fått se sina elkostnader tiofaldigas under det senaste decenniet och ofta inte ens har råd att värma upp sina hem, nu skulle kunna få tillbaka lite för alla sina umbäranden i kampen för sänkta koldioxidutsläpp. Åtta miljarder beräknas dessa utsläppsrätter vara värda på marknaden, vilket skulle innebära ett par tusenlappar per hushåll om vinsten delades ut till landets alla elkunder.

Men trots att handeln med utsläppsrätter är något som Sverige gått med i, som en del av Kyotoavtalet, och dessutom lyckats mycket bättre än någon hade trott, tycker Matilda Ernkrans alltså att vi borde uppoffra oss ännu mer. Därför beordrar hon finansministern att ”hålla fingrarna borta” och istället annulera de överblivna utsläppsrätterna. Alltså detsamma som att kasta åtta miljarder i sjön. Anledningen är, som vanligt, att  Sverige ska framstå som ett föredöme i ”klimatarbetet” – och därmed kommer indier, kineser och brasilianare att fyllas av en sådan vördnad att de genast stänger alla sina kolkraftverk. Är i alla fall den förvirrade tanken.

Matilda Ernkrans tillhör naturligtvis den politiska överklass, som aldrig behövt tänka på någon elräkning, och struntar i om man slösar bort några miljarder hit eller dit – det är ju andras pengar. Bakom de tjocka stenväggarna i Riksdagen slipper hon dessutom befatta sig med populasen utanför, som varje månad betalar notan för hennes och hennes miljöpolitiskt korrekta anhängare – från höger till vänster.

Frågan är varför vi inte gjort uppror mot galenskaperna för länge sedan.

Intressant?

Andra om , , , ,

Entartete forschung, årgång 2010

Många ser fram mot VoF:s kommande utställning.

I september 1933, strax efter National-socialisternas maktöver-tagande, bildades myndigheten Reich-kulturkammer under ledning av en viss Joseph Göbbels, som vid denna tid hade titeln Riksminister för folkupplysning och propaganda. Rikskultur-kammaren var uppdelad i avdelningar för olika kultur-yttringar; film, litteratur, arkitektur och bildkonst. Medlemskap i någon av Rikskultur-kammarens avdelningar gavs endast till renläriga konstnärer som anslöt sig till Partiets syn på god tysk konst.

Alla de andra, som ställdes utanför, förbjöds att visa sina verk, som benämdes Entartete kunst (degenererad konst). Detta drabbade givetvis samtliga judiska artikteter, konstnärer och filmare, men även ”negermusik” förbjöds. I München 1937 hölls en utställning där de mest degenererade exemplen på den konst som producerats inom riket, innan Nationalsocialisterna kommit och befriat folket från den.

Sådana strömningar var naturligtvis inte isolerade till 30-talets Tyskland. I det totalitärt styrda  Sovjetunionen var socialrealismen den enda tillåtna konstformen, och inom forskningen styrde det som kallades lysenkoism. Det vill säga att statligt styrd forskning och forskningsresultat – oavsett om de stämde eller ej – inte fick ifrågasättas.

Det vore mig främmande att jämföra nazisternas kampanj mot degenererad konst och lysenkoism med en organisation som Forum för Vetenskap och Folkbildning (VoF), men i grunden är det exakt samma mekanismer som är igång. En liten elit med ett självpåtaget uppdrag att utse ”god forskning” och brännmärka feltänkare och förvillare.

Förra året tilldelades Annika Dahlqvist titeln ”årets förvillare”. Jag är sannerligen ingen  tillskyndare av hennes ganska fanatiska tro på fettets hälsobefrämjande effekter, men det är ett faktum att de flesta som forskar kring näringslära idag är medvetna om att det inte är fet mat som gör oss feta (utan i minst lika hög grad kolhydrater). Dahlqvist är en av dem som hårdast ifrågasatt de gänge kostråden, som under snart 40 års tid endast fått till resultat att vi blivit allt fetare.

I år delar VoF, en förening som enligt egen utsago består av 2600 skeptiker ut årets förvillarpris till Stockholmsinitiativet, som enligt föreningen ”driver uppfattningen att mänskliga utsläpp av växthusgaser inte nämnvärt påverkar klimatet”.

Jag kände faktiskt inte till Stockholmsinitiativet, men en snabb titt på medlemslistan visar att föreningen har ett antal profiler med tung forskningserfarenhet i bagaget. Så när VoF ska motivera sin utmärkelse tvingas man ta till pinsamma halmgubbeargument:

Inga observationer tyder på att koldioxidutsläpp har någon avgörande inverkan på klimatet.”Stockholmsinitiativet
Växthuseffekten innebär att gaser i atmosfären håller kvar värme som annars skulle strålat ut från jorden. Utan den skulle Jorden vara i genomsnitt cirka 33 grader kallare än idag. När halten av växthusgaser ökar i atmosfären, ökar också den värmande effekten. Genom praktiska experiment, satellitdata och bokföring över förbrukningen av fossila bränslen är det visat bortom rimligt tvivel att mänskliga utsläpp av bland annat koldioxid förhöjer växthuseffekten och ger ett varmare klimat.

Originalaffischen, från utställningen i München 1937.

Ingen som gått ut gymnasiet utan att sova sig igenom lektionerna ”förnekar” växthuseffekten. Vad Stockholmsinitiativet ifrågasätter, är hur stora effekterna av de antropogena – mänskliga – tillskotten av koldioxid blir. De flesta forskare – inklusive de som stämplas som skeptiker – är eniga om att en fördubbling av CO2-halten i atmosfären ger en uppvärmningseffekt på c:a 1 grad celcius, allt annat lika. Men där är enigheten slut. Vissa forskare hävdar att den ökade halten av Co2 leder till förstärkningseffekter – varmare klimat, medan andra menar att återkopplingen snarast blir negativ – avkylning. Vi vet helt enkelt inte så mycket om hur det globala klimatet fungerar.

Det bisarra i utdelandet av detta ”pris” är dock inte vem som har rätt i själva sakfrågan, utan att en rörelse som berömmer sig för att vara skeptiker, samtidigt hånar och förlöjligar dem som har en annan uppfattning än den egna, godkända. Entartete Forschung.

I en annan tid hade en sammanslutning som VoF med lätthet kunnat rekryteras att fungera som den goda vetenskapens stormtrupper. Som det är nu får de tyvärr nöja sig med att nätmobba oliktänkare på forum och bloggar.

Men – varför inte sätta ihop en utställning? VoF har ju hållit på ett tag nu, och det har blivit många utmärkelser genom åren. Jag har redan gjort ett förslag till affisch – ni får den gratis!

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Uppdatering 1/1 2001: Plattjordingarna på VoF:s blogg har nu deklarerat att Maggie Thauersköld Crusell, som jag känner som en orädd, ärlig och rakryggad debattör, är en ”skymf för svenska kvinnor”. Det sorgliga här är inte att administratörerna släpper fram sådana inlägg, utan att mobbningen är sanktionerad av denna så kallade vetenskapliga förening (eftersom kommentarer förhandsmoderaras). ”Small People”, som Carl-Henric Svanberg skulle ha sagt.

Oväntat snabb framgång för Carlgren

Tro det eller ej, men dagen efter miljöminister Andreas Carlgren fick i uppdrag att bestämma Jordens nya medeltemperatur, har det redan börjat bli svalare. Cancún upplever just nu rekordlåga temperaturer runt 10-gradersstrecket. Poolpartyt har flyttat inomhus kan man anta.

Alternativt är det Al Gore som är på besök igen och i vanlig ordning har vintern i hälarna.

Intressant?

DN 1, 2, 3

Psykolog: bra att barn känner ångest

Under vinjetten klimathotet hittar man numera de värsta avarterna på journalistik. Jag skrev nyligen om WWF:s indoktrinering storsatsning i skolan för att hålla barnen i konstant skräck för den annalkande klimatkatastrofen, och idag följer SvD upp resultatet av miljörörelsens hållbarhetsoffensiv. En undersökning bland svenska skolbarn visar nämligen på lysande resultat för propagandainsatserna upplysningen. Vart tredje skolbarn känner oro och rädsla inför framtiden, medan fyra procent av barnen i studien oroade sig så mycket ”att de mådde dåligt av det”. Något som den intervjuade psykologidoktorn Maria Ojala tycker är jättebra.

Ojalas studier har nämligen visat att ”barn och unga som exempelvis känner hopp inför framtiden, mening i tillvaron och tilltro till miljöorganisationer, klarar av att bära sin oro utan att må dåligt”.

WWF jublar.

Jag försöker verkligen undvika att falla i Goodwins lag-fällan här, men det är värt att påminna om tidigare -ismer genom historien som, identifierat barnen som den absolut viktigaste gruppen att påverka för att garantera den ena eller andra ideologins överlevnad. Det klimatindustriella komplexet är inget undantag. Och i skolan har barnen ingen möjlighet att komma undan, som Ojala så riktigt påpekar.

”Till skillnad från vuxna som kan stänga av tv:n eller vända tidningssida om de inte vill ta till sig informationen om klimatet, kommer barnen inte undan eftersom skolan undervisar om det här.”

Skribenter som lånar sig till ovanstående typ av rapportering borde kanske fundera både en och två gånger på vad han eller hon håller på med. Journalistik går ut på att redovisa fakta, låta olika röster och ståndpunkter komma till tals. Inte att rapa upp propaganda och  grupptänk.

Men nu lever vi ju i en postmodern värld där vindsvåningsjournalistik och inbäddade aktivister för länge sedan ersatt faktagrävandet. Där statens forskningsanslag pumpas in i pseudovetenskap och flum istället för att läggas där pengarna behövs – på verklig forskning. Som på att utveckla nya, rena energikällor.

Jan Björklund har massor av flum att rensa ut från skolan, inte bara från geografiböckerna.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

När miljölobbyn tar över skolan

Jag blev glatt överraskad av att se en stor artikel om danske debattören Bjørn Lomborg i dagens DN, något som kanske tyder på en begynnande tillnyktring åtminstone i delar av pressen. Lomborg är aktuell med sin nya film, Cool It, som propagerar för just en tillnyktring i den infekterade klimatdebatten. Filmen visar hur politikernas och miljölobbyns strategi att ständigt försöka skrämma slag på oss med domedagsvisioner om framtiden, totalt har misslyckats i sitt syfte – att får ner de globala utsläppen.

Folk har helt enkelt tröttnat på överdrifterna och undergångshoten som vi tvångsmatats med i åratal. Det finns idag ingen politisk fråga som ens är i närheten av den likstelhet som klimathotet uppvisar. Vilket på ett sätt är allvarligt, eftersom det hänger ihop med den kanske viktigaste framtidsfrågan av alla; att ta fram nya billiga energilösningar som kan säkerställa ett fortsatt välstånd när oljan sinar. Helst utan att vi förstör de sista resterna av orörd natur, eller använder människors mat till att köra våra bilar.

En mycket stort ansvar för detta misslyckande har de stora internationella  miljöorganisationerna, som Greenpeace och WWF. Dessa rörelser – som till stor del lever på skattebetalarnas pengar – har de senaste 10-15 åren i princip ägnat all sin tid åt att larma om den annalkande klimatkatastrofen, i allt mer uppskruvat tonläge. Den ena ”rapporten” mer skrämmande än den andra har presenterats, där resultaten alltid varit värre än vad man tidigare trott. Översvämningar, drunknande isbjörnar, svältkatastrofer, städer som slukas av havet – allt har fått blixtsnabb spridning med hjälp av okritiska och engagerade miljöreportrar i press och TV.  Innehållet i domedagsartiklarna har sällan ifrågasatts, än mindre syftet med kampanjerna.

Idag har de värsta överdrifterna tonats ner, vilket intervjun med Lomborg är ett tydligt tecken på.

Men i skolan fortsätter larmen som förut. Många barn tror på fullaste allvar att våra städer kommer att slukas av havet och att all is i Antarktis kommer att smälta inom bara ett par år. Filmklippet ovan, från Cool It, är från en brittisk skola, men skulle lika gärna kunna komma från Sverige.  Ett betydande ansvar för att våra barn går omkring och har ångest för att världen ska gå under, ligger även här på miljölobbyn, som satsar hårt på att komma in tidigt i barnens utbildning och lära dem allt om ”hållbar utveckling”.

Världsnaturfonden, WWF, har kommit längst, och har tio så kallade ”modellskolor” där organisationen haft inflytande över delar av undervisningen. (Kanske i geografi..?)

För ett par veckor sedan skrev jag ett eldfängt blogginlägg om att flummet var ett av de största hoten mot skolan. Men det här är möjligen ännu värre; skolor där ledningen utan någon kritisk granskning eller eftertanke låter en av världens mäktigaste lobbyister styra  undervisningen – allt under täckmantel av att vilja rädda världen. WWF:s agenda är givetvis inte bara att missionera för en bättre miljö, utan i lika hög grad säkerställa att organisationens världsbild befästs redan i tidiga år. Något som också säkrar framtida intäkter och en central roll i de politiska beslutsprocesserna.

Metoden är alltså att hålla kvar rädslan på en konstant hög nivå – precis som Lomborg visar i sin film. I den broschyr som informerar om WWF:s erfarenheter av sitt skolarbetet blir det mycket tydligt. Här är exempel på den typ av  ”fakta” som lärs ut till eleverna.

Det är augusti 2010 och Ryssland upplever den varmaste sommaren på ett tusen år. Samtidigt kämpar 20 miljoner människor i Pakistan med en gigantisk översvämningskatastrof…

Västvärldens aptit på fler prylar skapar ekologiska fotavtryck som är alldeles för stora och klimatförändringarna gör sig ständigt påminda.

Det här låter förstås alarmerande, men klimatförändringar har skett naturligt i alla tider, och baserat på den forskning som finns – den som även FN:s klimatpanel lutar sig mot – kan man inte i något enda fall påvisa en ökad trend i vare sig antalet naturkatastrofer eller de skador de åsamkat under de senaste 100 åren (Roger A. Pielke m fl). Rysslandsbränderna i somras orsakades främst av gamla försyndelser – utdikning av torvmossar – och översvämningarna i Pakistan var fruktansvärda för de inblandade, men var bara resultatet av riktigt dåligt väder. Samtliga forskare som uttalade sig uteslöt också att det skulle finnas någon ”antropogen” orsak till denna naturkatastrof.

Jag utgår från att ingen av WWF:s modellskolor väljer att ta upp dessa typer av balanserade faktauppgifter. Eller att det som behövs för att trygga en hållbar framtid (ordet ”hållbar” förekommer förresten 352 gånger i broschyren) är massiva satsningar på forskning om nya energikällor, inte meningslösa jippon som att släcka lampan en timme om året för klimatet. Men Earth Hour har förstås en framträdande roll i WWF:s skolor. Här ett utdrag från en pjäs i en av högstadieskolorna:

Storasyster frågar sin lillebror om han vet vad Earth Hour är och det visar sig att det vet han inte. Då frågar hon publiken. De vet! Hon förklarar för Lillebror vad Earth Hour innebär, att det är en manifestation för klimatet, men han intar en kritisk attityd:
— Ja men, säger han, det spelar väl ingen roll om bara jag släcker lamporna och stänger av datorn.
— Nej, men alla ska vara med, tillsammans kan vi åstadkomma mycket, betonar hans syster.
Han stänger ovilligt av datorn, släcker lamporna och tänder ett stearinljus. I skenet av ljuset spelar de kort, trots att lillebror helst vill se Adam Tensta på TV.
Efter pjäsen följer en diskussionsstund med publiken.
— Gör ni något för klimatet? Vad kan man göra?, undrar niorna.
— Köra miljöbil, återvinna sopor, inte skräpa ner, släcka lampor, stänga av datorn, är några svar de får av den yngre publiken.
— Ska ni vara med och släcka på lördag?, frågar de sen.
— Ja, svarar alla i en mun!

En annan av skolorna i programmet har beslutat att införa ”hållbar skollunch”, vilket innebär att att endast vegetarisk mat serveras. Och när det blir filmvisning så står givetvis domedagsfilm på menyn:

Finns det en dag efter i morgon?
Som inledning fick ungdomarna se filmen ”Day after tomorrow”, som bygger på boken ”The Coming Global Superstorm” av Bell Art och Strieber Whitley. Historien handlar om hur jorden plötsligt drabbas av ett antal häftiga tornadors, snöstormar och översvämningar, allt som en följd av klimatförändringar. Efter filmen hade eleverna och lärarna ett samtal kring de tankar och funderingar som filmen hade väckt.

Jag är övertygad om att ingen annan global lobbygrupp skulle tillåtas agera på samma sätt i skolan som WWF gör. Skulle vi acceptera att Astra Zeneca producerat undervisningsmaterial i biologi, att Philip Morris tog hand om skolgymnastiken eller att Pingstkyrkan tillåtits ta fram utbildningsmaterialet i religionsundervisningen?

Det är hög tid att reclaima skolan både från lobbyister och grupptänk, och börja lära ungarna att tänka kritiskt. En bra början vore att visa Lomborgs film.

Intressant?

Fler om , , , ,

« Äldre inlägg

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: