Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: flyg

Flygdebatten bygger på kreativ bokföring och fejkade utsläpp

På väg att förstöra för våra barn igen. Foto: Max Pixel

Debatten om att flygandets vara eller inte vara har under senare tid antagit närmast hysteriska proportioner. Det närmast religiösa skuld- och skambeläggandet av flygresandet är långtifrån nytt, men tidigare har stigmatiseringen av folks semesterresor framför allt drivits från vänsterhåll. Vilket förstås varit fullt rimligt, eftersom socialismen alltid motsatt sig idén att skatteboskapen ges alltför stor frihet att förflytta sig. (Flera socialistregimer har dessutom gjort sig kända för att låsa in hela sin befolkning när chansen yppat sig.)

Oavett om färdmedlet är bil, flyg, mc eller moped har det  motarbetats frenetiskt av vänstern – här i Sverige framför allt representerat av v och mp. Tågresor har accepterats – sådana är ju enklare att hålla koll på och går dessutom oftast inrikes. Och så är de praktiska när det gäller att  transportera icke önskvärda individer till avlägsna och kyliga delar av nationen där de slutar att tjafsa emot.

Hur som helst – det nya med den nygamla flygdebatten är att den framför allt förs av det vi kan kalla den urbana, livsstilsliberala medelklassen. Personer som länge hyllat den personliga friheten vill nu inget annat än att isolera sig i sina innerstadslägenheter och stämmer in i de allt mer högljudda kraven på nolltolerans mot flygresor. För att klimatet kräver det. Och baaaarnen.

Att döma av det höga tonläget från allt från På spåret-deltagare och kända sångerskor kan man lätt ledas att tro att just svenskarnas flygresor är det enda som står emellan en dräglig framtid för våra barn och den totala domedagen med brinnande skogar, missväxt, svält och ett Stockholm under fem meter vatten.

Därför kan det vara på sin plats att granska lite siffror – hur stor miljöpåverkan har egentligen svenskarnas flygresor i praktiken? När man tittar närmare på några av de argument som kastas runt i debatten, visar sig att de inte stämmer över huvud taget – som den återkommande faktoiden att flyget släpper ut mer än biltrafiken. För att komma fram till detta resultat måste man nämligen ägna sig åt avancerad kreativ bokföring och antaganden som har tveksamt faktaunderlag.

Vilket besynnerligt nog verkar vara exakt vad svenska myndigheter, som Naturvårdsverket, ägnar sig åt. Just detta verk ansvarar dessutom för rapporteringen av de svenska utsläppen inom ramen för vårt deltagande i FN:s klimatarbete.

Så här ligger det alltså till:

Det svenska flygets utsläpp uppgår cirka tre miljoner ton koldioxidekvivalenter, varav inrikesflyget står för en sjättedel. Jämfört med utsläppen från biltrafiken som är drygt 10 miljoner ton, kan man därför undra hur man kan komma fram till argumentet att flyget påverkar klimatet mer än Sveriges alla bilar tillsammans.

Förklaringen till detta är att utsläppen från flygets utsläpp mångdubblas med kreativ bokföring i den högre skolan. Och återigen – detta sker av samma myndighet som ansvarar för att korrekt information rapporteras till internationella samarbetsorgan som EU och FN-organet UNFCCC. Så här skriver verket på sin hemsida (min fetning):

De uppskattade totala utsläppen från svenska invånares internationella flygresor år 2014 är cirka 11 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det kan jämföras med 2,3 miljoner ton som rapporterats enligt internationella riktlinjer. De uppskattade utsläppen inkluderar klimatpåverkan på hög höjd och är baserade på resvaneundersökningar samt antalet flygresor under perioden 1990-2014.

På naturvårdsverkets hemsida redovisas flygets utsläpp med nedanstående grafer. Observera den undre grafen som visar de faktiska utsläppen som baseras på faktisk mängd tankat flygbränsle vid svenska flygplatser. Detta är den rapportering som ligger till grund för FN:s klimatpanels, IPCC, beräkning av de globala co2-utsläppen, och varje land rapporterar in på detta sätt.

De faktiska rapporterade utsläppen är bara en fjärdedel av de ”uppskattade”.

Titta sedan på den övre kurvan som sägs visa flygets verkliga utsläpp. Denna landar på en betydligt högre nivå, 11 miljoner ton CO2-ekvivalenter och alltså därmed mer än landets biltrafik. Hur går då detta till? Jo, genom att dels fördubbla de faktiska utsläppen med hänvisning till flygmotorernas utsläpp av andra växthusgaser på hög höjd, där de anses göra större skada (denna omräkning görs även av IPCC). Framför allt är det vattenånga som släpps ut, manifesterade via så kallade kondensstrimmor (eller chemtrails för alla miljöpartister). Detta vatten räknas alltså om till koldioxid och vips har de faktiska utsläppen dubblerats. Det ska dock sägas att forskare inte är eniga om vilken effekt dessa utsläpp av vattenånga på 10.000 meters höjd har för inverkan på klimatet, bland annat är klimatforskaren Markku Rummukainen skeptisk till att göra för stora antaganden baserat på vattenångan från flyget. I praktiken handlar det ju om samma sak som molnbildning på hög höjd, och just hur molnbildningen faktiskt påverkar klimatet är något som fortfarande är den stora och svåra frågan för klimatvetenskapen. (Moln kan hindra utstrålning och göra planeten varmare, samtidigt som de kan hindra instrålning och därmed kyla ner den.)

Hur som helst, efter denna fördubbling återstår fortfarande 5 miljoner ton ”saknade” svenska utsläpp för att Naturvårdsverkets beräkning ska gå ihop. Varifrån kommer då dessa?

Jo, genom en kreativ twist räknas även svenska flygresor i andra länder in i det svenska flygets miljöskuld. En svensk turist som tar ett inrikesflyg i Australien finns alltså med i beräkningen av de svenska flygutsläppen – detta trots att Australiens miljömyndigheter bokför dessa utsläpp även på det egna landets CO2-budget. Alltså räknas svenskens flygresa dubbelt. Detta görs mig veterligt inte för någon annan bransch – det är ju som att vi skulle börja räkna in utsläpp som sker när svenska bilister tankar i utlandet, eller hyr bil i Thailand.

Slutprodukten blir att det svenska flyget skylls för att orsaka nära fyra gånger så höga utsläpp som det faktiskt ger upphov till. Och detta är ingen räknemiss. I den nyligen lanserade webbtjänsten Klimatkontot  där man som privatperson kan gå in och kolla sina egna klimatavtryck finns dessa felaktigheter med i beräkningsmodellen. Branschorganisationen Svenskt flyg har uppmärksammat miljöinstitutet IVL, som ligger bakom tjänsten, på felet men bara mötts av en gäspning.

Min klimatpåverkan är relativt låg – om jag bara inte ägnat mig åt oskicket att flyga för nöjes skull hade världen säkert sett annorlunda ut.

Det är ganska anmärkningsvärt att svenska myndigheter bidrar till att sprida rena felaktigheter på detta sätt. Det göder i sin tur misstankar om att dessa kanske ägnar sig åt ren aktivism i syfte att driva opinion mot företeelser som myndigheten inte anser önskvärda – i det här fallet flyget.

Det är värt att återigen påpeka i att Sveriges andel av de globala CO2-utsläppen uppgår till 0,2 procent, eller två promille. Av dessa  utgör flyget cirka fyra procent, eller 0,04 promille av de totala co2-utsläppen om jag räknat rätt.

Vad som inte heller berörs särskilt ofta är att de totala svenska utsläppen faktiskt minskat med 34 procent sedan 1990, och att bara Sveriges markanvändning (framför allt växande skogar) suger upp 43 miljoner ton CO2 årligen. Detta kompenserar med råge för utsläppen för både väg- och flygtrafiken samt svensk industri. Denna statistik finns enkelt tillgänglig för alla som vill kontrollera.

Samtidigt planerar Kina att bygga 1600 nya kolkraftverk runt om i världen, och hyllas som miljöhjältar.

Tala om att sila mygg.

Intressant?

Fler om , , ,

SAS, det ständiga sistahandsvalet

Gottröra-kraschen 1991. Som av ett mirakel skadades nästan ingen vid haveriet norr om Stockholm, och SAS blev känt för sin säkerhet och sina skickliga piloter. Samtidigt var det här nånstans, efter 80-talets rekordår, som SAS mångåriga kris började.

För ett par veckor sedan åkte jag med familjen till USA, och på sträckan Stockholm-New York reste vi med SAS. Det var långtifrån något aktivt val att flyga med det krisdrabbade skandinaviska flygbolaget – helst hade jag sluppit – men nu råkar SAS vara det enda bolag som flyger direkt dit från Stockholm.

Redan när vi kom ombord på planet gick det att se förfallet. Knarriga stolar och bagageluckor, reviga säten, skräp kvar på golvet efter tidigare resenärer. I vår stolsrad var dessutom tre av fem tv-skärmar sönder – personalen hade klistrat på provisoriska handskrivna röda lappar med texten TRASIG, som verkade ha suttit där ett tag.

När vi frågade om vi kunde byta plats till någon med fungerande videoskärm – det är rätt jobbigt att underhålla en sexåring under nästan nio timmar utan film – fick vi ett tvärsurt svar av flygvärdinnan, en dam runt 60 (en ålder där många i SAS ombordpersonal befinner sig efter 20 år med ständiga personalnedragningar enligt principen sist in-först ut), som förklarade att man minsann inte kunde kräva att få se gratis film i ekonomiklass.

Liknande intryck är vi nog många som har av SAS. En ständigt krisande dinosaurie till flygbolag, med usel service och slutkörd personal vars högsta önskan är att hinna gå i pension innan firman går i kk. Det går till och med att se krisen när man väntar på flyget – ute på startbanan finns det inte längre något bolag med äldre flygplansflotta än SAS. Fortfarande lappar och lagar bolaget sina antika MD-80 och hoppas på att den gamla 80-talsmodellen ska hålla sig uppe ytterligare några år – nya plan är beställda till 2014, men om de nånsin kommer att levereras är oklart eftersom SAS inte har några pengar att betala med.

Och egentligen spelar det ingen roll vad SAS gör längre; om företaget kan tvinga sina anställda att sänka sina löner, sälja ut tillgångar, få nya EU-lån och ännu fler miljarder från staten. Det är ändå lika lönlöst som att piska en död häst – tiden har sprungit ifrån bolaget.

Visst finns det kanske ett par affärsmän med massor av Eurobonuspoäng som fortfarande bokar resor med SAS, men för den betydligt större skaran av privatresenärer har SAS undan för undan förvandlats till ett ständigt sistahandsval, ett bolag man bara väljer i brist på modernare och mera prisvärda alternativ. Flyger jag t ex med Norwegian istället får jag sitta i nya, fräscha flygplan med gratis Internet – och slipper ändå billigare undan än om jag valt SAS.

Samtidigt råder det inte någon som helst brist på flygstolar, vare sig i Sverige eller övriga världen – precis som det knappast blivit svårare att få tag på en ny bil efter Saab stängde fabriken i Trollhättan. Är det nu superviktigt att bibehålla flygtrafik till Luleå eller Storuman, ja då kan staten givetvis gå in och upphandla denna tjänst på en öppen marknad – där ett stort antal flygbolag garanterat skulle göra det både billigare och bättre än nuvarande metod: att pumpa in miljard efter miljard i ett konkursbo.

Efter alla år i kris är det faktiskt dags att sätta stopp nu. Låt SAS-planen stå kvar på marken. För gott.

Intressant?

Läs också SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, 5, Aftonbladet 1, 2, 3, 4

Andra bloggar om , , ,

Bevisat: flyget leder till klimatförändringar

OMG Chemtrails!

Att den internationella flygtrafiken spyr ur sig stora mängder koldioxid är inte precis någon nyhet – däremot är det fortfarande en öppen fråga i vilken utsträckning dessa utsläpp leder till framtida klimatförändringar.

Men nu har en grupp forskare kommit fram till att flygtrafiken faktiskt påverkar nederbördsmönster här och nu, genom att flygplan (både propeller- och jetplan) ”slår hål” i molnen och på detta sätt skapar ett temperaturfall på ner till 30 grader i området där de passerar. Om molnen innehåller mycket fukt bildas då iskristaller, som sedan faller ner som regn och snö. Så man kan alltså säga att flyget påverkar det lokala klimatet – det blir kallare.

Resultatet av kartläggningen visar att det faktiskt faller större mängder nederbörd runt stora flygplatser än på andra platser, och det tenderar också att snöa mer längs de större flygplansrutterna. Effekten är inte stor, men klart mätbar, och den är som störst på nordligare breddgrader under vintermånaderna, enligt forskarna vid University Corporation for Atmospheric Research som ligger bakom studien.

Forskarna har använt sig av dels av satellitbilder, dels av datormodeller för väderprognoser för att ta reda på hur ofta denna typ av ”laddning av moln” uppkommer. Ett område på 10 mil runt ett antal flygplatser, som London Heathrow, Frankfurt, Charles de Gaulle, Seatlle-Tacoma, Yellowknife (Kanada) samt forskningsbasen Byrd i Antarktis, användes som underlag i studien.

Effekterna är som sagt lokala och av övergående karaktär, och man behöver knappast känna sig ångest för att stackarna i närheten av Arlanda får skotta särskilt mycket mer än svensken i allmänhet. Men, som Anthony Watts påpekar, bevisar studien att flygplatser inte är särskilt bra ställen för att göra väderobservationer.

Och sedan har vi förstås också den infekterade frågan kring… Chemtrails!

Intressant?

Mera flyg: DN, SvD, Aftonbladet

Andra bloggare om , , , ,

Ingen nollvision i brittiska flygvapnet

Livet i fält är påfrestande.

Två brittiska flygofficerare som deltar i  Natoinsatsen mot Libyen får sparken efter att det framkommit att de hällt i sig mer än de sanktionerade två sejdlarna öl (1 liter!) som tillåts före ett flygföretag.

Det är ju bra att det brittiska flygvapnet reagerar på sådang beteende. Men om man kommer från ett land där nollvision gäller i trafiken, och två stora starköl skulle rendera indraget körkort direkt vid alkotest, ter det sig kanske lite underligt att alkohol över huvud taget anses acceptabelt i kombination med maskiner som färdas i överljudshastighet och är beväpnade med tunga bomber och grovkalibriga kulsprutor. Den som ska försvaras på marken är säkert tacksam om piloternas reaktionsförmåga är på topp, liksom.

Kanske hänger det ihop med det faktum att de brittiska piloterna bor lyxigt inkvarterade på fyrstjärniga hotellet Grand Hotel d’Aragona i sicilianska Conversano (bilden ovan). Här kan de 100 RAF-piloterna pusta ut vid poolkanten mellan krogrundorna de påfrestande uppdragen för att skapa demokrati i Libyen. Bara uppehället för de brittiska styrkorna som deltar i Libyenoperationen går loss på dryga 12 miljoner i månaden, och då är varken bränsle, bomber eller öl inräknat.

Också en del av de svenska Jas-piloterna som deltar i Libyenisatsen är inkvarterade på hotell, eftersom det inte finns plats för alla på Sigonellaflygbasen. Vi får hoppas att de laddar upp på andra sätt än sina brittiska vapenbröder.

Intressant?

Andra bloggare om , , ,

Vulkanförnekarna på frammarsch

Europas luftrum är åter öppet, efter en veckas kaos i spåren på Eyjafjallajökull-utbrottet. Men redan i går kväll tvingades den brittiska luftfarsmyndigheten att öppna storflygplatsen London Heathrow efter en allt mer högljudd ilska mot stoppet – bland annat från IATA. flygbranschens internationella samarbetsorgan. Kritiken baserades på att det veckolånga flygstoppet som kostat mångmiljardbelopp för en redan hårt utsatt bransch, helt och hållet baserats på datorsimulatoner från Met Offices Vulcanic Ash Analysis Center (VAAC). Simulatoner som dessutom visat sig vara modellerade efter ett betydligt större utbrott från den isländska vulkanen Katla, och alltså högst sannolikt har överdrivit både askutbredning och -koncentration kraftigt.

Nu får flygbolagen själva avgöra om det är säkert att flyga eller inte, vilket innebär att trafiken i princip är igång som vanligt. (I Sverige, ett modelltroende land, gäller dock fortfarande nolltolerans.  Så länge det finns aska i luften ställs flygplanen på marken – även om det börjar märkas en viss kritik även här.)

Detta ”uppror” från flygbolagens sida har i sin tur skapat en ny debatt. Går det verkligen att lägga ansvaret för flygsäkerheten i händerna på ”Big Air”? Har flygbolagen kuppat igenom beslutet att öppna Europa för flygtransporter, utan att vara säkra på att det är ofarligt? Sätter desperata vd:ar med konkurshot hängande över sig och spelar rysk roulette med sina passagerares liv? Konspiratonsteorierna börjar ta form och vi bara väntar på att de första 737:orna ska börja trilla från skyn. Och var det egentligen inte ganska skönt när det var alldeles tyst i Bromma?

Som jag redan varit inne på, känns vulkankaoset som ett dèja vu av ett annat aktuellt hot mot mänskligheten – klimatet. Även här finns det hårda fakta i botten: halten av koldioxid i atmosfären har stigit, vi vet att våra mänskliga utsläpp är gigantiska och har ökat kraftigt de senaste 100 åren. Och vi vet att högre halter av koldioxid gör Jorden varmare. Frågan är bara hur mycket – 0,3 C, 1 C eller 6 C? Blir det lite blötare somrar, öken eller total doom?

Eftersom vi inte vet eller kan se in i framtiden, är vi helt i händerna på datormodeller, och framför allt de worst case-scenarion som alltid är de som vi får läsa om. Ungefär som med vulkanaskan alltså.

Skillnaden är att det fortfarande verkar vara fullt tillåtet att vara askskeptiker, utan att riskera att fällas för brott mot naturen. Eller till och med vulkanförnekare.

Vi får väl se hur länge.

Andra om , , ,

Intressant?

I datormodellernas våld

Tyska Lufthansa har varit uppe och testflugit, och rapporterar att det inte verkar finnas några nämvärda spår av aska i luftrummet över Tyskland. Ett uttalande som kraftigt motsäger de dramatiska kartor där molnets utbredning ser ut att lägga Nordeuropa under ett djupsvart täcke av aska. Men här i Stockholm har solen lyst från klarblå himmel, och huruvida det verkligen finns tillräckligt med sot för att utgöra en fara för flyget en kilometer upp i luften vet vi inte. För, som Lufthansas presstalesman konstaterar, bygger alla rapporter om askans utbredning och täthet på datorsimulationer. Inga väderballonger har skickats upp för att samla in faktiska prover, och alltså verifiera modellerna med verkligheten.

Det kan vara livsfarligt att skicka upp flygplan i luften – eller helt ofarligt.

Vår tilltro till simulationer är numera total inte bara på detta område. Få bryr sig längre om att kolla hur väl simulatonerna stämmer med verkligheten, vilket gång på gång visar sig få förödande (eller ibland rent komiska) resultat. Här är ett par aktuella exempel där vi kanske borde kollat vitrockarnas avancerade beräkningar lite extra.

Subprime-bubblan. CDO:er (Collateralized Debt Obligation) kallas de finansiella instrument som var upphov till finanskriskrisen 2008. De byggde på avancerade finansiella datormodeller, framtagna av amerikanska storbanker, och förutsåg ständigt stigande aktiekurser. Vi vet alla hur det gick med det.

”Grillsomrar” i Storbritannien. Brittiska Met Office – som levererar simulationerna av askmolnet – investerade så sent som i fjol miljarder i nya superdatorer för att ta fram säkrare och mer detaljerade långtidsprognoser. Efter att först ha förutsett att fjolårets sommar skulle bli rekordvarm (i verkligheten blev den rekordkall och regnig med översvämningar på flera håll), och den gångna vintern mildare och regnigare än vanligt, skrotade Met Office sina långtidsprognoser. Att kasta tärning gav lika bra utfall – om inte bättre – som miljarddatorerna.

Arkis smälter! Med jämna mellanrum kan vi läsa om hur isen i Arktis smälter, och hur det kommer att vara helt isfritt vid Nordpolen inom bara ett par år. Alla sådana förutsägelser bygger på klimatmodeller framtagna bland annat av SMHI:s Rossby Center. 22 miljoner årligen betalar vi för gemensamt för SMHI:s modellerande, som med jämna mellanrum ger upphov till lite larmartiklar i dagspressen. I verkligheten är isen ungefär lika stor som den brukar vara, och någon förändring i temperaturen i Arktis är inte mätbar. Fast det är som sagt i verkligheten – i modellernas värld smälter Arktis alltid snabbare än tidigare befarats.

I fallet med askmolnet är det ju minst sagt underligt att det inte skulle finnas någon enda satellit som kan programmeras att mäta partikeldensitet.

I brist på verklighet, gäller alltså kartan – och vi är fast i datormodellernas våld.

(Med detta på intet sätt sagt att det är en bra idé att ge sig ut och flyga på vinst och förlust.)

Andra om , , ,

Intressant?

Oroar vi oss för fel klimathot?

Luftfartsverket räknar inte med att öppna luftrummet förrän tidigast måndag...

Vissa har reflekterat över det faktum att askmolnet från isländska Eyjafjallajökull har en avkylande effekt, och alltså skulle motverka den skada som vi gemensamt ställer till med vårt extravaganta bilkörande och myckna semestrande till Thailand (även om flyget i alla fall för tillfället är extremt klimatsmart). Men är det verkligen så – att den globala uppvärmingen är så akut att vi egentligen ska vara tacksamma när det driver in stora giftmoln med svaveldioxid och aska?

Nja.

För det första är det högst tveksamt om det verkligen pågår någon uppvärming av abnormt slag. De mätningar som FN:s klimatpanel, IPCC, lutar sig mot i sina rapporter har visat sig vara högst tveksamma. Dels för att de dels använt sig av bristfälliga statistiska beräkningar, dels undermåliga basdata. (För den som vill fördjupa sig mer i detta hänvisar jag till de utmärkta klimatbloggarna Watts up With That och Climate Audit.) Tittar man på originaldata från väderstationer (som Fredman på Kvarnberget gjort) framgår det att temperaturen legat i princip stilla de senaste hundra åren.

För det andra ska man nog iaktta viss försiktighet i att experimentera med naturen. Svaveldioxid är inget att leka med – det är en giftig gas som förstör lungblåsorna och leder till döden om man andas in för mycket av den. Även de sotpartiklar som förs hit med vindarna från Island kan vara farliga att andas in.

För det tredje – var glad så länge det är varmt. Ett kallare klimat, som t ex blev följden av vulkanen Lokis utbrott 1783, innebär ju också kortare växtsäsonger, krympande skördar och brist på mat. Vi har förstås avsevärt bättre förutsättningar idag att försörja vår befolkning med spannmål som odlats i växthus, och det utbyggda transportnätet gör det möjligt frakta livsmedel dit de behövs. Vi behöver alltså inte uppleva hungersnöd här i Sverige, som på 1860-talet då uppemot var fjärde svensk utvandrade till Amerika på flykt undan fattigdom och svält. Men det skulle bli avsevärt dyrare, och de som redan svälter skulle få betala ännu mer för den mat de knappt har råd med idag.

Tobasjön, Sumatra. Här inträffade det senast kända supervulkanutbrottet.

Sedan kan man ju fundera på vad som skulle hända om någon eller några av Jordens fem supervulkaner skulle få ett utbrott. Till exempel den som ligger under Yellowstones nationalpark i USA, och som haft utbrott ungefär vart 600.000:e år. Det senaste var för 640.000 år sedan, vilket rent statistiskt innebär att det borde ha kommit ett nytt redan. Senaste utbrottet skapade i alla fall en krater stor nog att rymma Tokyo, och mängden sten, aska och sot som vräktes ut i atmosfären var motsvarande 1.000 kubikkilometer – i runda tal 1.000 gånger mer än de mer ordinära vulkanutbrotten genom historien. Det kan jämföras med Mount Pinatubo som spydde ut 25 km3 vid sitt utbrott 1991. Eller Laki, som gav upphov till 14 km3 lava och aska.

Det senaste utbrottet av en supervulkan skedde för 74.000 år sedan i Lake Toba-vulkanen på Sumatra. Stoftmolnet från utbrottet täckte himlen och stängde effektivt ute solljuset. Jordens temperatur sjönk med 5-10 grader, och världen kastades in i en istid som varade i 1.000 år. Större delen av mänskligheten dog, bara en liten spillra på några tusen överlevde katastrofen.

Så man kanske ska fundera på om det verkligen är några tiondels grader varmare klimat som vi ska vara oroliga för.

I Yellowstone bubblar det för fullt, och sedan 2004 har marken höjt sig med sju centimeter per år. Frågan är inte om det kommer ett nytt utbrott utan när.

Förhoppningsvis har vi turen att inte leva när det händer.

Andra bloggare om , , , , , ,

Intressant?

Uppdatering: Som ett brev på posten – klimattokerierna tar nya fart i SvD, DN och på Newsmill efter vulkanutbrottet.

Domedagsvulkan 2.0

Ännu ett vulkanutbrott har inträffat på Island, denna gång 10-20 större än det förra på Eyjafjallajökull. Glaciärer smälter, översvämningar hotar vägar och broar, människor evakueras och flygtrafiken i stora delar av Europa ställas in på grund av de enorma moln av aska som vulkanen spyr ur sig. En tydlig illustration över hur små och hjälplösa vi är mot naturens krafter. Ändå är det nya utbrottet fortfarande relativt begränsat, om man jämför med historiska vulkanutbrott på Island.

Det vi ska vara riktigt oroliga för är Eyjafjallajökull-utbrottet ska trigga igång en större eruption i den närliggande större vulkanen Katla. Vid ett annat stort utbrott 1783 från vulkanen Loki, drabbades Europa under flera år framöver av sjukdomar, död och missväxt. Utbrottet gav upphov till ett gigantiskt svavelmoln, som med sydostliga vindar drog in över Storbritannien, Frankrike och Nederländerna där det låg stilla under månader. Luften stank av svavel, och molnet sänkte dessa länder i en slags ockragult skymningslandskap, där solen bara svagt orkade bryta igenom. Bönder och drängar som arbetade utomhus drabbades av lungsjukdomar (av svaveldioxiden i luften) och 15.000 dog bara i England. Inte överraskande trodde den vidskepliga befolkningen att domedagen kommit och portarna till helvetet öppnats på vid gavel.

Molnet drog till sist vidare och följdes av den längsta vintern i mannaminne. Den sena våren och kalla sommaren 1784 gav upphov till missväxt och svältkatastrofer, inte bara i Europa. Stoftet och askan förändrade vädermönstren över hela världen under flera år framöver. Vissa påstår till och med att det var Lokis utbrott med efterföljande katastrof som ledde fram till franska revolutionen 1789. Där kan man snacka om klimatförändringar!

Med tanke på detta överhängande klimathot väntar vi nu på att miljöminister Andreas Carlgren snarast tar fram en plan för utsläppen från vulkanutbrott ska kunna skäras ner med 80 procent till 2050. Ett tufft mål, som förmodligen kräver att vi höjer energiskatterna ännu mer.

Intressant?

Vulkanchock i pressen: Svd [1] [2], DN [1] [2] , Aftonbladet [1] [2], Expressen [1] [2]

Bloggar om , , ,

750.000 pedofiler i säkerhetskontrollen

Planerna på skärpta säkerhetskontroller på flygplatserna, den så kallade nakenscanningen, granskas nu av diverse självpåtagna remissinstanser. Naturisterna välkomnar förstås satsningen, medan aktivister mot barnporr varnar för att nakenscanningen bryter mot lagen. I moralpanikens Storbritannien – liksom i flera andra europeiska länder – är det nämligen förbjudet att ens ta foto av någon utan kläder som inte fyllt 18. (Ett antal Astrid Lindgren-filmer ligger alltså rätt risigt till vid en “uppdateradbarnporrlagstiftning här i Sverige.)

I England är det organisationen Action for Rights of Children som hävdar att skanningen strider mot den brittiska barnskyddslagstiftningen (antagen redan 1978). I Manchester har nakenskanning införts på prov -men först efter beslut om att alla under 18 undantas från kontrollerna.

Låt mig se nu. Det kan väl aldrig finnas vara nån risk att Al-Qaida skulle proppa sprängdeg i kallingarna på en 17-åring och välja att flyga från Manchester?

Även om man löper risken att offra livet på ett par hundra flygpassagerare, oavsett ålder, får kampen mot terrorismen aldrig överordnas det heliga korståget mot barnporren. För kom ihåg – 750.000 pedofiler väntar därute, och de bara längtar efter lite smaskiga run… ehhh röntgenbilder från våra flygplatser.

Skämt åsido. Oscar Swartz skrev en utmärkt genomgång om pedofilhysterin i september. Fortfarande rekommenderad läsning i ämnet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant?

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: