Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: förnybart (sida 2 av 2)

Tyska socialdemokrater kräver stopp för det gröna energivansinnet

Den tyska energiomställningen, energiewende, som hyllas som förebild närmast unisont av normalbegåvade svenska miljöpolitiker, är i full färd med att driva bort ett stort antal av Tysklands största industrikoncerner från hemlandet. Något som Wall Street Journal uppmärksammade härom veckan. Som främsta anledning till att tyska stoltheter som BMW nu bygger sina nya fabriker i Spartanburg, South Carolina, USA och Shenyang i Kina istället för Tyskland är – surprise – de galopperande energikostnaderna. Ur WSJ:

High production costs—especially high energy prices in Germany compared with the U.S. and some European or emerging economies—and lingering uncertainty about the longer-term cohesion of the euro zone are also commonly cited reasons for holding back on domestic investment.

Och BMW är inte ensamt om att fly från galenskapen som präglat den tyska energipolitiken, formad under årtionden av allianser mellan Merkels CDU och De gröna. Även ett av Tysklands störst energiföretag, RWE, hotar att lägga ner verksamheten i landet som ett resultat av att de massiva subventionerna på förnybar energi gjort det olönsamt att producera energi på konventionell väg. RWE hotar nu att stänga ett av landets stora fält för brytning av brunkol, vilket skulle innebära att drygt 10.000 arbetstillfällen gick förlorade.

Men i takt med att resultatet av de senaste årens gröna galenskap börjar ge avtryck i form av uteblivna investeringar, fabriksnedläggningar och utflyttning till länder med billigare produktionskostnader – inte minst för energi – har fler och fler börjat inse att det är ohållbart att fortsätta som idag. Hannelore Kraft, ministerpresident i den folkrikaste tyska delstaten Nordrhein-Westfalen, med 17 miljoner invånare, har ställt som utlimatum i regeringsförhandlingarna med Angela Merkels CDU att jobbtillfällen prioriteras framför energiomställning, enligt en intervju i Süddeutsche Zeitung:

Nordrhein-Westfalens ministerpresident tänker slåss för att bevara delstatens arbetstillfällen i stål- och enerigindustrin. Det är viktigare än en snabb omställning till förnybar energi. ”Det är viktigt att vi bevarar arbetstillfällena i vår stat”, säger SPD-politikern.

Vad vi nu ser framför oss är att Tysklands två största partier med stor sannolikhet kommer att bilda koalitionsregering, och en majoritet i bägge partierna har i grund och botten likartade åsikter i energi- och jobbpolitiken.

Det vill säga, precis som S och M i Sverige närmat sig mitten och idag ofta ligger närmare varandra politiskt än till respektive stödpartier. Men inte skulle väl Stefan Löfven våga tala klarspråk på samma sätt som Hannelore Kraft? Det är till exempel ingen hemlighet att Löfven är för kärnkraft, en ståndpunkt som dessutom delas av en majoritet socialdemokrater och moderater. Ändå vågar han inte säga det rakt ut, av rädsla för att komma på kant med den påtänkta framtida regeringspartnern.

Vad som kanske behövs är kanske en stor koalition även i Sverige, där S&M tillsammans bildar regering och äntligen börjar fatta beslut i knäckfrågor där små extremistpartier tagit vardera block som gisslan. Energipolitiken är ett sådant område, där en mandatperiod med S&M vid rodret skulle kunna göra underverk.

Demokrati kan det ju bara med viss kreativitet kallas – men däremot realpolitik. En gammal tysk paradgren, för övrigt.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

EU stoppar billig energi för att skydda vindlobbyn

EU-parlamentet har röstat igenom igenom ett förslag som kraftigt försvårar utvinning av skiffergas via så kallad fracking, eller hydraulisk spräckning. Socialdemokraterna i EU-parlamentet beskriver detta som en seger för miljön och Centerpartiet har redan tidigare skrivit debattartiklar där de berömt sig om att förbjuda denna typ av naturgasutvinning i Sverige.

Parlamentets beslut, om det lyckats ta sig igenom kommissionen (vilket mycket tyvär tyder på) innebär att tillståndsprövningen för utvinning av skiffergas blir lika omfattande som om det gällt konventionell oljeutvinning, vilket avsevärt kommer att fördyra och försena processen med att starta ny gasutvinning.

Det är naturligtvis meningen, eftersom skiffergas, som finns i stora mängder bland annat i Polen och Storbritannien, hotar hela den ”förnybara” industrin. Billig gas skulle få den bisarrt subventionerade sol- och vindkraftsindustrin på fall, och detta får inte ske, enligt EU. Jos Delbeke, ordförande i kommisionens departement för klimataktion, erkänner detta utan omsvep i en intervju med brittiska The Telegraph.

“Ett negativt scenario är att skiffergas driver bort förnybart från marknaden”, säger Delbeke. ”Om skiffergasen skulle bli lika billig som i USA, skulle vi verkligen ha ett problem. Vi är starka förespråkare för förnybar energi, och det är mycket viktigt att vi fortsätter att investera i teknik för förnybar energi.”

Här visar EU sitt rätta ansikte: En toppstyrd kommandoekonomi där medborgarnas framtid offras för att tillmötesgå en liten men högljudd lobby i Bryssel, där representanter för olika miljöorganisationer avlönas med miljonbelopp varje år för att bedriva lobbying för hårdare miljöpolitik (så kallad astroturfing). Ett exempel är vår egen miljöminister, Lena Ek, som under sin tid som EU-parlamentariker var vice ordförande i den gröna lobbyorganisationen European Energy Forum (EEF).

I Storbritannien, som befinner sig i en mycket svår situation med ett antal gamla kolkraftverk som måste stängas på grund av hårdare miljölagstifning, såg skiffergasen ut att erbjuda en billig och effektivt lösning, något som nu hotas av EU:s byråkrater.

De brittiska elkonsumenterna har fått se sina räkningar fördubblas på ett par år, i spåren av satsningen på vindkraft. Och i Polen, där EU:s planekonomiska toppstyrning inte har kommit riktigt lika långt, har hoppet varit att kunna utvinna egen gas istället för att vara utlämnade till Putins Ryssland, och dessutom kunna stänga några av sina egna gamla smutsiga kolkraftverk.

Skiffergas ger upphov till bara drygt hälften av de koldioxid som koleldning ger upphov till. Att skifta över från kol till gas hade därför lett till en snabb och kraftig sänkning av unionens utsläpp, samtidigt som alla energisubventioner – idag hundratals miljarder årligen – hade kunnat avskaffats. Satsningen på vind- och solenergi har hittills inte gett några utsläppsminskningar alls, eftersom alla dessa intermittenta energikällor måste backas upp med fossileldade kraftverk.

Och trots miljörörelsens skräckberättelser, finns det inga som helst vetenskapliga belägg för att fracking skulle förgifta grundvatten eller orsaka jordbävningar. (Dde ”bevis” som anförs härstammar alla från Gasland, en kraftigt ifrågasatt film av en känd miljöaktivist.) En gaskälla tar endast ett några kvadratmeter i anspråk, att generera samma energi tar med vindkraft kräver i jämförelse ett par kvadratkilometer.

Lägre energipriser hade kanske kunnat få igång Europas tynande industrisektor, något som krävts för att få ner massarbetslösheten i unionen. I USA har de låga energipriserna fått industrijobben att öka igen för första gången sedan tidigt 90-tal, och många amerikanska företag flyttar hem tillverkningen igen.

I Europa lägrar sig dock mörkret. Var tionde tyskt företag planerar att flytta till USA – på grund av den dysfunktionella energimarknaden. EU:s lösning: att satsa ännu mer av våra skattepengar på ett särintresse som undan för undan driver bort arbetstillfällena från kontinenten.

Det anmärkningsvärda i sammanhanget, något som vi aldrig kommer att få läsa i en svensk tidning, är att EU låter sig styras av mäktiga lobbygrupper helt öppet. Som Christopher Booker beskriver, samlades 28 av EU:s miljöministrar i Vilnius tidigare i år för att diskutera EU:s policy i frågan om fracking. Några länder var positiva till den nya tekniken, som Storbritannien och Polen, andra som Frankrike kraftigt emot. De flesta hade inte bestämt sig.

Närmast miljökommissionären Connie Hedegaard satt en viss Jeremy Wates från EEB (European Environmental Bureau), en grön lobbyist som finansieras av EU självt med åtta miljoner årligen. Booker skriver:

Towards the end of the lunch, however, Mr Wates was invited to address them all with a vehement attack on fracking, trotting out all the familiar green scare stories about how it pollutes water supplies, triggers dangerous earthquakes, hastens disastrous global warming, and all the rest.

Mr Wates is an Irish former green activist, who has made his way up through a succession of well-paid jobs with international bodies such as the United Nations Economic Commission for Europe, to become secretary-general of the EEB. This is a Brussels-based lobbying body, claiming to represent “140 environmental citizens’ organisations”, which is funded not just by other green activist groups such as Greenpeace and WWF, but also by many European governments, including our own.

Ovanstående visar ganska väl hur EU fungerar. Vid ett politiskt toppmöte tillåter man den ena parten att bedriva lobbying, men inte den den andra – det vill säga företrädare för energiindustrin.

EU har för länge sedan upphört att vara en sammanslutning för frihandel och ökat välstånd och retarderat till dysfunktionell kommandoekonomi, planstyrning och lysenkoism som vi känner igen från Sovjetunionen. Det är inte konstigt att det i länder som Tjeckien, som fortfarande minns det socialistiska förtrycket, höjs röster för att lämna EU helt.

Vid en S-MP-regering nästa år kan vi tyvärr vänta oss ännu ännu mer av vansinnet.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Centern: Vi bränner 30 miljarder för att kraftnätet ska klara onödig och överflödig el

Centerns Anna-Karin Hatt skriver i en debattartikel i dagens SvD om att alliansen – under ledning av Centern – satsat mer än någon annan regering på att uppgradera det svenska kraftnätet. Detta för att bygga bort flaskhalsar i systemet, som gör att Sydsverige idag betalar ett högre elpris än de nordligare delarna av landet, och att anpassa det för den kraftigt fluktuerande vindkraftproduktionen.

Dessutom byggs den så kallade Sydvästlänken, för att Sverige lättare ska kunna bli av med sitt elöverskott (nära 20 TWh i fjol) på den europeiska marknaden. Den går på lite drygt en miljard att bygga, om anläggningsarbetet håller sig till budget.

I reda siffror kan man utläsa att Alliansen sedan sitt tillträde satsat runt 10 miljarder på förbättringar av elnätet, och att det för perioden fram till 2017 kommer att ha plöjts ner 30 miljarder i detta arbete. Väl använda pengar, tycker energiministern:

Tack vare det kommer vi i Sverige framöver att kunna få en ännu tryggare elförsörjning, vi kommer att få ännu bättre förutsättningar för att fortsätta energiomställningen och vi kommer att kunna ta om hand och ansluta ännu mer förnybar elproduktion.

Det är naturligtvis detta som allt handlar om. I ett läge där vi har ett rekordstort elöverskott och redan måste dumpa överflödet – mer än den totala produktionen av vindel – ska elkonsumenterna betala ännu mer för dyr och onödig elproduktion som Sverige inte behöver. Och hade kärnkraftverket i Barsebäck inte lagts ner – även detta beslut var Centern med om att klubba – hade det över huvud taget inte funnits några behov av att ”modernisera” kraftnätet i söder.

Vad Anna-Karin Hatt berömmer sig för är alltså att ha drivit på en massiv utbyggnad av opålitlig elproduktion, som vi inte behöver och måste betala för flera gånger om för att bli av med. Hade vi istället haft modet att inte göra nånting alls, hade vi sluppit denna utgift helt och kunde istället använt pengarna till att bygga upp ett försvar värt namnet igen. Till exempel.

Det sorglustiga i allt detta är att Annie Lööf, Lena Ek och Anna-Karin Hatt förmodligen på fullt allvar tror att denna sanslösa miljardrullning på meningslös symbolpolitik kan locka nya väljare.

Snacka om att sakna markkontakt.

Intressant?

Andra bloggar om , ,

Därför måste vi följa Tyskland och göra kaos med elmarknaden

Det är alltid lika förbluffande att inse att det finns människor som lyckas leva sina liv helt utan att befatta sig med vare sig fakta eller verklighet. Politiker visar ofta en stor fallenhet för denna konst, och ingenstans är förträngningen av faktiska observationer mera framträdande än hos Miljöpartiet.

Idag drar MP:s ungdomsförbunds Lorentz Tovatt återigen den gamla sagan om den framgångsrika tyska energiomställningen, die energiewende. Tovatt kräver nu att Sverige följer i tyskarnas spår och satsar ett icke specificerat antal skattemiljarder på storskalig utbyggnad av solenergi genom att införa så kallad nettodebitering (dvs att privatpersoner får kvitta el som matas in på nätet mot den som förbrukas).

solar_subsidies_deMan måste emellertid ha på sig rätt stora skygglappar för att på fullt allvar peka ut Tysklands satsning på solpaneler som ett föredöme. Grafen här intill, som jag brukar använda så fort Tyskland och förnybar energi är på tapeten, visar hur subventionerna av solel formligen exploderat och är på väg att knäcka generationer av tyska elkonsumenterna.

På sommaren är vi i Sverige vana vid att elpriset är lågt, beroende på att efterfrågan än mindre än under vintern. Trots allt gnäll på höga elpriser har vi i Sverige alltså en marknad som beter sig som man förväntar sig. Något som Tovatt alltså vill ändra på.

Så hur är det i Tyskland då? Jo där bävar de stackars prövade elkonsumenterna för de varma och soliga sommarmånaderna. Då går nämligen landets alla solpaneler för högtryck, och eftersom energibolagen (via lagstiftning) tvingas köpa in all producerad solel med förtur, innebär det att elpriset rusar under den period då efterfrågan är som lägst. I juli satte de tyska solpanelerna rekord med som mest 5,1 GW producerad el, samtidigt som priset gick upp med nästan 40 procent.

Tyskarna betalar idag mest i Europa för sin el: ett vanligt hushåll på tre personer i lägenhet betalar i snitt nära 700 kr i månaden för sin el, en höjning med 85 procent sedan 2000. Och fortsätter utbyggnaden av vind- och solenergin i samma takt kommer kostnaden att öka ytterligare 30-50 procent kommande år.

Dessutom har den gigantiska satsningen på förnybart, pådriven av gröna politiker utan närmare koll på verkligheten, fått till följd att det tyska elnätet ständigt balanserar på gränsen till sammanbrott. De massiva fluktuationerna i inmatad effekt som blir resultatet av en hög andel vind- och solkraft, gör att så kallade blackouter ständigt hotar. Exportinriktade industrier, känsliga både för höga elpriser och strömavbrott, hotar med att flytta utomlands. Polen och Tjeckien har sedan en tid stoppat all import av förnybar el från Tyskland – de stora variationerna hotar stabiliteten i det bägge ländernas elnät.

För några veckor sedan hotade Tysklands största energibolag Eon att flytta sin verksamhet till Turkiet, eftersom politikerna gjort det omöjligt att tjäna pengar på konventionellt producerad energi.

Den tyska elmarknaden är kort sagt i kaos, samtidigt som subventionerna till det fåtal ”gröna” arbetstillfällena som skapats kommer att kosta dagens och framtidens skattebetalare tusentals miljarder.

Självklart måste vi låta oss inspireras av Tyskland!

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Det verkliga priset för EU:s gröna energivansinne

EarthRangersCentre

Riktbara solpaneler på en parkeringsplats i USA. Foto: Wikimedia Commons.

Om man begränsar sig till att läsa svenska tidningar är det lätt få intrycket att gröna jobb och politiskt styrda satsningar på ny energi är den enda möjliga vägen till framtida jobb, välstånd och tlllväxt. Senast var det Naturskyddsföreningens Svante Axelsson, som i en debattartikel i SvD nyligen ansåg att Sverige måste ”ta ledningen” genom att subventionera hemkörd solel på samma sätt som Tyskland.

Axelssons resonemang går ut på att det skulle gynna utbyggnaden av småskalig solel om privatpersoner tillåts mata ut sin elproduktion till ett fast pris på nätet under sommarmånaderna, och i gengäld få rabatt på samma mängd el under vinterhalvåret då solen som bekant inte visar sig alls. Detta kallas nettodebitering och innebär i princip att elbolagen åläggs kvitta billig solel på sommarhalvåret (då det råder elöverskott) mot betydligt dyrare el på vinterhalvåret. Alltså en direkt statligt stöd, eller en subvention, till den som installerar solpaneler. Ett liknande system, som även det har stora likheter med Ebberöds bank, har testats under snart 10 år just i Tyskland, med katastrofala ekonomiska följder, som grafen här intill från Der Spiegel visar.

solar_subsidies_de

Tysklands subventioner till solenergi passerade 100 miljarder Euro redan 2011. (Från Der Spiegel.)

Tyskland har sedan 2005 satsat hårt på det som kallas energiewende – dvs en grön omställning av ungefär samma typ som svenska miljöorganisationer, mp- och c-politiker talar sig varma för så snart de får tillfälle. Vad de sällan talar om är dock kostnaden för att förverkliga denna gröna kommandoekonomi.

Sol och vind var tänkta att ersätta både tyska kolkraftverk och kärnreaktorer, och en subventionskarusell vars like ingen tidigare skådat tog sin början. Åtta år senare är systemet på väg att haverera under kostnader på tusentals miljarder.

Den tyska satsningen var dessutom flaggskeppet i EU:s ambitiösa och rekorddyra plan för att ersätta kontinentens fossileldade kraftverk med förnybar energi. Exakt hur mycket pengar som plöjts ner i form av subventioner och stöd genom åren, och hur mycket detta spelat in i den europeiska skuldkrisen, har först nu börjat gå upp för makthavarna. I The Australian (artikel bakom betalvägg) har Benny Peiser, ordförande för tankesmedjan GWPF, räknat samman de senaste årens närmast ohämmade miljardrullning. (Artikeln finns även på GWPF:s hemsida, och den australiska bloggaren Jo Nova har plockat ut några höjdpunkter.)

Facit hittills är att EU:s medlemsstater satsat närmast svindlande 600 miljarder Euro, eller 5.200 miljarder kr, på projekt inom förnybar energi sedan 2005. (Detta enligt siffror från Bloomberg New Energy Finance). Enbart den tyska energiomställningen, som alltså ofta framhålls som ett föredöme, kommer att kosta tyska skattebetalare nära 9.000 miljarder (€1 biljon Euro) fram till 2030, allt enligt den tyska regeringen. (Vattenfalls futtiga 90-miljardersförlust i Nuon-affären framstår här plötsligt som rena felräkningspengarna.)

Och som sagt, Tyskland spelar i en liga för sig när gäller att bränna skattebetalarnas pengar på kostsamma energiomställningar:

  • Tyskarnas elräkningar har fördubblats sedan år 2000 (just nu betalar tyska konsumenter 3,50/kWh, mest i Europa).
  • Nära 800.000 tyskar har fått sin el avstängd, efter att de inte kunnat betala sina elräkningar. De skyhöga elpriserna har också fått till effekt att folk börjat hugga ner skog i smyg för att hålla sig varma.
  • På bara ett år steg de tyska subventionerna till sol- och vindkraft från 121 miljarder kr till 175 miljarder. Tyska hushåll tvingas betala 62 miljarder för den förnybara energin – bara i år.
  • Hälften av världens solpaneler finns installerade i Tyskland. Dessa genererar hela 40 procent av elproduktionen under soliga sommardagar, men noll procent under de mörka vinterveckorna.
  • Elektronikkoncernen Siemens skrotade nyligen sin division för solenergi, vilket innebar en förlust på till 8,6 miljarder. Bosch hade redan tidigare förlorat 21 miljarder på sin solenergisatsning.
  • Investerare med aktier i solenergibranschen har förlorat i runda tal 215 miljarder kr bara det senaste året. Fler än 5.000 företag i solenergibranschen har slagit igen sedan 2010.
  • Tyskland har beslutat att stänga sina kärnkraftverk, men eftersom den förnybara energin förutsätter reservkraft när det inte är soligt eller blåser, byggs 20 nya kolkraftverk…
  • Trots den osannolikt dyra satsningen på förnybar energi, har koldioxidutsläppen i Tyskland ökat under de senaste två åren.

De tyska spåren förskräcker, och europeiska politiker från alla läger är i full färd med att avveckla miljardrullningen så snabbt det nånsin går, till förmån för satsningar på billig energi från t ex skiffergas. Tjeckoslovakiens regering beslöt för två veckor sedan att skrota allt stöd till investeringar i förnybar energi redan vid årets slut.

Spanien, ett av Europas mest skuldsatta länder, har en skuld på dryga 1.000 miljarder kr till investerare som byggt upp landets gigantiska sol- och vindenergisektor. 5.000 företag riskerar konkurs om dessa subventioner skärs ner, något som givetvis kommer att drabba de redan bankrutta spanska bankerna och kräva ytterligare räddningspaket från EU.

Det är alltså närmast overkligt stora belopp som slösats bort – pengar som bränts till synes helt utan kostnadskontroll, utvärderingar eller mätbara resultat. Men vad som är än allvarligare är frågan hur detta biljonsslöseri påverkat arbetslöshetens och krisens Europa. Hur många industrier har lagts ner eller flyttat på grund av höga energipriser och urholkad konkurrenskraft? Hur många arbetstillfällen har gått förlorade i denna historiens kanske största förmögenhetsöverföring från allt fattigare elkonsumenter till stormrika energibolag och lobbyister?

Som ett ödets ironi är det framför allt vänstern som står bakom denna omvända Robin Hood-politik. Politiker som Jonas Sjöstedt (v), Gustav Fridolin och Åsa Romson (mp) är de som är allra ivrigast att följa Tysklands exempel och konfiskera ännu mer av löntagarnas pengar – till glädje för bolag som Vattenfall, E.on och Fortum.

Det finns förstås lärdomar att dra av detta dyrbara fiasko. Räkna dock inte med att någon av våra politiker gör det i första taget.

(I uppräkningen ovan har jag inte tagit med EU:s handel med utsläppsrätter, som kostat Europas skattebetalare ytterligare 2.000 miljarder.)

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Tysklands gröna galenskap som förebild

Miljöpartiet och Sverigedemokraterna är två partier med få gemensamma nämnare, men på en punkt är de närmast spegelbilder av varandra; de är bägge enfråge- och ytterlighetspartier med en benhård tro på att alla tillkortakommanden kan ställas till rätta med samma enkla lösningar. I SD:s idealsamhälle fixar vi alla problem genom att stoppa flyktingar och invandrare vid gränsen. I Miljöpartiets värld kommer ekonomin att blomstra och alla få jobb bara vi satsar några hundra miljarder på den gröna omställning.

I MP:s Sverige ska följaktligen försvarsindustrin stängas för att istället smida plogbillar gå över till att tillverka solpaneler, vindkraftverk och snabbtåg – omställningar som på ett magiskt sätt kommer att göra oss smartare, rikare och inte minst ett föredöme i världen. Just sådana satsningar som lyste med sin frånvaro i Anders Borgs budget, enligt MP.

I nära nog varje debattinlägg från MP framhålls Tyskland som en förebild för denna gröna omställningen. Inget annat land har satsat mer på förnybar energi – 22.000 vindsnurror och mil efter mil med solpaneler gör att Tyskland idag genererar hela 16 procent av sin energi med hjälp av förnybara energikällor, och 700.000 nya gröna jobb har skapats i denna blomstrande framtidsindustri, enligt MP.

Vad som inte tas upp är förstås hur många jobb som gått förlorade i övriga delar av ekonomin, som ett resultat av de skyhöga energipriser – Tyskland betalar näst mest för sin el i Europa (bara Danmark är dyrare)  –vilka redan fått tyska industrier att flytta  tillverkning utomlands. En forskningsstudie som gjordes för ett par år sedan kom fram till att för varje ”grönt jobb” som skapades i Spanien under landets stora satsning på sol- och vindkraft under 90- och 00-talen, gick fyra jobb förlorade i den övriga ekonomin. (I sviterna av finanskrisen tvingades Spanien att upphöra med de generösa subventionera den gröna industrin, varpå ett stort antal företag i branschen omgående gick omkull.)

Tyskland har dock hållit fast vi sin satsning på förnybart fram till helt nyligen. I höstas varnade ledande företrädare för de tyska energibolagen att det tyska elnätet befann sig på gränsen till kollaps, dels på grund av den snabba utbyggnaden av sol- och vindkraft – som gjorts utan att anpassa elnätet för att hantera denna typ av intermittent kraft – dels som ett resultat av panikbeslutet förra året om att stänga 8 av 17 tyska kärnkraftsreaktorer. För att klara elförsörjningen och undvika blackouter har Tyskland i vinter tvingats starta upp ett antal gamla uttjänta och miljöförstörande kolkraftverk. Dessutom har landet importerat så massiva mängder kärnkraftsel från Frankrike och Tjeckien att även elnäten i kringliggande länder varit på vippen att överbelastas.

För att kompensera för de stängda reaktorerna har beslut tagits om att bygga stora havsbaserade vindkraftsparker i Nordsjön, som tyvärr inte kan leverera in någon el till nätet under överskådlig tid, eftersom infrastrukturen för detta är fortfarande inte på plats).

Tysklands subventioner till solceller har hittills kostat 500 miljarder. Väl använda pengar? (grafik från Der Spiegel.)

Men det tveklöst största vansinnet är dock Tysklands ohämmade subventionering av elektrovoltaiska solceller. Enligt en lag som antogs år 2000, uppmuntrades både privatpersoner och företag att investera i solpaneler, tyska staten garanterade via de så kallade feed in-tarifferna att all solel som producerades köptes in till ett fast pris på närmare 30 cent (2,90 kr) per kilowattimme. Detta pris garanteras under 20 års tid.

Denna statliga generositet föll mycket väl ut, som illustrationen ovan visar. 10 år senare täcks miljontals kvadratmeter tyska tak av solceller, liksom gigantiska åkerarealer som tidigare användes till spannmålsodling. Enligt en artikel i Der Spiegel våren 2010 beräknades kostnaden för denna minst sagt sporadiska elproduktion att uppgå till mer än 70 miljarder Euro (700 miljarder kr) för tyska konsumenter fram till 2013. Och då täcker solceller endast 0,3 procent av det tyska elbehovet. Totalt räknar man att subventioneringen till den förnybara energin hittills kostat 130 miljarder Euro, eller 1200 miljarder kr.

Dessutom täcks alltså bara 16 procent av den tyska energiförsörjningen av förnybara energikällor. För att landet ska klara att uppnå sina högt satta mål om 80 procent förnybar energi till 2030, beräknar RWE (Tysklands största energibolag) att det kommer att krävas investeringar i storleksordningen 3 biljoner Euro (ungefär trettiotusen miljarder kr på svenska). Och den summan innefattar inte kostnader för att bygga elnät och energilagring från sol- och vindkraft, vilket kommer att krävas i gigantisk skala om den nånsin ska kunna ersätta baskraftproduktion från kol och kärnkraft.

För den enskilde konsumenten kommer rysk kaviar framöver att te sig som budgetlyx jämfört med vad det kostar att köra igång torktumlaren. RWE kalkylerade hösten 2010 med att tyskarnas elpris skulle behöva tredubblas, från dagens 60 öre/kWh till mer än det tredubbla, 2,30 kr/kWh, för att täcka kostnaderna för energiomställningen. Noterbart är att detta var ett  worst-case scenario, som byggde på att Tyskland inte skulle modernisera sina bfintliga kärnreaktorer.

Ovanstående exempel är alltså en förebild för Gustaf Fridolin, Åsa Romson och Per Bolund. Enligt MP bör vi genast ta efter Tysklands ambitiösa gröna omställning. Att den riskerar att begrava den tidigare så framgångsrika tyska industrin är av underordnad betydelse.

Tyskarna har dock själva börjat vakna upp ur den gröna utopin, och sedan något år tillbaka har subentionsvansinnet rullats tillbaka, samtidigt som det byggs kol- och gaskraftverk som aldrig förr. Enligt Der Spiegel har till och med medlemmar i Angela Merkels egen regering börjat beskriva energipolitiken som ett ”massivt svart pengahål” och att den accelererande kostnaden för subventioner är ett hot mot den tyska ekonomin.

Men utan gigantiska statliga subventioner går det som det oftast går med de gröna jobben. De senaste månaderna har tidigare tyska storheter i branschen som Solon, Q-Cells, Solar Millennium och Solarhybrid alla gått i konkurs. Precis som amerikanska Solyndra som vände benen i vädret förra året, trots subventioner från Barack Obama på tiotals miljarder.

Oavsett vad man tycker om vapentillverkning, verkar det inte precis vara något lysande alternativ att starta tillverkning av solpaneler. Särskilt om varje grönt jobb kommer med en prislapp på 1,7 miljoner som i Tyskland.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Nyare inlägg »

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: