And The Band Played On

Etikett: försvaret

Hemligare än Bilderberg: Inget läcker från Löfvens säkerhetspolitiska råd

Det har gått några veckor sedan IT-skandalen inom Transportstyrelsen briserade, och den så kallade oppositionen har försvunnit med svansen mellan benen, efter att ha fått smäll på fingrarna av farbror Stefan för att deh haft fräckheten att ifrågasätta hans val av ministrar.

Men trots att tystnaden nu lägrat sig, är det något som luktar fisk i hela affären. Jag tänker på statsminister Stefan Löfvens säkerhetspolitiska råd, som han inrättade efter valet 2014. Rådet, som består av statsministern, vice statsministern (idag Isabella Lövin), utrikesminister Margot Wallström, försvarsminister Peter Hultqvist och (avgångna) inrikesministern Anders Ygeman samt ministrarnas respektive statssekreterare, har enligt uppgift från Stefan Löfven sammanträtt varje månad. Dessutom extrainkallade Löfven rådet i mars i år – för att diskutera hur våldsvågen och gängskjutningarna i framför allt Stockholm, Göteborg och Malmö skulle stoppas.

Kanske, möjligen, har rådet någon gång under dessa uppskattningsvis 20-talet sammankomster dryftat det faktum att en avsevärd del av landets kvalificerat hemligstämplade information skickats utomlands av Transportstyrelsen och hanterats av icke-säkerhetklassad personal som en serbisk ex-militär. Och om inte – varför?

Riksdagsmannen Jan Ericson (m) har försökt få fram uppgifter om vid vilka tillfällen rådet har sammanträtt, och vilka frågor som diskuterats vid sammankomsterna. Därför begärde han ut alla handlingar från registratorn hos Statsrådsberedningen. Eftersom kalendarium, diarieposter, kallelser, protokoll och all annan kommunikation deltagarna emellan – fysisk så väl som elektronisk – är att betrakta som allmän handling, ska dessa lämnas ut i det fall uppgifterna inte klassas som hemliga. I detta fall ska dock de delar som inte omfattas av hemligstämpel skyndsamt lämnas ut, enligt offentlighetsprincipen.

Svaret från tjänstemännen på regeringskansliet som han fick: ”Det finns inte några allmänna handlingar i Regeringskansliet som motsvarar din begäran”.

Alltså – allt som rör Stefan Löfvens säkerhetspolitiska råd har hemligstämplats i sin helhet – inga uppgifter lämnas ut över huvud taget, något som bland annat Moderaternas försvarspolitiske talesperson Hans Wallmark är starkt kritisk mot.

Med andra ord – Stefan Löfvens säkerhetspolitiska råd, träffats varje månad, har alltså:

  • inte bokat in mötena i  sina kalendrar (mötesbokningar är allmän handling)
  • inte skickat  kallelser till de inbjudna inför mötena
  • inte sänt ut dagordning inför sammankomsterna
  • inte fört några anteckningar över huvud taget om vad som diskuterats vid sammanträdena

Detta är i alla fall kontentan av det som regeringskansliets tjänsteman vill få oss att tro på. Om detta stämmer är Stefan Löfvens säjerhetsråd förmodligen  bland det hemligaste vi har i det här landet. I sådana fall har hela verksamheten styrts av någon slags Fight club-regler (first rule: du pratar inte om Stefan Löfvens Säkerhetspolitiska råd!) och får organisationer som Bilderberggruppen att verka närmast lösmynta. (Bilderbergarna släpper dessutom såväl deltagarlista som dagordning i samband med sina möten – Stefan Löfven var själv inbjuden dit 2013, och lyckades då inte undvika att prata bredvid mun.)

Dessutom ska vi fås att tro att ingen, vid något tillfälle, under dessa möten ens fick för sig att säga ens något om det faktum att landets säkerhet var röjd, och skyddade identiteter för bland annat svensk underrättelsepersonal med stor sannolikhet exponerats för främmande makt. Det känns, minst sagt, osannolikt att så inte skulle skett vid något ända tillfälle. Lägg till detta att ingen alltså fört protokoll – uppenbarligen är samtliga mötesdeltagare begåvade med perfekt minne, och kommer ihåg allt som beslutats utan att behöva nedteckna ett enda ord.

Jag är – för att uttrycka det milt – skeptisk.

En alternativ förklaring till det nekande svaret på begäran om mötesdokumentation är att den helt enkelt rensats bort (eller gallrats som det heter nuförtiden) för att inte skapa dålig stämning för Löfven och regeringen. Inget pappersspår, inga politiska skandaler att stå till svars för.

Och förvisso har regeringen goda kontakter med föregångare i denna gren. Som nuvarande Rikspolischefen, vilken i sitt tidigare jobb på Försäkringskassan visade en stor målmedvetenhet i sin ambition att få oönskade mejl att försvinna spårlöst.

Poff, väck!

Intressant?

Fler om , , , ,

Traumatiska upplevelser i Umeå

slagetvidratan

Träffningen vid Ratan norr om Umeå, det sista slaget mellan Sverige och Ryssland, den 20 augusti 1809.

Reaktionerna på att Umeå kommun slängt ut försvarsmakten från årets nationaldagsfirande är som tur är närmast unisont avståndstagande från både höger och vänster. Och illa vore det väl annars. Att Sveriges försvarsmakt skulle uppfattas som hotfull bland nya svenskar – som kanske har flytt från krig och terror i Mellanöstern – är ett enda stort feltänk. De som flyr till Sverige är sannolikt mer rädda för de krafter som lämnas fritt spelrum i avsaknad av en försvarsmakt, inte av en militär styrka satt att upprätthålla demokratin och de mänskliga rättigheterna. Att projicera en rädsla för allt som har uniform på sig på flyktingar är direkt nedlåtande, och vittnar tyvärr också om den slags omvända rasism som vi ser alltmer av. En uppfattning om att människor av annat ursprung inte anses kunna tänka på egen hand – därför måste de tas om hand och skyddas från potentiellt traumatiska upplevelser. Något som alltså Lillemor Elfgren, programsamordnare på Västerbottens museum,  anser är liktydigt med uniformer och militärfordon.

Men vid sidan av det huvudlösa i såväl beslutet och försvaret av detsamma (även om s-ledningen i staden ser ut att tvingas backa)  finns det en stor symbolik i att högtidlighålla Sveriges väpnade styrkor just i den västerbottniska residensstaden, en händelse som i synnerhet en museichef borde ha koll på.

För lite drygt 200 år sedan tog nämligen den ryske tsarens framryckning slut just när. Efter att ha lagt hela den östra rikshalvan (nuvarande Finland) under sig, avancerade tsarens trupper söderut ända tills de nådde fram till Umeå – där ockupanterna omgående började brandskatta den civila befolkningen på förnödenheter. Vid intåget i Umeå tvingades stadsborna bland annat att leverera 17 000 kilo bröd och knappt 12 000 kilo kött till ockupanterna.

En traumatisk upplevelse för Umeåborna, får man anta.

Sommaren 1809 avsattes den svenske kungen Gustaf IV Adolf, och den nye kungen, Karl XIII, beslöt att skicka den svenska skärgårdsflottan för att befria Umeå. I Ratan, några mil norr om staden, landsattes svenska trupper som mötte ryssarna i strid för sista gången på svensk mark. Ryssarna förskansade sig i Ratan, men de kraftfulla svenska kanonbåtarna gjorde processen kort och efter en kort strid tvingades den ryske befälhavaren Kamenskij till förhandling. 20000 ryssar och 12000 svenska soldater hade då mist livet i striderna, och Kamenskij tvingades retirera norrut med resterna av sin armé.

En vecka senare var ett fredsavtal färdigförhandlat, och den nya gränsen mellan Tsarryssland och Sverige kom att bli  Torne älv. Sverige tvingades lämna ifrån sig halva riket, men undgick med nöd och näppe total utplåning.

Så här drygt 200 år senare har alltså just Umeborna orsak att känna sig lite extra tacksamma för alla de svenska soldater som offrade livet för deras frihet. Hade de inte slagit tillbaka ryssen den 20 augusti 1809, kanske de fått fira Oktoberrevolutionen istället för nationaldag – med bombastiska militärparader och en president som hetat Vladimir Putin.

Och med tanke på hur Ryssland skramlar med vapnen just nu, går väl detta scenario dessvärre inte att utesluta ens idag. Något som ledande politiker i Umeå borde ägna en tanke – istället för att trampa på dagens och gårdagens generationer av dem som stått upp för att försvara landet.

Intressant?

Fler om , , , ,

Vindkraftsmiljarderna hade räckt till Jas, snabbtåg och skola

Vindkraft – opålitlig i kallt väder.

Miljöpartiet sågar försvarsmaktens planer på att modernisera Jas 39 Gripen, en affär som enligt MP:s Gustaf Fridolin och Peter Rådberg kommer att kosta mellan 30 och 50 miljarder. De pengarna skulle kunna läggas på bättre infrastruktur – snabbtåg till exempel – och en storsatsning på utbildning.

Gärna för mig. Eftersom Sverige i princip lagt ner hela sitt invastionsförsvar, spelar det egentligen ingen större roll om det flyger omkring en handfull svensktillverkade jakt- och spaningsplan i luftrummet, och precis som MP påpekar är Jas numera ett industripolitiskt projekt som motiveras av arbetstillfällen och exportintäkter.

Men ännu mer galet än Jas är dock den gigantiska satsningen på vindkraft, som enligt nuvarande regerings ambitioner kommer att kosta 300 miljarder fram till 2020. Eller minst sex gånger mer än vad en uppgradering av Jas går loss på. Och vindkraften är om möjligt ännu mer onödig – den kan inte ersätta den baskraft som Sverige lider ett skriande behov av att bygga ut, den driver upp energipriserna till skyhöga nivåer och bidrar inte med någon sänkning av koldioxidutsläppen. De tillverkas dessutom i Kina, där produktionen innebär gigantiska miljöproblem, och det leder inte ens till några arbetstillfällen i Sverige, förutom vid själva installationen.

Dessutom förstör vindsnurrorna värdefulla naturmiljöer, förfular och raderar ut fastighetsvärden – de enda som tjänar pengar på satsningen är markägare, bönder, lobbyister och aktieägare i vindkraftbolag. De ynka megawattimmar som verken bidrar med under ideala förhållanden, produceras oftast då det ändå finns gott om annan el på marknaden – däremot står de oftast stilla mitt i smällkalla vintern då behovet är som störst.

Vindkraften behövs alltså inte för Sveriges energiförsörjning, och om satsningen skrotats hade det inneburit 300 friska miljarder att satsa på skola, utbildning och kommunikationer om vi skrotat denna i högsta grad symboliska lösning på ett obefintligt problem. (Den som är orolig för att Sveriges ynka promillen av de globala koldioxidutsläppen ska leda till klimatkatastrof, kan lugna sig med att vår energiproduktion redan är koldioxidfri.)

Vad hade då 300 miljarder räckt till? Tja, vi hade kunnat bygga olönsamma snabbtåg på sträckorna Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö, vilket gått löst på c:a 120 miljarder. Försvaret hade kunnat beställa sina nya Jas för ytterligare 50 miljarder, och kvar hade blivit 130 friska miljarder att satsa på skolan. Det hade räckt till att höja lärarlönerna ordentligt – om man satsat allt på att locka fler till läraryrket, hade var och en av de runt 175.000 som jobbar inom skolan kunnat få påökt med sisådär 3.000 kr i månaden.

Så, Fridolin och Rådberg – låt oss satsa på pålitliga kraftkällor, som modern kärnkraft och effektivisere vattenkraft – det finns uppemot 10 Gigawatt att hämta bara i befintliga mindre vattenkraftverk runt om i landet. Dessa kräver inga subventioner eller elcertifikatsafgifter.

Jag är säker på att er tidigare kritik av att Centerns och Alliansens satsning på förnybar energi är för blygsam, bara är ett utslag av det vanliga politikerkäbblet. Nu när ni faktiskt börjat intressera er för realpolitik är det hög tid att slakta den sista heliga kon – vindkraften – och inse att den gröna omställningen bara kommer att leda till att färre får jobb, inte fler. I både Tyskland, Storbritannien och Spanien upptäckte man att för varje nytt ”grönt” jobb, så försvann fyra i den vanliga ekonomin. Därför håller dessa länder nu på att backa så snabbt det nånsin går från tidigare satsningar på ”grön omställning”.

Det borde vi göra också. Oavsett vad man tycker om Jas.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

© 2021 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: