Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: Greenpeace

Svenskt bistånd rakt ner i fickorna på ekovandaler

Crowd breaking through fence in prior to destroying field of gol

Militanta aktivister till attack mot försöksodlingarna för gyllene ris på Filippinerna. Foto: Philippine Department of Agriculture Regional Field Unit 5

I dagarna gick ett antal forskare ut med ett öppet brev – postat bland annat på den brittiske miljöjournalisten Mark Lynas blogg – till svenska UD, i en protest mot att biståndsorganet Sida via Svenska naturskyddsföreningen finansierar den filippinska miljöorganisationen Masipag med ett antal miljoner årligen.

Tidigare i år saboterade Masipag, som är tätt knuten till Greenpeace, en försöksodling för så kallat Golden Rice, en genmodifierad version av matris. Vad som är speciellt med denna GMO-gröda är att den genom genteknik fåtts att producera högre halter av betakaroten, som innehåller A-vitamin. Och just A-vitaminbrist är ett gigantiskt hälsoproblem i fattiga länder i Asien, där riset är stapelvara i kosten – och brist på detta vitamin ligger bakom ett stort antal dödsfall hos barn. En annan risk med a-vitaminbrist är att att barnen blir blinda.

Därför skulle det gyllene riset, som tagits fram i ett forskningsprojekt finansierat av bland andra Bill Gates, kunna rädda livet på miljontals barn årligen. Dessutom ska det efter slutförda tester delas ut fritt till bönder på Filipinerna och i andra asiatiska länder. Det är alltså utvecklat under en slags GMO-variant av open source, och ägs inte av någon stor och ond multinationell kemijätte. Inga tester har heller visat på vare sig hälso- eller miljörisker med den nya grödan.

Men för de så kallade miljöaktivisterna är allt som är ”genmanipulerat” av ondo och måste bekämpas, också om det sker till priset av människoliv. Framför allt gäller detta extrema organisationer som Greenpeace, vars ledning hyllat attacken mot den filippinska Golden rice-odlingen.

Vilket visar på ett mycket tydligt sätt hur delar av miljörörelsen radikaliserats. Från att ha utkämpat en rättfärdig kamp för utrotningshotade arter och stopp för kärnvapenprov – till att perverteras till en allmänt misantropisk domedagslobby som ser människan själv som det stora problemet.

Samma sak kan vi skymta när Mikael Karlsson, vars organisation alltså stödjer aktivisterna som förstörde Golden rice-fälten, i en debattartikel propagerar för att Sverige ska ställa om till ekologiskt jordbruk. Väl medveten om att denna typ av odling tar mycket större arealer i anspråk än konventionellt jordbruk. Om världen följt hans råd skulle det innebär skyhöga livsmedelspriser och massvält.

För de gröna misantroperna är ju förstås detta bara önskvärt. För oss andra, som inte ser världen på samma inskränkta sätt, vore det hög tid att sluta finansiera ekovandaler som Greenpeaces kompisar på Filippinerna med våra skattepengar.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Grön energipolitik möter rysskylan

Sveriges elbehov igår, den 1 februari: dryga 542 000 Mwh.

Dagar som denna, då Europa och Skandinavien darrar under rysskyla och snökanoner, är det märkligt tyst om behovet av att bekämpa klimatkris och ersätta kärnkraften med förnybara energkällor, så som delar av vår politiska intelligentia förespråkar. Men det kan vara värt att påminna om galenskaperna även under årets kallaste period.

Grön elproduktion just nu: en procent av det svenska dagsbehovet.

Så sent som i somras presenterade FN:s klimatpanel IPCC sin senaste energirapport, som måste ha varit svårsmält läsning för alla utom de mest fantatiska utopisterna (dessutom var den helt och hållet producerad av Greenpeace). I rapporten konstaterades det att nästan hela Europas energibehov skulle kunna tillgodoses med förnybara energikällor som vatten och vind år 2030 – det vill säga helt utan kol och kärnkraft, som idag utgör drygt 80 procent av elproduktionen i unionen. Ett par tusen miljarder till i satsning på vindkraft, lite energieffektivisering och mer ”hållbarhet” så skulle allt fixa sig.

Det stora problemet är dock inte att halvt fanatiska miljölobbyister tituleras energiexperter, utan att folkvalda politiker faktiskt gått på galenskaperna – och kommer undan med det. Centern har ju ett svårslaget rekord av energipolitisk terrorism under mer än 30 år – och MP försöker på fullt allvar få oss att tro på utopier om att ett litet land nära Nordpolen, där stora delar av befolkningen huttrar halva året i mörker och iskyla, skulle klara sig enbart med vatten- och vindkraft. En titt i Miljöpartiets partiprogram är alltid en nyttig påminnelse en dag som denna i februari, då Sibirienkylan slår in dörren:

Vi har i vårt land en väldigt hög elförbrukning per person jämfört med andra länder. Det beror på att vi historiskt sett har haft tillgång på billig el. Så ser inte framtiden ut. Därför har vi både en stor potential och ett stort behov av att energieffektivisera.

Vindkraft och solenergi är de energislag som växer snabbast i världen. Samtidigt som vi ser hur alliansregeringen slår av på takten. Sverige riskerar att bli omsprunget. Miljöpartiet vill därför satsa mer på bioenergi, vindkraft och solenergi.

Vi anser att vattenkraften är färdigutbyggd i Sverige och vill grundlagsskydda de sista orörda älvarna och älvsträckorna. Vi vill inte ha någon utbyggnad, inte heller av småskalig vattenkraft.

Kärnkraften ska stängas, utbyggnaden av älvar stoppas, kol och olja förbjudas. Det enda vi ska förlita oss till som industrination är alltså sol (som vi över huvud taget inte ser halva året) och vind. El ska vara en dyrköpt lyx. Detta är alltså ett parti som uppemot 15 procent av svenskarna kan tänka sig att rösta på.

Just nu, ute i verkligheten, ligger Sveriges förnybara elproduktion – dvs vindkraftverken – på en verkningsgrad av c:a 14 procent och levererar därmed en procent av Sveriges samlade elbehov.

En hundradel.

Det beror dels på att det oftast inte blåser under de kallaste vinterdagarna, dels att det av säkerhetsskäl inte går att köra verken när det är för kallt. Och nån ”grön el” finns inte heller att importera, eftersom det är lika svinkallt i Tyskland, Danmark och andra EU-länder som satsat på förnybar energi. Vindsnurrorna står stilla där med.

Men istället för att erkänna att de förnybara alternativen aldrig ens kommer i närheten av att kunna ersätta våra åldrade reaktorer, som hålls igång av för länge sedan pensionerade tekniker (de enda som vet hur verken funkar efter 30 års förbud att forska eller ens tänka på kärnkraft) kommer vi snart nog att få höra framträdande Center- eller Miljöpartister skylla de skyhöga elpriserna på den opåtlitliga kärnkraften, och att vi nu måste satsa på en ännu större utbyggnad av vindkraften för att få stabila elpriser.

Även om det vore smärtsamt på kort sikt, vore det en nyttig lärdom för alla svenskar att en månad om året – varför inte februari – testa den gröna energipolitiken i verkligheten. Stäng alla reaktorer, lägg de oljedrivna reservkraftverken i malpåse, fördubbla energiskatterna och se till att bensin och diesel kostar minst 25 kr litern. Det hade förhoppningsvis inte lett till samma katastrofscener som i Östeuropa, men det hade svidit ordentligt i skinnet på nästan samtliga svenskar.

Och efter ett sådant experiment hade vi garanterat sluppit se Centern i riksdagen mer. Förhoppningsvis inte heller MP.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

I symbios med klimatindustrin

Skillnaden på gammal och ny energi. (Från cartoonsbyjosh.com)

FN:s klimatpanel har gjort bort sig igen. Denna gång handlar det om en ny rapport om förnybar energi, som sammanställts av IPCC, och kommer till slutsatsen att upp till 80 procent av världens energibehov år 2050 kan produceras via förnybara energikällor – främst vind- och solkraft.

Rapporterna från klimatpanelen, IPCC, ska enligt gängse uppfattning spegla de senaste forskningsrönen inom området, och används som beslutsunderlag för regeringar världen över – särskilt i Sverige och andra EU-länder där tron på IPCC:s rapporter är av närmast religiös karaktär.

Synd bara att den skeptiske bloggaren Steve McIntyre, som tidigare uppdagat FN:s fusk med den så kallade hockeyklubban och fifflandet med temperaturdata, nu avslöjat att författaren till rapporten, Sven Teske, är anställd av tyska Greenpeace. Teske tog fram rapporten i nära samarbete med påtryckargruppen European Renewable Energy Council (EREC) vars uppdragsgivare är europeiska vind- och solenergiföretag.

Så, en heltidsanställd aktivist har alltså haft ensamt ansvar för en av rapport som handlar om vägvalen för framtidens energi, uppbackad av en lobbygrupp vars medlemmar har allt att vinna på en utbyggnad av vind- och solkraft.

Glädjande nog har även tidigare devota fans av IPCC nu ilskat till – såväl Mark Lynas som Anthony Revkin har högljutt ifrågasatt vad FN håller på med.

Att IPCC:s rapporter inte går att lita på är inte direkt något nytt. Redan 2009 avslöjades Himalayagate, där det påstods att glaciärerna i bergsmassivet skulle vara borta redan 2035.  Sedan uppdagades det ena huvudlösa påståendet efter det andra, som snart visade sig bygga på material från påtryckargrupper som Greenpeace och WWF – och inte på forskning. Mer än 30 procent av innehållet i klimatrapporten visade sig vara sådan grå litteratur, dvs partsinlagor från olika organisationer.

Men det riktigt intressanta i sammanhanget är det närmast symbiotiska förhållande som verkar finnas mellan å ena sidan FN:s klimatpanel, EU:s politiker och stora påtryckargrupper. Bishop Hill beskriver denna sjuka rundgång av bidrag – hundratals miljoner Euro – EU-medborgarnas bekostnad, som en ideologisk penningtvätt.

It has long been known that organisations such as Friends of the Earth and WWF are paid by the EU to lobby the EU in favour of the policies that the EU wants. And it is no surprise that the Intergovernmental Panel on Climate Change takes research that benefits the agendas of governments. We all knew this much.

What is surprising is the sheer scale of this shameless enterprise. We all knew that ‘grey literature’ — non-scientific and non-peer reviewed ‘research’ — found its way into IPCC reports. What surprises is the extent to which ‘grey organisations’ — para-govermental institutions with public functions, but little or no democratic accountability or transparency — are involved in the production of policy and evidence-making, benefitting a narrow industrial sector and serving a particular political agenda.

Vad som alltså sker är att EU har ett ambitöst – eller kanske dumdristigt – mål på att 20 procent av unionens energi ska produceras via förnyelsebara energikällor redan år 2020. Detta direktiv har drivits fram delvis efter påtryckningarfrån olika lobbygrupper, som just EREC, och miljöorganisationer som Greenpeace och FoE. Samtidigt får exakt samma organisationer miljarder i bidrag från EU – för att bedriva lobbyverksamhet för ökade satsningar på vind- och solenergi inom EU.

Vad det handlar om i praktiken är att politiker kan driva igenom nya energiskatter, införa handel med utsläppsrätter, och andra pålagor som säljs in under förevändningen att klimatet kräver det. När vi knorrar över att elpriset fördubblas och vår natur ödeläggs av gigantiska vindkraftsparker, kan makthavarna hänvisa till forskningen från FN:s klimatpanel – som ju visar svart på vitt hur vi ska lösa våra framtida energibehov.

Fixeringen vid så kallade klimatåtgärder – som hittills bara inneburit ökade utsläpp – är vid sidan av EMU-samarbetet det enskilt största hotet mot Europas framtida välstånd. Istället för satsningar på ny teknik som faktiskt kan ge oss tillgång till billig och ren energi (till exempel toriumreaktorer och skiffergas) fortsätter den huvudlösa miljardrullningen till gigantiska vindkraftparker som bara göder det klimatindustriella komplexet. Landskap ödeläggs, industrier slår igen och flyttar verksamheten till Asien där kolkraften är billig. Själva blir vi bara fattigare i takt med att allt mer av våra inkomster slussas iväg till staten i form av ständigt höjda miljöskatter.

Energi- och klimatskatterna är idag så stora att det skulle vara förödande för vilken statsbudget som helst om de plötsligt försvann. Därför måste de försvaras till varje pris, med lögner om så krävs.

Och där spelar FN:s klimatpanel givetvis en viktig roll.

Intressant?
Andra bloggare om , , ,

När miljölobbyn tar över skolan

Jag blev glatt överraskad av att se en stor artikel om danske debattören Bjørn Lomborg i dagens DN, något som kanske tyder på en begynnande tillnyktring åtminstone i delar av pressen. Lomborg är aktuell med sin nya film, Cool It, som propagerar för just en tillnyktring i den infekterade klimatdebatten. Filmen visar hur politikernas och miljölobbyns strategi att ständigt försöka skrämma slag på oss med domedagsvisioner om framtiden, totalt har misslyckats i sitt syfte – att får ner de globala utsläppen.

Folk har helt enkelt tröttnat på överdrifterna och undergångshoten som vi tvångsmatats med i åratal. Det finns idag ingen politisk fråga som ens är i närheten av den likstelhet som klimathotet uppvisar. Vilket på ett sätt är allvarligt, eftersom det hänger ihop med den kanske viktigaste framtidsfrågan av alla; att ta fram nya billiga energilösningar som kan säkerställa ett fortsatt välstånd när oljan sinar. Helst utan att vi förstör de sista resterna av orörd natur, eller använder människors mat till att köra våra bilar.

En mycket stort ansvar för detta misslyckande har de stora internationella  miljöorganisationerna, som Greenpeace och WWF. Dessa rörelser – som till stor del lever på skattebetalarnas pengar – har de senaste 10-15 åren i princip ägnat all sin tid åt att larma om den annalkande klimatkatastrofen, i allt mer uppskruvat tonläge. Den ena ”rapporten” mer skrämmande än den andra har presenterats, där resultaten alltid varit värre än vad man tidigare trott. Översvämningar, drunknande isbjörnar, svältkatastrofer, städer som slukas av havet – allt har fått blixtsnabb spridning med hjälp av okritiska och engagerade miljöreportrar i press och TV.  Innehållet i domedagsartiklarna har sällan ifrågasatts, än mindre syftet med kampanjerna.

Idag har de värsta överdrifterna tonats ner, vilket intervjun med Lomborg är ett tydligt tecken på.

Men i skolan fortsätter larmen som förut. Många barn tror på fullaste allvar att våra städer kommer att slukas av havet och att all is i Antarktis kommer att smälta inom bara ett par år. Filmklippet ovan, från Cool It, är från en brittisk skola, men skulle lika gärna kunna komma från Sverige.  Ett betydande ansvar för att våra barn går omkring och har ångest för att världen ska gå under, ligger även här på miljölobbyn, som satsar hårt på att komma in tidigt i barnens utbildning och lära dem allt om ”hållbar utveckling”.

Världsnaturfonden, WWF, har kommit längst, och har tio så kallade ”modellskolor” där organisationen haft inflytande över delar av undervisningen. (Kanske i geografi..?)

För ett par veckor sedan skrev jag ett eldfängt blogginlägg om att flummet var ett av de största hoten mot skolan. Men det här är möjligen ännu värre; skolor där ledningen utan någon kritisk granskning eller eftertanke låter en av världens mäktigaste lobbyister styra  undervisningen – allt under täckmantel av att vilja rädda världen. WWF:s agenda är givetvis inte bara att missionera för en bättre miljö, utan i lika hög grad säkerställa att organisationens världsbild befästs redan i tidiga år. Något som också säkrar framtida intäkter och en central roll i de politiska beslutsprocesserna.

Metoden är alltså att hålla kvar rädslan på en konstant hög nivå – precis som Lomborg visar i sin film. I den broschyr som informerar om WWF:s erfarenheter av sitt skolarbetet blir det mycket tydligt. Här är exempel på den typ av  ”fakta” som lärs ut till eleverna.

Det är augusti 2010 och Ryssland upplever den varmaste sommaren på ett tusen år. Samtidigt kämpar 20 miljoner människor i Pakistan med en gigantisk översvämningskatastrof…

Västvärldens aptit på fler prylar skapar ekologiska fotavtryck som är alldeles för stora och klimatförändringarna gör sig ständigt påminda.

Det här låter förstås alarmerande, men klimatförändringar har skett naturligt i alla tider, och baserat på den forskning som finns – den som även FN:s klimatpanel lutar sig mot – kan man inte i något enda fall påvisa en ökad trend i vare sig antalet naturkatastrofer eller de skador de åsamkat under de senaste 100 åren (Roger A. Pielke m fl). Rysslandsbränderna i somras orsakades främst av gamla försyndelser – utdikning av torvmossar – och översvämningarna i Pakistan var fruktansvärda för de inblandade, men var bara resultatet av riktigt dåligt väder. Samtliga forskare som uttalade sig uteslöt också att det skulle finnas någon ”antropogen” orsak till denna naturkatastrof.

Jag utgår från att ingen av WWF:s modellskolor väljer att ta upp dessa typer av balanserade faktauppgifter. Eller att det som behövs för att trygga en hållbar framtid (ordet ”hållbar” förekommer förresten 352 gånger i broschyren) är massiva satsningar på forskning om nya energikällor, inte meningslösa jippon som att släcka lampan en timme om året för klimatet. Men Earth Hour har förstås en framträdande roll i WWF:s skolor. Här ett utdrag från en pjäs i en av högstadieskolorna:

Storasyster frågar sin lillebror om han vet vad Earth Hour är och det visar sig att det vet han inte. Då frågar hon publiken. De vet! Hon förklarar för Lillebror vad Earth Hour innebär, att det är en manifestation för klimatet, men han intar en kritisk attityd:
— Ja men, säger han, det spelar väl ingen roll om bara jag släcker lamporna och stänger av datorn.
— Nej, men alla ska vara med, tillsammans kan vi åstadkomma mycket, betonar hans syster.
Han stänger ovilligt av datorn, släcker lamporna och tänder ett stearinljus. I skenet av ljuset spelar de kort, trots att lillebror helst vill se Adam Tensta på TV.
Efter pjäsen följer en diskussionsstund med publiken.
— Gör ni något för klimatet? Vad kan man göra?, undrar niorna.
— Köra miljöbil, återvinna sopor, inte skräpa ner, släcka lampor, stänga av datorn, är några svar de får av den yngre publiken.
— Ska ni vara med och släcka på lördag?, frågar de sen.
— Ja, svarar alla i en mun!

En annan av skolorna i programmet har beslutat att införa ”hållbar skollunch”, vilket innebär att att endast vegetarisk mat serveras. Och när det blir filmvisning så står givetvis domedagsfilm på menyn:

Finns det en dag efter i morgon?
Som inledning fick ungdomarna se filmen ”Day after tomorrow”, som bygger på boken ”The Coming Global Superstorm” av Bell Art och Strieber Whitley. Historien handlar om hur jorden plötsligt drabbas av ett antal häftiga tornadors, snöstormar och översvämningar, allt som en följd av klimatförändringar. Efter filmen hade eleverna och lärarna ett samtal kring de tankar och funderingar som filmen hade väckt.

Jag är övertygad om att ingen annan global lobbygrupp skulle tillåtas agera på samma sätt i skolan som WWF gör. Skulle vi acceptera att Astra Zeneca producerat undervisningsmaterial i biologi, att Philip Morris tog hand om skolgymnastiken eller att Pingstkyrkan tillåtits ta fram utbildningsmaterialet i religionsundervisningen?

Det är hög tid att reclaima skolan både från lobbyister och grupptänk, och börja lära ungarna att tänka kritiskt. En bra början vore att visa Lomborgs film.

Intressant?

Fler om , , , ,

Världens mest godtrogna land

Ta en titta på videoklippet ovan. Det är Greenpeace, en tidigare viktig och seriös miljöorganisation som kämpade mot valslakt, mot dumpning av adioaktivt avfall eller atombombssprängningar på öar i Mikronesien. Idag har Greenpeace bara en i raden av megafoner för klimatlobbyn, som för varje “aktion” distanserar sig mer och mer från verkligheten. Just den här uppvisningen handlade om att protestera mot statliga Vattenfall som äger ett antal kolkraftverk i Tyskland – något som inte är politiskt korrekt i dagens klimathysteriska samhälle. Så för att sätta press på regeringen att styra upp vd:n Lars G Josefsson dumpades 18 ton brunkol framför ingången till Rosenbad.

Själva aktionen förvånar föga. Däremot bevakningen av och reaktionen från Rosenbad – det svenska totalförsvarets viktigaste byggnad. På videon kan vi se att det står en ensam vakt och stilla ser på när en samling halvt maskerade rödklädda figurer öser ut tonvis av ett okänt ämne utanför ingången till Sveriges regeringshögkvarter. I de flesta andra länder hade lastbilen stoppats på behörigt avstånd, aktivisterna gripits och ställts inför rätta. (I USA hade de förmodligen legat på bårhus, eller i bästa fall på väg till Guantanamo…) Men i Sverige har vi inte lärt oss ett enda jävla dugg, trots mordet på en statsminister och en utrikesminister – bägge helt utan skydd. Här lägger vi ansvaret för bevakningen av Rosenbad på en ensam obeväpnad Securitasvakt.

Vad hade hänt om det var trotyl som de lastat av från flaket?

Intressant?

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: