Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: grön omställning

Den gröna omställningen dödar rekordmånga

Brittiska The Spectator uppmärksammar det sorgliga faktum att rekordmånga britter dog av kyla under den hårda vintern som gick. 31.000 britter miste livet som följd av för låg inomhustemperatur – 29 procent fler än föregående år.

Och det är framför allt de äldre som drabbas – pensionärer med såväl sviktande hälsa som ekonomi som inte längre har råd att betala de allt högre räkningarna för el och gas som blivit följden av Storbritanniens så kallade gröna omställning. Den massiva utbyggnaden av framför allt vindkraft har fått el- och värmeräkningarna att skjuta i höjden – många av dem som dog hade inte längre råd att hålla sig varma, och frös helt sonika ihjäl i sina utkylda bostäder.

Men eftersom det handlar om folk som fryser ihjäl under rekordkalla vintrar, är det dock inget som uppmärksammas vare sig av politiker eller medier, för det stämmer ju inte riktigt med berättelsen om annalkande klimatkatastrof och accelererande global uppvärmning, där det istället är värmeböljor som kommer att skörda oräkneliga offer nån gång i framtiden.

Och just den europeiska värmeböljan 2003, där 2.000 dog, åkallas gång på gång som ett järtecken på vad som komma skall. The Spectator kommenterar:

The 2003 heatwave was blamed for 2,000 deaths, and treated as a national emergency. Sir David King, then chief scientific officer, declared that this meant climate change was ‘more serious even than the threat of terrorism’.

Since then, some 280,000 Brits have died from the cold and barely 10,000 from the heat. We have been focusing on the wrong enemy.

De ständigt ökande energikostnaderna, som helt och hållet beror på den gigantiska satsningen på ineffektiv så kallad förnybar energi, görs alltså för att förhindra en eventuell temperaturstegring långt in i framtiden. För att försäkra oss mot denna eventualitet, är det alltså helt ok att ett låta ett par hundratusen äldre frysa ihjäl.

Och detta görs alltså i ett påstått modernt och civiliserat samhälle.

Samtidigt som fattigpensionärerna betalar priset för den gröna omställningen med sina liv, drar överklassen in miljoner. Rika landägare drar in storkovan på att upplåta mark till vindsnurror, och riskkapitalbolagen som äger dem kan se fram emot många år av garanterat höga, subventionerade priser för den el som levereras in till nätet. I Tyskland har andelen ”energifattiga” ökat dramatiskt på senare år, och 600.000 får sin el avstängd varje år för att de inte längre har råd med de ständigt högre elräkningarna.

Redan för tio år sedan förkunnade dåvarande statsministern Göran Persson att el minsann inte skulle vara billig, utan betraktas som en lyxvara. Även om svenska pensionärer ännu inte råkat lika illa ut som tyskar och engelsmän, finns starka krafter i rörelse för att införa energisubventioner av bevisat katastrofal tysk modell – vilka går ut på att  låginkomsttagare subventionerar exempelvis villaägare som monterar upp solpaneler på taket.

Här i Sverige är det framför allt Gustaf Fridolin och Åsa Romson som tycker att energin är  alldeles för billig. Det måste bli mångdubbelt dyrare att både köra bil och värma upp sitt hem, för att vi ska kunna sända kraftfulla signaler till omvärlden som visar att vi minsann går före och visar vägen för samhällets omställning.

Jag förmodar att ett antal ihjälfrusna gamlingar är ett rimligt pris att betala?

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Tyska socialdemokrater kräver stopp för det gröna energivansinnet

Den tyska energiomställningen, energiewende, som hyllas som förebild närmast unisont av normalbegåvade svenska miljöpolitiker, är i full färd med att driva bort ett stort antal av Tysklands största industrikoncerner från hemlandet. Något som Wall Street Journal uppmärksammade härom veckan. Som främsta anledning till att tyska stoltheter som BMW nu bygger sina nya fabriker i Spartanburg, South Carolina, USA och Shenyang i Kina istället för Tyskland är – surprise – de galopperande energikostnaderna. Ur WSJ:

High production costs—especially high energy prices in Germany compared with the U.S. and some European or emerging economies—and lingering uncertainty about the longer-term cohesion of the euro zone are also commonly cited reasons for holding back on domestic investment.

Och BMW är inte ensamt om att fly från galenskapen som präglat den tyska energipolitiken, formad under årtionden av allianser mellan Merkels CDU och De gröna. Även ett av Tysklands störst energiföretag, RWE, hotar att lägga ner verksamheten i landet som ett resultat av att de massiva subventionerna på förnybar energi gjort det olönsamt att producera energi på konventionell väg. RWE hotar nu att stänga ett av landets stora fält för brytning av brunkol, vilket skulle innebära att drygt 10.000 arbetstillfällen gick förlorade.

Men i takt med att resultatet av de senaste årens gröna galenskap börjar ge avtryck i form av uteblivna investeringar, fabriksnedläggningar och utflyttning till länder med billigare produktionskostnader – inte minst för energi – har fler och fler börjat inse att det är ohållbart att fortsätta som idag. Hannelore Kraft, ministerpresident i den folkrikaste tyska delstaten Nordrhein-Westfalen, med 17 miljoner invånare, har ställt som utlimatum i regeringsförhandlingarna med Angela Merkels CDU att jobbtillfällen prioriteras framför energiomställning, enligt en intervju i Süddeutsche Zeitung:

Nordrhein-Westfalens ministerpresident tänker slåss för att bevara delstatens arbetstillfällen i stål- och enerigindustrin. Det är viktigare än en snabb omställning till förnybar energi. ”Det är viktigt att vi bevarar arbetstillfällena i vår stat”, säger SPD-politikern.

Vad vi nu ser framför oss är att Tysklands två största partier med stor sannolikhet kommer att bilda koalitionsregering, och en majoritet i bägge partierna har i grund och botten likartade åsikter i energi- och jobbpolitiken.

Det vill säga, precis som S och M i Sverige närmat sig mitten och idag ofta ligger närmare varandra politiskt än till respektive stödpartier. Men inte skulle väl Stefan Löfven våga tala klarspråk på samma sätt som Hannelore Kraft? Det är till exempel ingen hemlighet att Löfven är för kärnkraft, en ståndpunkt som dessutom delas av en majoritet socialdemokrater och moderater. Ändå vågar han inte säga det rakt ut, av rädsla för att komma på kant med den påtänkta framtida regeringspartnern.

Vad som kanske behövs är kanske en stor koalition även i Sverige, där S&M tillsammans bildar regering och äntligen börjar fatta beslut i knäckfrågor där små extremistpartier tagit vardera block som gisslan. Energipolitiken är ett sådant område, där en mandatperiod med S&M vid rodret skulle kunna göra underverk.

Demokrati kan det ju bara med viss kreativitet kallas – men däremot realpolitik. En gammal tysk paradgren, för övrigt.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Därför behöver Pehr G Gyllenhammar din pension

Finansmarknadsminister Peter Norman ska inte bara se till att bank- och kreditmarknaderna fungerar, han har också ansvaret för att rädda den konkursmässiga gröna tekniksektorn, med bland annat krisande vindkraftbolag som Arise Windpower (där gamle Volvochefen Pehr G Gyllenhammar och ex-centerledaren Maud Olofsson cashar ut miljonarvoden).

På något annat sätt man egentligen inte uppfatta Normas debattartikel i SvD. Uppenbarligen har han orienterats av riks-domedagsprofeten Johan Rockström, som sitter med i Regeringens så kallade framtidskommission, om slutsatserna i Världsbankens rapport från i höstas. I denna närmast religiösa profetia om framtidens väder, författad av klimatforskningsenheten vid Potsdams universitet (PIK), väntas det bli hela fyra grader varmare redan om ett par decennier och den resulterande havsnivåhöjningen kommer att dränka oss alla. Det vill säga – om vi inte genast lägger om samhället till en centralstyrd kommandoekonomi där alla pengar satsas på förnybart.

(En intressant detalj är att Johan Rockström sitter i PIK:s rådgivande styrelse, samtidigt som han i rollen som regeringens rådgivare använt PIK:s rapport som underlag för sina egna rekommendationer. Full pott där!)

I framtidskommissionen har Rockström hur som helst propagerat just för att våra pensionspengar, förvaltade av de tre AP-fonderna, ska satsas på den gröna omställningen. En ståndpunkt som nu alltså även finansdepartementet delar, att döma av Normans artikel. Enligt Peter Norman kommer denna satsning att generera såväl nya jobb som inkomster från de nya gröna teknikbolag som ska blomma med hjälp av pensionsfondernas pengar.

Problemet är att Norman inte riktigt verkar ha kollat kartan mot verkligheten, vilket man kan tycka borde vara ett grundkrav för en minister som har ansvar för våra pengar.

AP-fonderna har nämligen satsat stort på den gröna omställningen, och lyckats med bedriften att slösa bort ett antal miljarder på denna typ av investeringar. Bland annat i Gyllenhamars Arise Windpower och i numera konkursade tyska solcellsjätten Q-Cells där 600 pensionsmiljoner försvann. En hel del pengar har också slukats i det svarta hål som går under namnet Vertical Wind. För att nämna bara några av de mera tveksamma placeringarna.

Detta kan förstås handla om ren otur – andra bolag inom den förnybara sektorn går säkert som tåget, eller? Tyvärr inte: det så kallade RENIXX-indexet, som speglar aktieutvecklingen för miljötekniksektorn, har fallit med 98 procent sedan 2008.

Ingen aktieplacerare med någon som helst självbevarelsedrift investerar alltså längre i miljöteknik och förnybart, vilket gjort att till att finansieringen av alla dessa konkursmässiga vind- och solkraftsföretag torkat ut. Och då finns det bara ett halmstrå kvar, nämligen våra pensioner.

I grunden tror jag ändå att Peter Norman är en analytisk person, som i likhet med de flesta som jobbar med ekonomi är bekanta med så kallade cost-benefitanalyser. Och för att hjälpa honom lite på traven, är här ett antal internationella erfarenheter av storskaliga offentliga satsningar på förnybar energi och grön teknik, sammanställd av australiska journalisten Jo Nova:

Storbritannien: varje grönt jobb kostade 1 miljon i subventioner och ledde till att 3,7 jobb försvann i den vanliga ekonomin. (Källa: The Telegraph)

Spanien: Den massiva subventioneringen av den gigantiska sol- och vindkraftsatsningen beräknas ha kostat 8 miljoner per skapat arbetstillfälle. Varje installerad megawatt innebar att fem traditionella jobb försvann. Källa: CBN News och Universidad Rey Juan Carlos.

Italien: En studie av Luciano Lavecchia och Carlo Stagnaro visade att de pengar som det kostar att finansisera ett jobb i den gröna sektorn, hade räckt till mellan 4,8 och 6.9 jobb i den vanliga ekonomin. Forskarna fann också att övervägande delen av de gröna jobben endast var tillfälliga. Och att maffian lyckats tvätta nära 11 miljarder svarta pengar i den förnybara sektorn… Källa: AEI

Tyskland: De frikostiga subventionerna av vind- och solkraft har satt generationer av tyskar i skuld, och varje grönt jobb har kostat c:a 1,7 miljoner kr att skapa.

Danmark: Den borgerliga tankesmedjan Cepos kom redan 2009 fram till att landets BNP hade varit 18 miljarder större om de som jobbat inom den improduktiva vindkraftsindustrin istället arbetat någon annanstans. Källa: AEI

Slutligen kan vi konstatera att världens mest ambitiösa och storskaliga satsning på solkraft, det av Världsbanken delfinansierade Desertec-projektet i Sahara, har hamnat i finansiell kris. Utan nya bidragsgivare måste satsningen troligtvis läggas ner.

Vilket ju kan få en att undra: om det inte går att få lönsamhet från solkraft i Sahara, hur vettigt är det att storsatsa på solpaneler i ett land nära polcirkeln. där halva året tillbringas i mörker?

Peter Norman kan säkert svara på det där.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: