And The Band Played On

Etikett: hållbarhet

Dummare än tåget

Järnvägstrafiken i stora delar av landet ligger nere sedan fyra dagar, efter en brand i ett ställverk. Och det är ju inte precis första gången det händer – det sker mer eller mindre regelbundet att tågtrafiken till och från Stockholm havererar.

Detta är inget att förvånas över. Järnvägen är en 1800-talsuppfinning, illa anpassad till dagens krav på leveranser dygnet runt, eftersom alla verksamheter idag drivs enligt den så kallade just in timeprincipen. Fabriker behöver råvaror och komponenter levererade direkt till produktionsbandet, och livsmedelsbutikerna har minimala egna lager – vilket innebär att det krävs påfyllning flera gånger dagligen om det inte ska gapa tomt i hyllorna.

Detta är en av anledningarna till att de flesta leveranser sköts med lastbil, även över längre sträckor. Att använda järnvägstransporter är helt enkelt för riskabelt, eftersom ett stopp som det nuvarande skulle få förödande konsekvenser för både konsumenter och företag om leveranserna uteblev under fem dagar – vilket tågstoppet kommer att ta innan det är åtgärdat.

Anledningen är att stora delar av järnvägsnätet inte har någon redundans – det finns ett fåtal spår mellan de stora städerna, och vid avbrott på en viss sträcka, finns det helt enkelt inga alternativa spår att köra på.

Till skillnad från vägtrafiken, där en olycka på E4 visserligen kan ställa till det en hel del för resenärer och nyttotrafik, men det finns alltid alternativa vägar att leda runt trafiken på.

Detta borde vara något att tänka på för alla som högljutt propagerar för att begränsa biltrafiken och storsatsa på järnvägen för en större del av transporterna – Miljöpartiet vill exempelvis lägga över det mesta av transporterna på räls och strypa investeringar i nya vägar. Men så är ju de flesta gröna partier osunt fixerade vid att lösa dagens miljöproblem med gårdagens teknik. Vindkraften skrotades redan på 1800-talet, när driftsäkrare och bättre energikällor utvecklades. Precis som elbilen övergavs när bensinmotorn utvecklades och gav möjlighet till oändligt mycket längre räckvidd än batterierna – som av en händelse hade de första elbilarna ungefär lika lång räckvidd som dagens. Järnvägen är och förblir en 1800-talsuppfinning, som är extremt känslig för störningar och där även ett relativt litet signalfel kan få oöverstigliga konsekvenser.

Man kan gilla tåg av många skäl – jag tar gärna tåget till och från Göteborg istället för bil – men särskilt hållbart är det inte som transportsystem. Vill jag veta säkert att jag kommer fram i tid, så tar jag bilen.

För som vanligt är det bussar och lastbilar som får rycka in och lösa problemet när tågtrafiken havererar igen.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Tyskland på väg att backa från energiomställningen

Tyskland, som av de flesta mp- och c-politiker i Sverige ses om det stora föregångslandet, håller så sakteliga på att inse att de senaste tio årens exempellösa utbyggnad av så kallad förnybar energi varit allt annat än hållbar. Satsningen har gjort arbetarklassen fattigare, och allt fler har hamnat i “energifattigdom”, vilket innebär att mer än tio procent av lönen används till att betala el och uppvärmning. Samtidigt har en förmögenhetsöverföring till välbeställd husägare och landägare skett från de fattiga i en skala som aldrig någonsin tidigare skådats.

Totalt betalar nu tyska skattebetalare 280 miljarder euro för att framställa energi som har ett värde på marknaden motsvarande två miljarder. Samtidigt har satsningen inte uppnått något av sina mål, vilket en tysk expertgrupp slog fast nyligen. Koldioxidutsläppen har ökat istället för att minska, och några gröna “innovationer” har inte materialiserat sig. De frikostiga subventionerna har nämligen – tvärtemot vad som var tanken – motarbetat ny teknik. Eftersom marknadens aktörer har garanterats frikostiga intäkter, har inget tryck funnits på att ta fram nya, billigare och effektivare produkter. Alltså precis det som händer i alla planekonomier där politiker inbillar sig att de kan beställa fram uppfinningar genom att gödsla med skattebetalarnas pengar.

Det tyska energifiaskot är så enormt att det nu istället används i normalfungerande delar av världen som avskräckning för vad som händer när man lägger för mycket makt i händerna på dogmatiska gröna politiker utan uns av kunskap vare sig om energi, ekonomi eller arbetsmarknad. Det vill säga, precis det som vi gjort i Sverige.

I Tyskland verkar nu polletten i alla fall ha trillat ner, och Die Energiewende hånas till och med i humorprogram på tv. Och så sent som igår deklarerade de tyska socialdemokraternas ledare, vice förbundskanslern Sigmar Gabriel, att subventionsvansinnet måste upphöra. Risken är annars att Tysklands industri går under, tyngda av de självförvållat skyhöga energikostnaderna. Citat (översatt av NoTricksZone):

Germany and all of Europe are facing a huge challenge. The price of electricity in Germany is twice as high as it is in the USA. If we fail to at least provide some relief to our industry, then we are threatened with deindustrialization. This isn’t just crude propaganda from business, but rather it is bitter reality. Indeed here in Europe we have to think about how to reduce the state-induced burdens. I know how difficult this is.

Detta är ord som jag och många med mig skulle vilja se yttras av Gabriels svenska partikollega, Stefan Löfven. Alla vet att han innerst inne har ett hjärta som klappar för den svenska industrin, men sossarnas spinndoktorer har  satt munkavle på honom, för att till varje pris stoppa honom från att görs,det enda vettiga: att föra upp energifrågan som en av de viktiga framtidsfrågorna i valet. Och gärna deklarera att han vill modernisera de svenska kärnkraftverken och gärna kommer överens med moderater, kd och fp i frågan.

Det skulle förstås innebära,att bägge blocken tvingades att kasta sina gröndogmatiska stödpartier under bussen.

Vilket i alla fall för mig låter som en ganska attraktiv tanke.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Miljöpolitik: Tusentals brittiska hem under vatten för att rädda en sällsynt flodmussla

I kategorin you can’t make this stuff up, nås vi idag av följande pärla (!) från Daily Mail: River Thames wasn’t dredged in case a rare mollusc was disturbed.

Stora delar av södra England ligger som bekant under vatten, och tusentals husägare längs Themsen tvingas överge sina hem i takt med att floden svämmar över sina bräddar. Och som brukligt är åkallas den nya religionen – klimathotet – som förklaring till det myckna regnandet denna vinter. Den brittiska väderlekstjänsten, Met Office utesluter inte att det kan bero på ”klimatförändringarna”, eftersom just denna typ av väder är i linje med vad forskarna förutsagt. (Sådana uttalanden ska sättas i relation till att samma Met Office så sent som i fjol varnade för omfattande torka i just södra England – och att ransonering av vatten behövdes – allt i linje med vad forskarna varnat för.)

Vad som drabbat England är i alla händelser inte alls särskilt onaturligt om man ser det i ett längre perspektiv. Regn och översvämningar har varit en del av landets historia – London var en gång träskmark, och hade fortfarande varit det om inte om inte vallar byggts som skydd mot Themsens återkommande översvämningar. Före bygget av The Thames barrier var detta ett vanligt problem i den brittiska huvudstaden. 1953 dog 307 britter (och tusentals holländare) i en katastrofal storm, vilket blev startskottet till bygget av barriären.

En bidragande orsak till dagens katastrofala situation visar sig – som så ofta – vara handfallna och inkompetenta myndigheter – och då i synnerhet det brittiska miljödepartementet. 1947, efter en översvämningskatastrof liknande dagens, införde den brittiska staten regelbunden muddring av speciellt utsatta flodavsnitt – en tradition som upphörde 1996 då det brittiska miljödepartemenetet (EA) tog över ansvaret för landets vattenvägar.

Sedan dess har i princip ingen muddring, rensning eller utdikning gjorts, något som bidragit till att Themsen nu svämmar över sina bräddar och lägger tusentals hem under vatten. Miljödepartementet försvarar sig med att myndighetens anslag för muddring skurits ner kraftigt, och att de hårda EU-reglerna för ”farligt avfall” (vilket slam numera betraktas som – i likhet med snö här i Sverige) gör det för dyrt att muddra.

Fast den främsta anledningen till att avstå från muddring på senare år verkar ha varit – hör och häpna – omsorgen av en hotad mollusk: den platta flodmusslan. I ett beslut från 2010 anför brittiska miljömyndigheter just skyddet av hotade arter som ett skäl för att avstå från lokala myndigheters krav på utdikning och muddring:

‘A number of protected and threatened species are known to be present in the waters of the Lower Thames, including the Depressed River Mussel, which is a UK Biodiversity Action Plan species, and on the IUCN Red List as near-threatened.
‘This poses a constraint on any works to be undertaken within the River Thames itself, especially activities such as dredging.’
A ‘strategy appraisal report’, compiled by the agency into the prospect of defence works on the Lower Thames in August 2010, said dredging was one of the ‘options rejected at preliminary stage’.

Efter de senaste månadernas milda väder och oavbrutna regnande, mår flodmusslan förmodligen finfint. Betydligt sämre lär livet vara för alla de husägare som förlorat i princip allt de äger.

Ett hälsotecken är i alla fall att många brittiska politiker vaknat upp inför vansinnet och börjar lägga ansvaret där det hör hemma. En parlementsledamot (Douglas Carswell, The Tories) skräder inte orden:

‘Ever since we have given responsibility for flood defences to this central quango, they’ve elevated the interests of the natural over and above the human.
‘We can see the consequences today. There is nothing nice about letting our rivers and coastline revert to nature. London used to be a swamp, and if we leave these clowns in charge it will return to that.’

Alok Sharma, Tory-ledamot för översvämningsdrabbade Reading West, fyller i:

‘The priority has to be protecting people and property not mussels.

Det tål att upprepas: you can’t make this stuff up.

Fotnot: Missa inte The Spectators: Revealed: how green ideology turned a deluge into a flood

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Gore-effekten slår till mot Sverige

Förra helgen bjöd på en hel del så kallat galet väder; kallfronter med tillhörande kraftiga åskväder ställde till det rejält, och många i Stockholm drabbades av ymnigt hagel, som lade sig som en vit matta över allt det försommargröna. (Och ja, jag använder mig av så kallade överklasskomman; jag tycker det är praktiskt och det är inte mitt problem att så få längre fattar hur de hanteras.)

Detta fenomen kan förstås komma sig av helt naturliga orsaker, som att en kallfront från sydväst möter den så kallade ryssvärmen från öst.

Eller också kan det vara den ökända Gore-effekten som slagit till igen.

The Gore Effect, som fenomenet kallas på ursprungsspråket, är en benämning på den närmast övernaturliga precision med vilken vädrets makter lyckas frammana våldsamma oväder med kyla, snö och drivis vart helst klimatprofeten Al Gore råkat befinna sig för tillfället. Detta fenomen dokumenterades första gången 2004, och allt sedan dess har den tidigare vicepresidenten drabbats otaliga gånger av snöstormar, hagel och oväntade oväder varthän han än rest för att missionera om farorna med den globala uppvärmningen.

En slags gudomlig humor, skulle man kunna tycka.

För den intresserade finns här en relativt komplett lista över exempel på när Al Gore haft otur med vädret (fram till 2010).

Nåväl, var befann sig då Al Gore i helgen? Jo, på väg till Sverige, där han skulle delta i en föreläsning om hållbarhet och grön energi, arrangerad av Finansdepartementet.

Vilket innebär att Al Gore precis borde ha landat när hagelchocken slog till mot Stockholm.

Lite religiös blir man allt.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Därför behöver Pehr G Gyllenhammar din pension

Finansmarknadsminister Peter Norman ska inte bara se till att bank- och kreditmarknaderna fungerar, han har också ansvaret för att rädda den konkursmässiga gröna tekniksektorn, med bland annat krisande vindkraftbolag som Arise Windpower (där gamle Volvochefen Pehr G Gyllenhammar och ex-centerledaren Maud Olofsson cashar ut miljonarvoden).

På något annat sätt man egentligen inte uppfatta Normas debattartikel i SvD. Uppenbarligen har han orienterats av riks-domedagsprofeten Johan Rockström, som sitter med i Regeringens så kallade framtidskommission, om slutsatserna i Världsbankens rapport från i höstas. I denna närmast religiösa profetia om framtidens väder, författad av klimatforskningsenheten vid Potsdams universitet (PIK), väntas det bli hela fyra grader varmare redan om ett par decennier och den resulterande havsnivåhöjningen kommer att dränka oss alla. Det vill säga – om vi inte genast lägger om samhället till en centralstyrd kommandoekonomi där alla pengar satsas på förnybart.

(En intressant detalj är att Johan Rockström sitter i PIK:s rådgivande styrelse, samtidigt som han i rollen som regeringens rådgivare använt PIK:s rapport som underlag för sina egna rekommendationer. Full pott där!)

I framtidskommissionen har Rockström hur som helst propagerat just för att våra pensionspengar, förvaltade av de tre AP-fonderna, ska satsas på den gröna omställningen. En ståndpunkt som nu alltså även finansdepartementet delar, att döma av Normans artikel. Enligt Peter Norman kommer denna satsning att generera såväl nya jobb som inkomster från de nya gröna teknikbolag som ska blomma med hjälp av pensionsfondernas pengar.

Problemet är att Norman inte riktigt verkar ha kollat kartan mot verkligheten, vilket man kan tycka borde vara ett grundkrav för en minister som har ansvar för våra pengar.

AP-fonderna har nämligen satsat stort på den gröna omställningen, och lyckats med bedriften att slösa bort ett antal miljarder på denna typ av investeringar. Bland annat i Gyllenhamars Arise Windpower och i numera konkursade tyska solcellsjätten Q-Cells där 600 pensionsmiljoner försvann. En hel del pengar har också slukats i det svarta hål som går under namnet Vertical Wind. För att nämna bara några av de mera tveksamma placeringarna.

Detta kan förstås handla om ren otur – andra bolag inom den förnybara sektorn går säkert som tåget, eller? Tyvärr inte: det så kallade RENIXX-indexet, som speglar aktieutvecklingen för miljötekniksektorn, har fallit med 98 procent sedan 2008.

Ingen aktieplacerare med någon som helst självbevarelsedrift investerar alltså längre i miljöteknik och förnybart, vilket gjort att till att finansieringen av alla dessa konkursmässiga vind- och solkraftsföretag torkat ut. Och då finns det bara ett halmstrå kvar, nämligen våra pensioner.

I grunden tror jag ändå att Peter Norman är en analytisk person, som i likhet med de flesta som jobbar med ekonomi är bekanta med så kallade cost-benefitanalyser. Och för att hjälpa honom lite på traven, är här ett antal internationella erfarenheter av storskaliga offentliga satsningar på förnybar energi och grön teknik, sammanställd av australiska journalisten Jo Nova:

Storbritannien: varje grönt jobb kostade 1 miljon i subventioner och ledde till att 3,7 jobb försvann i den vanliga ekonomin. (Källa: The Telegraph)

Spanien: Den massiva subventioneringen av den gigantiska sol- och vindkraftsatsningen beräknas ha kostat 8 miljoner per skapat arbetstillfälle. Varje installerad megawatt innebar att fem traditionella jobb försvann. Källa: CBN News och Universidad Rey Juan Carlos.

Italien: En studie av Luciano Lavecchia och Carlo Stagnaro visade att de pengar som det kostar att finansisera ett jobb i den gröna sektorn, hade räckt till mellan 4,8 och 6.9 jobb i den vanliga ekonomin. Forskarna fann också att övervägande delen av de gröna jobben endast var tillfälliga. Och att maffian lyckats tvätta nära 11 miljarder svarta pengar i den förnybara sektorn… Källa: AEI

Tyskland: De frikostiga subventionerna av vind- och solkraft har satt generationer av tyskar i skuld, och varje grönt jobb har kostat c:a 1,7 miljoner kr att skapa.

Danmark: Den borgerliga tankesmedjan Cepos kom redan 2009 fram till att landets BNP hade varit 18 miljarder större om de som jobbat inom den improduktiva vindkraftsindustrin istället arbetat någon annanstans. Källa: AEI

Slutligen kan vi konstatera att världens mest ambitiösa och storskaliga satsning på solkraft, det av Världsbanken delfinansierade Desertec-projektet i Sahara, har hamnat i finansiell kris. Utan nya bidragsgivare måste satsningen troligtvis läggas ner.

Vilket ju kan få en att undra: om det inte går att få lönsamhet från solkraft i Sahara, hur vettigt är det att storsatsa på solpaneler i ett land nära polcirkeln. där halva året tillbringas i mörker?

Peter Norman kan säkert svara på det där.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Om klimatet kommer

En ovanligt passande illustration till förra veckans stora debattämne – att fler än hälften av journalisterna på SR och SVT röstar på miljöpartiet – är dagens nyhet om de klimatförnekande kommunalpolitkerna, som nu kartlagts grundligt av FOI, försvarets forskningsanstalt. En enkätundersökning avslöjar att hela sju av tio kommunalpolitiker och chefer inte tror att vi står inför en annalkande klimatkatastrof. Speciellt inte på kommunal nivå.

Lite överraskande kan det kanske tyckas att det är just Försvarets forskningsinstitut, FOI, som ligger bakom kartläggningen. Annat var ju det förr i tiden. Då ägnade sig försvaret (IB) åt att kartlägga vänsteraktivister, FRA signalspanade på elaka ryssar och FOI testade effekten av vapen, bomber och landminor på levande djur. Idag ser förstås hoten mot Sverige helt annorlunda ut, och förutom en och annan vapenfabrik på sydligare breddgrader, ägnar sig FOI numera åt de verkligt stora hoten mot vårt samhälle – som kommande klimatförändringar och de genusrelaterade effekterna av desamma. Därför måste naturligtvis fienden – förnekarna – kartläggas, så vi vet var vi har dessa femtekolonnare om klimatet kommer.

Ansvarig för kartläggningen är Annika Carlsson-Kanyama, forskningschef på FOI. Därtill är hon därtill engagerad i vänsterorganisationen Klimataktion och har tidigare propagerat för klimatsmart julmat. Sedan fem år driver hon ett program kallat Climatools. Det är Naturvårdsverket som (via skattebetalarna) står för fiolerna till projektet, som drivs av FOI tillsammans med KTH, Konjunkturinstitutet och Umeå universitet. 25, 8 miljoner har Carlsson-Kanyamas forskargrupp haft att röra sig med, och resultatet har utmynnat i ett antal ”klimatverktyg” som det är tänkt att Sveriges kommuner och landsting ska använda sig av i sitt genusbaserade klimatanpassningsarbete. Uppenbarligen har verktygen mötts med en utbredd skepsis hos ekonomiskt pressade kommuner som inte anser sig ha råd att anställa genusvetare och klimatkommunikatörer för att kartlägga hur genusperspektivet påverkar den kommunala beredskapen att hantera framtida klimatförändringar.

Jag vet förstås inte med säkerhet om det är det svala intresset hos de tänkta mottagarna som ligger bakom kartläggningen av politikernas skepsis, men efter att ha bläddrat i enkätrapporten (ännu inte på Internet) som formligen osar av frustration och där begreppet ”förnekare” används inte mindre än 60 gånger, framträder bilden av kommunala politiker och tjänstemän som är innerligt trötta på ständiga domedagsprofetior från klimathotsindustrin. 77 procent av de osäkra i enkäten säger sig nämligen inte vilja ha ytterligare klimatinformation…

Och om man läser de forskningsrapporter som publicerats tidigare av Carlsson-Kanyamas projekt, ter det sig inte helt osannolikt att det är just bristande entusiasm för ”klimatverktygen” som är skälet.

Låt oss ta den rykande färska FOI-rapporten Integrera genus i
klimatanpassningen! Vägledning och råd för det kommunala klimatarbetet
, som släpptes så sent som i febuari i år. Här blir man upplyst om riskerna med klimatanpassning utan att ta särskild genushänsyn:

… om det inte utformas på rätt sätt kan det också bidra till att förstärka existerande ojämlikheter, cementera stereotypa könsroller och öka kvinnors sårbarhet för klimatförändringarna.

Att klimatförändringar drabbar fattiga kvinnor i utvecklingsländer hårdast, vet vi ju sedan gammalt, men en nyhet är att även svenska kvinnor är extra sårbara för klimatförändringarna. Ett exempel:

Skillnader i arbetsfördelning (både i hemmet och arbetslivet) kan få återverkningar på sårbarheten inför klimatförändringarna. Detta kan illustreras med ett exempel. Äldre kvinnor förväntas utföra hushållsarbete även när de nått en ålder då män normalt inte förväntas utföra något arbete. Hushållsarbete är en daglig syssla som även behöver utföras under årets varmaste dagar. Eftersom äldre människor är känsliga för värme innebär hushållsarbetet att äldre kvinnor är särskilt utsatta för den globala uppvärmningens negativa effekter.
Eftersom kvinnor generellt bär det största ansvaret för att ta hand om sjuka, både i arbetslivet och privat, kan man också anta att de kommer att få bära en särskilt stor börda om klimatförändringarna ger negativa effekter på sjuktalen. Det blir särskilt tydligt om samhällsinrättningar för vård och omsorg, till exempel förskolor och äldreboenden, stängs eller flyttas för att undvika exempelvis en översvämning eller ett jordskred.

I rapportens källhänvisning hittar man referenser till tung forskning inom genusvetenskapen, som kandidatuppsaten ”Klimat och patriarkat”. Så här beskrivs metodiken bakom rapporten i EU:s forskningsdatabas (min fetning):

The essay deals with gender aspects on climate change adaption. The aspects consist of the fact that women in Sweden drive cars less than men, and that women in the developing world are more affected by natural disasters arising from global warming. This study was carried out in the municipality of Huddinge, a suburb to Stockholm, by interviewing one Agenda 21 coordinator, one planner and one student in genderstudies. I also attended a meeting in the Committee for built environment in the Huddinge Municipality, to ask the politicians questions and observe gender structures during the meeting.

Dina skattepengar i arbete. Förnekare där!

Intressant?

Bloggkommentarer:
Red Blue Green: FOI trollar fram klimatskeptiker
Vetenskapsbloggen: 3 av 10 kommunpolitiker tror inte på klimatvetenskapen
Waldemar Ingdahl: FOI och klimatets kommunala verklighet

Andra bloggare om , , , , ,

WWF:s miljömärkning stödjer regnskogsskövling

Flytta på dig, orangutangjävel – här ska fällas timmer!

Världsnaturfonden, WWF, sysslar inte enbart med indoktrineringsarbete i den svenska skolan, organisationen tjänar också stora pengar på skövling av regnskog. I alla fall om man ska tro på rapporterna från de ”undersökande aktivisterna” i Global Witness, som igår släppte en rapport om hur Världsnaturfondens pandamärkning – som ska garantera att timmer inte kommer från hotad natur och regnskogar – systematiskt missbrukas av skogsbolag på Borneo och i andra delar av världen där regnskogar med den största biologiska mångfalden finns. Rapporten har uppmärksammats både av BBC och The Guardian.

Märkningen, som hanteras av WWF:s flaggskepp Global forest and trade network (Gftn), är delfinansierat av USA och EU och skapades för att stödja ekologiskt hållbart skogsbruk. Mer än 70 internationella skogsbolag deltar i miljösamarbetet, liksom ett stort antal återförsäljare av timmer. WWF hävdar att nätverket, som bildades för 20 år sedan, nu står för 19 procent av den internationella försäljningen av träråvaror. Denna handel med pandamärkt timmer omsätter 70 miljarder USD (440 miljarder kr) och avgifterna som WWF får in på medlemskap i nätverket är säkert långt ifrån blygsamma.

Rapporten visar dock att kraven för att delta i ”miljömärkningen” i princip är obefintliga, och exemplifierar med tre fallstudier – en av dessa belyser det malaysiska skogsbolaget Ta Ann Holdings Berhad, som skövlar regnskog på Borneo i en rasande takt – motsvarande 20 fotbollsplaner varje dag – djungel som bebos av utrotningshotade arter som orangutanger och fläckiga leoparder. Ändå följer skogsbolagets verksamhet de regler som WWF satt upp för att få rätt att pandamärka sitt timmer, enligt rapporten från Global Witness.

“Gftn rules are less stringent than US and EU laws prohibiting the import of illegal timber,” said Tom Picken, a forest campaigner at Global Witness in a press release. “When a landmark scheme created in the name of conservation tolerates one of its member companies destroying orangutan habitat, something is going seriously wrong.”

WWF dementerar givetvis alla uppgifter i rapporten. Ändå är det svårt att bli särskilt förvånad. WWF har vuxit till en gigantisk organisation, en ”Bingo” (Big Non Governmental Organisation) som drar in mer mångmiljardbelopp årligen på kampanjer och insamlingar – och i takt med att verksamheten svällt har vd:ar med miljonlöner anställts och internationella PR-byråer anlitats. Intäkter och politiskt inflytande – bland annat via FN:s klimatpanel, där WWF bidragit med ”forskning” – har blivit oändligt mycket viktigare än några hundra hektar regnskog i Borneo.

Problemet är att organisationer som WWF, Greenpeace och andra som utger sig för att vilja rädda världen, kan agera i princip hur de vill under massmediernas radar. All kritik kan enkelt avfärdas med att det är tobaks- eller oljelobbyn som ligger bakom anklagelserna. Och organisationens PR-avdelning har för länge sedan neutraliserat pressen via kommersiellt lukrativa ”samarbeten” för att rädda apor, isbjörnar, tigrar eller till och med isen på Nordpolen. (Det som kallas Public Service kan vi som vanligt bortse från, reaktionen på händelserna i Norge i helgen visar att det var länge sedan SvT förstod innebörden av nyhetsarbete.)

Greenwash kallas det – och det här är bara ett av alla exempel på hur omsorg om miljön används för att sanktionera de mest vansinniga beslut. Som att elda upp vårt värdefulla spannmål som bränsle, handel med luft (utsläppsrätter) och miljardrullningen till totalt onödiga vindkraftparker i fjällen.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Earth Hour, det är ju för baaarnens skull!

Ur onsdagens Metro, som var en samproduktion med WWF.

Dottern, som går i sexan, fick en extra läxa med sig hem från skolan i förra veckan. Uppgiften var att utföra olika hjälteinsatser på hemmaplan för att rädda klimatet. Eller om det nu var för att  skicka ett kraftfullt budskap till världens politiker om att ta tag i en av vår vårt tids stora ödesfrågor.

Hemuppgiften var tryckt på ett papper med WWF-logotypen i sidhuvudet, så uppenbarligen har kampanjen inför Earth Hour rullats ut i Sveriges alla skolor – och på dagis – inför manifestationen i morgon. Eftersom det är 12-åringens lärare som gett henne i uppgift att vara med i Earth Hour, tillsammans med resten av familjen, så känns det inte heller som det är möjligt att avstå. Vilken förälder vill komma ut som en glädjedödare/klimatförnekare? Och det är ju för en GOD SAK vi släcker, eller hur?

Så där tror jag tankegångarna går i ganska många familjer just nu. Vi är nog många som mot vår vilja kollektivanslutits till ett jippo vi egentligen inte vill ha något med att göra.

Men den stora och viktiga frågan vi alla borde ställa oss är  – när gav vi vår tillåtelse för stora multinationella lobbyorganisationer att ta över våra barns utbildning? Hade det varit något annat ämne som det handlat om, hade det blivit ett formligt ramaskri – hur hade vi till exempel reagerat på om Livets ord hade fått skolans tillstånd att producera läroböcker i religion?

När det gäller våra viktiga framtidsfrågor, som miljö och energi, släpper vi dock glatt in eko-aktivister som WWF i klassrummen. Och där får de carte blanche att dra i princip vilka skrönor de vill. Som att våra utsläpp dödar isbjörnar och pingviner, eller att översvämningarna – eller bränderna – i Australien hade kunnat undvikas bara vi inte kört bil så mycket. Sådana förenklingar och överdrifter gynnar ingen, allra minst miljön. Risken är att verkliga miljöproblem som vi faktiskt har möjlighet att göra något åt hamnar i skuggan av mer eller mindre påhittade hot.

I onsdagens Metro, som till mer än hälften innehöll reklam för Earth Hour, kunde vi bland mycket annat snömos läsa om lille Adam, 6, som efter WWF:s insatser på dagis tvingade sina föräldrar att bo i ett mörkt hus. ”Jorden har feber”, säger Adam. Vilket givetvis också är en extrem överdrift serverad av WWF.

I en undersökning gjord av SvT i fjol trodde sex av tio svenska barn på fullt allvar att havsnivåerna kommer att stiga flera meter och dränka stora delar av Sverige. Detta trots att all seriös forskning i ämnet pekar på att det som mest blir ett par decimeters havshöjning de närmsta 100 åren.

Vi bjuder okritiskt in domedagsindustrin, vars ekonomiska överlevnad står och faller med att skräcken hålls vid liv, till dagis och skolor. Våra minsta barn lämnas med en fullkomligt obefogad ångest och oro inför framtiden – och detta hyllas sedan i medierna som ett starkt miljöengagemang hos de unga.

Att värna om natur och miljö är något jag tycker alla barn borde lära sig. Men jag tycker  att det ska ske i regi av skolan, inte av privata eko-propagandister, vars agenda vi vet ganska lite om.

WWF är trots allt världens rikaste miljöorganisation som drar in flera miljarder om året – en del av detta via statliga bidrag. Organisationen bedriver kraftfull lobbying över hela världen för att få till lagstiftning som gynnar den egna verksamheten. Men eftersom det är en privat aktör utan offentlig insyn, har vi mycket lite vetskap om dess finanser eller  agenda.

Det finns alltså flera anledningar att bojkotta Earth Hour-spektaktlet i morgon. Men tyvärr blir jag väl ändå tvungen att delta – för baaarnens skull.

Intressant?

SvD, 2, 3, Newsmill, Expressen, DN

Andra bloggare om , , ,

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: