Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: Herman van Rompuy

EU:s nya führer träder fram

Nej, mannen på klippet ovan är inte hämtad ur Sagan om ringen-filmerna, utan är EU:s ”president” Herman van Rompuy. Han har aldrig någonsin ställt upp i ett allmänt val, utan har rekryterats till sin upplyfta position via förhandling mellan falanger av byråkrater inbäddade djupt nere i EU:s bunkersystem. Men trots denna totala brist på folklig förankring anser sig van Rompuy företräda Europa – inklusive och svenskar.

Van Rompuy, även kallad ”rumpan”, är dock inte nöjd med att, som hittills, mest ha ceremoniella befogenheter, och i skuggan av den skuldkris som härjar den europeiska kontinenten, smider han planer för att skaffa sig total makt över oss. I det Nya Europa som van Rompuy ser framför sig – uppbackat av de två EU-axelmakterna Tyskland och Frankrike, är planen att ”rumpan” blir en slags upplyst despot med närmast oinskränkt makt över medlemsländerna och dess medborgare. Skuldkrisen och hotet mot den gemensamma valutan kräver nämligen att snabba, drakoniska åtgärder sätts in mot trilskande länder där de demokratiskt valda parlamenten inte kan stå emot de folkliga protesterna.

För att rädda den gemensamma valutan har Bryssel nämligen långtgående planer på att ta  makten över medlemsländernas nationella budgetar – vilket i praktiken innebär att länder som Portugal, Irland, Grekland och Italien kommer att styras som en slags protektorat där de lokala parlamenten får en överrock där alla budget- och skattefrågor först måste godkännas av EU. Brittiska The Guardian skriver:

The European commission could be empowered to impose austerity measures on eurozone countries that are being bailed out, usurping the functions of government in countries such as Greece, Ireland, or Portugal.

Bailed-out countries could also be stripped of their voting rights in the European Union, under radical proposals that have been circulating at the highest level in Brussels before this week’s crucial EU summit on the sovereign debt crisis.

A confidential paper for EU leaders by the EU council president, Herman Van Rompuy, who will chair the summit on Thursday and Friday, said eurobonds or the pooling of eurozone debt would be a powerful tool in resolving the crisis, despite fierce German resistance to the idea.

It called for ”more intrusive control of national budgetary policies by the EU” and laid out various options for enforcing fiscal discipline supra-nationally.

Och trots att det alltså handlar om en hittills aldrig skådad maktöverföring, vill EU till varje pris hindra att EU-medborgarna tillåts rösta om de fördragsändringar som krävs. Sådana folkomröstningar brukar ju vanligtvis innebära att medborgarna röstar fel – dvs tvärtemot EU-ledarnas visioner. Van Rompuy tror dock att de nödvändiga ändringar som krävs i Lissabonfördraget för att införa diktatur i stora delar av Europa, kan klaras av utan att behöva rådfråga Europas väljare.

Men det allvarliga i sammanhanget är inte att ”rumpan” vill bli ny führer, utan det närmast kompakta ointresse som planerna möts av hos folkvalda och åsiktsproffs. DN:s ledare tycker det är på tiden med ”rättning i ledet” och att vi ska vara närmast tacksamma för att bli av med korrupta politiker – som trots allt är folkvalda – som Berlusconi och Papandreou. Tidningen konstaterar att bristen på demokrati är en komplicerande faktor, men också att  ”odugliga politiker är det gott om både till höger och vänster”. Och Fredrik Reinfeldt, som aldrig haft mycket till övers för demokrati – det räcker ju med ett enda arbetarparti – ger förstås van Rompuy sitt fulla stöd för att fiffla till sig makten.

Samtidigt, ute i verkligheten, är stödet för Euron nere under 10 procent, vilket man tycker borde ge våra politiker åtminstone en hint om att det börjar bli dags att revidera kartan mot verkligheten.

Tyvärr kommer det inte att ske, med mindre än att giljotinen plockas fram igen.

Intressant?

DN 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1 ,2 ,3, 4, 5, 6 E24 1, 2, 3, 4, 5

Andra bloggar om , , , , , ,

Eurosamarbetet – det hjälper inte att polera liket


Intervjun ovan med en ovanligt frispråkig finansmäklare, som sändes i brittiska BBC igår, borde vara obligatorisk att se för alla som fortfarande tror att Europas så kallade politiker (dvs uppgraderade byråkrater som Herman van Rompuy) kommer att kunna förhindra en kollaps för den gemensamma valutan. Ingen på marknaderna tror längre på Euron, och har redan flytt till säkerhet i form av långa statspapper eller dollar. Eurosamarbetet är dött, ett levande lik som det putsas på i bästa Leninstil – men det var länge sedan några återupplivningsförsök hade effekt.

Vi kan alla glömma de ”räddningsaktioner” som EU- och IMF-ledarna utlovar så gott som dagligen. De har ingen aning om vad som ska göras, och även om de hade haft det är det redan för sent, som sägs i inslaget ovan styr regeringarna inte längre över ekonomin (det gör Goldman Sachs).

Grekland är redan bankrutt och har tekniskt sett redan gått i konkurs, och de tyska väljarna kommer aldrig att gå med på att garantera statsskulden för hela södra Europa, så som Rompuy och Barroso planerar djupt nere i sin bunker i Bryssel, där de nu under allt större panik omgrupperar sina imaginära ekonomiska försvarsstyrkor. Samtidigt som de plockar fram cyanidpillern inför det oundvikliga slutet.

I den verkliga världen, i Grekland, håller de ständigt nya sparpaketen nu också på att knäcka den grekiska medelklassen – något som påverkar landets framtid i långt större utsträckning än en galopperande stadskuld eller upploppen på Syntagmatorget. I The Telegraph berättar paret Dmitris och Mary Andreou om hur de drabbats dubbelt av sänkta löner och höjda priser på nästan allt. Samtidigt har de ålagts att betala en extra fastighetsskatt på mellan 5.000 och 10.000 per år, vid sidan av ytterligare inkomstskattehöjningar. Alla deras sparpengar är borta, liksom tron på framtiden. De har slutat titta på TV, eftersom det är för deprimerande. Att försöka bygga en framgångsrik ekonomi på en nation av människor utan framtidstro, vars ekonomi ligger i spillror, kommer aldrig att fungera.

Det finns egentligen bara tre vägar ut för Grekland: 1. Att lämna Euron. 2: Revolution eller 3: Militärkupp. Och ju längre politkerna väntar på att ta det enda vettiga beslutet – det vill säga nummer 1 – ökar risken för alternativ 2 eller 3.

Johan Norberg skriver idag om Eurokrisen som finansvärldens Fukushima, där Europas makthavare planlöst lappar och lagar på reaktorinneslutningen, men inte gör något åt själva härdsmältan inuti.

Jag skulle nog hellre beskriva det som händer i Eurozonen just nu som en cancer, en aggressivt växande tumör som behandlats med placebopiller istället för operation. Nu är den för stor för att behandla, och patienten är förresten redan död.

Det är bara dödsattesten som vi väntar på.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,
Grekfrossa i pressen: DN 1, 2, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, E24 1, 2

Bättre ordning i Bagdad än i Bryssel

Det skrivs inte särskilt mycket i svenska medier om vad som händer mitt i hjärtat av EU, men det är ju symtomatiskt. Vi skeppar ju gladeligen iväg hundratals miljarder till Bryssel, men bryr oss inte nämvärt om vad som händer med slantarna.

Demonstrationer – FÖR en regering. En syn man inte ser varje dag.

Hur som helst, Belgien har nu varit utan regering i mer än nio månader sedan den tidigare koalitionsregeringen brakade samman i juni förra sommaren, och i förra veckan gav den av Belgiens kung tillsatte medlaren upp – det är omöjligt att få de sju partierna i det belgiska parlamentet att samarbeta. I botten av konflikten ligger givetvis de historiska motsättningarna mellan de 4,5 miljoner fransktalande invånarna i syd (Vallonien) och de 6 miljonerna flamländarna i norra delen av landet. Och inget tyder på att det parlamentariska dödläget kommer att kunna brytas före den 17 februari, då Belgien kommer att ha varit utan regering i 250 dagar och då blir världsmästare i grenen regeringsoduglighet. I skirvande stundinnehar Irak rekordet – det tog 249 dagar att bilda regering efter de första fria valen i landet i början av 2010. Man kan dock med visst fog påstå att politikerna i Bagdad hade något större utmaningar än belgarna, som trots allt varit en demokrati under större delen av 1900-talet.

Belgarna börjar dock att tröttna på sina politiker, och gick i helgen demonstrerade drygt 30.000 på Bryssels gator — för att sätta press på partierna i parlamentet att bilda en regering. Det kravet lär vara ganska unikt för ett demonstrationståg…

Nu är det ju självklart så att belgisk inrikespolitik inte direkt har med EU att göra. Men visst är talande att ”presidenten” för EU – ordföranden i Europeiska rådet – Herman von Rompuy, med speciella ansvar att hålla ihop unionen, kommer just från – Belgien…

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: