And The Band Played On

Etikett: högern

Den stora högerkonspirationen

En påtvingad högersväng in i pendlarkollektivet.

Varje morgon tvingas man ta fajten mot vänstern. Gång på gång. I alla fall om man som jag åker kollektivt, kommer söderifrån med T-banan och vill ta sig upp till Stockholms centralstation. Någonstans i höjd med Pressbyrån Extra, precis efter man passerat suckarnas gång, tvingas man bryta sig in i det framstormande kollektivet av stressade pendeltågsresenärer, som likt en buffelhjord rusar fram mot T-Centralens spärrar. Problemet är att man som ensam och bräcklig individ varje dag tvingas utmana kollektivet för att ta sig till jobbet. En påtvingad högersväng rakt in i en frustande massa av folk för att komma vidare till centralhallen via de nybyggda rulltrapporna. Förr i tiden fanns andra sätt att ta sig upp till centralhallen, men i samband med den stora ombyggnaden finns det bara ett sätt att ta sig upp – genom en brutal omläggning till högertrafik precis där det är som mest folk. Det enda som inte påminner om 1967 är att det fattas bilar…

Då, alltså 1967, gick hälften av Sverige över till högertrafik. Det fick till följd att bland annat spårvagnarna i Stockholm fick skrotas, eftersom det blev för dyrt att byta spårvagnar, dra om linjesträckningar och ändra signalsystem för att passa högertrafiken.

Men nere i underjorden,  i T-banan, fortsatte vänstertrafiken. Anledningen var naturligtvis ekonomisk, det var för dyrt att byta signalsystem, och tågen var dessutom byggda för att köra till vänster. Även t-banans röda linje, som byggdes långt efter högertrafikomläggningen, fick vänstertrafik. Vilket inte spelar någon större roll där nere i underjorden – det är när den gigantiska floden av pendlare i vänstertrafik väller upp i den övre världen där högertrafik råder som problemen uppstår. Som på Centralstationen.

Röda länder kör sina tåg i högertrafik. De blå håller till vänster.

Vänstertrafik råder förresten i nästan all spårtrafik i Sverige, när sådan körs emellanåt,  med undantag för Malmö där tågen börjar köra till höger för att lättare anpassa sig till det danska och Centraleuropeiska järnvägsnätet. I Frankrike, Storbritannien, Spanien, Italien och halva Österrike rullar tågen i vänstertrafik, vilket framgår av wikipediabilden här intill. Vad detta beror på är oklart, men sannolikt på att de flesta av Europas järnvägar byggdes på 1800-talet, då kontinenten hade vänstertrafik.

Att Europa – och vi – överhuvud taget har högertrafik på vägarna är något vi har det tveksamma nöjet att tacka gamla massmördare och despoter för. I Frankrike och Tyskland var det Napoleon som drev igenom idén att hästdroskorna skulle köra på höger sida. Och i Finland bufflade Tsarväldet över de nya undersåtarna på höger sida av vägen år 1858, när Sverige tvingades avträda den östra rikshalvan till ryssen.

Dubbelmonarkin Österrike-Ungern körde dock vänstertrafik, och det var inte förrän efter Första världskriget som de gamla delarna av imperiet gav vika för högertrafikvågen. Österrikes västra del, Vorarlberg, fick högertrafik redan 1919, Västtyrolen och halva Salzburg bytte 1930. Sedan gick det  trögt fram till 1938 och anschluss, då tyskarna kom och gjorde slut på käbblandet och införde högertrafik i de delar av Tredje riket som fortfarande gick och drog benen efter sig. (Fortfarande är det lite småkaos på järnvägarna i Österrike som blandar höger- och vänstertrafik.)

Kungsgatan i Stockholm 1967. Ungefär som på Centralen varje morgon, fast med bilar.

Sverige var, sin vana trogen, bland de sista i Europa att införa högertrafik. Och först efter många, långa utredningar och faktiskt en folkomröstning – där frågan om att införa högertrafik givetvis blev partipolitik. Högern och folkpartiet var inte oväntat för en övergång, medan socialdemokraterna – med stöd från centerpartiet – ville ha fortsatt vänstertrafik i landet. Vänsterfalangen hade starkt stöd av lobbyister från Lasttrafikbilägareförbundet, Transportarbetareförbundet och Droskbilägareförbundet, som såg kostnaderna för investeringar i nya fordon torna upp sig, och därmed hotande arbetslöshet. I folkomröstningen den 16 oktober 1955 vann vänstersidan en jordskredsseger – 82,9 procent röstade för fortsatt vänstertrafik – och det skulle ta ytterligare 12 år innan socialdemokraterna under Tage Erlander till slut ändå baxade igenom högertrafikbeslutet i riksdagen. I samband med detta skärptes de hittills ganska slappa svenska trafikreglerna – före 1967 tilläts exempelvis fri hastighet på många landsvägar.

Men högertrafik är alltså i grunden en politisk konstruktion – och som historien visar främst pådriven av överklassen och högerkrafterna. Det mest naturliga trafikbeteendet för människor är annars att gå, köra eller rida till vänster. Anledningen till det är att de flesta av oss är högerhänta, och på den tiden man red omkring på häst och ville hälsa på mötande ryttare – eller kanske hugga ner denne med sitt svärd – var det mest praktiskt att mötas på höger sida.

Det var bättre förr. Och allt är, som vanligt, högerns fel.

Intressant?

Andra bloggare om , , ,

Samma gamla trötta högerkonspiration

Ernst Röhm, vänsternazist och öppet homosexuell. Mördades.

Ett avsevärt antal politiker, ledarskribenter och bloggare försöker skylla valförlusten för de Rödgröna på att det skulle blåsa högervindar i Sverige – och att detta i sin tur bäddat för Sverigedemokraternas inmarsch i Riksdagen. Att kartläggningar av vilka som röstat på SD visar att det i mycket hög utsträckning är arbetslösa, LO-medlemmar och gamla sossar är förstås lite pinsamt, men då drämmer man till med argumentet att dessa avfällingar haft ”högeråsikter”.

Sådana analyser är givetvis rent skitprat. Överklassvänstern i Stockholms innerstad och andra hårdsegregerade områden utan tillstymmelse till utomeuropeiska invandrare kan sitta och pilla sig i naveln hur länge de vill i jakten på ett svar på frågan om hur det kunde gå så fel. I den verkliga världen är det dock tydligt att Sverigedemokraterna fått sitt största stöd i gamla vänsterfästen. Här är ett par exempel på kommuner där det gick bra för SD:

Borlänge: 9,3 procent av rösterna
Fagersta: 7,8 procent
Eskilstuna: 7,9 procent
Biskopsgården, Göteborg: 9,7 procent

Vilket kan jämföras med klassiska mörkblå kommuner som:

Danderyd: 1,7 procent av rösterna.
Nacka: 2,7 procent

Så att högeranhängare skulle vara mer benägna att rösta på SD än vänsterns valboskap känns inte som en alldeles självklar analys.

Med detta sagt borde vi på allvar ifrågasätta den missvisande stämpeln höger på alla rörelser och partier som har en nationell och/eller invandringsfientlig inriktning. Vänstern har sedan Andra världskrigets slut framgångsrikt klistrat högerstämpel på alla nynazistiska och främlingsfientliga strömningar trots att historien vittnar om att originalet – de tyska Nationalsocialisterna – hade mer gemensamt med dåtidens vänsterrörelser.

Joseph Goebbels, vänsternasse. Överlevde (i alla fall fram till 1945).

Enligt Nationalencyklopedin hade nazismen inledningsvis ambitioner att förverkliga en statssocialism på nationell basis, och i en partipamflett från 1920 finns bland annat  krav på nationalisering av förenade företag (truster) och banker, kommunalisering av storvaruhus, avskaffande av inkomster ”som förvärvats utan arbete och möda” samt en lag om expropriation av privat mark för allmännyttiga ändamål.

Men det fanns både en vänster- och högerfalang inom partiet. Joseph Goebbels, Hitlers propagandaminister, räknades till partiets vänsterflygel, och i en debatt 1925 argumenterade han för att vägen till nationell frigörelse måste gå genom socialism. Året därpå blev han mycket upprörd när Hitler dels stämplade socialismen som en judisk skapelse, dels försäkrade att privat egendom inte skulle exproprieras av den nazistiska regeringen.*

Den riktigt hårda vänsterfalangen leddes av SA-ledaren Ernst Röhm, som i kraft av ledare för nazisternas stormtrupper blivit ett allt större hot mot Hitlers ambitioner att göra nazistpartiet rumsrent. Hitler hade nämligen gjort samma analys av läget i det sena 1920-talets Tyskland som Jimmie Åkesson och Björn Söder kommit fram till ganska nyligen. Nämligen att ett politiskt parti som är ute och slåss på gatorna har små chanser att komma in i Riksdagen.

Därför drog Hitler och hans NSDAP på sig kostymerna, lovade jobb åt alla, garanterade näringslivet att det inte skulle bli några förstatliganden – och lyckades få dryga 30 procent i valet till den tyska Riksdagen 1933. Året efter mördades Ernst Röhm och drygt 700 av hans anhängare i det som kom att kallas De långa knivarnas natt. Resten är som det heter historia.

Dagens Sverigedemokrater har sålunda mycket gemensamt med 30-talets NSDAP. Men inget av dem kan kallas för högerpartier.

Intressant?

SD i pressen: DN 1, 2, 3, 4SvD, SvT, Sydsvenskan, GT, Aftonbladet 1, 2

(* Källa: Wikipedia)

Andra om , , , ,

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: