And The Band Played On

Etikett: internetbubbla

20 år efter Fragfest 96 – fiaskot som blev en succé

fragfest_forstapris

Tomi ”DOOMer” Kärnä tar emot förstapriset i Fragfest 96 av Torgets Adam Schaub. Till vänster syns undertecknad – dagen till ära iklädd en Alfons-tshirt. (Foto från Sedish Chefs hemsida).

Under 90-talets internetboom, i vilken jag själv i högsta grad var delaktig i – jag jobbade  då på Torget, Postens internetsatsning  – hänvisades det ofta till vikten av att vara först ute på en ny marknad,  innan eventuella konkurrenter hunnit lägga beslag på potentiella  kunder i just det nya segment som identifierats. Detta first mover advantage användes flitigt för att motivera ohyggligt dyra investeringar (påfallande ofta med andras pengar) i affärsidéer som endast i undantagsfall utvecklades till något kommersiellt gångbart. Det fanns till och med ett begrepp som användes på toppen av dotcom-eran, burnrate, som var ett – positivt – mått på hur snabbt en ny startup brände av investerarnas pengar.

Och på Torget, Postens storsatsning på att skapa en marknadsplats på internet, saknades det förvisso inte heller tokdyra projekt att plöja ner det statliga bolagets pengar i. Som i det ännu idag relativt okända projektet som gick ut på att ge alla svenskar en egen e-postadress. Projektet kom aldrig längre än till idéstadiet, men en entusiastisk inhyrd it-chef hade redan förberett storsatsningen genom att köpa in Sun-servrar för 10 (eller om det var 100) miljoner. Servrar som sedan ställdes i en källare hos Postens driftavdelning i Alingsås, där de strax efteråt förstördes av vattenskador vid ett regnoväder.

ff96

Reklamaffischen för Fragfest 96. Från början var det meningen att tävlingen skulle hållas redan fredagen den 13 på Aquarium i Kungsträdgården.

I detta avseende passar Fragfest 96 väl in i mallen, men ändå inte. Det var ett försök till att utnytta first mover advantage genom att arrangera Sveriges första stortävling i Quake – succéspelet som på bara några månader tagit världen med storm. Vi på Torget ägnade såväl arbetstid som fritid åt att skjuta raketer i underjordiska katakomber och var övertygade om att det var superviktigt att vi var först ute även här. Vi trodde det låg en stor och lukrativ marknad och väntade i onlinespelens värld som inom kort skulle vara värd miljarder. I USA hade redan stora Quake-tävlingar börjat anordnas, med Ferraribilar och tusentals dollar i prispotten.

Däremot var Fragfest annorlunda, i det att evenemanget i princip inte kostade Torget en krona – kollegan Adam Schaub lyckades via sina kontakter fixa sponsorer för allt. IVA, Ingenjörsvetenskapsakademin, ställde upp med gratis lokal – i gengäld fick de ta alla intäkter från baren – och datortillverkaren Gateway 2000 (vars boxar var komönstrade) ställde upp både med datorer att spela på och förstapriset: en ”monsterdator” för 30.000 kr. Schaub vill minnas att det var en Pentium 200 på 133 MHz, alltså bråkdelen så snabb som dagens billigare mobiltelefoner. Till detta kom massor med ”tröstpriser” från Microsoft och PC Gamer.

Vi var alltså övertygade om att det skulle bli storsuccé. När vi började annonsera, framför allt online på Torget.se men också med affischer lite här och där ute på stan, var vi säkra på att de 128 platserna till tävlingen snabbt skulle ta slut. Så blev också fallet, men eftersom detta var i e-handelns linda fanns det inget bra sätt att plocka in anmälningsavgifterna online. Swish eller PayPal var fortfarande okända begrepp –därför fick folk anmäla sig via ett formulär, och betala avgiften, 200 kr, i dörren när de kom till IVA på Grev Turegatan i Stockholm.

fragfest_finalresultat

Slutresultatet – 147 frags lyckades vinnaren få in under de 40 minuter finalen höll på, eller nära 4 i minuten.

När vi glada i hågen anlände till lokalen, lördagmorgonen den 14 december 1996, fick vi en hårdhänt påminnelse om vilken filterbubbla – för att använda ett modernt uttryck – som vi levt i. Av den förväntat gigantiska Quakescenen som vi trodde skulle köa för att komma in och se det haussade evenemanget, dök det bara upp 50 tävlande och ett 20-tal av deras kompisar för att titta på. Vi hade grovt överskattat hur många som faktiskt var beredda att ta sig till Stockholm och betala en relativt blygsamt avgift för att vinna en dator för 30.000. Eller också kanske föräldrarna satte stopp – många av dem som kom var yngre än 18 år, vilket bland annat innebar att IVA:s bar stod tom hela kvällen. Ingen hade åldern inne för att dricka (med undantag för vinnaren DOOMer och ett par andra ”seniora” Quakespelare, men de var ändå för upptagna av det intensiva spelandet för att ha tid eller lust att dricka öl.)

Manfallet gjorde att den omsorgsfullt planerade spelordningen åkte i papperskorgen, och den första timmen av tävlingen gick istället åt att rita om spelschemat. Med mindre än häften av spelarna på plats, blev matcherna både längre och intensivare – och det var först runt midnatt som den numera legendariska finalen var avgjord och DOOMer stod som segrare och kunde åka hem till Linköping en monsterdator rikare. Tomi DOOMer Kärnä skilde sig från de andra främst genom sin spelstil – han använde inte mus, enbart tangentbord. En bedrift i sig värd pris.

Och vilken kamp det blev. Som Dance beskriver finalen på Swedish Chefs gamla klanhemsida:

The final was played on E1M7, House of Chton, 40 minutes stretch, no pause. By the looks of the game and amount of kills all the time you would have thought that it was eight people on the level and not only four. No one lived longer than a minute at a time, it was just the question of who was able to gib the others most during the short time he was alive. It soon became clear that this game was out of Xenon’s league as the others fragcount rose away from him. Doomer grabbed the lead by 10 frags and Totte and Okkun took turns beeing on second place.

doomer_foto

Tomi Kärnä som han ser ut idag, 20 år senare. Foto: Privat

Jag stötte på DOOMer på Facebook nyligen och frågade vad han minns idag av Fragfest 96 och den intensiva finalen – och vad tävlingen kom att betyda för honom. Så här svarade han:

Jag har för mig att jag var först på plats av alla då jag åkte tåg från Linköping (där jag studerade på den tiden) och att det var väldigt kul att se ansiktena bakom alla nicknames som man bara spelat med/mot på nätet innan. Vissa namn fruktade man mer än andra och när man såg dom spela på plats så blev jag bara än mer orolig / nervös att jag inte skulle ha någon chans.

Det var många som hade skruvat på inställningarna med FOV och hastighet på hur snabbt man kunde vända sig/snurra gubben om man körde med keyboard. Detta var inget jag hade provat före Fragfest, men under tävlingens gång så började jag också trixa med dessa inställningar för att “hänga med” och det hjälpte faktiskt. Var ett antal personer som såg mig som en favorit och sade till mig att jag kommer vinna tävlingen men det trodde jag aldrig själv, jag tyckte de flesta andra “stornamnen” såg mycket vassare ut.

Av själva matcherna kommer jag i princip bara ihåg finalen och att på den tiden var det alltid en dator som agerade server och hade därmed 0 i ping, medan de andra hade något av en fördröjning även om den inte var så stor. Jag var väldigt snabb med att välja serverdatorn i finalen, vet inte om någon annan tänkte på detta och om det spelade någon roll för utfallet men det är en sak jag kommer ihåg i alla fall.

Det kändes jättebra efter segern då jag verkligen inte trodde jag skulle kunna ta hem det innan finalen, att vinna ett komplett datorpaket värt ca 30 000 kr på den tiden var stort! ( Inte lika stort som en Ferrari som en viss Thresh vann i USA men i alla fall). Just den segern betydde nog ingen konkret förändring i mitt vardagliga liv just då mer än att jag insåg att detta var verkligen något jag var duktig på och kunde fortsätta att tävla i fler gånger om chansen gavs, det var snarare efter vinsten i Quake SM 97 som de stora förändringar i ens liv började ske och jag började satsa mer på spelandet än studierna i Linköping.

doomer_shooting

DOOMer skjuter fortfarande – fast inte så mycket i spelens värld numera. Bilden är hans egen från en nöjespark i Thailand. Foto: Privat

För Torgets del satte Fragfest 96 emellertid inga bestående intryck. Vi lyckades genomföra eventet, vi skrev en del om resultatet på Fragzone och det lades upp lite bilder och demoinspelningar veckan efteråt. Sedan blev det rätt tyst. Vi konstaterade att vi  var lite för tidigt ute för att sparka igång den slumrande e-sportscen som fortfarande befann sig i babystadiet. Våra förväntningar på tävlingen hade varit överskattade, till mycket styrt av vårt eget intresse för fenomenet.

fragfest-logo

En tidig logotyp för Fragzones sida för tävlingen. Jag minns inte om den användes, och idag är den borta sedan länge.

Eftersom vi själva var så inne i spelet, misstog vi därför ”scenen” för att vara mycket större än den egentligen var. Vi, ett antal priviligierade i it-branschen, satt på höghastighetsinternet medan stora delar av landet ännu inte bestämt sig för att köpa ett internetpaket. Dessutom var det dyrt att sitta online med en långsam modemuppkoppling på den här tiden – minuterna och kronorna tickade snabbt iväg och i många familjer blev barnens onlinespelande en källa till bråk när teleräkningar på flera tusentals kronor landade på hallmattan.

Tiden var alltså inte mogen för att bygga en stor publiksport och big business kring Quake – även om vi skulle komma att försöka igen redan två år senare, vid Quake-SM 1998.

Väldigt lite finns kvar dokumenterat från Fragfest 96, men jag hittade några logotyper och reklammaterial liggandes på en urgammal flyttbar hårddisk, som ni kan se  här intill. Däremot minns jag inte att vi vare sig tog bilder eller filmande något från tävlingen, vilket jag ångrar djupt idag. Fast vi var väl för upptagna med själva tävlingen antar jag.

Quakeworld Wiki och Swedish Chefs gamla klanhemsida, finns det emmerltid både referat och bilder kvar från den historiska kvällen då den svenska e-sportscenen tog ett par babykliv framåt. Även om vi på Torget, nedlagt och bortglömt sedan länge, aldrig lyckades kapitalisera på vårt first mover advantage.

Det har däremot andra gjort – idag omsätter e-sporten miljarder, gigantiska mediekoncerner sänder matcher live och ingen kommer längre ihåg skillnaden mellan en HPW-are och en LPB-are.

Fast det skulle komma att ta 10-20 år innan de storstilade visionerna från IVA julen 1996 blev verklighet. Och frukterna av succén för e-sporten skulle komma plockas av helt andra än vi.

Men roligt var det!

Intressant?

Fler om , , ,

Därför dumpar annonsörerna Facebook

Resan mot avgrunden för Facebook-aktien fortsätter – nu med accelererande hastighet. Eter bolagets kvartalsrapport accelererades fallet för den tidigare så hajpade aktien, som nu har tappat 25 procent av sitt värde sedan introduktionen. Den samlade förlusten för de godtrogna investerare – bland dem våra svenska pensionsförvaltare i 7:e AP-fonden som köpt aktier för 400 miljoner och alltså redan spelat bort 100 – som gick på Mark Zuckerbergs sagor uppgår nu till dryga 200 miljarder; fullt jämförbart med kostnaden för att rädda ett mindre EU-land (typ Grekland) från statsbankrutt.

Som jag skrivit förut, börjar Facebook mer och mer te sig som 2010-talets variant av på Boo.com – men med tusenfalt större förluster. En hajpad community med en värdering så astronomiskt hög, att vilken normalbegåvad investerare eller fondförvaltare som helst borde insett att prislappen på Facebook inte var befogad ens om hela Jordens befolkning hade registrerat sig och klickat på varenda annons. Intjäningsförmågan för bolaget hade ändå varit för klen för att få tillbaka investeringen på 5-10 års sikt.

Hur kunde det gå så fel? Alla måste ju ha sett problemen långt i förväg – här har vi ett företag som visserligen lockat 13 procent av världens befolkning att registrera sig, men fortfarande efter sex år kämpar febrilt för att hitta en modell för att tjäna pengar på användarna.

I SvD Näringsliv menar Helena Nordman Knutson, analytiker på investmentbanken Pareto Öhman, att hela affärsmodellen för Facebook är trasig. För precis som på den gamla dotcombubblans tid, räknades värdet på Facebook fram genom att ta antalet besökare och hur många som klickar på annonser. Något som är totalt missvisande för en sajt som Facebook, där besökarna är mer eller mindre värdelösa ur annonssynpunkt.

”Folk går ju in på Facebook för att kommunicera med sina vänner, inte för att köpa klänningar. Även om Hennes & Mauritz får många ”likes” är det bara en bråkdel som köper något via annonseringen på nätverket”, säger Nordman Knutsson.

No shit Sherlock.

Just detta faktum – att folk som hänger på Facebook eller andra communities är där för att umgås med bekanta, och i princip ointresserade av kommersiella budskap – är en gammal vetskap i onlinebranschen (dvs 15 år eller mer). Vilket säljnetverk som helst hade kunnat ge samma svar som Nordman Knutsson: att annonsera på communitysajter eller Internetforum ger ohyggligt usla resultat.

Jag vet det av egen erfarenhet – under nästan 10 år drev jag spelsajten fz.se, och kunde själv se att klick-ration (dvs hur många procent/promille av besökarna som klickade på en annons) på nyhetssajten oftast var 5-10 gånger högre än på sajtens diskussionsforum. Därför kördes nästan uteslutande så kallade run off site-annonser på forumet, eftersom det var omöjligt att få någon att betala fullpris för en placering där. Och Fz.se var långt ifrån ensamt om denna erfarenhet, alla som drivit kommersiella sajter med en forumdel kan vittna om samma sak.

Och Facebook är i grunden att betrakta som ett enda stort diskussionsforum. Vilket innebär att värderingen bygger på intäkter som är 5-10 gånger högre än verkligheten.

Nu har alltså denna välkända gamla sanning hunnit ifatt alla de suckers som investerade i Facebook i tron om att göra ett klipp på världens hetaste Internetföretag.

200 miljarder har den erfarenheten kostat.

Hittills.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Facebook, Boo.com och Internetbubblan 2.0

Facebooks aktiekurs var nere på 31 dollar vid Nasdas stängning igår, den 22 maj. Frågan är – kommer någon att kunna tjäna pengar på den här aktien?

Ingen verkar ha uppmärksammat det intressanta faktum att Facebook börsintroducerades på exakt samma dag som det kanske mest hajpade Internetbolaget genom tiderna, Boo.com, begärdes i konkurs. Det var den 18 maj 2000 som det svenska ehandelsföretaget, vars idé var att sälja sportmode på nätet, slutligen kastade in handduken efter åratal av ohämmad expansion, bland annat öppnades kontor i New York, München, Paris, Amsterdam, Madrid och Stockholm. När tjänsten väl lanserades, efter åratal av förseningar, var det dock ett försvinnande litet antal som faktiskt köpte något på Boo.com, jämfört med de storstilade affärsplanerna. Bolaget kostade nära 30 miljoner i veckan att driva, medan intäkterna bara kom upp i ynka 700.000.

När korthuset föll samman innebar det dåtidens största och mest spektakulära krascher i Internetbranschen, och början till slutet på dåtidens svenska Internetbubbla. Konkursförvaltaren konstaterade att skulderna uppgick till 178 miljoner brittiska pund, medan tillgångarna uppgick till 19 miljoner pund. Investerarna – bland dem den (ö)kända bubbelbanken Goldman Sachs – förlorade 125 miljoner dollar (900 miljoner kr) i Boo.coms konkurs.

Varför är det då intressant att jämföra hajpen kring IT-bolag 12 år senare – och då framför allt Facebook? Jo naturligtvis för att det är ett utmärkt exempel på att vi aldrig lär oss något av historien. Trots att det inte var särskilt många år sedan vi upplevde den förra kraschen, då aktier i bolag som värderats till mångmiljardbelopp blev mer eller mindre värdelösa över en natt. Icon Medialab, Framfab, Spray, Scandinavia Online – listan kan göras lång.

Men den här gången skulle ju allt vara annorlunda. Internet är en mogen marknad, Facebook har fler användare än världens största länder tillsammans  – vad skulle rimligtvis kunna gå fel? Möjligen det enkla faktum att antalet användare stagnerat och intäkterna fallit. Värderingen av bolaget på dryga 100 miljarder dollar är i detta sammanhang rena science fiction – inte ens om samtliga Jordens invånare blev tvångsanslutna som medlemmar på Facebook och klickade som tokiga på annonser, skulle Facebooks intäkter komma i närheten av att betala sig för investerarna. (Se för övrigt Zerohedges analys av Facebook-aktien.)

Men så är det naturligtvis ingen som räknat med Facebook-aktien som en långsiktig investering. När banker som Goldman Sachs och Morgan Stanley – som för övrigt är i blåsväder för att ha mörkat viktig information inför introduktion för investerare – är med i båten, kan man vara mer eller mindre säker på att det är en bubbla som är under tillverkning. Meningen var givetvis att hajpen skulle ta aktien långt över introduktionskursen på 42 dollar, och att någon annan skulle sitta med Svarte Petter när luften började pysa ur ballongen. Nu blev det inte så – Facebooks har för länge sedan passerat toppen på sin formkurva. Var det slutar är det knappast nån som vet, men det lär vara många amerikanska pensionssparare som återigen fått se sina sparpengar gå upp i rök i ännu en internetbubbla.

För övrigt har placerarna bara på ett par dagar förlorat 130 miljarder kronor på sina Facebook-aktier. Det är dryga 130 gånger mer än vad Boo.com-kraschen kostade.

Intressant?

DN 1, 2, Aftonbladet, Expressen, IDG.se 1, 2, SvD 1

Tillägg: Facebooks aktiekurs är i skrivande stund nere på 31 dollar (dvs en nedgång på nästan nio procent).

Andra bloggar om , , ,

© 2021 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: