Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: IPCC (sida 2 av 2)

Kraftfullt klimatbudskap från Tora Bora

En reklamkampanj från Världsnaturfonden, som stoppades i USA. Kan inte förstå varför...

Samtidigt som vi huttrar oss fram genom fimbulvintern, sitter terrorprofilen Osama Bin Laden i en grotta nånstans och funderar på att byta karriär. (Jag vet att han sannolikt inte befinner sig i Tora Bora längre, men det satt bra som rubrik…)

I en nysläppt video fokuserar Al Qaidaledaren hårt på farorna med klimatförändringarna, som givetvis orsakas av USA och västvärlden. Lösningen, enligt Bin Laden, är att bojkotta dollarn och amerikanska varor och på så sätt ödelägga USA-ekonomin. Se där ett kraftfullt buskap – precis ett sådant som EU-ledarna hoppades sända från klimatmötet i Köpenhamn (det där som hölls före istiden).

Bin Ladens nyväckta klimatintresse är synnerligen vältajmat – chefen för FN:s klimatpanel, R K Pachauri hänger ju löst efter upprepade avslöjanden om felaktigheter och rena påhitt i IPCC:s rapporter.

Och skulle han inte kvalificera sig för det jobbet, står andra dörrar öppna för Al Qaidachefen. Världsnaturfonden, som stod bakom reklamkampanjen på bilden ovan, med buskapet The Tsunami killed 100 times more people than 9/11, har säkert behov av människor som kan konsten att framföra kraftfulla budskap. Och klimatet kräver ju det, har vi fått veta.

Andra om , , , , ,

Intressant?

FN:s klimatchef – i energilobbyns tjänst

R K Pachauri, ordförande för IPCC:

Få har väl kunnat undgå att FN:s klimatpanel, IPCC, råkat i trubbel efter att det uppdagats att organisationen publicerat helgalna uppgifter om klimathotet – denna gång om glaciärerna i Himalaya – och tvingats till en förödmjukande ursäkt för sin slappa källkritik.

Däremot har det varit tyst i svenska medier (som vanligt, dristas man säga) om den orkan som blåst upp kring ordföranden för FN:s klimatpanel (IPCC), det organ vars rapporter ligger till grund till i princip samtliga klimatpolitiska beslut i västvärlden.

I december avslöjade bloggen EU Referendum att R K Pachauri förutom sitt jobb för IPCC sedan 80-talet har en hög position inom indiska energijätten TERI, vars systerbolag Tata Steel äger ett stålverk i England, Corus Redcar. Det läggs i år ner i samband med att produktionen flyttas till Indien. 17.000 i England förlorar  sina jobb, samtidigt som ägarna kan sälja stålverkets utsläppsrätter och göra en nätt vinst på runt två miljarder bara genom att flytta koldioxidutsläppen från Europa till Indien.

Men nu visar det sig att R K Pachauri dessutom är djupt involverad i både handeln med utsläppsrätter, så som rådgivare till Chicago Climate Exchange (grundad av en annan gammal IPCC-kändis, Maurice Strong), och som initiativtagare till en börs för utsläppshandel i Indien, ICX. Och som om klimatchefen inte hade tillräckligt många händer i syltburken redan, så avslöjar New Delhi-tidningen Mail Today att Pachauri även fungerar som rådgivare till Houstonbaserade oljebolaget GloriOil, som utvecklar metoder för effektivare utvinning av fossilbränslen (t ex från oljesand). Och så sitter han sedan 2001 i styrelsen för indiska Oil and Natural Gas Commission (ONGC).

Ändå är ovanstående exempel bara toppen av isberget. IPCC-ordföranden är så djupt insyltad i olika forskningsstiftelser, ideella organisationer, försäkringsbolag etc att det antagligen skulle ta åratal att reda ut exakt hur pengarna flödar i detta klimatindustriella komplex som Pachauri och hans kolleger kunnat bygga upp md FN:s goda minne.

Och den viktiga frågan, som fusket med glaciärerna aktualiserar, är om det över huvud taget går att lita på FN:s klimatpanel. Om ordföranden själv – eller de företag som han representerar – har ekonomisk vinning i den föreslagna klimatpolitiken, kan IPCC på fullt allvar räknas som objektivt? Och hur myket av forskningen går egentligen att lita på? Roger A Pielke Jr jämför IPCC-rapporterna med sandslott, med tanke på hur vetenskapliga fakta hanteras i dem. Han talar av egen erfarenhet, eftersom mycket av hans forskning använts – i förvanskat skick – i klimatpanelens rapporter.

Den globala handeln med utsläppsrätter beräknas vara värd 900 miljarder kr, en nätt liten summa som lockar många att följa lukten av pengar. Som tur är finns bloggare som Richard North, som skoningslöst följer “the money trail”. Som förvånansvärt ofta råkar ta vägen förbi just Pachauri…

Vad som behövs nu är inga kraftfulla klimatavtal, däremot en grundlig genomlysning av ytterligare ett misslyckat och korrumperat FN-organ.

Andra om , , ,

Intressant?

Klimatsmart resande i Köpenhamn

HummerH2_StretchLimousine_01

Köpenhamns turistbyrå har all anledning att gnugga händerna idag. Dryga 16.000 delegater från världens alla hörn intar den danska huvudstaden för att under nära två veckors tid mangla fram ett avtal som ska rädda världen från katastrofal uppvärming och samtidigt ersätta Jordens fattigaste länderna med ett antal tusen miljarder årligen för de så kallade klimatorättvisor som vi sägs vara skyldiga till genom vårt oansvariga bilkörande här uppe vid polcirkeln.

Förhandlingsdelegationerna, politker, press och kändisar som flockas i Köpenhamn för att rädda världen, väljer dock att sig runt den danska huvudstaden med stil. Och favorittransportmedlet heter limosin – 1200 st kommer rulla i Köpenhamn de närmsta veckorna, och gå i skytteltrafik de dryga sex kilometrarna mellan lyxhotellen runt Rådhusplatsen och Bella Center.

Brtittiska The Telegraph har intervjuat Majken Friss Jorgensen, vd för Köpenhamns största taxibolag, som i vanliga fall har 12 limosiner ute på stadens gator. Under Cop15 kommer hon att ha 200 – inhyrda från Sverige och Tyskland, varifrån de körts tomma och kommer att återvända tomma.

“Vi trodde inte att de skulle behöva så många bilar, eftersom det är en klimatkonferens, säger Jörgensen till The Telegraph.  “Men det verkar som att någon kollade väderprognosen förra veckan.”

Det är inte bara limosinuthyrarna som har strålande tider – flygplatserna runt om i Danmark och Sydsverige kan glädjas av en anstorming av inte mindre än 140 privatjets, som flyger in celebriteter som Leonardo DiCaprio, Daryl Hannah, Helena Christensen, ärkebiskop Desmond Tutu och prins Charles.

Allt som allt sätter klimatkonferensen i den danska huvudstaden ett koldioxidavtryck jämförbart med hela Monacos. Och för de pengar som konferensen går lös på skulle direkt kunnat ha räddat 4 miljoner afrikanska kvinnor och barn från döden genom rent dricksvatten i 20 års tid framöver.

Men nu handlar det förstås om att rädda världen. Och ordföranden för FN:s klimatpanel har ju redan sagt att vi måste sluta med vårt ohållbara leverne – som att använda is i drinken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant?

Climategate, 13 miljoner Googleträffar senare

Historisk temperaturkurva från FN:s klimatpanel 2001.

Historisk temperaturkurva (från IPCC 2001).

Det är nu drygt en vecka sedan Climategate briserade. Plötsligt fick vi en oväntad total insyn i den smutsiga bransch som kallas klimatforskning, där fakta och statistik förvrängs för att passa hypoteser, där avvikande forskare mobbas ut och hindras från att publicera sina rapporter och där forskningsdata förstörts för att omöjliggöra oberoende granskning. Och det är inte vilka som helst som fuskat och förvrängt fakta – de inblandade har ledande poster inom IPCC, FN:s klimatpanel, eller forskningsinstitut tätt knutna till organisationen.

Verklighetens temperaturutveckling, utan modifieringar. (från Climate Audit).

Verklighetens temperaturutveckling, utan modifieringar (från Climate Audit).

Det är alltså samma forskare som varit vägledande i att ta fram underlaget för FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn i nästa vecka. Ett möte som av politiker, miljörörelser och diverse lobbygrupper beskrivs som den “sista chansen” att rädda klimatet. De föreslagna åtgärderna för att komma till rätta med klimathotet har prislappar på tusentals miljarder årligen och – ifall de verkligen genomförs – leder till ett samhälle med minskad frihet och dramatiskt ökande energikostnader. Även om vi aldrig kommer att få uppleva David Jonstads idealsamhälle, en DDR-stat med personliga CO2-ransoneringskort, så kommer det att svida rejält i skinnet att koldioxidbanta oss tillbaka till 1800-talsnivå.

Men trots att själva underlaget för Köpenhamnsmötet nu visar sig bygga på överdrifter, riggad statistik och kanske rena lögner, rullar den globala klimatpolitiska bandvagnen vidare. I svenska medier råder med några undantag en nästan öronbedövande tystnad – bara Aftonbladet skrev om skandalen när den briserade förra helgen. I övriga medier har det handlat om att förringa betydelsen av avslöjandet eller att bunta ihop feltänkare med diverse foliehattar, som DN:s vetenskapsreporter försöker med i sin artikel Nej Nej Nej, tro dem inte.  Hon är förstås långt ifrån ensam nere i skyttegravarna, det är många som trängs där nere i väntan på att granatregnet från “förnekarna” ska upphöra.

Men det kommer förstås inte att blåsa över. En vecka efter avslöjandet genererar sökbegreppet Climategate mer än 13,1 miljoner sökträffar på Google – nära tre miljoner fler än man får om man söker på begreppet “Global Warming”. Och på Knuff hittar vi en färsk hockeyklubba.

knuff-klimatpolitikclimategate-091130

Här är ett axplock av de mest läsvärda blogg- och nyhetslänkarna under veckan som gick. Mest utländskt som synes.

Climate Audit – Steve McIntyre visar vad forskarna försökt gömma.

Australien: liberala ledamöter hoppar av uppgörelsen kring utsläppshandel efter Climategate-avslöjandet.

Australien och Nya Zeeland – mera fusk med temperaturdata för att skapa “hockeyklubbor”.

George Monbiot i The Guardian: Pretending the climate email leak isn’t a crisis won’t make it go away.

Hadley Centre erkänner – temperaturdata har raderats (viket omöjliggör oberoende granskning).

UK: Nigel Lawson kräver parlamentarisk utredning om fusket.

Professor Ingemar Nordin på Newsmill: Climategate är en katastrof för FN:s klimatforskare.

Christoffer Booker: Climate change: this is the worst scientific scandal of our generation.

Ystads Allehanda: Klimat för omprövning

Bild 1Bevakningen leds fortfarande av ledande klimatbloggar som Watts Up With That och Climate Audit. Den bästa svenska källan för information har allt sedan starten varit bloggen The Climate Scam.

Dagspressen och det som man ibland lite skämtsamt brukar kalla den fria televisionen ligger lågt för att uttrycka sig försiktigt. 13 miljoner Googleträffar senare ger samma sökbegrepp följande resultat på mediessajterna:

DN: 0 träffar
SvD: 0 träffar
SvT: 0 träffar

Aldrig har skillnaden mellan det gamla och det nya mediesamhället varit tydligare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Intressant?

Climate Gate och bloggjournalistiken

Den 20 november 2009 var dagen då klimatbubblan kanske inte sprack, men väl fick pyspunka. Bakgrunden, för den som befunnit sig under en sten de senaste dagarna och helt missat Climate Gate, är som följer.

Natten mot fredag lade en hacker ut nära 200 MB bestående av rapporter, temperaturdata och mailkorrespondens från brittiska Met Office Hadley Centre på Internet. Speciellt mailkonversationerna mellan forskningscentrets chef Phil Jones och hans kolleger har väckt uppmärksamhet eftersom de verkar visa på att forskarna medvetet manipulerat mätdata för att påvisa kraftiga temperaturhöjningar under 1900-talets senare del. Dessa temperaturdiagram har sedan används av FN:s klimatpanel IPCC som bevis för att det finns ett samband mellan ökade antropogena (mänskliga) koldioxidutsläpp och snabba temperaturstegringar.

Huruvida detta är den “smoking gun” som klimathotsskeptikerna väntat på är för tidigt att säga. Bevisen för att Jones & Co skulle ha manipulerat data är relativt svaga, så som helt korrekt påtalas av bloggen Real Climate, och det kan lika gärna röra sig om ett språkbruk som taget ur sitt sammanhang ser mycket värre ut än vad det är.

Vad som däremot är betydligt allvarligare är den bild som framträder av hur en liten klick forskare – för det är faktiskt bara en handfull – genom hot, intriger och manipulationer under mer än 10 års tid strypt en fri debatt i den akademiska världen kring klimatforskningen. Jones och hans kolleger sitter med i “review boards” för de vetenskapliga tidskrifterna Nature och Science, och har utnyttjat sitt inflytande för att stoppa forskningsresultat som inte ansluter sig till den godkända hypotesen – att mänskliga CO2-utsläpp ligger bakom klimatförändringarna. (Som ju också den är i högsta grad ifrågasatt. Statistikern Steve McIntyre, som jag skrivit om tidigare, har redan avslöjat “hockeyklubban” som ett falsarium och de hackade mejlen är endast ett bevis för att han hade rätt.)

En äkta holckeyklubba
Äkta hockeyklubba.

Det riktigt intressanta i det här avslöjandet är däremot att det återigen är bloggosfären som visat sin styrka, medan gammelmederna återigen stått vid sidolinjen och tittat på. På bara några timmar utkristalliserade sig en slags grävorganisation i bloggosfären, där den ledande klimatbloggen Watts up With That blev huvudkanal för själva nyhetsflödet och fick se besökstrafiken gå genom taket. En programmeringskunnig bloggare, Anelegantchaos, byggde snabbt ett användarvänligt gränssnitt för att enkelt kunna följa trådarna och söka i den gigantiska mejldialogen. En tredje, Bishop Hill, satte sig in i materialet och letade upp de 33 mest komprometterande exemplen. Steve McIntyre på Climate Audit grävde fram och förklarade temperaturkurvan från 1999 som Phil Jones avser med “Mike’s Nature Trick“. Flera experter bidrar med kommentarer, som klimatforskaren Roy Spencer. Och allt detta skedde på bara ett par timmar. När de första tidningarna började skriva om skandalen, var Climategate redan ett etablerat begrepp i bloggosfären med tiotusentals träffar på Google.

(Onlinemedier som The Register var dock relativt snabba på att plocka upp nyheten, och nyhetsbloggare på Wall Street Journal och The Telegraph började skriva om Climategate redan i fredags.)

I svenska medier har det hittills varit öronbedövande tyst. Årtiondets största vetenskapliga skandal begåvades inte med ett ord i någon av nyhetskanalerna i helgen. (I Agenda fortsatte SvT däremot sin tröttsamma gamla följetong med att sparka på Vattenfall.) Det handlar förstås inte om någon konspiration, utan helt enkelt på prestige och rädsla för att tappa ansiktet efter att under årtionden byggt upp något som närmast kan liknas vid en religion kring klimatfrågorna. Det är därför vi läser rubriker som Nej nej nej, tro dem inte i DN, där vetenskapsreportern Karin Bojs når ett journalistiskt lågvattenmärke försök när hon försöker bunta ihop befogad kritik mot klimatforskningen med foliehattar som Sanningsrörelsen eller månlandarförnekare. Det lysande undantaget igår var Aftonbladet, som toppade förstasidan stort med nyheten under söndagen och behandlade ämnet som vilket som helst.

Frågan är vad dessa avslöjande får för konsekvenser. Sannolikt inga på kort sikt. Men jag är ganska säker på att vi precis upplevt peak klimathot, och att vi kanske äntligen kan börja få se en mer sansad debatt om vår framtida energiförsörjning, istället för att diskutera meningslösa åtgärder för att bekämpa ett i allt väsentligen ofarligt spårämne i atmosfären. För den obekväma sanningen är att vi sannolikt inte ens har fram till 2050 på oss att ställa om från fossilbränslen…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Intressant?

Nyare inlägg »

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: