Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: iPhone (sida 1 av 2)

Kompletta guiden för att använda din Iphone som det är tänkt – för att kopiera musik från CD-skivor

Fredagen den 13 juni kom Högsta förvaltningsdomstolens utslag i den långdragna frågan om din dator eller surfplatta egentligen bara var en förklädd tv-mottagare – något som det statligt drivna fakturaskojarbolaget Radiotjänst fram tills dess med emfas hävdat och som under senaste året dragit 100 miljoner friska kulor till indrivarna i Kiruna.

Nur är det dock slut med det: Radiotjänst tvingas betala tillbaka och vi kan återgå till att använda våra surfplattor och smarttelefoner till det som de egentligen är byggda för: Att privatkopiera musik.

För samma dag som domen mot Radiotjänst föll, kom Södertörns tingsrätt i ett annat domslut fram till att en Iphone bara är ett förklätt USB-minne, och särskilt ägnad åt att kopiera upphovsrättsskyddad musik. Så nu kan det privata indrivningsorganet Copyswede gå vidare och kräva in 73 miljoner plus ränta från Telia som sålt telefonerna.

Nu kanske vän av ordning invänder att ingen längre kopierar musik på det sättet som man gjorde förr. Alltså köpte en LP- eller CD-skiva, satte in ett kassettband i den gigantiska hifi-anläggningen och spelade in skivan på band – som man sedan hade i bilstereon eller (hemska tanke) gav till en släkting eller kompis och därmed hotade hela musikens framtid. Idag, när nära 100 procent av musiken är digital, är det vid en första anblick ganska svårt att förstå hur man faktiskt ska bära sig åt för att kunna kopiera sin köpta musik till Iphone. Det är nämligen inte det lättaste.

Men, som Copyswede och juristerna hävdar, ”att det är komplicerat är inget skäl för att slippa undan avgift”, så låt oss se hur vi kan gå till väga för att verkligen kopiera musik till Iphone. Tipsen nedan utgår från att man använder en Mac, men det finns en uppsjö av program även till PC eller Unix/Linux – googla!

record_anything03,jpg

Wiretap spelar in allt som låter på din dator.

Fall #1, streamad musik: En allt större del av musiken som vi köper är numera strömmad och mångfaldigas alltså inte på våra telefoner, datorer eller surfplattor över huvud taget – eller privatkopieras som det heter. Och i licensen med skivbolagen som tjänster som Spotify och Wimp har, betalas redan avgifter till upphovsrättsorganisationerna beroende på hur många som lyssnar på/strömmar en låt. Den som alltså vill ”kopiera” en låt från Spotify, måste installera någon typ av inspelningsprogram på sin dator (Wiretap är ett bra tips för den som vill göra detta på sin Mac).

Med Wiretap igång är det bara att klicka på inspelningsknappen när du vill privatkopiera din låt. När inspelningen är klar, ta upp musikfilen i ett ljudredigeringsprogram. Audacity är här ett utmärkt gratisval, men även Apples eget Imovie funkar fint, om man bara behöver klippa ut början och start på låten och exportera den till Itunes.

Nästa steg är att tagga musikstycket med låtdata, som berättar för Itunes (och din Iphome) vad det egentligen är som privatkopierats; vem som sjunger, vilket år låten är utgiven, vilken skiva den ligger på – och ett albumomslag är ju alltid snyggt att ha. Sådant söker man upp exempelvis via databaser som Allmusic.com. (Tidigare var Gracenote bäst, men de snåljåparna verkar ha stängt gratissökmotorn.)

Hur som helst, när låtfilen är färdig släpper man bara den i Itunesbiblioteket – där den sedan kan synkas över till Iphone och det alltså uppstår en fysisk kopia av ljudfilen.

Tada – nu har du privatkopierat!

filhanteringFall #2, digitalt inköpt musik: Här blir det inte alls lika svårt, eftersom du med stor sannolikhet köper låten du vill kopiera från Itunes Store. I licensen med Apple har du visserligen rätt att synka ditt musikbibliotek med upp till fem andra datorer samt ett otal Ios-enheter (Ipad, Iphone och Ipod Touch). Det innebär i praktiken att det det är helt överflödigt att privatkopiera ännu mer, men nu har det ju beslutats att Iphone främst ska användas för att kopiera musik, så då får vi helt enkelt anstränga oss lite extra för att göra extra kopior av Itunesbiblioteket.

vlcEnklaste sättet att duplicera ditt Itunesbibliotek (beroende på hur stort det är) gör du genom att skaffa en alternativ musikapp, t ex utmärkta VLC som klarar samtliga format. Med VLC installerat kan du synkronisera låtar direkt till filsystemet på din Ios-enhet (något man annars vanligtvis inte kommer åt). Hitta alltså låten du har köpt i Itunes och dra den till skrivbordet. Öppna sedan VLC:s filhanterare i Itunes, och ladda upp filen där. Synka din Ios-pryl och det är klart!

Grattis, du har privatkopierat igen!

Fall #3, musik från inköpta CD- och LP-skivor samt kassettband. Visserligen utgör dessa lagringsmedier numera en ganska liten (för att inte säga helt försumbar) del av privatkopierad musik. Själv har jag sedan några år tillbaka inte ens någon CD-spelare på min dator, vilket innebär att jag antingen måste köpa en extern CD/DVD-enhet för att kunna privatkopiera min inköpta CD – eller använda en dator som fortfarande har optisk enhet. En av ungarnas gamla PC är som tur utrustad med en sådan, så CD-skivan åker raskt in där, rippas med Windows Media Player (en väldigt långsam process på Windows Vista…) och skickas sedan till en mapp på min Mac som jag delat ut i nätverket.

Fördelen med CD-rippning är att nästan alla spår numera slås upp automatiskt mot databaser som Gracenote (se ovan), så det mödosamma jobbet med att tagga låtarna manuellt slipper man här. Bara släpp låtarna i Itunes, och kör dessutom en extra uppsättning till VLC, så har du privatkopierat duktigt!

usbkassett

Låt inte dina kassettband hindra dig från att privatkopiera!

När det gäller vinylskivor, vars försäljning faktiskt ökar (!) är det betydligt svårare. Här är det bara att skaffa sig en USB-ansluten skivsnurra – till exempel denna från Kjell & Co för 699 spänn – och digitalisera innehållet. I princip samma mjukvara och metod som i Fall #1 ovan kan användas. Om du har musik på kassettband som du vill mångfaldiga till din Iphone, är den enda chansen ett USB-anslutet kassettdäck (699 spänn till).

Det där var väl enkelt? Nu har du alla verktyg och den kunskap som krävs för att äntligen använda din Iphone så som den var tänkt från början, enligt Copyswede. För kom ihåg – det är egentligen ingen telefon du håller i handen, bara ett modernt sätt att lagra och dela med dig av dina CD-skivor.

Lycka till med privatkopieringen.

Fotnot: Observera skillnaden på piratkopiering och privatkopiering. Den förra är olaglig, medan den senare är helt ok – att framställa kopior för eget bruk på egna enheter inom den närmsta kretsen är tillåtet, och det som själva avgiften ska täcka upp för.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Hotet mot musikbranschen fyller 50

Nu i augusti är det 50 år sedan en av tidernas största hot mot musikindustrin såg dagens ljus – kassettbandet.

Det var på IFA-mässan i Berlin sensommaren 1963 som Lou Ottens, produktutvecklare hos holländska elektronkjätten Philips, presenterade den nya lilla uppfinningen som skulle skaka hela musikbranschen i grunden.

”Det kom som en stor överraskning för marknaden”, säger Ottens, idag 87 år i en intervju med Time Magazine (kräver inloggning).

”Överraskning” är väl ett understatement som heter duga. Kassettbandet gav upphov till en helt ny ungdomskultur, där ”blandband” mixades ihop och byttes kompisar emellan – utan att alla längre behövde köpte varsin LP-skiva! Katastrof!

Home_taping_is_killing_music

Kampanjens officiella logo.

Grammonfonindustrin mobiliserade snabbt sina styrkor för att möta det nya hotet mot skivförsäljningen, och startade igång kampanjer som den beryktade ”Home taping is killing Music”, där konsumenterna varnades för denna illegala form av aktivitet, som dessutom var ett hot mot hela musikbranschen. Upphovsrättslobbyn, framför allt i USA, försökte samtidigt få domstolar att förbjuda den nya tekniken, som kassettdäck med inspelningsfunktion, och nya skatter och avgifter infördes för att kompensera för de stackars skivbolagsdirektörerna som riskerade att bli utblottade.

Västtyskland var först i Europa med att införa skatt på kassettband redan 1965, men i Sverige dröjde det faktiskt ända till 1982 (vilket måste ha varit en av få exempel på när Sverige inte var först med en ny skatt). Detta år infördes den omdiskuterade kassettskatten, som enligt vissa uppgifter var en av de bärande orsakerna till att nystartade Track Tape i Malmö med 30 anställda gick i konkurs.

Kassettskatten avskaffades 1993, då helt nya hot mot musikindustrin tagit vid; den inspelningsbara CD-skivan. Det dröjde dock till 1999 innan den nuvarande så kallade privatkopieringsavgiften infördes, en avgift på framför allt inspelningsbara CD- och DVD-skivor. Men även MP3-spelare hamnade snart i listan på avgiftspliktiga apparater – en lista som med tiden skulle bli allt längre.

Privatkopieringsersättningen är i sig en märklig hybrid. Det är förvisso en skatt som beslutats av riksdag och regering, men hur hög skatten ska vara och vilka produkter som ska beskattas bestäms av den privata intresseorganisationen Copyswede. Och som privatperson går det inte att ifrågasätta skatten/avgiften eller ställa någon politiker till svar för den. Praktiskt.

Det som styr Copyswedes arbete är paragraf 26 i privatkopieringslagen, som stipulerar att lagringsmedier ska vara  “särskilt ägnade” för privatkopiering av upphovsrättsligt skyddade verk. Förra året lyckades Copyswede tänja ut denna gummiparagraf till att gälla även externa hårddiskar och USB-stickor, vilket gör dessa prylar 80 kronor dyrare. Till stor glädje för förmånstagarna, framför allt stora artister som Per Gessle som kan muntra upp sig lite extra med pengarna som rullar in när du köper en backuphårddisk för dina digitala semesterbilder.

Copyswede vill nu gå vidare och avgiftsbelägga även interna hårddiskar, smarttelefoner, bärbara datorer, TV-spelskonsoler och surfplattor med privatkopieringsavgift. Dessutom försöker organisationen klämma Telia på 73 miljoner i ersättning för sålda Iphone (som enligt Copyswede alltså främst används för att lagra kopierad musik). Riktigt hur organisationens jurister ska lyckas med konststycket att hävda att en Xbox är ”särskilt ägnad” för att kopiera musik är inte helt klarlagt, men de verkar ju ha en bra dialog med domarna i den skiljenämnd som avgör.

Och vad det gäller surfplattor har ju radiotjänst redan beslutat att din dator och Ipad primärt är en tv-mottagare.

För den som vill fira kassettjubileet och spela in ett blandband eller två, kan jag emellertid meddela att det numera är ganska prisvärt. Du betalar nämligen bara 1,50 i skatt för en 60-minuters tomkassett. Rena fyndet, om du hittar nån som säljer dem fortfarande.

Hem och banda med er!

Intressant?

Andra bloggar om , , , , , ,

Dina svindyra Iphoneprylar blev just värdelösa

Bang & Olufsen Beosound 8. Har du betalt 8.000 spänn för en sån här anläggning nyligen är du rökt.

Nu när uppståndelsen runt Apples väckelsemöte i Cupertino igår lagt sig lite, kan det kanske vara läge att reflektera över vad det egentligen kommer att kosta att uppgradera till Iphone 5.

Förutom själva telefonen (som få lär köpa kontant) krävs det ett nytt skal för ett par hundralappar. Och så en sån där adapter för ytterligare ett par hundra som gör att den nya ”lightning”-kontakten funkar med gamla Iphone/Ipod-sladdar. Enligt New York Times är det klackarna i taket hos de stora tillbehörsmakarna, t ex amerikanska Griffin, som redan sparkat igång produktionen i sina kinesiska fabriker för att kunna möta den stora efterfrågan på nya skal, billaddare och andra Iphone 5-tillbehör.

Fast det där handlar ju bara om småpengar. Värre är det för alla dem som slantat upp grova pengar för nöjet att integrera sin Iphone i allt från bilen till hemmets ljudanläggning. Visst, det kanske kan funka med att plugga in adaptern mellan den nya itelefonen och ens Bose Sounddock, inköpt i fjol för 5.995 kr, men estetiskt kommer det förstås att bli plågsamt att se – bara att köpa nytt alltså.

En högtalare som garanterat inte funkar med Iphone 5 är iHome Boombox för 2.190 spänn – utrymmet där Iphonen är tänkt att pluggas in är för trångt för rymma den senaste modellen, även utan adapter.

Iphonehögtalare design Philippe Starck. Passar inte med nya Iphone.

Än värre är det för designfantasten som investerat 8.000 pix i en futuristisk Bang & Olufsen BeoSound 8. Även här kanske det funkar med Lightning-adatern, men den nya högre Iphonen står då och dinglar på en slags smal piedestal, vilket garanterat kommer att se apfult ut.

Nåväl, det drabbar väl ingen fattig.

Man får väl också anta att alla de som pyntat 15.000 spänn för ett par flådiga Zikmu Parrot, designade av Philippe Starck, sannolikt får finna sig i att designhögtalarna tappat en hel del i andrahandsvärde sedan igår. De är nämligen designade för Iphone 4/3GS och Ipod.

Det här är bara ett par exempel. Över en natt har Apple lyckats med konststycket att göra tusentals och åter tusentals tillbehör till Ipod/Iphone föråldrade. Tur att The International Church of S:t Jobs har en så devot skara följare.

Å andra sidan, den svenska tillväxten lär väl få en välbehövlig skjuts i höst – och för oss som klamrar oss fast vid en gammal Iphone 4 kan det bli fyndläge på Blocket framöver.

Intressant?

Andra bloggar om , ,

(OK, jag erkänner att rubriken är tillspetsad, men är man gammal murvel så.)

SvD 1, 2, DN 1, 2, 3, Macworld

Fadern, sonen och den heliga Iphonen

The International church of S:t Jobs, den som vi i dagligt tal kallar för Apple, håller direktsänd predikan från sitt högsäte i San Fransico, Kalifornien. Miljoner troende världen runt samlas i skenet från sina Macbookar och Ipaddar i spänd förväntan. Ska en ny Iphone förkunnas av översteprästen Tim Cook, den andlige ledarens efterträdare på Jorden? Tecken har synts i form av en suddig 12:a, något som fått Apple-troende världen runt att våga hoppas att en ny Iphone ska förkunnas oss just den 12 september, efter den stora besvikelsen i fjol då allt som församlingen fick var ett extra S.

Snart får vi se. Världen står redo att höra evangeliet. Till och med de stora tidningarna liverapporterar från ceremonin. Och så säger folk att svenskar inte är religiösa.

Uppdatering: Det blev en Iphone 5, med större 4-tumsskärm och en upplösning på 1136×640 pixlar.

Halleluja.

Intressant?

IDG, SvD 1, 2, 3, DN

Andra bloggar om , , ,

Zlatan gör kaos med biblioteken

E-boken har ju spåtts en lysande framtid under ett flertal år – men något genombrott i stil med Amazons Kindle eller Barnes & Nobles Nook har vi inte sett. Och i brist på penningstinna aktörer beredda att utmana det svenska bokmonopolet (Bonniers och Norstedts) har antalet sålda e-böcker utgjort som bäst ett par promille av den totala bokförsäljningen (att jämföra med USA och Storbritannien där 10-15 procent av marknaden numera är digital).

I avsaknad av utmanare har e-boksrevolutionen i Sverige till största delen drivits av icke-kommersiella aktörer – närmare bestämt biblioteken. Undan för undan har tillgången på e-böcker ökat, och idag finns nära nog alla nya titlar som e-böcker samtidigt som den tryckta boken finns till försäljning. Det enda som behövs är att man fixar ett lånekort på sitt lokala bibliotek och laddar ner Bluefire Reader till sin Ipad eller Iphone – sedan är det bara att låna hem och läsa alla de senaste böckerna. Och till skillnad från att låna biblioteksböcker på traditionellt vis, där man ofta kan få vänta i veckor eller månader på att en bok ska komma in finns det inga köer över huvud taget i e-boksuniversum. Alla kan låna samma bok, hur många gånger som helst, och läsa den på upp till fem olika plattformar (vilket är standard i Adobes licensmodell). Efter 28 dagar går lånet ut och boken kan inte längre läsas – men om man inte är klar så går det utmärkt att låna på nytt.

Det här ser ju ut att vara en modell som alla vinner på – läsaren slipper vänta, har tillgång till alla böcker direkt, och biblioteken behöver inte lägga pengar på att köpa in obskyra hyllvärmare längre. Allt finns ju i praktiskt e-boksformat.

Det finns dock ett stort problem: affärsmodellen. Varje gång jag lånar en e-bok betalar mitt bibliotek i Nacka 20 kr till förlagen (via distributören Elib som tar hälften). Det är samma summa som för en tryckt bok, men skillnaden här är att biblioteken i fallet med e-böcker inte har något bra sätt att hålla koll på kostnaderna för utlåning. E-boken, som affären ser ut idag, är en digital gökunge som hotar att göra kaos med bibliotekens ekonomi. Om bara en tiondel av alla smartphone- och surfplatteanvändare i Sverige skulle låna Zlatans bok, hade kostnaden för biblioteken närmat sig tio miljoner kr. Mot denna bakgrund har biblioteken infört konstlade begränsningar av hur många e-bokslån som får göras varje månad – styrt av de lokala bibliotekens budgetar.

Därför är det förmodligen med en slags skräckblandad förtjusning som biblioteken nu rapporterar om rena eboksboomen när det gäller Zlatans självbiografi. Enligt ett inslag i Sydnytt så har Jag är Zlatan inneburit ett genombrott för utlåning av e-böcker – intresset är så stort att förlagen nu börjat muttra om att införa begränsningar av utlåningen. För det finns ju trots allt en mycket liten uppsida för mig att betala 150 spänn för en e-bok, som jag kan istället kan låna gratis.

Men samtidigt är det synd och skam att behöva införa påhittade begränsningar. För det är ju exakt så här biblioteken borde fungera: alla världens böcker direktlevererade till min dator, telefon eller surfplatta. Det är ett skolexempel på när en gammal affärsmodell frontalkrockar med en ny verklighet.

För bibliotekens utlåning av e-böcker har ju inte särskilt stora likheter med traditionell biblioteksverksamhet, utan är mer jämförbart med vad Spotify gjort för musiklyssnandet.

För min egen del hade jag inte alls varit främmande för att betala nån tusenlapp om året för att få fri tillgång till alla e-bokstitlar.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Den enes bröd

Steve Jobs.

Världens mest framgångsrika innovatör, Steve Jobs, meddelar att han lämnar vd-posten på Apple Inc. – uppenbarligen alltför sjuk för att hålla i rodret för världens framgångsrikaste teknikföretag (han stannar dock som styrelseordförande).

Vad förlusten av visionären och innovatören Steve Jobs, som revolutionerat persondator- och medievärlden inte bara en utan två gånger – först i början av 80-talet med Macintosh, och därefter på 2000-talet med succéer som Ipod, Itunes, Ipad och Iphone – går knappast att överblicka. Förra gången Steve Jobs lämnade företaget och räknenissarna tog över, stannade utvecklingen av och tog det knappt tio år innan företaget var konkursmässigt.

Apples börskurs...

Frågan är väl vad som händer den här gången. Den som tar över rodret efter Steve Jobs heter Tim Cook, och sägs vara en fena på logistik – och en av anledningarna till att Apple lyckats säkra tillgång till billiga komponenter i stora upplagor till sina produkter. Och det är förmodligen chefsdesignern Jonathan Ive som vi har att tacka för att Iphone och Ipad ser ut och fungerar som de gör.

Men utan risktagaren och visionären Steve Jobs i ledningen löper Apple stor risk att hamna i en förvatlningsfas, där fokus hamnar på att försvara marknadsandelar för bolagets befintliga produkter snarare än att utveckla nya.

...och Samsungs.

Framgångarna för Apple och Steve Jobs har förstås varit exempellösa under hela 2000-talet och konkurrenterna ligger åratal efter – företaget kan sola sig i ljuset av sina gamla segrar i ett par år.

Men på längre sikt är det osannolikt att Apple kommer att kunna behålla den dominerande ställning som företaget haft de senaste 10 åren. Det är i alla fall så man ska se aktiemarknadens reaktion på Steve Jobs avgång. Apples aktie rasade i efterhandeln i natt, medan främsta konkurrenten Samsung steg lika dramatiskt. Tydligare och mer frankt än så kan väl förtroendet för Den store ledarens efterträdare knappast uttryckas.

Vad är det man brukar säga – den enes bröd..?

Intressant?

SvD 1, 2, DN 1, 2, 3, Expressen, 2, 3

Andra bloggare om , , ,

TV-spelsdödens första offer

Nintendo 3DS – TV-spelsdödens första offer?

För snart två år sedan skrev jag om en #communitydöden, som på bara några månader raderade ut nära nog samtliga svenska sociala mediesajter, till exempel Playahead och Lunarstorm. Idag är sociala medier mer i allt väsentligt synonymt med Facebook, åtminstone i vår dela världen, och inget kan växer i skuggan av Zuckerbergs gigantiska nätverksbygge.

Nu håller något liknande på att hända i TV-spelsbranschen. Nintendo har precis rapporterat försäljningssiffrorna för sin nya handhållna konsol 3DS – och de är brutalt usla. Vinsten för bolaget dyker och nu, bara ett par månader efter releasen, sänks priset på konsolen med upp till 40 procent.

Hittills har den handhållna spelmaskinen sålts i drygt fyra miljoner exemplar, vilket kan tyckas ganska bra, men planen var ursprungligen att uppnå detta mål på bara en månad. En av orsakerna sägs vara att utbudet av spel till konsolen hittills är begränsat. Ett annat skäl – och sannolikt det huvudsakliga – är att finns en helt ny konkurrent i branschen, som på bara några år sålt över 200 miljoner bärbara enheter för spel och underhållning. Plattformen erbjuder dessutom ett utbud av tusentals både roliga och beroendeframkallande speltitlar som ofta kostar mindre än en 10 kronor – många av dem är till och med gratis.

Jag talar förstås om Apples bägge spelplattformar – Ipad och Iphone – som snabbt etablerat sig som förstahandsvalet när det gäller mobil underhållning. Surfplattor som Ipad och Samsung Galaxy har måhända inte revolutionerat sättet vi läser tidningar och böcker, men alla som har barn kan vittna om vad ”paddan” används mest till: spel och underhålling.

I ljuset av detta kommer det knappast att räcka med en prissänkning för att rädda 3DS. Att förvänta sig att någon vettig människa idag lägger mer än tvåtusen spänn på en spelkonsol – även om den har stöd för 3D – är mer eller mindre ett önsketänkande. Lägg till det att spelen till Nintendo kostar uppåt 500 kr, och det går snabbt att räkna hem priset för en Ipad, Iphone eller en Androidbaserad platta eller smartphone.

Om man studerar de senaste försäljningssiffrorna från Dataspelsbranschen (för 2010) kan man se att raset har börjat. Den totala volymen är ner 6,3 procent, medan Sony PSP rasar med 32,7 procent. Eftersom onlineförsäljning bisarrt nog inte finns med i Datorspelsbranschens siffror är det dock svårt att se hur stor ökningen av nedladdade titlar varit.

Jag gissar att de närmsta åren blir ganska jobbiga också för andra mäktiga spelgiganter som Microsoft, Sony och Electronic Arts. Det kommer att bli svårt att hålla liv i spelkonsoler som Xbox och Playstation 3, utan en ganska dramatisk priskorrigering.

Samma tankegångar gav Angry Birds-skaparen Peter Vesterbacka uttryck för när jag mötte honom i november förra året. Och ID Software-gurun John Carmack spådde redan i februari att 3DS mycket väl kunde vara den sista handhållna spelkonsol som tillverkas.

Den som lever får se antar jag.

Intressant?

Smårelaterat i DN idag: Spela ett spel och rädda världen
Andra bloggare om , , , ,

Apple, Facebook och drömmen om att äga Internet

Steve Jobs på en reklamaffisch från den gamla goda tiden.

Före Internets genombrott på 90-talet var det vanligt med så kallade Walled Gardens, uppringda onlinetjänster där mycket av det som nu hittas öppet och gratis på Internet fanns tillgängligt mot betalning. De största tjänsterna var CompuServe och America On-Line (AOL), och kostnaderna för att vara uppkopplad var närmast astronomiska – men gav fett med klirr i kassan för bolagen, som var dåtidens stora vinnare på telekommarknaden. Dessutom hade tjänsterna ett fungerande system för mikrobetalningar, något som vi fortfarande kämpar med att få till på det öppna Internet.

Trots att bägge dessa tjänster sedan mer än ett decennium sidsteppats av Internet, har drömmen om att hägna in och kontrollera vad nätanvändarna gör aldrig lämnat styrelserummen hos Internetbolagen.

Apple har kommit längst. Genom smarta produkter som Ipad och Iphone , där hårdvara och mjukvara är tätt integrerade – har bolaget helt tagit kontroll över såväl betal- som distributionskedjan. Det enda sättet att installera program om man inte vill cracka sn padda eller Iphone (och därmed förlora rätten till garanti) är att hämta programmet från den enda tillåtna kanalen – App Store. Vad som läggs upp där bestämmer Apple – som alltså fungerar som ett slags moraliskt filter för vad användarna kan använda sina telefoner till. Eller en ansvarig utgivare, eftersom Apple också beslutar vilka tidningar som tillåts distribueras till våra smartphones och paddor.

Och ännu så länge ställer inte världens förlusttyngda mediehus några besvärande frågor om detta filter – längtan att tillbaka till 90-talet då en tidning var en tidning och prenumerantkretsen betalade och höll käft är överordnat allt. I denna Walled Garden av 2010 års upplaga är det helt naturligt att Rupert Murdoch och Steve Jobs tillsammans ger ut en dagstidning som endast kommer att publiceras i Ipad, The Daily. Eller att nyheten om en Ipad-app konkurrerar ut Nordkoreas granatattack på förstasidan i en av Sveriges största tidningar.

Som jag skrivit tidigare här i bloggen, är jag säker på att detta blir ytterligare en dyr återvändsgränd för tidningarna. Journalistik och nyheter ingår sedan länge i ett större socialt sammanhang på nätet, där det är lika viktigt att kunna dela, tycka, blogga och reagera på det man läser som nyheten i sig. Redan idag är Facebook den näst största trafikmotorn till nyhetssajterna, efter Google.

Därför är inlåsta appar utan kontakt med kontakt dömda att misslyckas. Det finns inget sätt att vrida klockan tillbaka.

En annan Internetgigant som blir allt mer av Walled Garden är – Facebook. Det kan vid en första anblick tyckas underligt, men precis som Tim Berners-Lee säger, uppvisar Facebook de flesta egenskaper man förknippar med inhägnade onlinetjänster. Visst är tjänsten gratis, men allt innehåll som användarna läggs upp är inlåst, ägs av Facebook, och kan inte utan stora svårigheter raderas eller exporteras till andra tjänster. Företag uppmuntras att skapa ”sidor” på Facebook där de kan kommunicera med sina kunder  – innanför Facebooks väggar förstås.

Facebook har idag skaffat sig ett defacto-monopol på stora delar av Internets sociala infrastruktur; statusuppdateringar, chatt, vänlistor, fotoalbum, och i takt med att konkurrenterna lägger benen i vädret (minns communitydöden i fjol) finns snart inga alternativ. Med lanseringen av nya verktyg – som inbyggd Facebook-mejl och geolocation-tjänster – minskar användarnas behov ytterligare för att använda andra Internettjänster. Samtidigt som Facebook får tillgång till uppgifter om var vi är, vad vi gör och vad vi skriver. Jag tror inte för ett ögonblick att Mark Zuckerberg sitter och spionerar på sina användare, men Facebook är alldeles för smarta för att inte använda denna nya information i kommersiellt syfte. Tim Berners-Lee skriver:

“…the more you enter, the more you become locked in. Your social-networking site becomes a central platform–a closed silo of content, and one that does not give you full control over your information in it. The more this kind of architecture gains widespread use, the more the Web becomes fragmented, and the less we enjoy a single, universal information space.”

Christian Hernandez Gallardo

I veckan som gick var Christian Hernandez Gallardo, nybliven chef för Facebooks internationella affärsutveckling, på besök i Stockholm och höll föredrag på Internetkonferensen SIME 10. Gallardos huvudfokus låg på att berätta hur företag kunde nå bättre resultat på Facebook jämfört med traditionell annonsering. Enligt Gallardo har så kallade ”organic ads” (t ex statusuppdateringar om att en någon gillat en sida) upp till sju gånger högre effekt än traditionell reklam.

Med sin gigantiska användardatabas har Facebook stenkoll på vad som fungerar. Varje dag loggar 250 miljoner in på det sociala nätverket (av dessa är 6-7 miljoner skandinaver). Paradexemplet som Gallardo drog var Nike Football, vars Facebook-kampanj under Fotbolls-VM fick 2,5 miljarder annonsvisningar och tre miljoner gillade skotillverkarens sida. Facebook seglar alltså upp som ett hot även mot traditionell display-annonsering, det som står för huvuddelen av tidningssajternas intäkter.

Det paradoxala är att vi som arbetar på de stora tidningarna aktivt jobbar för att rekrytera ännu fler Facebook-användare – eller i alla fall underlätta för dem som redan är det att slippa lämna Facebook. Vi lägger upp sidor, publicerar nyheter och kampanjer och tävlar med ”konkurrenterna” om att få flest gillningar. Och sakta men säkert styr vi debatter och diskussioner iväg från våra egna sajter till den verkliga konkurrenten: Facebook.

Och allt detta ligger i planen.  Vid ett föredrag nyligen vid Wharton College (ett av det fåtal framträdanden som man får upp när man googlar på honom) uttryckte Gallardo det så här:

“Det är vi som påverkar och driver konversationerna. Det är vi som avgör vilket innehåll som blir relevant eller oviktigt. Jag menar att startsidan är olika för oss alla. Vi har alla tvingats läsa [ traditionella mediers ] förstasidor eftersom nyhetsredaktören gjort bedömning att en speciell rubrik säljer fler tidningar. Jag kan garantera att min förstasida och din förstasida ser helt annorlunda ut. Så den förstasida vi menar att du kan skapa är en förstasida som görs av dina vänner.

De nyheter vi kommer att ta del av kommer alltså att i allt högre utsträckning att baseras på vår smak, våra övertygelser, våra intressen – och vilka vänner och bekanta som vi har förtroende för.

Jag tror nog inte att tidningarnas nyhetsdeskar blir överflödiga inom överskådlig tid. Men när det gäller våra framtida läsare, unga som har hela sitt sociala nätverk på Facebook och sällan eller aldrig kommer att köpa en tidning – kommer vi att kunna nå dem utanför Facebooks digitala murar? Och kommer de verkligen att köpa en PDF-tidning för att läsa i sin Ipad, när det mesta som står i den finns öppet och gratis på webben?

Det ska bli intressant att se om Walled Garden-trenden bara är tillfällig, eller om vi verkligen börjar se slutet på det experiment som var det öppna, fria Internet.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

Möjligen relaterat i pressen: Expressen, PC för alla, Computer Sweden, DN, SvD, Idg.se

Uppdatering 30/11: Debatten om Applecensuren ser ut att ha vaknat.

Äntligen! Apple stäms för iPhone 3G-fiaskot

I somras släppte Apple sitt nya mobila operativsystem iOS 4. Resultatet: miljontals ägare av ”gamla” iPhone 3G – däribland jag – fann sig stå med nära nog oanvändbara telefoner. ”Uppgraderingen”  som pushades ut via iTunes gjorde 3G-modellen slö som sirap och att köra minneskrävande applikationer och spel på telefonen blev i princip omöjligt. Även basala telefonfunktioner som att ringa och skicka SMS blev ohanterligt långsamma.

Vissa förståsigpåare och Apple-fanboys ryckte naturligtvis ut till Steve Jobs försvar och hånade dumma iPhone 3G-användare som installerat uppdateringen – det borde ju alla förstå att denna bara var för de nya telefonerna. Och det kanske vi borde förstått – eller också kanske Apple borde låtit bli att installera iOS 4 i de gamla lurarna. För vi är ju trots allt rätt många som lärt oss att om det finns en rekommenderad uppdatering så installerar man den.

Hur som helst, problemet är att när man väl uppgraderat och insett att man nu äger en extremt dyr dörrstopp – dessutom ofta med löpande abonnemang – kan man inte på något enkelt sätt rulla tillbaka uppgraderingen och gå tillbaka till det gamla fungerande operativsystemet. I alla fall inte utan att ”jailbreaka” telefonen – och då gäller inte Apples garantier längre.

Därför är det ett bra besked att Apple äntligen dras inför rätta för sitt iOS 4-fiasko. En domstol i Kalifornien tar nu upp ett fall, där klaganden Biana Wofford stämmer Apple för att medvetet förstört prestandan hos iPhone 3G, för att på så sätt promota försäljningen av nya iPhone 4. Wofford hoppas att hennes fall ska kunna utvecklas till en grupptalan gentemot Apple, vilket inte alls är omöjligt med tanke på det stora antalet drabbade.

Det är faktiskt på tiden – frågan är varför det dröjt så länge innan någon reagerat. Möjligtvis beror det på Steve Jobs superstjärnestatus att Apple lyckats komma undan med iOS4-affären längre än något annat företag kunnat drömma om. Miljontals privatpersoner och företagsanvändare har fått sina fullt fungerande telefoner förstörda av Apples slappa kvalitetskontroll (att det är ett medvetet sabotage tror jag inte på). Dessa användare kan inte gå tillbaka till sitt gamla fungerande operativsystem, och det enda rådet Apple har är – köp en ny telefon.

Det skulle vara intressant att se hur dyrt det skulle bli för en biltillverkare som ”uppgraderade” sin programvara på samma sätt. Tänk att få tillbaka sin 2008 års BMW från service och märka att topphastigheten inte längre är 220 km utan bara 110. Och att det tog 25 sekunder att klara 0-100?

På något sätt tror jag inte verkstaden kommit undan med beskedet ”köp en ny BMW”.

I Apples fall kommer stämningen förmodligen bara att köra fast i ett juridiskt svart hål, men resultatet kanske kan bli att företaget tvingas ta fram stöd för att enkelt – och med bibehållen garanti – kunna avinstallera iOS 4 från iPhone.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

750.000 hackare i din iPhone

SvT:s Rapport har de senaste veckorna ägnat en del research åt att avslöja hur lätt det är för hackers och cyberbrottslingar att ”kapa” våra datorer via öppna trådlösa nätverk – eller nu senast genom så kallade smartphones som saknar brandväggar och antivirus-skydd och därför i teorin står vidöppna för angrepp.

”Det är lite grand som att kliva 20 år tillbaka när man använde datorer utan att ha några egentliga skydd, man förlitade sig på att den som skickade saker inte var ond eller hade någon avsikt”, säger André Rickardsson, IT-säkerhetsexpert till Rapport.

Säkerhetsexperten visar därefter hur denne anonyme hackare, utrustad med ”verktyg på nätet” kan ta full kontroll över en telefon – via infekterade mejl eller SMS eller genom att injicera skadlig kod via den hotspot som surfaren kopplar upp sig mot.

Allt detta är givetvis möjligt att göra i teorin. Men bara för att det är teoretiskt möjligt innebär det inte att någon faktiskt gör det – i alla fall inte i någon skala där det ens börjar att bli ett egentligt problem. Precis som det är ett icke-existerande problem att hackare sitter i bilar utanför våra hus och avlyssnar öppna trådlösa nätverk efter finansiell information. Visst går det att göra, men det är fruktansvärt tidsödande att få fram någon information av värde.

Så här kan en nätbrottsling ta över min telefon, enligt sagda säkerhetsexpert:

  • Hackaren skickar ett SMS till mig med en länk till ett ”fulprogram”, som när det installeras installerar någon typ av bakdörr till telefonen, genom vilken hackaren kan komma in. Detta kräver dock att telefonen (iPhone) är jailbreakad, i annat fall installeras endast granskade och godkända program som kommer från Apples App Store. Det gäller även för så kallad root-access; för att kunna få upp ett terminalfönster och använda ett stulet root-lösen krävs jailbreaking, en operation som ett relativt litet antal iPhone-användare ägnar sig åt.
  • Hackaren utnyttjar en öppen Wifi-hotspot. På detta sätta kan hackaren byta ut den webbsida där iPhone-användaren surfar till en där en skadlig kod exekveras och på så sätt installerar en bakdörr på användarens telefon. Detta är om möjligt ännu mer tidskrävande. Först ska hackaren hitta ett öppet nätverk, eller knäcka WEP-krypteringen på ett, och därefter sitta och övervaka nätet till dess användaren i fråga väljer att koppla upp sig med sin iPhone över sitt hemmanätverk – istället för som vanligt via 3G-nätet som är hårt krypterat – innan han eller hon kan dirigera om iPhonesurfaren till sin falska sida.

Ovanstående går teoretiskt sett att göra – även om jag är tveksam till att det funkar på en oknäckt iPhone som Rapport hävdar. Men hacket är beroende av att så många faktorer ska infalla samtidigt att det aldrig kommer att användas av cyberbrottslingar i någon större skala. Det finns oändligt många enklare sätt att få tag på kontokortsnummer och personuppgifter – det finns sajter och nätverk där sådana byts i bulk – och risken är oändligt mycket större att någon kommer över bankomatkoder där folk tankar bilen eller kortnummer från folk som lägger kreditkortet i baren. Och att lura folk på pengar behöver man inte kunna ett dugg om datorer för att lyckas bra med; det är bara att lägga in en annons på en ”Billig MacBook 17″ i5″ på Blocket och begära förskottsbetalning…

Vad Rapport visar upp i sitt inslag är egentilgen bara att visa det som alla vet – att inga system är 100-procentigt säkra, och att den som verkligen vill göra skada också kan göra det. Men vad reportern missade att fråga var förstås om det är rimlig. Hur många har drabbats? Hur många dokumenterade fall finns det i Sverige och världen där människor blivit av med känsliga uppgifter genom säkerhetsluckor i sina smarttelefoner?

Jag skulle tro att antalet är ganska litet – inte alls i närheten av de 750.000 pedofilerna som sägs husera på Internet vid varje given tidpunkt…

Men säkerhetskonsulterna skrattar förstås hela vägen till banken – det har säkert rullat in ett antal nya beställningar från företag som vill säkra sin IT-miljö.

Pressen: DN, Aftonbladet, Expressen (2), Sydsvenskan
Bloggar:
TkJ, Macken, Allt om Mac, Teknikkonsument

Fler om , , , ,

Intressant?

Äldre inlägg

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: