And The Band Played On

Etikett: Island

Isländsk jobbpolitik: undvik EU till varje pris

eurostat_unemploymentS-kongressen är slut och Stefan Löfven fick stöd för lite allmänt luddiga skrivningar om att låta kommunerna bestämma över privata välfärdsetableringar – och ett löfte om att Sverige ska ha lägst arbetslöshet inom EU år 2020. Med tanke på den massarbetslöshet som breder ut sig på kontinenten i spåren av Euroförsvaret – parat med och en närmast patologisk Brysselbyråkrati som aktivt arbetar för att driva iväg jobbtillfällen – är det senare inte en alltför riskabel utfästelse.

De senaste dystra siffrorna från Eurostat visar nämligen att hela 12 procent saknar jobb i Eurozonen idag (10,9 procent om man räknar med samtliga EU-länder). Och tyvärr går det åt helt fel håll: fem år efter finanskrisen ökar arbetslösheten fortfarande i 19 EU-länder medan den faller i bara åtta. Största ökningen mellan december 2011 och december 2012 uppvisar inte förvånande Grekland, som gått från 21,4 till 26,4 procent arbetslösa och Spanien, där 26,3 procent saknar  jobb jämfört med 23,9 för ett år sedan. Den långsiktiga trenden verkar alltså vara på Löfvens sida – förmodligen behöver S inte lyfta ett finger vid en eventuell valvinst för att infria löftet, eftersom övriga Europa kommer att lösa saken för honom.

iceland-unemployment-rate

Arbetslösheten på Island har fallit kraftigt sedan 2010.

Men om Löfven faktiskt menar allvar, och behöver inspiration för en lyckad arbetsmarknadspolitk, behöver han inte resa längre än till vårt nordiska grannland Island, vars arbetslöshet fallit dramatiskt och i februari i år var nere på 4,7 procent. Det innebär att Island nu kan uppvisa de lägsta arbetslöshetssiffrorna i Europa. Då ska man minnas att Island drabbades hårdare än något annat land i Europa när finanskrisen slog till mot den lilla önationens banker, som pumpat upp en gigantisk spekulationsbubbla. När bubblan brast drevs arbetslöshetens till historiskt höga tal på nära tio procent.

Island valde dock en helt annan väg än EU för att tackla krisen. Istället för att skuldsätta staten och sina egna medborgare – eller konfiskera deras besparingar för att rädda bankirerna på cypriotiskt vis – lät man helt enkelt kapitalismen ha sin gång och bankerna tilläts gå i putten. Fem år efter krisen är det lätt att se vilken metod som fungerade bäst. Man kan också konstatera att Island aldrig haft denna möjlighet ifall ön gjort det ödesdigra misstaget att bli medlem av EU och den gemensamma valutan. Den isländska återhämtningen har varit så snabb, att den till och med nämnts som modell för en annan krisdrabbad önation – Cypern. Det är förstås för sent nu.

Nu beror de fallande arbetslöshetstalen förvisso inte bara på frånvaron av EU och Euron, utan på att att Island byggt ut sin fiskeflotta och storsatsat på öns aluminiumsmältverk. De senare kräver enorma mängder energi, som tillhandahålls naturligt genom billig vattenkraft och heta källor.

Framgångarna för den isländska fiskeflottan hänger till stor del ihop med det faktum Island inte behöver följa EU:s fiskekvoter. Och tillväxten för aluminiumtillverkningen på ön beror till stor del på att fabriker stängts i andra EU-länder, framför allt på grund av  skyhöga miljöavgifter, energiskatter, utsläppsrätter och andra tunga pålagor på som gjort det för dyrt att driva elintensiv industri i unionen.

Det verkar sålunda vara en lyckad strategi för små stater att försvara sitt oberoende, att hålla EU och dess byråkrater på behörigt avstånd – och satsa på billig energi. Dvs precis det som Sverige ägnades sig åt ända fram till 90-talet, då vi gick med i EU.

Men att Stefan Löfven och S skulle ta lärdom av Island ska vi nog inte ha några höga förhoppningar om. Sedan Sverigedemokraterna kom ut som EU-kritiker, debatteras det över huvud taget aldrig om Europa längre. Och grönvänstern kräver att Löfven ska skrota kärnkraften.

Så tyvärr, lösningen blir nog att låta EU:s haveri göra jobbet. Om det inte blir revolution först.

Intressant?

DN 1, 2, SvD 1, 2, Aftonbladet 1, 2

Andra bloggar om , , , ,

Lärdom från Island: låt bankerna dö

Kaupthing bank, en av de isländska banker som gick i graven efter finanskraschen 2008.

Samtidigt som Grekland sjunker ner i avgrunden, under bördan av EU:s ”räddningspaket”, visar ekonomin på en liten ö i Atlanten tydliga tecken på tillfrisknande. Ratingföretaget Fitch höjde nyligen utsikerna för Island från BB+ till BBB-, vilket på ska utläsas som ”stabila utsikter”. En höjning av ett kreditbetyg är inget man ser så ofta nuförtiden, och nyheten förbigicks av tystnad på de flesta håll, vilket är lite anmärkningsvärt med tanke på bedriften det innebär. Isländska statspapper är alltså inte längre klassade som skräp, vilket direkt kommer att ge resultat i form av lägre räntor och bättre lånevillkor.

Och då ska vi hålla i minnet att Island drabbades värre än någon annan nation i kölvattnet på Lehman Brothers-kraschen 2008.

Vad har då Island gjort, som inte Grekland lyckats med? Eller Portugal, Italien, Irland eller USA för den delen?

Jo:

In what some might be tempted to consider an example for debt-laden Greece, Iceland has bounced back after letting commercial banks fail and making its labour and product markets more flexible.

Islänningarna gjorde alltså revolution och lät bankerna, de som orsakat problemen, ta det fulla ansvaret för sina dåliga affärer och gå i konkurs – medan bankcheferna drogs inför domstol. Nu, tre år senare, är landet på god väg tillbaka mot stabil tillväxt och ett krympande budgetunderskott. Islänningarna vägrade att ta på sig livslånga skulder från giriga bankchefer, till skillnad från alla andra länder som drabbades av finanskrisen.

Fallet Island borde alltså vara en lärdom såväl för det krisande Europa som för USA, som är  skyldig sina banker mångdubbelt mer än någon annan nation i världen. Och tvärtemot vad alla ekonomiska förståsigpåare påstår, är detta sannolikt den enda vägen ut ur krisen: att låta bankerna ta det fulla ansvaret för vad de ställt till med. Att låta dem drabbas fullt ut av kreditförlusterna – och gå i konkurs. De som överlever kommer garanterat att vara försiktigare framöver med att uppfinna nya finansiella fiffigheter som CDS:er, derivat, suprimelån och robothandel. Det kommer att bli riktigt rörigt under ett par år, precis som på Island, men alternativet är ännu mer skuldsättning och ännu hårdare krispaket som på sikt riskerar att göra Europa till en nation av tiggare.

Tyvärr sitter EU:s makthavare bakbundna av bankirerna, och kommer aldrig att våga göra det enda rätta; att låta bankerna dö som de parasiter de är. Istället kommer även nästa ”räddningspaket” som beslutas i kväll/i morgon/nästa vecka/om en månad att slussas direkt tillbaka till  banker i framför allt Tyskland och Frankrike. Allt för att rädda bankerna och den gemensamma valutan – det kanske mest vansinniga ekonomiska projektet någonsin.

Och för varje nytt lån som den så kallade trojkan, EU/ECB/IMF, beviljar Grekland ökar  kraven på nedskärningar. Pensioner sänks liksom lönerna, 100.000-tals statsanställda får sparken, barnhemmen fyllas av unga vars föräldrar inte längre har råd att ge dem mat.

Medicinen som ordineras gång efter gång, tar sakta men säkert livet av patienten.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, Aftonbladet, GP

Uppdatering: SvD näringsliv har vaknat till, och skriver om Islands rekordsnabba återhämtning idag.

Vulkanförnekarna på frammarsch

Europas luftrum är åter öppet, efter en veckas kaos i spåren på Eyjafjallajökull-utbrottet. Men redan i går kväll tvingades den brittiska luftfarsmyndigheten att öppna storflygplatsen London Heathrow efter en allt mer högljudd ilska mot stoppet – bland annat från IATA. flygbranschens internationella samarbetsorgan. Kritiken baserades på att det veckolånga flygstoppet som kostat mångmiljardbelopp för en redan hårt utsatt bransch, helt och hållet baserats på datorsimulatoner från Met Offices Vulcanic Ash Analysis Center (VAAC). Simulatoner som dessutom visat sig vara modellerade efter ett betydligt större utbrott från den isländska vulkanen Katla, och alltså högst sannolikt har överdrivit både askutbredning och -koncentration kraftigt.

Nu får flygbolagen själva avgöra om det är säkert att flyga eller inte, vilket innebär att trafiken i princip är igång som vanligt. (I Sverige, ett modelltroende land, gäller dock fortfarande nolltolerans.  Så länge det finns aska i luften ställs flygplanen på marken – även om det börjar märkas en viss kritik även här.)

Detta ”uppror” från flygbolagens sida har i sin tur skapat en ny debatt. Går det verkligen att lägga ansvaret för flygsäkerheten i händerna på ”Big Air”? Har flygbolagen kuppat igenom beslutet att öppna Europa för flygtransporter, utan att vara säkra på att det är ofarligt? Sätter desperata vd:ar med konkurshot hängande över sig och spelar rysk roulette med sina passagerares liv? Konspiratonsteorierna börjar ta form och vi bara väntar på att de första 737:orna ska börja trilla från skyn. Och var det egentligen inte ganska skönt när det var alldeles tyst i Bromma?

Som jag redan varit inne på, känns vulkankaoset som ett dèja vu av ett annat aktuellt hot mot mänskligheten – klimatet. Även här finns det hårda fakta i botten: halten av koldioxid i atmosfären har stigit, vi vet att våra mänskliga utsläpp är gigantiska och har ökat kraftigt de senaste 100 åren. Och vi vet att högre halter av koldioxid gör Jorden varmare. Frågan är bara hur mycket – 0,3 C, 1 C eller 6 C? Blir det lite blötare somrar, öken eller total doom?

Eftersom vi inte vet eller kan se in i framtiden, är vi helt i händerna på datormodeller, och framför allt de worst case-scenarion som alltid är de som vi får läsa om. Ungefär som med vulkanaskan alltså.

Skillnaden är att det fortfarande verkar vara fullt tillåtet att vara askskeptiker, utan att riskera att fällas för brott mot naturen. Eller till och med vulkanförnekare.

Vi får väl se hur länge.

Andra om , , ,

Intressant?

I datormodellernas våld

Tyska Lufthansa har varit uppe och testflugit, och rapporterar att det inte verkar finnas några nämvärda spår av aska i luftrummet över Tyskland. Ett uttalande som kraftigt motsäger de dramatiska kartor där molnets utbredning ser ut att lägga Nordeuropa under ett djupsvart täcke av aska. Men här i Stockholm har solen lyst från klarblå himmel, och huruvida det verkligen finns tillräckligt med sot för att utgöra en fara för flyget en kilometer upp i luften vet vi inte. För, som Lufthansas presstalesman konstaterar, bygger alla rapporter om askans utbredning och täthet på datorsimulationer. Inga väderballonger har skickats upp för att samla in faktiska prover, och alltså verifiera modellerna med verkligheten.

Det kan vara livsfarligt att skicka upp flygplan i luften – eller helt ofarligt.

Vår tilltro till simulationer är numera total inte bara på detta område. Få bryr sig längre om att kolla hur väl simulatonerna stämmer med verkligheten, vilket gång på gång visar sig få förödande (eller ibland rent komiska) resultat. Här är ett par aktuella exempel där vi kanske borde kollat vitrockarnas avancerade beräkningar lite extra.

Subprime-bubblan. CDO:er (Collateralized Debt Obligation) kallas de finansiella instrument som var upphov till finanskriskrisen 2008. De byggde på avancerade finansiella datormodeller, framtagna av amerikanska storbanker, och förutsåg ständigt stigande aktiekurser. Vi vet alla hur det gick med det.

”Grillsomrar” i Storbritannien. Brittiska Met Office – som levererar simulationerna av askmolnet – investerade så sent som i fjol miljarder i nya superdatorer för att ta fram säkrare och mer detaljerade långtidsprognoser. Efter att först ha förutsett att fjolårets sommar skulle bli rekordvarm (i verkligheten blev den rekordkall och regnig med översvämningar på flera håll), och den gångna vintern mildare och regnigare än vanligt, skrotade Met Office sina långtidsprognoser. Att kasta tärning gav lika bra utfall – om inte bättre – som miljarddatorerna.

Arkis smälter! Med jämna mellanrum kan vi läsa om hur isen i Arktis smälter, och hur det kommer att vara helt isfritt vid Nordpolen inom bara ett par år. Alla sådana förutsägelser bygger på klimatmodeller framtagna bland annat av SMHI:s Rossby Center. 22 miljoner årligen betalar vi för gemensamt för SMHI:s modellerande, som med jämna mellanrum ger upphov till lite larmartiklar i dagspressen. I verkligheten är isen ungefär lika stor som den brukar vara, och någon förändring i temperaturen i Arktis är inte mätbar. Fast det är som sagt i verkligheten – i modellernas värld smälter Arktis alltid snabbare än tidigare befarats.

I fallet med askmolnet är det ju minst sagt underligt att det inte skulle finnas någon enda satellit som kan programmeras att mäta partikeldensitet.

I brist på verklighet, gäller alltså kartan – och vi är fast i datormodellernas våld.

(Med detta på intet sätt sagt att det är en bra idé att ge sig ut och flyga på vinst och förlust.)

Andra om , , ,

Intressant?

Passa på att införa republik direkt

Drottning Margareta, originalet.

Drottning Margareta, originalet.

Samhällsvetaren Gunnar Wetterberg vill återuppliva gamla Hansatider, och föreslår därför att en stor nordisk union där Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island ingår. Man får väl  anta att Åland, Grönland och Färöarna åker med på ett hörn, även om de inte bidrar så värst mycket till unionen Norden, som skulle få mer än 25 miljoner invånare och kontrollera en stor del av norra Europas viktiga naturtillgångar.

Idén är det inte alls nåt större fel på – på sikt är det sannolikt det enda sättet för mindre stater som de nordiska länderna att inte malas ner i ett allt mera överstatligt EU, där besluten kommer att dikteras av de stora majoriteterna i t ex Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien.

Men sedan drabbas Wetterberg av riktig otur i sin tankeverksamhet. För av någon outgrundlig anledning anser han att Danmarks drottining Margrethe II är det själklara valet som ny statschef över den nya förbundsstaten. Orsaken – redan den gamla Kalmarunionen på 1300-talet leddes av en drottning Margareta. Doh…

Symbolhandlingar i all ära, men om man nu mot alla odds skulle få samtliga nordiska länder att ställa upp på detta unionsbygge, vore det inte på sin plats att samtidigt förnya styrelseskicket och införa republik? Det borde vara ohyggligt mycket enklare att sälja in som demokratiprojekt till medborgarna ifall de faktiskt fick möjlighet att rösta fram Unionens president, snarare än att låta sig representeras av en medeltida kungafamilj.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant?

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: