And The Band Played On

Etikett: jakt

Operation utrota alla rovdjur i Norrland

Hot mot rennäringen – måste bort. Foto: Wikipedia

Det är inte ofta man har orsak att berömma Världsnaturfonden, som i hög utsträckning ägnar sig åt meningslös symbolpolitik (Earth Hour), men för en gångs skull har WWF satt ljuset på en viktig fråga – den systematiska slakten av kungsörn, framför allt i de områden av Sverige där det bedrivs renskötsel. Örnar skjuts, snaras, förgiftas och deras bon plundras på ägg – bara för att rovfågeln utgör ett hot mot nyfödda renkalvar.

Egentligen borde ingen bli förvånad. Talesmän för Svenska samernas riksförbund återkommer gång på gång med krav på att halva Sverige från Dalarna och norrut i princip borde rensas från rovdjur – annars hotas rennäringen av kollaps. Det ska helst inte heller finnas tågtrafik i renskötselområdet – för att inte tala om den olägenhet som snö innebär för de stackars djuren.

Och när regeringen av någon anledning inte hörsammar vädjanden av masslakt på den svenska rovdjursstammen, tar man till klassikern SGT – skjut, gräv, tig. Fast i fallet med kungsörnen bryr man sig inte ens om att gömma undan kadavren.

Att uttala sig kritiskt om den storskaliga industriella renskötseln, och de skador som den för med sig för vår gemensamma natur är dock att beträda minerad mark. Men någon gång måste regeringen på allvar ställa sig frågan om det verkligen är värt priset. Dels är det bara ett fåtal samer som tillåts ha renar (om man är född eller ingift i rätt familj avgör), dels är hela verksamheten en gigantisk förlustaffär.

Och framför allt, ligger det inte en slags bisarr ironi i att ett ursprungsfolk som förväntas leva i harmoni med naturen, gör sitt bästa för att driva fram en slags monokultur, där endast är renen anses ha överlevnadsvärde? Där rovdjur som björn, järv, lo, varg och kungsörn, som levt i fjällvärlden i tusentals år, enbart ses som hinder för lösamheten i den industriella renköttsproduktionen.

Ett sätt att komma till rätta med åtminstone delar av detta sjuka system vore att dra in alla statliga subventioner till renskötseln, vilket skulle innebära att verksamheten relativt snabbt anpassade sig till efterfrågan. Och varför betala ut rovdjursersättning? Idag utgår pengar enligt en schablonberäkning enbart om ett rovdjur siktats inom ett betesområde – och när ersättningnen väl har betalats ut åker ändå bössan fram.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Vargar och människor ska inte mysa tillsammans

Bör ej matas.

Efter det tragiska vargöverfallet i Kolmården i helgen, kan man dra åtminstone två slutsatser.

Ett: Det är idotiskt att gulla med rovdjur i allmänhet, och kontraproduktivt att försöka utmåla vargen som ofarlig. Vargarna på Kolmården var ju bevisligen inte alls så kramiga och mysiga som djurparken försökt tuta i oss, och den  kvinnliga djurskötare som fick sätta livet till i djurparkens varghägn var långtifrån den första som blivit anfallen av de ”tama” vargarna som fötts upp med nappflaska. Flocken har tidigare bitit en 15-åring, en 21-åring, samt knaprat på en 30-årig kvinnas huvud. Noterbart är att samtliga påhoppade varit kvinnor, och man skulle kunna lockas att dra slutsatsen att vargflocken har en taskig attityd gentemot tjejer. Fast å andra sidan blev ju tv-kändisen Arne Weise också påhoppad och nedbrottad av vargar under ett besök i parken.

Vad dessa incidenter belyser är dock det idiotiska i att gulla med rovdjur,. Vargar är och förblir vilda djur, med instinkter som utvecklats under årtusenden. Under fel förutsättningar kan den vuxna flaskuppfödda vargen få för sig att utmana flockens ledare – i det här fallet en människa. Det enda som hjälper nu är att avliva Kolmårdens vargar, de är ”damaged goods” och kommer aldrig mer att fungera i parkmiljö. Inte för att de ska bestraffas, de är ju bara djur som följer instinkter, utan för risken att de inte kanske längre har kvar respekten för människor. (Och det råder ju knappast heller någon brist på vargar i våra djurparker.)

Två: Sverige behöver en livskraftig vargstam, men den ska frukta oss och hålla sig på behörigt avstånd från våra boplatser. Människor och varg är liksom inte gjorda för att ha mysiga hemmakvällar tillsammans. Det är så det har fungerat sedan tusentals år: vargar skyr och fruktar människor eftersom de lärt sig att de dör om de kommer för nära. Idag med den tilltagande Disneyfieringen av naturen – där Kolmården bär en stor del av skulden med sitt bisarra vargmys – är detta tyvärr inte längre någon självklarhet. Det är därför vi ser allt fler konflikter där vargar rör sig allt närmare bebyggda trakter, till exempel i Stockholmstrakten (Riala) och i Värmland, där de tidvis glufsar i sig husdjur och jakthundar. Av någon outgrundlig anledning går svensk rovdjurspolitik nämligen ut på att den svenska vargarna ska finnas långt nere i södra Sverige,  där de mer eller mindre tvingas att röra sig nära människan.

Där vargen hade haft de allra bästa förutsättningarna för att leva, är den dock inte välkommen. Alltså långt upp i de norrländska skogarna, där vargens naturliga utbredningsområde en gång fanns, och där vargpopulationen hade ett naturligt utbyte med artsfränder österifrån. Här finns massor med plats, nästan inga människor och gott om naturliga bytesdjur. Och problmet med inavel hade kunnat förhindras på naturlig väg. Dessutom finns det som bekant ett gigantiskt område  med nationalparker i Lappland, där vargen borde varit ett naturligt inslag i faunan, precis som förr i tiden, innan den utrotades i samband med att den storskaliga renskötseln drog igång i slutet av 1700-talet. (Då utrotades för övrigt även vildrenen som tidigare levde i fjälltrakterna.)

Tyvärr kommer detta aldrig att ske, eftersom våra folkvalda bestämt att Sverige norr om Dalälven ska vara närmast kliniskt fritt från varg och andra rovdjur. På detta gigantiska område bedriver nämligen ett hundratal samer renkötsel i industriell skala, och allt som hotar renen måste ovillkorligen elimineras. Det gäller för övrigt inte bara rovdjuren – även tågpendling hotar rennäringen, liksom för mycket snö.

Så vi kan lugnt räkna med fortsatt vargbråk här nere i söder i höst, när det drar ihop sig till vargjakten nästa år, om den nu blir av. Alternativt lär väl stammen decimeras på inofficiell väg, det vill säga enligt SGT-doktrinen (skjut, gräv, tig).

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

DN 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, Aftonbladet

Var e vargen?

Sverige – sist i vargligan.

Tittade på smått bisarr vargdebatt i Kvällsöppet på TV4 härom dagen. Som vanligt när rovdjurs existensberättigande diskuteras verkar alla sinne för proportioner kastas överbord. Men även om det hörs extrema åsikter (vissa propagerar fortfarande, år 2010, för att utrota vargen helt) så verkar det ha uppstått ett slags naturvårds-politiskt konsensus just kring siffran 210. Det är antalet vargar som vi ska ha i det här landet, varken fler eller färre. Punkt.

Och det är bara genom att döda vargarna som vi kan rädda dem, får vi veta. Eftersom de stackars djuren är så svårt inavlade att de föds med fem ben och missbildad svans (eller hur nu en inavlad varg känns igen), måste vi skjuta dem. Först när vi tagit död på vargarna, kan vi hjälpa dem att bli starkare och friskare med hjälp av invandring av renrasiga exemplar från Ryssland, där det finns gott om varg (alternativt begränsat med jägare och renskötare).

Men oavsett hur friska de sedan blir, så är det familjeplanering som gäller även framåt. Förökar de sig för snabbt så släpps jägarna ut nästa år igen. Minns antalet. 210. Fler än så är ett hot mot såväl varg- som folkhälsa.

Exakt var denna siffra har uppstått har jag faktiskt ingen aning om, men om man ser sig om i Europa så ser man ganska snabbt att det inte precis vimlar av vargar i Sverige. Varken i absoluta tal eller i “befolkningstäthet” imponerar den svenska vargstammen. Via Fredman på Kvarnberget hittar jag intressant statistik för vargpopulationen i ett antal europeiska länder, och – som så ofta  – är Sverige sämst i klassen.

Räknat i absoluta tal är Ryssland bäst att bo i om man är varg. Här finns det mellan 50.000 och 60.000 kompisar att yla ikapp med. Men även små länder som Albanien, Estland, Lettland och Litauen har mångdubbelt fler vargar än Sverige, och detta på bråkdelen av vår yta. Vargtätheten i flera av dessa länder är 10-15 vargar per 1000 km2, medan Sverige har ynka 0,5 vargar på motsvarande yta. “Värst” i Europa är Makedonien, med 40 vargar per 1000 km2.

Om vi leker med tanken att EU-anpassa även vår vargstam, skulle vi alltså ha 4000-6000 vargar i Sverige istället för 210.

Det det lär ju aldrig hända. Men man frågar sig lite stillsamt hur de 2,2 miljoner invånarna i lilla Lettland klarar att tränga hop sig med 750 vargar utan att drabbas av fullständig panik?

Europeiska vargtoppen:

  • Ryssland: 50.000-60.000 vargar
  • Turkiet: 10.000 vargar
  • Spanien: 2.500 vargar
  • Ukraina: 2.000 vargar
  • Bulgarien: 1.000 vargar
  • Lettland: 750 vargar
  • Polen: 700 vargar
  • Litauen: 600 vargar
  • Estland: 500 vargar
  • Serbien: 500 vargar
  • Italien: 500 vargar
  • Slovakien: 400 vargar
  • Sverige: 210 vargar

Soundtrack: Imperiet – var e vargen?

Aftonbladet | Aftonbladet | SvD | DN

Andra om , , ,

Intressant?

Vargslakt für alle

Canis Lupus. Fanns tidigare i Sverige i begränsad omfattning.

Jag vet inte riktigt i vilken utsträckning miljöminister Andreas Carlgren visste vilka krafter han släppte loss när han gav jägarlobbyn fritt fram att ladda bössorna och ge sig ut på vargjakt. Och hur sedan Sveriges länstyrelser fått ihop det när de låtit 12.000 adrenalin-uppumpade vapenentusiaster störta ut i skog och mark på jakt efter 27 stackars inavlade och frusna vargkrakar. Det är inte utan att man hör banjon spela i bakgrunden.

Redan efter en timme var nio vargar skjutna, och ytterligare ett par “påskjutna”  – vilket är nyspråk för att jägaren sannolikt skadeskjutit djur, som förhoppningsvis spåras och avlivas. Eller dör en utdragen död av skottskadorna.

Chansen att de 12.000 jägarna snällt och lydigt lägger ner sina vapen efter att ytterligare fem vargar till har fällts (i skrivande stund är redan 22 skjutna) måste betraktas som minimal. De är ute i skogen nu, de har blodvittring och kommer fanimej inte att sluta för att nån jävel från länstyrelsen ropar över radion att det är dags att lägga av. Den vargstam som vi lyckats få att växa i Sverige de senaste decennierna, mot alla odds, får sannolikt svårt att överleva den stora nyårsslakten 2010.

På något sätt hade det ändå varit mer rättvist om man fångat in de 27 djuren, ställt upp dem i burar längst fram på en skjutbana, och låtit 444 jägare tömma sina magasin på var och en av dem; alltså 2667 skott på varje djur. (Sedan kan man göra vargburgare av det som eventuellt återstår.)

Rationellt, garanterat mera humant – och någon sport var det ju aldrig tal om ens från början.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Intressant?

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: