Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: jämställdhet

Annat som Morgan Johansson borde provprata om

Helgens groda i flodhästformat undslapp sig landets justitieminister Morgan Johansson i fredags – då han i en intervju med Ekot i Sveriges radio resonerade kring hur han tänkte lösa ett av de absolut största problemen som det juridiska Sverige står inför just nu. Nämligen problemet med allt för få kvinnor i börsbolagens styrelser.

För att möta detta hot mot Sveriges välstånd och framtid som industrination, förbereder regeringen ett lagförslag med krav på minst 40 procent kvinnor i aktiebolagsstyrelser, lät Johansson meddela i intervjun. Och om inte bolagen följer detta krav, kan påföljden bli böter – eller att staten helt sonika går in och likviderar bolagen.

Det skulle alltså få till följd att stora industriföretag, med tiotusentals anställda, plötsligt skulle riskera tvångslikvidering av staten som resultat av brott mot jämställdhetslagen. Onekligen hårda bandage från ministern. Krafttag. (Om det skulle bli aktuellt att rikta samma typ av krav på andra typer av styrelse, till exempel LO:s svårt förgubbade ledning, framgick dock inte av intervjun.)

Nu visade det sig förvisso att Johansson bara provpratade, som det heter, eftersom han pudlade bara timmar senare.  Han bedyrade att han inte hade för avsikt att lägga ner Scania eller Volvo på grund av brott mot jämställdheten. Men man kan ändå fundera på just vad det var som fick honom att uttala sig  i denna fråga. Johansson är ju trots allt landets justitieminister, med högsta ansvar för lag och ordning. Och det råder ju inte direkt någon brist på andra utmaningar inom hans departement – frågor väl värda att fundera på lösningar kring. Det kanske till och med är läge för lite krafttag. Ett par exempel:

Vi har ett stadigt växande antal utanförskapsområden där gatans lag råder och polisen förlorat kontrollen över gängbrottsligheten. Här har Morgan Johansson inte direkt sprutat ur sig förslag på lösningar. Forskning och framsteg hade nyligen en grundlig granskning av utvecklingen på senare år – en dramatisk förändring där allt större delar av landet sjunker ner i ett slags laglöst tillstånd. Områden som Husby och Tensta, dit polisen inte längre följer efter flyende rånare i bil utan eskort av Nationella insatsstyrkan. Stadsdelar där kriminella gäng tar över biblioteken, skrämmer bort besökare och studerande skolungdomar. Och ambulanspersonal som kräver full kravallpolisutrustning för att åka till något av de nu dryga 50 bostadsområden som kallas ”no-go zones”.

Att samhället tillåter framväxten av parallella samhällen – där gatans lag råder – borde vara något som rimligtvis borde oroa justitieministern betydligt mer än att det finns en överrepresentation av vita medelålders män i bolag som de själva äger. (Även om det givetvis är önskvärt med jämställdhet i alla församlingar.)

Morgan Johansson har inte heller direkt sprudlat av idéer när det gäller att stoppa de terrorturister som idag närmast riskfritt kan vila upp sig och bli omplåstrade hemma i Sverige på skattebetalarnas bekostnad efter en tids påfrestande halshuggning av kristna och andra minoriteter i Syrien.

I och omkring våra storstäder – bland annat på en stor industritomt i centrala Malmö – byggs det upp favelor där fattiga EU-medborgare ockuperar privat mark. Idag tillåter sannolikt inte lagen avhysning av invånarna i denna typ av kåkstäder – enligt polisen kan de nämligen tänkas ha besittningsskydd. Desperata fastighetsägare, som hotas av vite för nedskräpning men i dagsläget inte får hjälp med att lösa problemet, hade nog gärna sett lite provprat från landets justiitieminister om hur han tycker de rättsvårdande instanserna bör agera. Kanske han till och med borde tänka högt kring en lagändring?

Samtidigt stänger polisen fler och fler stationer i glesbygden, och en allt större del av Sverige hänvisas till rena medborgargarden för att försvara hem och egendom. Inte heller i denna fråga har justitieministern, såvitt jag hört, haft något att säga.

Tyvärr är det så här det ser ut i det svenska politiska landskapet idag. De stora, svåra och komplicerade frågorna lämnas obesvarade eftersom det är för jobbigt att stöta sig med de goda – att få kommentariatet på Twitter efter sig är ju som bekant ett öde värre  än döden.

Så istället ägnar sig överbetalda ministrar – med mer än 120 000 i månadslön och gratis boende – åt symbolpolitik och rent flum, istället för att kavla upp ärmarna och börja lösa problem. Utopier och populism har ersatt realpolitiken, en gång Socialdemokratins paradgren.

Och sedan undrar de varför de egna kärnväljarna sviker och röstar brunt. Var fjärde LO-medlem sympatiserar nu med SD, en trend som garanterat kommer att förstärkas ju mer handlingsförlamning Johansson och hans regeringskolleger uppvisar.

Intressant?

Fler om , , ,

Hen kan inte våldta?

En 47-årig kvinna spärrar in en 43-årig man och tilltvingar sig samlag fem gånger under lika många timmar. Mannen lyckas larma polis, som griper kvinnan och för henne till psykiatrisk klinik – men först efter att hon försökt få även polismännen att ställa upp på sex.

Efter ett par dagar släpps kvinnan, men på bussen från kliniken där hon behandlats, raggar hon upp en 31-årig man som hon sedan håller fången under ett och ett halvt dygn, under vilket han utsätts för upprepade sexuella övergrepp. Mannen hittades gråtande på en gata i München.

Om det hade varit en man som begått övergreppen, hade han fått epitetet ”våldtäktsman”. Men när en kvinna begår övergreppen, saknas det plötsligt ord. Kvinnan kallas istället ”nymfoman” såväl i Expressen som Aftonbladet – man fokuserar alltså primärt på kvinnans aptit på sex, inte på det brott hon begått.

För det är ju bara män som kan våldta – det finns ju inga våldtäktshen. Eller?

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Könsmaktsordning på gym

Löpbandet – gymmets kvinnokontrollerade domän.

Så här på den internationella kvinnodagen tänkte jag skriva lite om strukturer – manliga och kvinnliga – som styr oss när vi tränar. Den dolda könsmaktsordningen på gymmet helt enkelt. Maktbalanser som finns där om, utan att vi tänker på dem särsklit ofta, men som påverkar oss alla som kämpar mot välfärdens negativa effekter instängda i svettiga träningslokaler.

Gymmet där jag tränar sedan något år tillbaka, är antagligen som de allra flesta gym i våra storstäder. Det innehåller en blandad publik, relativt jämnt spridd vad gäller både ålder och kön, där den övervägande delen utgörs av helt vanliga motionärer. Alltså de som lägger en halvtimme på konditionsövningar och kanske kör ett gympapass. Men så finns det två tydliga grupper som sticker ut. En övervägande manlig grupp, och en som består nästan uteslutande av kvinnor:

Grupp 1: Muskelmännen. De riktiga biffarna, som hänger på gym för att fixa en grym Fight Club-överkropp och gigantiska biceps. Håller för det mesta till under en skivstång, eller i hörnet där de fria vikterna finns. Tränar alltid med maximal vikt och nedlåter sig sällan till att sätta sig i en Nautilusmaskin (det är bara för nybörjare eller klenisar). Namnet till trots, finns det en och annan kvinna i denna grupp, men de är ganska få och tränar oftast ensamma.

Och under snart 30 års gymträning har jag hittills aldrig varit med om att en tjej eller kvinna kommit fram och yppat de magiska orden: köra emellan?

Grupp 2: Maratonkvinnorna. I motsatt ända av gymmet finns ett halvdussin löpband och lika många cross trainers. I denna del av gymmet härskar kvinnorna – högst en av fyra här är män – och de flesta av dem verkar träna för olika typer av långlopp. Eller så är de fast beslutna att bränna bort hela sitt dagsintag av kalorier (om de nu har ätit över huvud taget). Hur som kan deras deras rundor på löpbandet eller ”crossen” vara i timtal, om ingen sätter stopp.

Förr var gymmets konditionsmaskiner begränsade till 10 minuter vid kö – en regel som de företagsamma maratonkvinnorna (med stöd av ett par maratonmän) hade flera fiffiga sätt att ta sig runt. T ex genom att placera en tidning strategiskt i vägen för tidsangivelsen. Eller genom att starta om programmet var tionde minut. Eller helt enkelt dra på musiken för fullt i hörlurarna och inte låtsas om den växande kön. Väl medvetna om att få, allra minst räddhågsna män, skulle våga gå fram och påpeka att tiden är ute.

Efter upprepade påstötningar från  ur denna grupp löpbandsfantaster, beslöt gymmet att slopa tidsbegränsningarna helt. Sedan dess råder fullt kaos. Köerna ringlar timslånga, frustrationen och ilskan lägger tät, och logistikapparaten i omklädningsrummen har brutit samman. För eftersom folk nu tvingas stanna kvar längre för att få tag på ett ledigt löpband, har det nu också uppstått långa köer – till klädskåpen…

Numera håller jag mig i muskelbiffarnas hörna, och försöker inte ens bryta mig in i den aggressiva kampen om det som tidigare kallades ”uppvärmningsmaskiner”.

Tillbaka till kvinnodagen. Hela den här berättelsen är naturligtvis en bagatell i ett mycket allvarligt sammanhang, men i det lilla visar det ändå på hur tjejer blir allt bättre på att visa framfötterna i olika sammanhang.

I kampen om löpbanden har de i alla fall vunnit en jordskredsseger…

Intressant?

Mer om kvinnodagen: Aftonbladet 1, 2, SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, GP 1, 2, 3

Andra bloggar om , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: