Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: jordbävning

Solenergin dödar fler än kärnkraften

Avsevärt mycket farligare form av energiproduktion än kärnkraft.

Så här någon vecka efter Fukushima-haveriet visar det sig – precis som vanligt – att de de värsta domedagsprofetiorna kommit rejält på skam. Ingen härdsmälta har inträffat – trots att en svensk kärnkraftsexpert så sent som i fredag utlovade en sådan inom 12 timmar. Och hittills uppgår antalet döda efter Fukushima-olyckan till en person, medan sex fick skador som krävde läkarvård (inga av skadorna var dock strålningsrelaterade).

Samtidigt som vi byggt upp en total kärnkraftshysteri, jodtabletterna tagit slutapoteken och miljömupparna miljöpartiet kräver en omedelbar avveckling, kan det vara intressant att göra en jämförelse – hur farlig är kärnkraften jämfört med andra energislag egentligen? Eller: hur många dödsfall per producerad terawattimme orsakar olika typer av energiproduktion?

Som tur är har vi tillgång till Internet, och därute finns det alltid någon-som-har-räknat-på-det-där. Och gissa vad? Jo, kärnkraften är överlägset säkrast, oavsett hur man jämför. Betydligt fler dödsfall har inträffat i samband med montage av solfångare än som dog i sviterna efter Tjernobyl.

Energikälla                   Antal dödsfall per terawatt
Kol – genomsnitt globalt      161 (26% av global energiprod.)
Kol – Kina                    278
Kol – USA                     15
Olja                          36  (36% av global energiprod.)
Naturgas                      4  (21% av global energiprod.)
Biobränsle/biomassa           12
Torv                          12
Solenergi (takpaneler)        0.44 (mindre än 0.1% av energiprod.)
Vindkraft                     0.15 (mindre än 1% av energiprod.)
Vattenkraft                   0.10 (2.2% av global energiprod.)
Kärnkraft                     0.04 (5.9% global energiprod.)

Allra farligast är kolkraft, där flera av de direkta dödsfallen inträffar vid själva kolbrytningen. Värst är det i Kina, där arbetarskyddet släpar efter något (för att uttrycka sig diplomatiskt).

Enligt Världshälsoorganisationen WHO tillskrivs mer än 500.000 dödsfall varje år luftföroreningar från kolkraftverk. (I USA är motsvarande siffra 30.000, tack vare bättre rening.)  Vad få är medvetna om är dessutom att utsläppen från kolkraftverk innehåller upp till 10 gånger mer radioaktiva ämnen än vad som släpps ut från ett kärnkraftverk.

Det är värt att notera att antalet dödsfall inom solenergisektorn är mer än tio gånger högre än i kärnkfraftsindustrin – här är ddet framför allt vid monteringen av solpanelerna som dödsfallen sker (folk ramlar ner från taken och slår ihjäl sig).

Hur man än vrider och vänder på det är kärnenergin den renaste – och säkraste – metod vi har för att producera el. Man kan känna en befogad oro för slutförvaringen av kärnbränslet (det är ju för övrigt utbränt kärnbränsle i väntan på slutförvaring som ställt till de största problemen i Fukushima) och för de risker som allmänheten utsätts för vid när radioaktiva ämnen som cesium sprids i naturen. Men så här långt är de förhöjda värdena som uppmätts utanför Fukushima ändå så pass låga att de inte ens kommer upp i doser som motsvarar en vanlig röntgenundersökning.

Därför blir jag glad när tunga miljöjournalister som The Guardians George Monbiot skriver om hur den japanska reaktorolyckan fått honom att stärkas i sin tro på kärnkraften som den enda realistiska vägen ut ur västvärlens fossilbränsle- och kolberoende, under rubriken Why Fukushima made me stop worrying and love nuclear power.

Alternativ till Forsmark.

För alternativet till kärnkraften är inte pittoreska små vindsnurror längs kusten, det är gigantiska kol- eller gaskraftverk i stil med tyska Jänschwalde. Något att tänka på för alla som nu kräver snabbavveckling av 40 procent av Sveriges energiproduktion.

Intressant?

DN 1, 2SvD, Aftonbladet 1, 2, 3, Expressen 1, 2, GP, SvT
Andra bloggar om , , , ,

Nej, det finns inga gröna alternativ till kärnkraften

Kärnkraftverket Fukushima Daicii efter en av de senaste dagarnas explosioner.

Samtidigt som 100.000-tals människor i nordöstra Japan saknar tak över huvudet, är i skriande behov av mat, vatten och medicin och stora delar av näringslivet lagt ner sin verksamhet, passar muppvänstern miljöpartiet och delar av socialdemokratin på att återuppliva den gamla kampen mot svensk kärnkraft. Detta i ett läge där det ännu inte konstaterats ett enda dödsfall i eller kring kärnkraftverket Fukushima Daichii.

Personligen tycker jag det är något osmakligt att utnyttja människors nöd för att ta snabba poäng i opinionen på hemmaplan, och dessutom sker det mot en bakgrund av en närmast hysteriskt uppskruvad nyhetsrapportering där det strösslas friskt med begrepp som ”härdsmälta”, ”Tjernobyl” och ”radioaktiva utsläpp” – vilket naturligtvis får till följd att folk reagerar i panik. Redan nu har det till exempel märkts en ökad efterfrågan på jodtabletter, trots att den eventuella strålning som kan nå Sverige är mindre än vad folk utsätts för vid en flygresa eller en skogspromenad.

Haveriet vid Fukushima är naturligtvis allvarligt, men det kommer sannolikt aldrig att bli något Tjernobyl – där en härdsmälta inträffade och radioaktiva partiklar spreds med vindarna ända till Sverige.

I Tjernobyl var reaktorinneslutningen av en alltför klen konstruktion som inte stod emot den explosion som inträffade (vätgasexplosion. precis som i Fukushima). I de japanska kärnkraftverken är den inre reaktorinneslutningen, där själva reaktortanken finns, byggda av flera meter tjock armerad betong. Denna inneslutning, kallad ”core catcher”, är byggd för att klara en enda uppgift: att stå emot en härdsmälta och förhindra radioaktivt läckage från de smälta bränslestavarna. Så långt har det alltså inte gått ännu – det har inte inträffat någon härsmälta – men om det värsta inträffar så är detta alltså något som konstruktionen är designad för att klara utan att strålning från reaktorhärden når omvärlden. En blytung PR-förlust för ägarna, förvisso, och en lång och och dyrbar process för att sanera de havererade reaktorerna, men hela Fukushima kommer sannolikt ända att behöva rivas efter jordbävnings- och tsunamiskadorna.

Och trots det som hänt får man ändå ge en eloge till de japanska konstruktörerna av detta 40 år gamla kärnkraftverk, vars säkerhetssystem fungerade precis som de skulle  trots en jordbävning som var fem gånger kraftigare än det byggts för att klara av – och ovanpå detta dessutom en tsunami. The Register har kartlagt den närmast osannolika kedjan av fallerande system som ledde fram till dagens krissituation. Det är som Tage Danielssons gamla monolog, fast på riktigt.

Vad man ska minnas är att det finns risker med alla typer av energiproduktion – och speciellt kärnkraftverk av äldre modell borde snarast stängas och ersättas med moderna reaktorer där säkerheten är mycket högre. Hittills har dock en sådan modernisering varit omöjlig hos oss i Sverige, eftersom vi fram till helt nyligen hade både ett förbud mot ny kärnkraft och forskning kring kärnenergi – den så kallade tankeförbudslagen som Birgitta Dahl införde.

Om man gör en kort check mot verkligheten, finns det tyvärr inga alternativ till kärnkraften – i alla fall inte om vi vill leva ungefär med dagens standard – om vi inte vill börja importera naturgas i stor skala eller börja borra efter skiffergas i Skåne. På längre sikt behöver vi också forska mer på nästa generation kärnkraft  – driven av t ex Thorium.

Att på allvar tro att industrinationer som Sverige – eller Japan  – skulle klara sig med dagens så kallade förnybara energikällor som vind- och solkraft är inte bara en ren utopi, det skulle dessutom leda till en avindustrialisering av landet och rullande blackouter där hushållen skulle få klara sig med el några timmar per dygn – ungefär som det är i delar av Japan just nu. För det funkar dessvärre inte att bygga bilar eller driva sjukhus bara när vinden blåser.

Son tur är verkar miljöminister Andras Carlgren, av alla människor, hålla huvudet kallt när alla andra springer runt i panik. Otippat men glädjande.

För övrigt: 25 år efter Tjernobyl uppgår antalet konstaterade dödsfall till 56 personer. Harrisburgolyckan orsakde inga dödsoffer alls.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

(Erik Laakso broderar vidare på temat kärnkraftssäkerhet.)

Aftonbladet 1, 2, 3, 4,  SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, G-P, E24

Kan månen verkligen orsaka naturkatastrofer?

Foliehatts-teori modell 2012, eller recept för katastrof? Jupiter, Saturnus, Solen, månen och Jorden står på rad.

För några dagar sedan skrev Aftonbladet om supermånen, som enligt vissa ”konspirationsteoretiker” skulle innebära ett ökat antal stormar, tsunamis och jordbävningar. Just den 20 mars står månen närmare Jorden än den gjort på 19 år, och med detta skulle följa ett ökat antal naturkatastrofer. Rymdfysikern Gabriella Stenberg skrattade dock bort teorierna med att månens position ”inte spelar så stor roll”.

Ett par dagar senare, efter den gigantiska jordbävningen – och efterföljande tsunamin – som lagt delar av Japan i ruiner, kanske det ändå är dags att titta närmare på om det kan ligga något i dessa foliehatts-teorier.

Jorden sedd från månens position natten till den 11 mars. Rakt över Tokyo. Bara ett sammanträffande?

Till att börja med kan vi konstatera fakta: månen påverkar Jorden, och det rejält. Denna himlakropp är så pass stor och ligger så nära Jorden att den egentligen kan betraktas som en dubbelplanet. De gigantiska graviationseffekter som månen utsätter Jorden yttrar sig som exempelvis tidvatten. Och de allra största tidvatteneffekterna, kallade King Tide, uppstår när en annan gigantisk himlakropp – solen – står på ena sidan av Jorden (perihelion) medan månen på direkt motstående sida (perigee). Huruvida dessa bägge motstående gravitationskrafter kan ”rycka” i Jorden så mycket att det kan sätta igång jordbävningar finns det naturligvis delade meningar om, men det finns faktiskt en hel del forskning – publicerad i seriösa facktidskrifter – som pekar på sambandet.

En av de mest kontroversiella figurerna på Nya Zeeland just nu heter Ken Ring (nej, inte den svenske artisten) och driver en sajt som heter Predict Weather. Ring har kallats konspirationsteoretiker, foliehatt och galning, men ända sedan sedan september har han varnat för – och prickat in – ett antal jordskalv på Nya Zeeland, baserat bland annat på månens position. Den 14 februari varnade han för ett stort skalv i Christchurch – en vecka senare drabbades staden av en förödande jordbävning med 100-tals döda. Den 19-21 mars skulle nästa stora skalv inträffa, enligt hans beräkningar, ”give or take a few days”. Var det detta som inträffade utanför Japans kust?

Förutom månens position i förhållande till Jorden råder just nu också en ganska speciell situation vad gäller ”rymdvädret” – se grafiken högst upp. Gasjättarna Saturnus och Jupiter står på motsatt sida av solen, med vår planet mitt i ”skottlinjen”. Vilket enligt forskare/konspirationsteoretiker/foliehattar kan ha en större påverkan på Jorden än vad vi tror. Rymdforskare tror att de stora planeternas dragningskraft kan påverka solfläcksaktiviteten på solen – just nu är den mycket hög – och det finns också en hypotes om att det är omloppsbanorna hos dessa jätteplaneter som styr solcyklerna.

Solfläckar är ju egentligen gigantiska ”vulkanutbrott” på solens yta, där magnetiskt laddade partiklar kastas mot Jorden. Det manifesterar sig synligt som t ex norrsken, men kan sådana magnetstormar påverka även vår planets inre processer?

Allt det här låter förstås som det vore hämtat direkt ur katastrofrullen 2012. Men verkligheten är att ingen riktigt vet – varken forskare eller foliehattar – hur dessa interplanetära krafter påverkar oss. Det enda vi kan vara säkra på är att vi är oändligt små och påverkas av sådant som vi har väldigt liten vetskap om än så länge.

En glädjande nyhet – i alla fall om man tror på Ken Ring – är att det Jordens seismiska aktivitet kommer att lugna ner sig betydligt redan i april. Då rör sig Jorden ut ur den planetära position som enligt honom orsakat allt elände sedan i höstas.

Tro’t den som vill.

Och framför allt, ge ett bidrag till Läkare utan Gränser som redan nu är på plats i norra Japan för att hjälpa offren för katastrofen.

Intressant?

Aftonbladet 1, 2, 3, Expressen, SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, G-P 1, 2, 3, 4
Andra bloggar om , , , ,

Haiti: USA agerar, EU-byråkraterna sover vidare

Det är precis som vanligt. Medan EU (och FN också för den delen) snart en vecka efter jordbävningskatastrofen fortfarande sitter i möten för att bestämma hur mycket pengar som organisationerna ska satsa på att hjälpa katastrofdrabbade Haiti, ligger människor och dör under rasmassor, är svårt skadade, lider desperat brist på mat och rent vatten och saknar tak över huvudet. Folk gräver till och med upp gravar i jakt på kistor att begrava de tusentals kroppar i som fortfarande ligger kvar på gatorna efter skalvet.

I sådana lägen ska världen vara tacksam för att USA finns. I Christopher Bookers blogg läser jag att redan inom ett par timmar efter att Port-au-Prince förvandlades till ruiner, hade USA:s försvarsmakt sänt iväg ett hangarfartyg med 19 helikoptrar, fältsjukhus och attackfartyg, tillsammans med 3,500 soldater från 82:a luftburna divisionen och hundratals sjukvårdare, kirurger och läkare. Styrkan öppnade snabbt landets lilla flygplats, livsviktig att ha kontroll över för att kunna flyga in förnödenheter och hjälppersonal – och soldaterna behövs givetvis för att försvara civilbefolkningen mot plundring och anarki. Och president Obama utlovade omgående 100 miljoner USD i katastrofhjälp.

Samtidigt, i Bryssel, händer det minsann också saker.  EU:s nya “utrikesminister”, baronessan Catherine Ashton, kallar till presskonferens för att framföra “sina kondoleanser” till FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon. Därefter avslöjar hon att EU lyckats skrapa ihop 3 miljoner Euro för att hjälpa offren, och att en kommissionär ska försöka ta sig till Haiti via Dominikanska republiken för att rapportera vad som egentligen händer. Och för att verkligen understryka allvaret kommer Ashton att kalla till en internationell konferens. Allt medan de döda kropparna ligger och ruttnar på Haitis gator.

Vi bör dagar som denna känna djup tacksamhet för att det finns ett land i världen som frivilligt tar sig an svåra humanitära uppdrag. USA ställde upp i Bosnien och stoppade folkmord – medan EU-byråkraterna satt i konferenser. USA förhindrade ett blodbad i Kosovo – medan ett splittrat Europa diskuterade vem som skulle göra vad, om något alls. Och efter tsunamin julen 2004, vem skickade sina hangarfartyg till undsättning – medan EU-byråkraterna som vanligt var upptagna med konferenser och yrade om samordning (och Sverige tvingade strandsatta sönderslagna familjer i sorg att betala för sin egen hemresa)?

You bet. USA den gången också.

Europas politiska dvärgar kan lugnt sova vidare, tillsammans med FN. Världens enda supermakt räddar dem ännu en gång.

Andra om , , , ,

Intressant?

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: