Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: juridik

Dystert facit för 2017 – Sverige nu farligare att leva i än New York

Lagom till årets sista dag kan det vara läge att blicka tillbaka på vad det som var 2017 års sannolikt största samhällsfråga – och utan tvekan kommer att bli en av valårets viktigaste. Jag talar förstås om lag och ordning, och då speciellt den allt mer utbredda bristen av densamma.

Under loppet av 2017 har den mindre trevliga trenden med gängskjutningar och dödligt vapenvåld accelererat jämfört med 2016. Redan då föll en stor del av de 340 som miste livet offer just för gängrelaterat våld, en trend som alltså inte bara fortsatt utan även förstärkts i år. Exakt hur brottsstatistiken för 2017 kommer att se ut för innevarande år är ännu så länge osäkert –  men fram till den sista oktober i år hade 338 människor mördats eller dött av misshandel, enligt siffror från ETC. Så om trenden fortsatt under årets sista två månader betyder det att vi landar på fler än 400 mordfall 2017.

Det innebär i så fall ett nytt och mycket dystert rekord för Sverige – och ett kvitto på att människors känsla av otrygghet och rädsla inte bara handlar om ökad anmälningsbenägenhet, utan faktiskt speglar en reell samhällsutveckling där det dödliga våldet breder ut sig och suger upp det mesta av landets anemiska polisresurser. Och medan polisen är fullt upptagen av att utreda gangsterskjutningar och knarkuppgörelser, blir det därför fritt fram för det som kallas vardagsbrottslighet. Att köra rattfull är närmast riskfritt numera, liksom att råna pensionärer eller ägna sig åt inbrottsturnéer i landets villakvarter. Med en uppklarningsprocent på någon enstaka procent är Sverige föga förvånande ett populärt resmål för stöldligor runt om på kontinenten .

Och vad gäller raketattacker mot blåljuspersonal, sprängningar av polisbilar och -stationer, bilbränder, gruppvåldtäkter och andra resultat av samhällets stegvisa reträtt från det som kallas våldsmonopol vet så vet vi ju alla vad året har bjudit på.

Tyvärr ser det inte direkt ut som om 2018 kommer att bjuda på någon snar vändning, däremot kan vi vara bombsäkra på att Stefan Löfven, Morgan Johansson och andra politiker i ansvarig ställning kommer att tävla i att kraftfullast fördöma de återkommande skjutningarna, gruppvåldtäkterna, barnrånen och terrordåden mot polisen som fullständigt oacceptabla.

Samtidigt nås vi dock av betydligt gladare nyheter från New York City, där utvecklingen är den diametralt motsatta jämfört med Sverige. Under 2017 föll nämligen brottsligheten i staden, som har 8,5 miljoner invånare, till den lägsta sedan 1950-talet. Trenden har visserligen varit fallande under de senaste 27 åren, men raset i antalet mördade är närmast exceptionellt. Fram till den 27 december i år hade 285 mord (rubriceringen innefattar överlagt mord, dråp och dödlig misshandel) registrerats i staden. En närmast osannolik nedgång jämfört med 1990, då 2245 mord registrerades i Det stora äpplet. Eller en nedgång med 87 procent. Även antalet våldtäkter har minskat i New York, om även marginellt, rapporterar New York Times.

Vi kan alltså konstatera att Sverige som helhet nu alltså har gått förbi staden New York räknat i antal mord per 100.000 invånare, vilket är det vanligaste sättet att mäta. Medan NYC landar på en ”mordkvot” på 3,35, ser Sveriges facit ut att hamna på drygt 4,0 – ett nytt rekord med andra ord. Om siffrorna står sig, bli det mig veterligen första gången i modern tid som Sverige placerar sig på denna nivå.

För snart ett år sedan skrev jag ett inlägg där Malmö var på vippen att gå om NYC, men staden klarade sig då undan med en hårsmån. Idag ligger Sverige betydligt risigare till, också jämfört med kända europeiska storstäder kända för sin brottslighet. Förra gången jag kollade var det bara fyra storstäder som låg högre än 4.0 i mordkvot – Moskva (4,2), Vilnius (4,7), Glasgow (5,1) och Tallinn (5,5).

För den som nu närmast instinktivt kommer att skylla allt på invandring och mångkultur, kan vi ju fundera lite på att New York City sannolikt är en av världens mest etniskt blandade storstäder, men alltså ändå lyckas att minska det dödliga våldet med 87 procent på 27 år.

Problemet som Sverige befinner sig i handlar istället om att vi – alltså politiker och myndigheter – mer eller mindre frivilligt retirerat från det som brukar kallas för våldsmonopol. Om svensk polis agerat i linje med sina kolleger i New York och infört nolltolerans mot småbuset – alltså de rövhattar som i dessa dagar roar sig med att bränna bilar och skjuta raketer mot nyårsfirare – hade det förmodligen sett annorlunda ut på gatorna i Malmö, Göteborg och i Stockholms nordvästra förorter.  För om småbuset inte möter motstånd, växer det snart upp till ett betydligt större och farligare bus som kanske organiserar sig i dödspatruller. Dessutom kan det vara smart att inte låta helt nya typer av brottslighet – till exempel den som följt med i spåren av det ökande tiggeriet – att etablera sig och därmed ta viktiga polisresurser i anspråk.

Dessa insikter har nog börjat sjunka in så smått, men vi ska inte vänta oss några krafttag under året som kommer. (Däremot mycket retorik och fördömanden från ansvariga politiker.) Vi kan bara hålla tummarna för att 2018 i alla fall inte blir värre än 2017.

Så gott nytt år, hör ni.

Vi behöver det.

Verkligen.

Intressant?

Fler om , , , ,

Fotnot: Siffrorna för antalet mord i graferna är hämtade från Flashbacktråden Dödligt våld i Sverige 2017.

Riskerna med att riva samhällskontraktet

Ett tiggarläger i Helsingborg rivs – inte av polisen utan av privatpersoner som tar lagen i egna händer. Det finns säkert många som uppskattar initiativet men själv blir jag ganska illa berörd – vi är ute på djupt vatten om vi tillåter privata medborgargarden att agera fritt.

Samtidigt är det inte svårt att förstå varför det händer. Det är tyvärr den logiska konsekvensen av en utveckling där samhället i många delar sagt upp samhällskontraktet – alltså vårt outtalade avtal med staten. Ett avtal där de grundläggande paragraferna garanterar samhällets skydd av enskildas liv och egendom. Idag är ingendera av dessa längre självklarheter – det ökända tiggarlägret i Malmö som uppmärksammades i förra veckans Uppdrag granskning är bara ett i raden av exempel på där samhället håller på att abdikera från sina huvuduppgifter. Så sent som igår fattade Mark- och miljödomstolen beslut om att avslå Malmö kommuns begäran om att få utrymma lägret av hälso- och miljöskäl, vilket alltså innebär att rättsvårdande myndigheter de facto ställer sig på markockupanternas sida mot den privata ägaren som ägnat månader och år åt att försöka få makthavarnas hjälp att återfå sin egendom på legal väg.

Men budskapet från de styrande är dock tydligt: Ockuperar någon din mark, får du fixa det själv.. Det budskapet har gått fram med all önskvärd tydlighet, vilket vi nu ser exempel på i Helsingborg.

Den tilltagande misstron mot samhället minskar inte precis när regeringens företrädare, socialminister Åsa Regnér, på en direkt fråga från Uppdrag gransknings reporter undviker att ta ställning mot den illegala ockupationen. Det beror i sin tur på att ämnet är försåtsminerat – ingen minister vågar idag riskera att uttala sig på ett sätt som riskerar dra ner twittervänsterns vrede. Så istället river hon bildligt talat samhällskontraktet i små, små bitar och kastar det i ansiktet på sina väljare. (Samma väljare som belönar hennes skotträddhet med en månadslön på runt 130.000 efter senaste höjningen i somras.)

Men det som Regnér, Löfven och för all del även det som ibland kallas ”oppositionen” planterar just nu riskerar att bli en draksådd. En misstro som på sikt riskerar att erodera tilliten mellan makthavare och allmänhet. Det kommer att få allvarliga följder. För varför ska man snällt fortsätta betala världens högsta skatter när polisen överlåter till 70-åriga tanter på landet  att ensamma ta hand om tjuvar mitt under pågående inbrott? Vem vågar egentligen köpa fritidshus, om det riskerar att ockuperas när man lämnar det obevakat några veckor? Särskilt som myndigheterna svart på vitt meddelat att man inte har något att hämta som drabbad privatperson – att få tillbaka sin egendom får man själv ansvara för.

Trots ständigt högre skatter, går vi alltså mot en utveckling där medborgarna får allt mindre tillbaka i form av service och trygghet. Staten träder steg för steg tillbaka från sin grundläggande uppgift att upprätthålla lag och ordning. Effekterna av detta ökande misstroende kan snart visa sig bli betydligt värre än att enskilda tiggarläger rivs av medborgargarden när det börjar sjunka in hos allt fler att myndigheterna kommer att vända dem ryggen om och när det gäller.

Med 619.000 vapenägare och 1,8 miljoner skjutvapen ute i stugorna är vi riktigt illa ute ifall fler bestämmer sig att ta lagen i egna händer. Därför brådskar det för våra styrande att återupprätta kontakraktet med medborgarna.

Det innebär naturligtvis inte att man ska sparka på dem som redan ligger, men vi måste både kunna stå upp för den enskildes äganderätt och hjälpa dem som har det svårt. Just nu sker dessvärre det ratkt motsatta – att vi ställer grupper mot varandra. Detta är något som främst de mörkare krafterna tjänar på.

Intressant?

Fler om , ,

Annat som Morgan Johansson borde provprata om

Helgens groda i flodhästformat undslapp sig landets justitieminister Morgan Johansson i fredags – då han i en intervju med Ekot i Sveriges radio resonerade kring hur han tänkte lösa ett av de absolut största problemen som det juridiska Sverige står inför just nu. Nämligen problemet med allt för få kvinnor i börsbolagens styrelser.

För att möta detta hot mot Sveriges välstånd och framtid som industrination, förbereder regeringen ett lagförslag med krav på minst 40 procent kvinnor i aktiebolagsstyrelser, lät Johansson meddela i intervjun. Och om inte bolagen följer detta krav, kan påföljden bli böter – eller att staten helt sonika går in och likviderar bolagen.

Det skulle alltså få till följd att stora industriföretag, med tiotusentals anställda, plötsligt skulle riskera tvångslikvidering av staten som resultat av brott mot jämställdhetslagen. Onekligen hårda bandage från ministern. Krafttag. (Om det skulle bli aktuellt att rikta samma typ av krav på andra typer av styrelse, till exempel LO:s svårt förgubbade ledning, framgick dock inte av intervjun.)

Nu visade det sig förvisso att Johansson bara provpratade, som det heter, eftersom han pudlade bara timmar senare.  Han bedyrade att han inte hade för avsikt att lägga ner Scania eller Volvo på grund av brott mot jämställdheten. Men man kan ändå fundera på just vad det var som fick honom att uttala sig  i denna fråga. Johansson är ju trots allt landets justitieminister, med högsta ansvar för lag och ordning. Och det råder ju inte direkt någon brist på andra utmaningar inom hans departement – frågor väl värda att fundera på lösningar kring. Det kanske till och med är läge för lite krafttag. Ett par exempel:

Vi har ett stadigt växande antal utanförskapsområden där gatans lag råder och polisen förlorat kontrollen över gängbrottsligheten. Här har Morgan Johansson inte direkt sprutat ur sig förslag på lösningar. Forskning och framsteg hade nyligen en grundlig granskning av utvecklingen på senare år – en dramatisk förändring där allt större delar av landet sjunker ner i ett slags laglöst tillstånd. Områden som Husby och Tensta, dit polisen inte längre följer efter flyende rånare i bil utan eskort av Nationella insatsstyrkan. Stadsdelar där kriminella gäng tar över biblioteken, skrämmer bort besökare och studerande skolungdomar. Och ambulanspersonal som kräver full kravallpolisutrustning för att åka till något av de nu dryga 50 bostadsområden som kallas ”no-go zones”.

Att samhället tillåter framväxten av parallella samhällen – där gatans lag råder – borde vara något som rimligtvis borde oroa justitieministern betydligt mer än att det finns en överrepresentation av vita medelålders män i bolag som de själva äger. (Även om det givetvis är önskvärt med jämställdhet i alla församlingar.)

Morgan Johansson har inte heller direkt sprudlat av idéer när det gäller att stoppa de terrorturister som idag närmast riskfritt kan vila upp sig och bli omplåstrade hemma i Sverige på skattebetalarnas bekostnad efter en tids påfrestande halshuggning av kristna och andra minoriteter i Syrien.

I och omkring våra storstäder – bland annat på en stor industritomt i centrala Malmö – byggs det upp favelor där fattiga EU-medborgare ockuperar privat mark. Idag tillåter sannolikt inte lagen avhysning av invånarna i denna typ av kåkstäder – enligt polisen kan de nämligen tänkas ha besittningsskydd. Desperata fastighetsägare, som hotas av vite för nedskräpning men i dagsläget inte får hjälp med att lösa problemet, hade nog gärna sett lite provprat från landets justiitieminister om hur han tycker de rättsvårdande instanserna bör agera. Kanske han till och med borde tänka högt kring en lagändring?

Samtidigt stänger polisen fler och fler stationer i glesbygden, och en allt större del av Sverige hänvisas till rena medborgargarden för att försvara hem och egendom. Inte heller i denna fråga har justitieministern, såvitt jag hört, haft något att säga.

Tyvärr är det så här det ser ut i det svenska politiska landskapet idag. De stora, svåra och komplicerade frågorna lämnas obesvarade eftersom det är för jobbigt att stöta sig med de goda – att få kommentariatet på Twitter efter sig är ju som bekant ett öde värre  än döden.

Så istället ägnar sig överbetalda ministrar – med mer än 120 000 i månadslön och gratis boende – åt symbolpolitik och rent flum, istället för att kavla upp ärmarna och börja lösa problem. Utopier och populism har ersatt realpolitiken, en gång Socialdemokratins paradgren.

Och sedan undrar de varför de egna kärnväljarna sviker och röstar brunt. Var fjärde LO-medlem sympatiserar nu med SD, en trend som garanterat kommer att förstärkas ju mer handlingsförlamning Johansson och hans regeringskolleger uppvisar.

Intressant?

Fler om , , ,

Regeringen utreder hur många kameler det egentligen går att svälja

Den socialdemokratiska regeringen, som emellanåt sägs styra landet, är precis som den förra väldigt bekymrad för att svenska män åker för att kn***a i Bangkok (för att travestera en låttitel av en gammal punkare som senare blev rikspolischef). Att betala för sex ska bli straffbart för svenska medborgare – oavsett var i världen brottet har begåtts, anser regeringen som tillsatt en utredning som ska utmynna i förslag till skärpning av lagen redan nästa år. Detta brott måste nämligen beivras med kraft – oavsett var i världen det begås, anser justitieministern:

“Ett borttagande av kravet på dubbel straffbarhet skulle innebära att det blir möjligt att i Sverige lagföra köp av sexuell tjänst som skett utomlands oavsett om gärningen är kriminaliserad i den stat där den begåtts eller inte. En sådan förändring skulle tydliggöra samhällets inställning till det oacceptabla utnyttjande av människor som köp av sex är, säger justitieminister Morgan Johansson.”

Ett problem med en sådan här lagskärpning är den inte direkt är kompatibel med internationell praxis för rättsskipning, för att uttrycka sig milt. Det normala är att brott beivras i det land det begås – och en förutsättning är då att det är ett brott överhuvudtaget. Vad  gäller sexköp är detta tillåtet i relativt många länder – däribland de flesta av våra grannländer, som Danmark och Tyskland. Om detta kan man förstås tycka vad man vill, men så ligger det faktiskt till.

Ett annat är att sådan här lagstiftning öppnar för allsköns reciprocitet från länder vars moraluppfattning skiljer sig från Sveriges. Ryska medborgare som deltar i Stockholm Pride kan dömas enligt de nya hårda  anti-gaylagarna i hemlandet utan att vi egentligen kan invända. Och kvinnor från Irland som åker till Sverige för att göra abort får förstås skylla sig själva när de kommer hem och riskerar livstids fängelse för för det brott som de begått – inte i hemlandet utan på svensk mark. För om vi kriminaliserar handlingar som svenskar gör utomlands, oavsett om de är straffbara eller inte på plats, kan vi knappast protestera när andra  gör likadant mot oss.

Men det som är riktigt bisarrt är att detta utspel kommer just nu – i en tid då allt fler av unga svenskar med rötter i Mellanöstern tar värvning i brutala terrorsekter. Man skulle kunna tycka att skärpta lagar för att komma åt dessa krigsturister – som idag närmast riskfritt kan åka ner till Syrien eller Irak för att mörda, våldta och halshugga civila – borde stå ganska högt på justitieministerns att göra-lista. Men istället anser han att det mest angelägna just nu är att se till att vi kan bötfälla svenskar som köper sex i Thailand (eller valfritt EU-land där detta brott inte är kriminaliserat).

Och de som begår övergrepp av denna dignitet kan garanterat inte räkna med samtalsterapi eller gräddfil till jobb när de kommer hem. Detta till skillnad från de stackars vilsna unga svenskar som råkat åka till Syrien för att begå massmord, alltså.

Orspråket ”att sila mygg och svälja kameler” får här en helt ny innebörd.

Och tyvärr blir jag mer och mer övertygad om att det är något allvarligt fel på Sverige.

Intressant?

Fler om , ,

Med ett fotoalbum fullt av övergrepp

Mammas och småflickornas rum. Ur Ett hem (26 akvareller). Att sprida den här målningen av Carl Larsson på Internet kan mycket väl vara ett brott.

Många debattörer och bloggare protesterar med rätta mot den orimliga domen nyligen, där en känd översättare av Manga-serier dömdes till dagsböter för innehav av barnpornografi. ”Porren” bestod av mangateckningar, dvs konst, som av polis och åklagare tolkades föreställa barn under 18 år och därmed alltså innebar ett barnporrbrott.

Inget offer fanns i detta fall, eftersom teckningarna inte avbildade någon verklig människa, men ändå fällde rätten med motivationen att teckningarna innebar ett övergrepp mot barn som kollektiv – något som även lagens förarbeten är tydliga med ska gälla.

Det är visserligen inte förbjudet att teckna serier där unga människor är avklädda, saknar könshår eller är intima med varann (så som ofta sker i Mangalitteraturen), bara man behåller konsten själv. Om någon sprider konsten vidare, och den av Tankepolisen uppfattas som barnpornografi, ja då är det klippt.

Jag vet inte vilket som är värst. Att den kristna högern (via sin spjutspetsorganisationen ECPAT) i en ohelig allians med svenska vänstern drivit den svenska lagstiftningen så långt att vi idag i princip närmar oss ett tankeförbud när det gäller sex? Eller att det plötsligt blivit straffbart att förmedla konstnärliga uttryck via Internet? Om domen står sig i högre instanser kommer vi i så fall att behöva inrätta speciella domstolar som tar ställning tll om viss konst är pornografisk eller ej. Ungefär som medeltidens Inkvisition.

Sedan månadsskiftet finns ju som bekant även ett ”tittförbud” på barnporr, så bara genom att läsa det här blogginlägget och betrakta Carl Larssons målning från sent 1800-tal innebär möjligen att du gör dig skyldig till ett lagbrott. Liksom jag som sprider bilden av övergreppet.

(Jag tröstar mig med att jag i så fall är i gott sällskap, eftersom bilden även sprids av Nationalmuseum.)

Nu när jag bläddrar igenom mitt Flickr-album inser jag att även jag sannolikt gjort mig skyldig till spridande av barnporr, utan att riktigt veta om det. Jag hittar nämigen flera inscannade bilder på mig själv som barn, vissa av dem i situationer där jag befinner mig på stranden utan särskilt mycket kläder – i Varberg badade de flesta nakna när jag var barn (och det är forfarande ganska vanligt, trots Ecpats, Bodströms och Asks kamp för sexualiseringen av våra ungas kroppar). Genom publiceringen av dessa bilder på mig själv för mer än 40 år sedan, tagna av min morfar, löper jag alltså risken att åtalas för spridande av pornografiska skildringar av barn, trots att jag på den tiden aldrig insåg att jag var ett offer.

Nu har jag i alla fall tagit bort bilderna från min fotoström – frågan är om det är tillåtet att ha den kvar i mitt iPhoto-bibliotek?

Bäst att jag raderar dem också innan nån kommer och beslagtar Macbooken.

Intressant?

Artiklar och bloggar om Mangadomen:

Oscar Swartz: Barnporrdömde mangamannen
之乎者也
:
Dokumenterade övergrepp på seriefigur
Motpol:
När en teckning blir kränkt
Sagor från livbåten:
Seriekonstnär eller pedofil?
Liberati:
Stoppa censuren mot serietidningarna!
No size fits all:
Seriemördarna i Ecpat
Per Pettersson:
Idag serierna, imorgon världslitteraturen?
Expressen.se:
Porrmanga hotar inte våra barn
DN:
Mangaserier klassade som barnporr
Nyheter24:
Tecknad barnporr gav dagsböter
Carl-Michael Edenborg, Aftonbladet: Gräv ner era serietidningar!

Expressen: Kan krita kränkas?
Deepedition:
Absurditeterna inom lagstiftningen

Mer om , , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: