Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: kärnkraft (page 2 of 3)

Vi kan inte vänta…

…till det blir 2014 och Centerpartiet äntligen förpassas ur riksdagen, och därmed sätta punkt för en 40 år lång period av energipolitiskt vansinne. Då, kanske, vi äntligen slipper obegåvat dravel från okunniga politiker som på fullaste allvar tror att floskler om ”klimatarbete” får väljarna att strömma till. Att läsa kommentarerna till artikeln – vilket de bägge skribenterna garanterat inte gjort – är annars en god indikation på vart vinden blåser (!). En annan indikator är de ständigt fallande opinionssiffrorna för partiet (någon Lööf-effekt har vi inte sett till). Svenskarna är innerligt trötta på miljardrullningen till verkningslösa symbolprojekt. Det parti som blir först med att propagera för en tillväxtorienterad energipolitik, med en satsning på moderniserad kärnkraft och lägre elpriser, skulle sopa banan i valet 2014.

Det kommer dock Centern aldrig att förstå, partiet vars hela moderna politiska historia handlat om att vara emot allt – utom ökade bidrag. Inte bara mot kärnkraft utan även viktiga infrastruktursatsningar som Öresundsbron.

Men under dagar som denna, när vindkraftverken står stilla, tågen ställs in på grund av kyla och snökanonerna dundrar in på rad och ställer till kaos, är debattartiklar som den här antagligen det mest effektiva sättet att begå politisk harakiri.

Ja, visst blir man lite upplivad.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Kina till Merkel: vi köper era tekniker!

Samtidigt som Angela Merkel och hennes rådgivare som bäst är i färd med att avindustrialisera Europas största ekonomi, gnuggar ledarna i Peking händerna. Efter den tyska regeringens beslut att lägga ner all tysk kärnkraft, vädrar Kina nya möjligheter för att snabba upp sin storsatsning på kärnenergi. 27 kärnkraftverk planeras redan i Folkrepubliken, och fler ska det bli. Kinas plan är nämligen att locka snart arbetslösa kärnkraftsforskare och tekniker från Tyskland att bosätta sig i det stora landet i öster, skriver Der Spiegel (artikel på tyska).

Kineserna ser inga som helst säkerhetsproblem med en ökad satsning på kärnkraft. Kanske för att de – till skillnad från Angela Merkel och samtliga Europas miljöpartister – tagit reda på fakta. Som nedanstående diagram, som jag skrivit om tidigare och bygger på siffror från bl a FN:s atomenergiorgan IAEA.

Som klart och tydligt bevisar att kolkraft – som Kina har massvis av och Tyskland ska skaffa sig ännu mer – är den farligaste energikällan av alla, medan kärnkraften är den säkraste.

Om kineserna lyckas i sin föresats är väl för tidigt att sia om, men lite oro kan vara befogad. Vi vet ju hur det gått förut när tyska forskare varit inblandade i experiment med kärnenergi.

Intressant?

DN 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3

Andra bloggare om , , ,

Vi betalar dubbelt för Tysklands kärnkraftshaveri

Det är inte bara Vattenfall som förlorar miljarder när Tyskland skrotar sin kärnkraft. Svenska elkonsumenter får också betala dyrt.

Förbundskansler Angela Merkel fick som bekant panik efter kärnkraftsolyckan i Fukushima, och nu har den tyska regeringen beslutat att stänga landets kärnreaktorer senast 2022. Ett beslut som är lika ogenomtänkt som populistiskt. För bara något år sedan kom samma regering fram till att det skulle nysatsas på de tyska kärnkraftverken, men hotet att väljarna skulle fly till De gröna (det tyska miljöpartiet) efter olyckan i Japan fick Merkel att utföra ett typiskt kappvändartrick.

Nu ska alltså Tyskland klara sig utan en fjärdedel av sin energiproduktion, och även om det säkert finns vissa möjligheter att spara och energieffiktivisera, där som här, kommer det att behövas ersättningskraft i enorma mängder. Tyskland är trots allt Europas största industrination, och även om De gröna har ett osunt stort inflytande på politiken (precis som i Sverige) är det osannolikt att Merkel & Co skulle komma undan om nationens konkurrenskraft sattes på spel.

Så den saknade kraften måste ersättas – och det kommer vi att få vara med att betala. Dels kommer den förnybara energin (vind och sol) sannolikt att byggas ut kraftigt, vilket i sin tur kommer att kräva mer reglerkraft. Denna kommer dels att genereras i gaseldade kraftverk – med rysk gas – och i nya stora kolkraftverk. Ingen höjdare för miljön alltså.

Men eftersom det anses skadligt för miljön att elda med fossilbränslen och kol, innebär denna nysatsning också nya miljardpålagor för elkunderna i form av höjda kostnader för utsläppsrätter. Och eftersom elpriset som bekant sätts efter den dyrast producerade kilowattimmen (kolkraft) kommer svenska elkunder att betala dyrt för Tysklands idiotiska beslut. Experter räknar med en fördubbling av de svenska elpriserna, även om den stora höjningen dröjer ett par år.

Galenskapen slutar dock inte där. Tysklands nya satsningar på solenergi och vindkraft slår pradoxalt nog också mot oss i form av högre elpriser. Tyskarna ser nämligen den svenska vattenkraften som utmärkt reglerkraft. Och EU har bestämt att den europeiska elmarknaden ska vara helt integrerad, vilket innebär att svenska kraftverksägare inte tillåts spara vatten under lågsäsong, som förr i tiden. Numera töms alltså det mesta av våra kraftverksdammar redan under sommarhalvåret, vilket garanterar brist på vattenkraft när vintern kommer – och ständiga elprisrekord.

När man i framtiden ser tillbaka på 2011 kommer det att stå klart att det verkliga kärnkraftshaveriet inte inträffade i Fukushima – utan i Berlin.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Gärna kärnkraft – bara den är någon annans

Sju tyska kärnkraftreaktorer står stilla. Det ger alla europeer dyrare el.

Miljöpartiet vill – inte oväntat –  stänga två svenska reaktorer redan före 2014, eftersom det enligt Maria Wetterstrand ”inte behövs”.

Nej, kanske på våren och sommaren, men alla vi andra som vuxit upp utanför den miljöpartistiska utopifabriken och innehar normal förmåga att tänka, minns att det var brutalt j-a kallt för bara några månader sedan, precis som det ofta är när det är vinter i Sverige. Runt årsskiftet gick landets villaägare på knäna av skyhöga elräkningar – och en av de främsta orsakerna var… tada… avstängda kärnreaktorer.

Kärnkraftens andel av Europas energiproduktion. Klicka för större bild.

I Tyskland, där regeringen Merkel nyligen stängde ett antal av landets reaktorer i panik, syns nu resultatet. Ännu högre priser för el, även för oss i Sverige – eftersom nya tyska kolkraftverk körs igång för att kompensera bortfallet (vilket leder till ökade kostnader för utsläppsrätter). Men framför allt: Tyskland är sedan mitten av mars, då de sju reaktorerna snabbstängdes, en nettoimportör av el, enligt en artikel i tidskriften Der Spiegel.  Det är framför allt Frankrike och Tjeckien som bidrar med el till tyskarna, två länder som bygger stora delar av sin energiproduktion på kärnkraft. I Frankrike producerar landets 58 reaktorer 75 procent av energin, medan Tjeckiens kärnkraftverk står för 34 procent av produktionskapaciteten.

Sensmoralen: gärna kärnkraft – bara den produceras utomlands. Är det så vi ska kompensera för bortfallet av två svenska reaktorer?

Intressant?

DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, No Size Fits All

Andra bloggar om , , ,

Så mycket hade kärnkraften kunnat minska utsläppen

Om USA fortsatt sin kärnkraftsatsning som den beslutats på 70-talet hade koldioxutsläppen kunnat vara en fjärdedel av dagens.

Efter framgångarna i tyska Schleswig-Holstein, vädrar nu De gröna morgonluft. Opinionsläget för fortsatta satsningar på kärnkraft är rekordlågt i Tyskland efter reaktorolyckan i Fukushima, och i morgon kallar delstatsregeringen till sig representanter för Vattenfall för ett möte om bolagets tyska kärnkraftsanläggningar Brunsbüttel och Krümmel, som nu riskerar att stängas för gott.

Men som jag skrivit förut – eftersom det inte finns någon ny magisk och miljövänlig energiform som under överskådlig tid kan ersätta kärnkraften, allra minst i Tyskland. Därför kommer det att bli kolkraft för hela slanten – vilket leder till dyrare el, inte bara för tyskarna utan även för oss i Sverige (eftersom ökad efterfrågan på utsläppsrätter driver upp priset för dessa, även för svenska kunder som får sin el från rena energikällor).

För miljöpartisterna i Tyskland är framgångarna i delstatsvalet kanske inte alldeles okomplicerade. Det är de som nu får det otacksamma jobbet att välja mellan pest och kolera – kol eller kärnkraft. Den förnyelsebara energin har redan kostat enorma belopp i subventioner, och regeringen har redan tidigare skurit ner anslagen för vind- och solenergi dramatiskt.

För den som oroar sig för ökade utsläpp från stora kolkraftverk, kan det vara värt att tispa om ett färskt blogginlägg hos WUWT som handlar om den amerikanska kärnkraften. I början av 70-talet fanns stora planer för nya reaktorer, men satsningen avstannade helt efter Harrisburgolyckan 1978. Istället byggdes nya kolkraftverk, en energikälla som idag utgör 51 procent av den amerikanska energiproduktionen.

Men om satsningen fortsatt enligt plan, vad hade hänt då? Om man bortser från de eventuellt ökade riskerna, hade USA:s planerade kärnkraftssatsning, om den genomförts, inneburit att dagens koldioxidutsläpp varit endast en fjärdedel av dagens nivåer.Landet hade utan problem klarat de minskningar som sattes upp i Kyotoavtalet (som aldrig ratificerades av USA).

Något att tänka på i dessa dagar, när allt fler högljudda röster vill avveckla kärnkraften helt. Det är precis så här alternativet ser ut. Och det är, ironiskt nog, miljörörelsen som driver på hårdast…

Intressant?

DN, SvD, Aftonbladet, Expressen

Andra bloggare om , , ,

Oväntade hälsoeffekter av strålning

Eftersom jag numera ändå lär vara allmänt föraktad och #näthatad efter förra inlägget om kärnkraften, kan jag lika gärna rota runt lite mer i det öppna såret. Så därför tänkte jag ta tillfället i akt att komplicera bilden när det gäller dokumenterade effekter av radioaktiv strålning.

Vi lever ju alla med en medfödd skräck för strålning och radioaktivitet, sannolikt sprungen ur bilderna av Hiroshima- och Nagasakibomberna och det efterföljande Kalla kriget med kärnvapenprov, svampmoln och terrorbalans. Bilden av gammastrålningen som dödar och vanställer, och vars effekter varar i generationer framöver i form av genetiska skador och foster som föds med mutationer, är stark. Det är samma skräck som får oss att reagera när vi läser i tidningen om hur Expressen-reportrarnas geigermätarna piper när de närmar sig Fukushima, och det är ”50 gånger högre strålning än vanligt”.

I verkligheten är det så att strålningsmätare är gjorda för extremt små doser, och i fallet med Expressens utsända som uppmätte radioaktivitet på upp till 5 mikrosievert, är denna nivå ända bara 5 tusendelar av den tillåtna dosen för någon som arbetar på kärnkraftverk, och en åttondel av vad man utsätts för under en långflygning. Denna grafik från xkcd.com illustrerar på ett tydligt sätt olika stråldoser och vad de kan jämföras med.

Hur förhöjda doser av strålning påverkar människor – och djur – på längre sikt skrivs det däremot inte så mycket om, möjligen för att sådan forskning delvis går på tvärs mot den allmänna uppfattningen om hur strålning påverkar oss (missfall, vanställda foster, mutationer etc etc).

I Pripyat, staden som evakuerades efter Tjernobyl-olyckan, fann forskare att skogsmöss som levde på marken, hade anpassat sig till de mycket höga strålningsnivåerna i området, utan att detta påverkade vare sig fortplantningsförmågan eller gav upphov till genetiska missbildningar. Fåglar, däremot, påverkades betydligt mer negativt. De utsattes för hög radioaktivitet via födan (bär och frukter från marken) men eftersom de lever högt ovanför marken har deras organismer inte anpassat sig till de högre stråldoserna.

När det gäller långtidseffekter på människor, finns det faktiskt en hel del forskning på området. I Nagasaki, den andra staden som utplånades av USA:s atombomber i Andra världskriets slutskede, har universitetets Institut för atombombssjukdomar kontinuerligt analyserat läkarjournaler från 83.050 överlevande allt sedan 1968. Samtliga dessa personer fick gå igenom hälsokontroller två gånger per år, vilket gav forskarna ett mycket stort underlag för att bedöma långtidseffekterna av atombomben och de förhöjda strålningsnivåerna i och omkring Nagasaki. Detta handlar alltså inte om de människor som befann sig i eller i närheten av nedslagsplatsen, ”ground zero”, där hettan och strålningen dödade nästan allt levande, utan de som befann sig i områden som drabbades av låga eller medelhöga doser av radioaktivt nedfall.

För att ta reda på hur dessa överlevande klarade sig, jämfördes deras hälsotillståndet med en kontrollgrupp bestående av japanska kvinnor och män i samma ålder som inte utsatts för strålning.

Resultatet? Dödligheten i olika typer av sjukdomar visade sig vara betydligt lägre hos överlevarna än den grupp som inte utsatts för strålning. De var i allmänhet friskare och drabbades av färre sjukdomar. Några genetiska defekter kunde inte heller hittas bland de 90.000 barnen och barnbarnen till överlevarna.

Med detta vill jag naturligtvis inte på något sätt förringa riskerna av att utsättas för strålning – 75.000 dog trots allt i Nagasaki – många av strålskador – och vi vet att olika typer av radioaktiva ämnen påverkar mer än andra (till exempel radioaktivt jod, som tas upp av sköldkörteln och kan leda till tumörbildning, speciellt hos yngre).

Men när det gäller exponering för lägre doser, verkar det som att kroppen kan bygga upp ett försvar mot strålningsskador. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom många ställen på Jorden har hög naturlig bakgrundsstrålning (till exempel grottor i berg med radioaktiva mineraler).

Och vissa livsmedel innehåller faktiskt så pass höga halter av radioaktiva ämnen att de kan ge utslag i flygplatsernas säkerhetskontroller. En medelstor banan ger till exempel 0,1 mikrosieverts stråldos – att äta 10 bananer motsvarar alltså strålningsdosen för en handröntgen.

Det finns förvisso tillfällen när det kan vara befogat att få panik. Men just nu är inte ett sådant tillfälle.

Intressant?

SvD 1, 2, Aftonbladet 1, 2, DN 1, 2, 3, 4, Expressen 1, 2


Andra bloggare om , , , ,

Solenergin dödar fler än kärnkraften

Avsevärt mycket farligare form av energiproduktion än kärnkraft.

Så här någon vecka efter Fukushima-haveriet visar det sig – precis som vanligt – att de de värsta domedagsprofetiorna kommit rejält på skam. Ingen härdsmälta har inträffat – trots att en svensk kärnkraftsexpert så sent som i fredag utlovade en sådan inom 12 timmar. Och hittills uppgår antalet döda efter Fukushima-olyckan till en person, medan sex fick skador som krävde läkarvård (inga av skadorna var dock strålningsrelaterade).

Samtidigt som vi byggt upp en total kärnkraftshysteri, jodtabletterna tagit slutapoteken och miljömupparna miljöpartiet kräver en omedelbar avveckling, kan det vara intressant att göra en jämförelse – hur farlig är kärnkraften jämfört med andra energislag egentligen? Eller: hur många dödsfall per producerad terawattimme orsakar olika typer av energiproduktion?

Som tur är har vi tillgång till Internet, och därute finns det alltid någon-som-har-räknat-på-det-där. Och gissa vad? Jo, kärnkraften är överlägset säkrast, oavsett hur man jämför. Betydligt fler dödsfall har inträffat i samband med montage av solfångare än som dog i sviterna efter Tjernobyl.

Energikälla                   Antal dödsfall per terawatt
Kol – genomsnitt globalt      161 (26% av global energiprod.)
Kol – Kina                    278
Kol – USA                     15
Olja                          36  (36% av global energiprod.)
Naturgas                      4  (21% av global energiprod.)
Biobränsle/biomassa           12
Torv                          12
Solenergi (takpaneler)        0.44 (mindre än 0.1% av energiprod.)
Vindkraft                     0.15 (mindre än 1% av energiprod.)
Vattenkraft                   0.10 (2.2% av global energiprod.)
Kärnkraft                     0.04 (5.9% global energiprod.)

Allra farligast är kolkraft, där flera av de direkta dödsfallen inträffar vid själva kolbrytningen. Värst är det i Kina, där arbetarskyddet släpar efter något (för att uttrycka sig diplomatiskt).

Enligt Världshälsoorganisationen WHO tillskrivs mer än 500.000 dödsfall varje år luftföroreningar från kolkraftverk. (I USA är motsvarande siffra 30.000, tack vare bättre rening.)  Vad få är medvetna om är dessutom att utsläppen från kolkraftverk innehåller upp till 10 gånger mer radioaktiva ämnen än vad som släpps ut från ett kärnkraftverk.

Det är värt att notera att antalet dödsfall inom solenergisektorn är mer än tio gånger högre än i kärnkfraftsindustrin – här är ddet framför allt vid monteringen av solpanelerna som dödsfallen sker (folk ramlar ner från taken och slår ihjäl sig).

Hur man än vrider och vänder på det är kärnenergin den renaste – och säkraste – metod vi har för att producera el. Man kan känna en befogad oro för slutförvaringen av kärnbränslet (det är ju för övrigt utbränt kärnbränsle i väntan på slutförvaring som ställt till de största problemen i Fukushima) och för de risker som allmänheten utsätts för vid när radioaktiva ämnen som cesium sprids i naturen. Men så här långt är de förhöjda värdena som uppmätts utanför Fukushima ändå så pass låga att de inte ens kommer upp i doser som motsvarar en vanlig röntgenundersökning.

Därför blir jag glad när tunga miljöjournalister som The Guardians George Monbiot skriver om hur den japanska reaktorolyckan fått honom att stärkas i sin tro på kärnkraften som den enda realistiska vägen ut ur västvärlens fossilbränsle- och kolberoende, under rubriken Why Fukushima made me stop worrying and love nuclear power.

Alternativ till Forsmark.

För alternativet till kärnkraften är inte pittoreska små vindsnurror längs kusten, det är gigantiska kol- eller gaskraftverk i stil med tyska Jänschwalde. Något att tänka på för alla som nu kräver snabbavveckling av 40 procent av Sveriges energiproduktion.

Intressant?

DN 1, 2SvD, Aftonbladet 1, 2, 3, Expressen 1, 2, GP, SvT
Andra bloggar om , , , ,

Nej, det finns inga gröna alternativ till kärnkraften

Kärnkraftverket Fukushima Daicii efter en av de senaste dagarnas explosioner.

Samtidigt som 100.000-tals människor i nordöstra Japan saknar tak över huvudet, är i skriande behov av mat, vatten och medicin och stora delar av näringslivet lagt ner sin verksamhet, passar muppvänstern miljöpartiet och delar av socialdemokratin på att återuppliva den gamla kampen mot svensk kärnkraft. Detta i ett läge där det ännu inte konstaterats ett enda dödsfall i eller kring kärnkraftverket Fukushima Daichii.

Personligen tycker jag det är något osmakligt att utnyttja människors nöd för att ta snabba poäng i opinionen på hemmaplan, och dessutom sker det mot en bakgrund av en närmast hysteriskt uppskruvad nyhetsrapportering där det strösslas friskt med begrepp som ”härdsmälta”, ”Tjernobyl” och ”radioaktiva utsläpp” – vilket naturligtvis får till följd att folk reagerar i panik. Redan nu har det till exempel märkts en ökad efterfrågan på jodtabletter, trots att den eventuella strålning som kan nå Sverige är mindre än vad folk utsätts för vid en flygresa eller en skogspromenad.

Haveriet vid Fukushima är naturligtvis allvarligt, men det kommer sannolikt aldrig att bli något Tjernobyl – där en härdsmälta inträffade och radioaktiva partiklar spreds med vindarna ända till Sverige.

I Tjernobyl var reaktorinneslutningen av en alltför klen konstruktion som inte stod emot den explosion som inträffade (vätgasexplosion. precis som i Fukushima). I de japanska kärnkraftverken är den inre reaktorinneslutningen, där själva reaktortanken finns, byggda av flera meter tjock armerad betong. Denna inneslutning, kallad ”core catcher”, är byggd för att klara en enda uppgift: att stå emot en härdsmälta och förhindra radioaktivt läckage från de smälta bränslestavarna. Så långt har det alltså inte gått ännu – det har inte inträffat någon härsmälta – men om det värsta inträffar så är detta alltså något som konstruktionen är designad för att klara utan att strålning från reaktorhärden når omvärlden. En blytung PR-förlust för ägarna, förvisso, och en lång och och dyrbar process för att sanera de havererade reaktorerna, men hela Fukushima kommer sannolikt ända att behöva rivas efter jordbävnings- och tsunamiskadorna.

Och trots det som hänt får man ändå ge en eloge till de japanska konstruktörerna av detta 40 år gamla kärnkraftverk, vars säkerhetssystem fungerade precis som de skulle  trots en jordbävning som var fem gånger kraftigare än det byggts för att klara av – och ovanpå detta dessutom en tsunami. The Register har kartlagt den närmast osannolika kedjan av fallerande system som ledde fram till dagens krissituation. Det är som Tage Danielssons gamla monolog, fast på riktigt.

Vad man ska minnas är att det finns risker med alla typer av energiproduktion – och speciellt kärnkraftverk av äldre modell borde snarast stängas och ersättas med moderna reaktorer där säkerheten är mycket högre. Hittills har dock en sådan modernisering varit omöjlig hos oss i Sverige, eftersom vi fram till helt nyligen hade både ett förbud mot ny kärnkraft och forskning kring kärnenergi – den så kallade tankeförbudslagen som Birgitta Dahl införde.

Om man gör en kort check mot verkligheten, finns det tyvärr inga alternativ till kärnkraften – i alla fall inte om vi vill leva ungefär med dagens standard – om vi inte vill börja importera naturgas i stor skala eller börja borra efter skiffergas i Skåne. På längre sikt behöver vi också forska mer på nästa generation kärnkraft  – driven av t ex Thorium.

Att på allvar tro att industrinationer som Sverige – eller Japan  – skulle klara sig med dagens så kallade förnybara energikällor som vind- och solkraft är inte bara en ren utopi, det skulle dessutom leda till en avindustrialisering av landet och rullande blackouter där hushållen skulle få klara sig med el några timmar per dygn – ungefär som det är i delar av Japan just nu. För det funkar dessvärre inte att bygga bilar eller driva sjukhus bara när vinden blåser.

Son tur är verkar miljöminister Andras Carlgren, av alla människor, hålla huvudet kallt när alla andra springer runt i panik. Otippat men glädjande.

För övrigt: 25 år efter Tjernobyl uppgår antalet konstaterade dödsfall till 56 personer. Harrisburgolyckan orsakde inga dödsoffer alls.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

(Erik Laakso broderar vidare på temat kärnkraftssäkerhet.)

Aftonbladet 1, 2, 3, 4,  SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, G-P, E24

Gissa vem som får betala Ikeas gröna elsatsning?

I våra som alltid kritiskt granskande medier, kan man idag glädjas av att läsa om hur Ikeas eluppror ger dig billigare möbler. Det är väl kul? Kamprad räddar klimatet, samtidigt som  vi får tillfälle att köpa bokhyllan Billy en tia billigare.

Om man tänker efter lite inser man dock snabbt att Ingvar Kamprad aldig har, och aldrig kommer att göra något som inte gynnar hans imperium ekonomiskt. Och utan att ha inblick i själva affären så behöver man inte gå längre än till vindkraftbolaget O2:s hemsida för att se vad det är som lockar. Investeringen på ”några hundra miljoner” kan tyckas stor, men är givetvis avdragsgill för Ikea, och när denna väl är gjord väntar många sköna slantar på Kamprad i den übersubventionerade gröna energivärlden – självklart med pengar som du och jag och miljoner andra energikonsumenter tvingas betala.

  • Förutom lägre elpris, som man åtnjuter som producent av förnybar energi, kan Ikea se fram emot att slippa energiskatt på 28,3 öre/kWh. Dessutom kan företaget sälja eventuellt elöverskott vidare på marknaden, och tjäna pengar på mellanskillnaden.
  • Ägare av vindkraftverk tilldelas också så kallade elcertifikat, som går att sälja med vinst på ”marknaden”. Ju högre energiproduktion som Sverige skaffar sig, ju fler elcertifikat kan får vindkraftsproducenterna sälja vidare. Det kallas för ”kvotplikt” och innebär att en viss procent av elproduktionen måste utgöras av förnybar energi. Bakom detta system ligger, inte helt oväntat, Centern…

Just elcertifikatssystemet är ruskigt komplicerat, och det är därför vindkraftslobbyn alltid lyckas finta bort denna detalj när vindkraftens verkliga kostnader för hushållen ska pratas bort. Men elcertifikatet är alltså en extra skatt som vi konsumenter betalar via elräkningen – och ju mer vindkraft (eller annan förnybar el) som byggs, desto dyrare elräkning.

I stora drag kostar den förnybara energin mer än dubbelt så mycket jämfört med el som kommer från vatten- och kärnkraftverk. Men eftersom den fortfarande utgör en mycket liten del av den totala elproduktionen, märks det inte så mycket i plånboken. Ännu.

Om Sverige ska uppnå sitt högt uppsatta mål med 30 TWh vindkraft fram till 2020, kan vi se fram emot det tveksamma nöjet att betala flera kronor per kWh bara i elcertifikat. Pengar som vi alltså kommer att betala till bland annat Ingvar Kamprad. Och vid framtida elprischocker kan Ikea glädja sig åt att de kan tjäna mer på att stänga sina varuhus när det blir för kallt, permittera personalen och sälja elen via Nord Pools spotmarknad.

Men hey, vad gör det när vi kan gläjda oss åt billigare spånplattemöbler, tillverkade i Asien!

Vi lever i sanning i det postmoderna folkhemmet.

Intressant?

Andra bloggare om , , , , ,

Mer elpris-ilska: Aftonbladet, DN, E24

Har vi verkligen råd med Maud?

Centerledarens lösning på elchocken: mera vindkraft.

I gårdagens SVT-granskning Kärnkraftshaveriet, lades ansvaret för den gångna vinterns elprischock på kärnkraftsindustrin, som genom mångårigt slarv med underhållet bäddat för vinterns bortfall i energi från kärnkraftverken – och därmed rekordhöga elpriser. De fyra reaktorer som hölls avstängda kostade företag och konsumenter sju miljarder extra, var slutsatsen. Samtidigt ökade Vattenfall sin vinst med nära en miljard, beroende på de kraftigt höjda elpriserna – av vilket man kan dra slutsatsen att det är en ganska bra affär att hålla nere produktionen när efterfrågan är som störst. Enron gjorde det där med viss framgång i Kalifornien för tio år sedan, innan myndigheterna kom på dem. (Här i Sverige är riggade priser på energimarknaden dock helt legitimt och har till och med fått ett namn –Nordpool.)

Men att skylla på ”kärnkraftsdirektörerna” är en pinsam förenkling av verkligheten. Sanningen är att Vattenfall, Fortum och Eon – som idag samäger Sveriges tio reaktorer – reagerade fullkomligt rationellt på avvecklingsbeslutet 1980, och det totala förbud för all forskning och utveckling av kärnkraftsteknik som infördes av staten några år senare. Vilket företag är galet nog att investera mångmiljardbelopp i en verksamhet som ändå är dödsdömd? Och vem utbildar sig till kärnkraftstekniker för att sitta och administrera en museal verksamhet i Sverige – när det storsatsas på ny kärnenergi i stora delar av världen?

30 år efteråt betalar vi dyrt för det politiska haveriet i folkomröstningen 1980, och de som betalar mest är den nya energiunderklassen i våra villaförorter. De som har oturen att bo i gamla trä- eller stenhus, med tvåglasfönster och direktverkande el eller oljepanna. Barnfamiljer som huttrar i fuktiga iskalla hus. Som inte längre har råd att hålla en dräglig temperatur inomhus och vars elräkningar ofta är dubbelt så höga som räntorna på bostadslånen.

Men återigen, det är inte kärnkraftsdirektörernas fel. Det var inte de som beslutade att stänga Barsebäcksreaktorerna, som stod för 10 procent av landets elproduktion, utan centerledaren Olof Johansson i allians med vänstern och socialdemokraterna. 1976 hade hans företrädare Thorbjörn Fälldin tvingat fram en folkomröstning om kärnkraften för att ställa upp i ett borgerligt regeringssamarbete. Som ändå havererade efter två år.

Det verkliga kärnkraftsfiaskot är alltså politiskt, och centern har haft en nyckelroll i utvecklingen avvecklingen av Sverige som ett land med stabila och låga elpriser till en nation där stora delar av befolkningen hamnar i elfattigdom varje vinter. Där miljöministern slår sig för bröstet varje gång en stor industri flyttar till Kina – vi sänker ju våra koldioxidutsläpp!

Under snart 30 års tid har centern – som ett eko av tokvänstern och miljöpartiet – försökt intala oss att ett industriland som Sverige, med en geografisk placering vid Polcirkeln, klarar sig finfint utan kärnkraft – lite utbyggd vindkraft, lågenergilampor och andra energieffektiviseringar kan enkelt ersätta 40 procent av vårt energibehov, menar de.

Dagens centerledare Maud Olofsson, har visserligen gått med på en modernisering av de antika gamla kärnkraftverken, men det är en omsvängning under galgen. Näringsministerns egen lösning på problemet med höga elpriser och krånglande kärnkraft är nämligen lika bisarr som verklighetsfrånvänd: en gigantisk vindkraftsutbyggnad. Tusentals nya vindsnurror, till en kostnad av 300 miljarder, ska placeras ut runt om i landet för att rädda oss från den ”opålitliga” kärnkraften. Om vi har tur kanske de levererar någon procent eller två av vårt samlade elbehov om ett par år. Förutom på vintern, när det är för kallt att köra dem. Eller när det inte blåser. Eller när det blåser för mycket.

Subventionen som krävs för att förverkliga Maud Olofssons dröm om förnybar el – 300 miljarder – är i runda slängar 42 gånger mer än de sju miljarder i extra kostnader som vi drabbades av under förra vinterns elprischock. Den som fick industrier att lägga ner produktionen och villaägare att balansera på randen till personlig konkurs när elräkningen kom.

För det stora problemet på elmarknaden är ju inte i första hand att priset på el handlas på en riggad elbörs. Själva marknadspriset har ändå följt konsumentprisindex ganska väl sedan avregleringen. Den riktigt dramatiska prisökningen har istället staten stått för – genom att hela tiden lägga på nya skatter på energin. Idag utgör själva elpriset bara 40 procent av det som kommer på fakturan, resten är överföringsavgifter, energiskatter, koldioxidskatter, elcertifikat, ännu fler skatter, utsläppsrätter och moms. Diagrammet här intill visar med all önskvärt tydlighet att det inte är kärnkraftsdirektörerna som borde stå vid skampålen. (Vid årsskiftet passade föresten regeringen på att höja koldioxidskatten ännu en gång.)

Den kanske viktigaste frågan ställdes aldrig i SVT:s granskning: Har vi verkligen råd med Maud Olofsson?

Intressant?

SvD, E24, DN

Andra bloggare om , , , ,

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: