And The Band Played On

Etikett: kd

Låt hen skaffa barn – utan partner

Det finns säkerligen en hel del män därute som inget hellre vill än att skaffa barn – trots att de ännu inte hittat någon partner att leva med, alternativt lever med någon av samma kön. Det är också rimligt att anta att längtan efter barn inte skiljer sig nämvärt mellan könen.

Ändå ignoreras av någon anledning halva den svenska befolkningen i den upphettade debatten om insemination för ”ensamstående singlar” ska tillåtas eller inte. Varför?

All ny lagstiftning numera ska naturligtvis syfta till att fungera könsneutralt, men ändå verkar få om ens några debattörer som funderat på hur en ensamstående man med pappalängtan ska bete om han vill skaffa barn utan att behöva inleda ett förhållande med en kvinna. Visst, det är aningen mer komplicerat än att bara donera sina spermier – det krävs ju fortfarande att en kvinna är beredd att bära barnet under nio månader – men surrogatmödraskap som det kallas är långt ifrån något ovanligt och är tillåtet i flera länder, bland annat i Storbritannien, Nederländerna, Brasilien, Sydafrika samt i vissa delstater i USA.

Surrogatmödraskap är däremot inte tillåtet i Sverige, vilket gör att den man – eller det manliga samkönade par – som vill skaffa barn antingen behöver hitta en kvinna som vill bära hans/parets barn på egen hand, alternativt bege sig utomlands till länder där det ekonomiska klimatet gör att det blir enklare att hitta kvinnor som ställer upp på att hyra ut sin kropp under nio månaders tid.Förutom de rent praktiska, ekonomiska och logistiska utmaningar som detta medför, väntar det kanske största problemet när singelmannen eller gayparet ska godkännas som föräldrar till barnet – det är nämligen inte alls säkert att de svenska myndigheterna godkänner adoptionen av barnet som surrogatmamman burit fram.

Så hur skulle en könsneutral lag för att tillåta singlar att skaffa barn kunna se ut? Ska det byggas upp en äggdonationsverksamhet i landstingens regi? Hur ska surrogatmödraskap ersättas, och hur letar man upp frivilliga som går med på att upplåta sina livmödrar mot betalning?

Det får vi förmodligen inte veta, eftersom någon sådan diskussion inte förs av några av de partier som vill tillåta inseminering av ensamstående kvinnor. Det blir ju för komplicerat, och politiker hatar komplicerade frågor – lättare då att plocka de lågt hängande frukterna och strunta i eventuella obekväma diskussioner.

Ändå, vi skriver år 2012 i almanackan, och ingen vettig människa kan påstå att kvinnor är bättre skickade att ta hand om barn än vad män är. (Det finns till och med forskning som visar att det egentligen inte finns några skillnader mellan kvinnor och män.) Och hela föräldrapolitiken bygger ju faktiskt på att mammor och pappor ska dela lika på omvårdnaden om barnet, vilket Göran Hägglund mycket riktigt påpekade i en artikel i Aftonbladet.

Ändå finns det en förkrossande majoritet i Riksdagen för att införa en lag som endast tillgodoser endast det ena könets rätt att skaffa barn på egen hand.

Om Göran Hägglund hade velat slippa att agera dörrmatta åt Alliansen och ta tillbaka initiativet i inseminationsdebatten, hade han faktiskt bara kunnat hänvisa till det grundläggande feltänket i förslaget – nämligen att det diskriminerar halva Sveriges befolkning. Men förmodligen hade det varit att spela för högt – någon kunde ju ha tagit honom på allvar.

Ändå – det är ganska märkligt.

Intressant?

SR, 2, SvD, Aftonbladet 1, 2, GP, DN 1, 2, 3

Andra bloggar om , , , , ,

Ella och miljöpolisen

ella_anders

Ella Bohlin och Anders Wijkman (bild från kd:s pressarkiv).

Satt och slötittade på Agendas EU-debatt för några dagar sedan, som i till stor del kom att handla om piratpartiet. Som förstås inte fanns där. Denna arrogans från “main stream media” (MSM) kommer sannolikt att kosta de etablerade partierna dyrt i dagens val till EU-parlmanetet. Senast i raden att konvertera till PP är legendariske Aftonbladetjournalisten Staffan Heimersson, tätt i hälarna på professorn Lars Gustafsson. Det börjar nog gå upp för allt fler att fildelnings-, Ipred- och FRA-debatterna inte kommer att blåsa över som på den gamla goda tiden när tidningar och TV kunde styra drev och tiga ihjäl debatter som de hade lust till.

Men nu skulle det ju handla om kristdemokraterna. Ella Bohlin, kd:s förstanamn till EU, fällde i ovanstående tv-program yttrandet Det finns inte tid för några förnekare. Man kan förstås uppfatta detta som en defaultfloskel i politikernas gemensamma tävlan i att understryka allvaret i klimatfrågan, men då det kommer från en kristdemokrat är det svårt att undvika vibbar av inkvisition och offentlig stegling av kättare. Kristendomen har ju inte precis lysande track record när det gäller oliktänkare, för att uttrycka det milt.

Ännu mer oroad bör man bli om man läser kd:s klimatpolitiska program, där partiets miljöpolitiske talesman Anders Wijkman propagerar för ett införande av personliga utsläppsrätter. Något som skulle kräva övervakning och kontroll av medborgarna i en aldrig tidigare skådad omfattning, och som skulle få Ipred och FRA att framstå som rena bagateller i sammanhanget.

Wijkman vill  se att ett “IT-baserat system byggs ut så att konsumtionens kolinnehåll enkelt kan mätas”. I praktiken:

  • All bilkörning loggas genom inrapportering av körsträcka och förbrukning.
  • Alla tankstationer förses med utrustning som startar pumpen först efter inmatning av en speciell medborgarkod, så att drivmedelinköpen registreras.
  • Det enskilda hushållets elförbrukning rapporteras kontinuerligt till klimatmyndigheten, liksom inköp av villaolja. (Vad händer en kall vinter när utsläppskvoten är fylld tro?)
  • Alla flygresor registreras.
  • Personliga varu- och livsmedelsinköp lagras med hänsyn till hur mycket koldioxidavtryck tillverkningsprocessen genererat.

Per Ström skrev en krönika om kd:s klimatprogram i Expressen i höstas, men sedan dess har jag inte sett någon debatt kring detta. Vilket är konstigt, eftersom vad vi här har är ett liberalt parti, som vill införa en övervakning av medborgarna i en omfattning som inte ens Stasi klarade av när det begav sig. Lika besynnerligt är kanske den roll som Anders Wijkman har i allt detta. Wijkman är nämligen inte bara partimedlem i kd, utan är även viceordförande i tankesmedjan Club of Rome –  organisationen som i princip “uppfann” CO2-hotet i början av 70-talet. Romklubbens mest kända rapport, “Tillväxtens gränser”, propagerade för aktiv befolkningsminskning (“depopulation”)  i syfte att får naturtillgångarna att räcka längre (“Peak Oil“-teorin).  Googlar man lite är det inte så svårt att hitta riktigt smaskiga citat från Romklubbens olika publikationer. Här är ett par.

“In searching for a new enemy to unite us, we came up
with the idea that pollution, the threat of global warming,
water shortages, famine and the like would fit the bill.”

– Club of Rome, The First Global Revolution


“… the resultant ideal sustainable population is hence
more than 500 million but less than one billion.”

– Club of Rome, Goals for Mankind

“The Earth has cancer
and the cancer is Man.”

– Club of Rome, Mankind at the Turning Point

Dvs, 5,5 miljarder måste bort enligt Wijkman. Vilka av oss får våra kvar tro? Och kanske en mer närliggande fråga – är det också kristdemokraternas uppfatting?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Pingat på Intressant.

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: