And The Band Played On

Etikett: Kina

Sverige med minimala utsläpp betalar mest per capita till FN:s klimatfond

Sverige är ett av de länder som påverkar klimatet minst, åtminstone om man räknar i koldioxid per capita. Vi har en energisektor som är i det närmaste helt fri från utsläpp, med vattenkraft, kärnenergi, biobränsle och vindkraft. Totalt står Sverige för runt 0,2 procent av världens samlade utsläpp – vi är alltså som det brukar heta bäst i klassen, har tagit på oss ledartröjan etc, etc.

Ändå visar det sig nu att vi betalar ojämförligt mest till den så kallade gröna klimatfonden som infördes som en del av Parisavtalet. Inbetalningarna till denna fond, som är tänkt att tillföras 10 miljarder dollar (c:a 90 miljarder kronor) årligen är långtifrån jämnt fördelade mellan de deltagande länderna, som diagrammet från New York Times här nedan klart och tydligt visar. Vad gäller USA, som nyligen hoppade av överenskommelsen hade inbetalningarna till fonden – ifall landet hållit fast vid Obamas löften – uppgått till 3 miljarder dollar årligen (c:a 26 miljarder svenska kronor).

Det kallas ”klimaträttvisa” enligt FN – landet som släpper ut minst betalar mest i straffavgift.

För Sveriges del handlar bidraget för 2017 om 581 miljoner dollar, alltså dryga fem miljarder kronor. Detta är en summa som mig veterligt aldrig dykt upp i någon som helst politisk debattt. Regeringen och Sveriges förhandlingsdelegation har alltså helt på egen hand, utan förankring i riksdagen som jag kan förstå, beslutat att bidra med fem miljarder årligen till FN. Pengar som av projektlistan att döma i stor utsträckning används som ett slags utökat bistånd till framför allt länder i Afrika och Asien (men även länder som Egypten finns med). Pengar som med råge överträffar exempelvis vad både Försvarsmakten och polisen kräver i anslagsökning de närmsta åren.

Vad som också slår en är att fördelningen av inbetalningarna är långtifrån rättvist fördelade. Stora utsläppsnationer slipper undan avsevärt lindrigare än ”rena” nationer som Sverige. Vi betalar tre gånger mer än Norge – ett land som är helt jämförbart med Sverige vad gäller inkomster och energiproduktion – tre gånger mer än Storbritannien och fem gånger mer än Danmark, vars elproduktion baserar sig främst på koleldade kraftverk. Dessutom är Sverige som vanligt bäst i klassen, och har redan betalat in det utlovade anslaget till fonden, enligt listan på GCF.

Vad detta beror på lär vi dock aldrig få veta – sannolikt är det i Sveriges fall viljan att gå före och dra på sig ledartröjan som det så ofta tals om, i förhoppningen att resten av världen ska ta intryck av vårt självskadebeteende och göra likadant.

En alternativ förklaring är att regeringen inte har en susning av hur de hanterar sex miljarder av våra skattepengar – som alltså glatt betalas ut till regimer som visserligen bygger lite vindkraft och solpaneler, men samtidigt toksatsar på kolkraftverk.

Och just det – någon som ser Kina på den där listan? Nej just det – landet som lovat att mångdubbla sina utsläpp de kommande 15 åren, med en förtryckande enpartiregim som SVT i en rad närmast devota hyllningsreportage utmålas som hoppet för världen, behöver inte betala alls eftersom det är ett så kallat utvecklingsland.

En tröst i eländet är i alla fall att Kina inte syns till på listan över mottagare. Alltid nåt.

Intressant?

Fler om , , , ,

Kina till Merkel: vi köper era tekniker!

Samtidigt som Angela Merkel och hennes rådgivare som bäst är i färd med att avindustrialisera Europas största ekonomi, gnuggar ledarna i Peking händerna. Efter den tyska regeringens beslut att lägga ner all tysk kärnkraft, vädrar Kina nya möjligheter för att snabba upp sin storsatsning på kärnenergi. 27 kärnkraftverk planeras redan i Folkrepubliken, och fler ska det bli. Kinas plan är nämligen att locka snart arbetslösa kärnkraftsforskare och tekniker från Tyskland att bosätta sig i det stora landet i öster, skriver Der Spiegel (artikel på tyska).

Kineserna ser inga som helst säkerhetsproblem med en ökad satsning på kärnkraft. Kanske för att de – till skillnad från Angela Merkel och samtliga Europas miljöpartister – tagit reda på fakta. Som nedanstående diagram, som jag skrivit om tidigare och bygger på siffror från bl a FN:s atomenergiorgan IAEA.

Som klart och tydligt bevisar att kolkraft – som Kina har massvis av och Tyskland ska skaffa sig ännu mer – är den farligaste energikällan av alla, medan kärnkraften är den säkraste.

Om kineserna lyckas i sin föresats är väl för tidigt att sia om, men lite oro kan vara befogad. Vi vet ju hur det gått förut när tyska forskare varit inblandade i experiment med kärnenergi.

Intressant?

DN 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3

Andra bloggare om , , ,

Pensionsspara – i 64 miljoner tomma lägenheter!

Fondförvaltaren Gustav Rhenman på East Capital, tycker att risken för ”bubblor i Kinas bank- och fastighetssektor är överdriven”. Istället menar han att det är köpläge i bank och fastigheter.

Så bra, då kan jag lugnt låta East Capital investera mina pensionspengar i en nybyggd 12-miljopnersstad på den kinesiska landsbygden, med gigantiska gallerior som står folktomma år efter år. 10 nya städer byggs varje år i Kina, varav de flesta sällar sig till raden av spökstäder där 70 procent eller mer av bostäderna förblir osålda. Och hela denna sanslösa byggboom är sanktionerat av den kinesiska regeringen – allt för att hålla uppe landets skyhöga tillväxtsiffror.

Se gärna dokumentären ovan från australienska samhällsprogrammet Dateline, och läs sedan E24-artikeln en gång till. Fråga sedan dig själv om du tror att en investering i någon av Kinas mer än 64 miljoner tomma lägenheter kommer att få dina pensionspengar att växa.

Som Gillum Tullock, en Hong Kong-baserad analytiker med expertkunskap om den kinesiska fastighetsmarknaden, säger i reportaget.

”Den kinesiska fastighetsbubblan kommer att få den amerikanska att förblekna i jämförelse”.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Energipolitikens verkliga förlorare

Det låter kanske som en saga i tider som dessa, men en gång för inte alltför länge sedan hade vi el så det räckte och blev över här i Sverige. Billig el. Vi var i det närmaste självförsörjande, framför allt med vattenkraft, och många tunga industrier i de norra delarna av landet ägde sina egna kraftverk och energikostnaderna var därför obefintliga. En konkurrensfördel som vägde upp många av de negativa effekter som det innebar att försöka driva företag i ett land nära Polcirkeln, som höga lönenivåer, långa transporter och bistert klimat. En konkurrensfördel som lade grunden till Sveriges rikedom och efterkrigstidens folkhemsbygge.

Sedan kom 90-talet och ”avregleringen”, som skulle gynna ökad konkurrens på elmarknaden. Resultatet känner vi. Privata kraftverk köptes upp av Vattenfall, EoN och Fortum, som snabbt etablerade ett oligopol på elmarknaden. En ”elbörs” inrättades, där köpare oftast var samma bolag som sålde elen. Och ju högre pris, desto mer tjänade såväl leverantör som kund (eftersom elnätskostnaden är kopplad till elpriset).

I samband med avregleringen kopplades den nordiska elmarknaden också samman med Europas. Och i syfte att gynna satsningen på koldioxifri el smälldes det på skyhöga avgifter på den el som framställdes ur kontinentens kolkraftverk. Men priset på el bestämdes av den sist levererade kilowattimmen: det räckte alltså med att en ynka del kolkraft köptes in för att de svenska konsumenternas elnota skulle bli lika hög som tyskarnas. Trots att vi alltså fortfarande producerade samma koldioxidfria el som tidigare.

Därefter fick vi Kyotoavtalet, vars huvudnummer var en global marknad för handel med utsläppsrätter: De riktigt stora utsläppsnationerna Kina, USA, Indien och Brasilien har aldrig varit med – och kommer aldrig nånsin att delta. Men vi europeer betalar snällt 30-40 öre per kilowattimme rakt in i ett system som inte har den minsta påverkan på de globala utsläppen (men som däremot missbrukats av diverse bluffmakare som tjänat tiotals miljarder på att fuska med utsläppshandel).

Ovanpå allt detta har vi de också de så kallade elcertifikaten, som tillkommit för att gynna utbyggnaden av förnybar energi som vind- och solkraft. I ett land som redan har i princip all sin energi från koldioxidfri produktion, kommer det ändå att satsas 300 miljarder på att bygga vindkraftverk de närmsta åren. Detta finansieras alltså av elcertifikat, en avgift på din elräkning som kommer att stiga i takt med att utbyggnaden fortsätter. Och till sist, efter lite extra skatt på toppen av elprispyramiden, smäller staten på 25 procents moms.

Resultat: det är dyrare än någonsin med el i Sverige. Villaägarna har räknat ut att det kommer att kosta de stackare som har egen villa 3.200 kr extra att värma och lysa upp villan i år – en höjning med 35 procent jämfört med föregående år.

Anledningen till den senaste prishöjningsspiralen sägs bero på att våra antika kärnkraftverk har svårt att komma igång – det saknas både reservdelar och ingenjörer som vet hur verken fungerar längre – men detta är bara ett symptom på en i totalhavererad energipolitik.

Den bisarra verkligheten är att efter snart två decennier med ”avreglering”, i kombination med en närmast pervers drift att få oss att skämmas för att vi har lamporna tända där hemma, börjar svenskarna känna av energifattigdomen.

Folk fryser i sina hus och lägenheter, för att de – eller deras hyresvärdar – inte längre klarar de dramatiskt ökande energikostnaderna. Och istället för mat och kläder går hushållskassan i allt större utsträckning till Eon, Fortum och Vattenfall, vars aktieägare kan glädja sig åt vinstrekord år efter år. De industrier som fortfarande inte flyttat sin tillverkning till länder där energi och arbetskraft är billigare, stänger och skickar hem sina anställda i påtvingad extraledighet – de höga elpriserna gör till exempel att det inte lönar sig att tillverka pappersmassa längre.

Det kinesiska undret har en baksida som vi väljer att blunda för.

Men effekterna av vansinnet drabbar ändå inte oss värst. 99 procent av alla julklappar vi handlar är numera tillverkade utanför Sverige – de flesta i Kina och andra tillväxtländer. Av lågavlönad arbetskraft som ofta jobbar 14-timmarspass, sju dagar i veckan, i fabriker som spyr ut miljögifter och får människor att dö i förtid.

Energin till denna asiatiska tomteverkstad kommer till övervägande del från kolkraftverk,  och julklapparna fraktas sedan halvvägs runt Jorden med fraktfartyg (värt att notera är att rederibranschen helt saknar utsläppslagstiftning) för att till slut dyka upp under våra svenska julgranar. Som vi möjligen har råd att tända ljusen i några timmar före Kalle Anka.

Resultatet av 20 års miljö- och energipolitik är alltså att vi blivit allt frusnare, fattigare och avskaffat de industrier där många av dessa varor hade kunnat tillverkas istället – nära tio procent svenskar går ju arbetslösa  – samtidigt som vi bidrar till en miljöförstöring utan motstycke på andra sidan Jorden. Allt detta i hysterin över ett spårämne i atmosfären, som vi ändå inte släppte ut några mängder att tala om från första början.

Och den enda anledningen till att vi frivilligt gör oss fattigare som nation, är att vi – som miljöminister Andreas Carlgren uttycker det – ska vara ett ”föredöme” vad gäller energibesparing och koldioxidbantning, vilket ska få andra länder att ta efter oss så småningom.

Det har ju gått bra så här långt. Särskilt i Kina, eller hur?

(Jag rekommenderar starkt att att du ser alla tre delarna i dokumentärfilmen överst på sidan, och sedan funderar ytterligare ett par gånger på om du verkligen ska köpa det där gosedjuret i julklapp till barnen.)

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Reality Check inför Cancún

Nästa vecka är det klimatmöte igen, denna gång i mexikanska turistparadiset Cancún, långt från snålblåsten som präglade fjolårets möte i Köpenhamn, där klimatet skulle räddas men allt till slut blev – pannkaka.

Sedan dess är klimatfrågan stendöd – inga av de stora industrinationerna i Asien bryr sig, och i USA har den republikanska majoriteten i kongressen satt stopp för alla typer av Kyoto-avtal.

Så när miljöminister Andreas Carlgren och ett par tusen politiker, förhandlare och EU-finansierade miljöaktivister sätter sig på bekväma förstaklassflyg till Mexiko, kan de lugnt stanna kvar i strandstolarna. Någon nytta kommer de inte att göra där nere, oavsett vad Carlgren säger om en ”ny strategi”. Denna nya strategi är att rädda det gamla Kyoto-avtalet som löper ut 2012, i brist på ett nytt. Kyoto-avtalet är nämligen förutsättningen för handeln med utsläppsrätter – en luftaffär som numera bara EU är inblandat i (USA har redan skrotat sin börs för utsläppshandel).

Problemet för Carlgren och hans europeiska kolleger, är att det nu finns ett stort överskott av utsläppsrätter – vilket gör att ingen är beredd att betala något för dem längre. Visserligen har EU sagt sig beredda att hålla uppe priset på utsläppsrätterna med konstlade medel (dvs manipulera handeln) men det kommer bara att fungera tillfälligt. När ingen av de stora utsläppsnationerna är med kommer givetvis ingen att betala för något som är gratis i Indien, Kina eller USA. Vill man vara lite krass, betalar vi 30-40 öre extra för varje kilowattimme på våra elräkningar för att hålla detta misslyckade experiment igång. Helt i onödan.

Men även om ett skuldkrisande och bankrutt EU på något magiskt vis skulle lyckas med att leva upp till Kyotoavtalet – dvs att minska koldioxidutsläppen med 30 procent, blir det inget annat än en symbolhandling. Dessa 30 procent motsvarar enligt IEA bara två veckors utsläpp från den snabbväxande Kinesiska industrin – som drivs nästan uteslutande av kol. Nya kolkraftverk startas varje vecka, och Kina har redan gett hela världen långfingret i Köpenhamn förra året.

Och samtidigt som västvärlden gör allt för att lägga ner sina kraftverk och industrier, har Kina seglat upp som världens största importör av kol – det vanligaste bränslet till den snabbväxande kinesiska industrin där de flesta av våra produkter tillverkas nuförtiden.

Här i Sverige har ju klimatskatter, elcertifikat och utsläppsrätter – även på miljövänlig vatten- och kärnkraft – för länge sedan gjort det för dyrt att driva tillverkningsindustri. (Men vi har ju sänkt våra koldioxidutsläpp – och till och med blivit bäst i klassen i Europa!)

Sådant här kallas för ”reality check” på engelska. Nyttigt för politiker, som Andreas Carlgren, att ägna sig åt mellan paraplydrinkarna i Cancún.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

Kinas första steg för att kolonisera månen

Enligt engelskspråkiga nyhetssajten Xinhuanet har Kinas rymdstyrelse satt kinesiska namn på 468 platser på månen. Detta som ett led i det nationella månprogrammet, heter det.

Som gammal rymdentusiast är det sannolikt Kina – och kanske Indien – som man får hålla ögonen på de närmsta åren. För när USA lagt sina raketer i malpåse är det de växande tigerekonomierna i Asien som seer ut att bli först med att kolonisera månen, i intimt samarbete med Ryssland. (Dessutom har Obama som bekant slut på pengar, och på Nasa jobbar mest pensionärer – medelåldern är över 55.) Och de danska rymdpølsenauterna verkar i skrivande stund ha svårt att komma iväg

Rymdtips nr 1: pilla inte på okända ägg.

I Kinas fall är det inte primärt militära skäl som ligger bakom rymdkapplöpningen. Det är Kinas Ministry of Civil Affairs som står bakom namngivningen av mån-orterna. Istället är det naturligtvis jakten på råvaror och energi som driver på utvecklingen; råvaror som det redan nu är brist på men som kommer att behövas för en framtida tillväxt i Asien.

Så vänta bara ett par decennier, och vi kommer säkert att få se kinesiska gruvskepp i skytteltrafik mellan Jorden, månen och asterioidbältet. Det kommer att krävas massor av arbetskraft både i de utomjordiska gruvorna och i den nya transportsektor som behöver byggas upp för att frakta människor och råvaror mellan Jorden och de nya ”off-world-kolonierna”.

Ett par tips bara till alla som är unga idag och funderar på en framtid i rymden: pilla inte på konstiga ägg…

Andra bloggare om , , , ,

Intressant?

Bono och den sexiga fascismen

U2-frontmannen Bono (eller Paul Hewson som han heter i verkligheten) har antingen svårt att uttrycka vad han egentligen menar, eller så gillar han verkligen hårda tag. Inte bara mot fildelare, utan även mot bakåtsträvarna i bilbranschen, vilket han ger uttryck för i samma Sunday Timeskrönika där han förespråkar en kinesisk lösning för att komma tillrätta med piratkopieringen.

Bono tycker nämligen att moderna bilar är erbarmligt trista och osexiga, och skyller detta på – demokratin.

“It hurts me to say this about democracy, but rarely does majority rule produce something of beauty. That’s why the Obama administration — while it still holds the keys to the big automakers — ought to put some style fascists into the mix: Steve Jobs, Frank Gehry, Jeff Koons. Put the great industrial designers in the front seat, right along with sound financial stewardship . . . the greener, the cleaner, the meaner on fossil fuels, the sexier for me. Check out the Tesla or the Fisker Karma car, designed by the same team that gave the world the Aston Martin.”

Det är troligt att ovanstående är skrivet med glimten i ögat, men när Bono två gånger i samma artikel uttrycker sitt förakt för demokratin så är det inte utan att hjälteglorian hamnar på sned. Och vad man ska ha i åtanke när det gäller bildesign är att anledningen till att de flesta moderna bilar ser ut som tvålkoppar är de strikta kraven på bränsleförbrukning, som U2 och andra världsräddande artister varit med och drivit på under flera decennier. Men Bono, miljardär som han är, kan naturligtvis kosta på sig en sexig Aston Martin från Fisker för ynka 980.000.

I samma artikel propagerar förresten Bono för personliga utsläppsrätter. För det är ju djupt orättvist att vi har osmaken att förbruka mer energi per capita här uppe i det infrusna Nordeuropa än den genomsnittliga etiopiern gör. Jag är säker på att detta budskap verkligen går hem i Storbritannien just nu, där pensionärer eldar upp böcker för att inte frysa ihjäl.

Och Bono och hans U2 är förstås undantagna från alla sådana begränsningar. Fjolårets världsturné lämnade ett koldioxidavtryck på 65.000 ton, eller lika mycket som 20.000 svenska bilister släpper ut på ett år.

Hur som helst, kineserna borde ju ha alla förutsättningar för att ta fram sexiga bilmodeller

Andra bloggare om , , , , ,

Intressant?

Din nya chef kommer från Kina

Bilförsäljning - Kina vs USA.

Bilförsäljning - Kina vs USA.

OK, det kanske inte händer i morgon, eller ens nästa år. Men den relativt korta period i mänsklighetens historia där vi i västvärlden kunnat styra utvecklingen – såväl tekniskt som ekonomiskt – är definitivt över. I öster börjar nu  Indien och Kina att ta sin rättmätiga plats i världsekonomin; som ledare. Att kinesiska Beijing Automotive lägger ut lite fickpengar på att köpa maskiner, komponenter och tillverkningsteknik från svenska Saab är bara ett av många steg som kinesisk industri nu tar för att mätta den gigantiska aptiten på det ekonomisk välstånd som alltfler av de 1,3 miljarder kineserna kan njuta frukterna av. Och det kommer inte att sluta där – vi kan vänta oss mångfalt fler affärer där Kina och Indien köper upp företag i väst för att möta den inhemska efterfrågan.

Den privata konsumtionen i Kina ökar i år med rekordstora 17 procent, mer än dubbelt så mycket som landets BNP, och för första gången någonsin kommer det att säljas fler bilar i Kina än i USA. 13 miljoner nybilsregistreringar kommer att göras i år, att jämföra med 10 miljoner i USA. Och trots att de flesta bilköpen är billiga modeller, finns det också en stor marknad för större bilar – antalet sålda SUV:ar är upp med 72 procent.

Det är i ljuset av detta som vi ska de kinesiska bilföretagens shoppingrundor i den gamla världen. Nästa steg är att svälja Volvo. Samtidigt “koloniserar” kinesiska företag Afrika för att säkerställa naturtillgångar för sin växande industri. Och redan nu äger kinesiska banker – kontrollerade av staten – statsskuldväxlar från USA till ett värde av biljoner.

I det läget, när den stora jätten i öster kör med gasen i botten mot framtiden, ska Andreas Carlgren och de andra miljöministrarna försöka övertyga Kinas president Hu Jintao om att han och 1,3 miljarder andra ska sluta bygga kolkraftverk och cykla istället för att ta bilen. Jodå.

Sanningen är förmodligen att vi alla kommer att jobba för Kina, på ett sätt eller annat. Kanske snabbare än vi anar.

Andra bloggare om , , , , , , ,

Intressant?

Topplista: populäraste facebook-apparna

Med sina 175 miljoner användare är Facebook nu större än de flesta större länder i världen – som en jämförelse har Ryssland 142 miljoner invånare och Japan 128 miljoner. Hyfsat populärt ställe att hänga på med andra ord. En fingervisning av vad folk faktiskt håller på med inne på “fejjan”hittar man på egna statistiksajten Allfacebook. Här är publikfavoriterna, sorterade på månatliga aktiva användare.

Name DAU MAU Daily Growth
1. Causes 1,048,214 26,195,708 0.00
2. Slide FunSpace 690,987 17,017,176 0.00
3. Top Friends 846,279 16,503,464 0.00
4. Super Wall 1,807,067 16,498,978 0.00
5. We’re Related 771,157 15,206,727 0.00

Att halvspammiga appar som Super Wall och Fun Wall hamnar högt ligger ju i sakens natur, däremot är det intressant att se ett spel på topp 10-listan. På nionde plats, med 8,9 miljoner användare, hittar Mafia Wars, som alltså storleksmässigt börjar närma sig giganter som WoW i antal spelare.

Trots sin storlek är Facebook inte störst – kinesiska Qzone är med sina 200 miljoner användare faktiskt  större än Brasilien

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: