Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: kleptokrati

Ett grekiskt bankrån

Ett av Proton Banks igenbommade kontor i Aten.

Richard North uppmärksammar en ekonominyhet som av någon anledning inte dykt upp i nyhetsflödet ännu, men som borde göra EU – och framför allt de medlemsländer som är tänkta att ”rädda” valutaunuonen – kallsvettiga inför beslutet att pumpa in ännu fler räddningsmiljarder i det grekiska konkursboet. Turerna i räddningen nyligen av den bankrutta grekiska Proton Bank visar nämligen att det de grekiska finanserna inte bara är uselt skötta – utan att organiserad brottslighet verkar vara stå med hela handen nere i burken med EU:s räddningspengar. Dessutom med benägen hjälp inifrån Greklands centralbank.

Proton Bank, en investmentbank som startades 2001 och sedan 2009 kontrollerats av finansmannen Lavrentis Lavrentiadis – som till vardags håller till i Lichtenstein – blev nyligen föremål för en omfattande utredning om misstänkt pengatvätt och förskingring. Uppemot 6,5 miljarder hade försvunnit spårlöst ut ur banken – till diverse investment- och offshorebolag som Proton av någon anledning inte brytt sig om att kolla närmare.

Men trots de allvarliga brottsmisstankarna fattade Greklands centralbank beslut så sent som i oktober om att rädda Proton Bank till en kostnad av 900 miljoner Euro (8,5 miljarder kr). Pengarna kom i sin tur från den nyinrättade Europeiska stabiliseringsfonden, EFSF, det vill säga EU:s skattebetalare.

Samtidigt som detaljer kring skandalen började läcka ut briserade en bilbomb i Atenförorten Halandri, som totalförstörde fyra bilar. Bomben var uppenbarligen inte utplacerad på måfå – på samma adress bor nämligen den högre tjänsteman på Greklands centralbank vars utredning blottlagt den omfattande kriminella verksamheten i Proton Bank.

According to the police, the bomb was intended as a warning to those who attempt to shed light on these kinds of machinations.

Fler detaljer om händelsen finns att läsa på denna sajt och på Zero Hedge. Även Frankfurter Allgemeine har skrivit om händelsen (på tyska).

Omfattningen av korruptionen i det grekiska banksystemet kan alltså vara större än vad någon hittills vågat tro. Och när möjligheten att rapportera eller lagföra brottslingarna begränsas av hot om dödligt våld, är det osannolikt att det grekiska ekonomiska systemet kan ”räddas” över huvud taget, i alla fall inte under överskådlig tid.

Skappheten och korruptionen i den grekiska statsförvaltningen är allvarlig nog i sig, vilket beskrivits mycket bra av t ex Aftonbladets Peder Kadhammar. Men när det nu visar sig att de hårt prövade europeiska skattebetalarnas pengar försvinner rakt ner i den organiserade brottslighetens fickor – via bulvanbanker i Sydeuropa – lär stödet för EU:s finansiella räddningspaket snabbt närma sig nollpunkten.

Vi betalar – tjuvarna blir rika. That’s Europe for you!

Och under tiden jobbar Tyskland mer och mer febrilt med sitt Worst-Worst-Case-Szenario.

Intressant?

Euro-krisen i SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, 5, Expressen

Andra bloggare om , , , ,

All Time High för matkuponger


För den som deppar ihop över att alla kurvor verkar peka nedåt just nu, lär väl inte precis den här grafen få någon att dra på smilbanden. Den visar nämligen hur många amerikaner som är beroende av Food Stamps, eller matkuponger, för att överleva. I augusti var 45,8 miljoner amerikaner mottagare av matkuponger, eller 14,5 procent av befolkningen – mer än under någon enskild månad tidigare i USA:s historia.

Om detta är en värdemätare om vart den amerikanska ekonomin, finns det ytterligare en detalj i sammanhanget som vittnar om den tid vi lever i. Det är nämligen Wall Streetvärstingen, storbanken J.P Morgan Chase, som administrerar det numera elektroniska systemet med Food Stamps – ett slags cashkort som bidragstagarna kan använda i utvalda butiker – i fler än hälften av USA:s delstater och är på god väg att utvidga verksamheten som beskrivs som mycket lukrativ för banken som drar in avgifter på varje transaktion som görs via korten.

Vilket innebär att samma bank som var med att köra USA:s ekonomi i botten 2008 och sedan belönades med 160 miljarder i krisstöd från regeringen – till skillnad från de hundratusentals amerikaner som förlorade både sina jobb och bostäder – nu tjänar mångmiljardbelopp på människors accelererande fattigdom. Under 2010 genererade den enhet inom banken som hanterar matkuponger en vinst på 5,5 miljarder dollar (36 miljarder kr).

J.P Morgans vd Jamie Dimon drog samma tid in motsvarande 277 miljoner kr i lön och förmåner under 2010. Att Occupy Wall Street-demonstranterna nöjer sig med att demonstrera utanför hans våning, vittnar om en beundransvärd återhållsamhet.

(Och för den som trodde att svenska banker var mera återhållsamma – tänk igen.)

Intressant?

Aftonbladet, SvD
Andra bloggare om , , , ,

Har demokratin en chans i Grekland?

Greklands premiärminister Giorgos Papandreou har gjort sig till Europas mest hatade man efter att ha utlyst en folkomröstning om det senaste så kallade räddningspaketet från EU. Politiker, centralbankschefer och bankirer i full panic mode undrar vad i h-e han egentligen sysslar med – vad är det för sätt att skjuta det mödosamt frammanglade krispaketet från förra veckan i sank och spä på oron på finansmarknaderna?

Svaret är  – demokrati.

Vad Papandreou gjort, långt om länge, är vad de flesta folkvalda med lite ryggrad borde ha gjort. Det vill säga – låta väljarna bestämma över vilken politik som ska föras, istället för att låta centralbankschefer och hedgefondförvaltare i Frankfurt och på Wall Street diktera demokratins villkor.

Vi ska alla ha klart för oss att det är samma finansiella terrorister som varit djupt delaktiga i att skapa det gigantiska grekiska budgetunderskottet som kräver att Europas – och särskilt Greklands – skattebetalare nu ska ta ansvar för deras usla affärer.

Ta bara storbanken Goldman Sachs, som anlitades som rådgivare inför Greklands Eurointräde och hjälpte till att dölja landers redan då gigantiska underskott. Idag när notan för bluffen måste betalas, är det dock ingen som skickar kravbrev till Goldman Sachs vd Lloyd Blankfein, som istället drog in 85 miljoner i lön och bonus förra året.

Och nästan exakt samma sak som nu händer i Grekland spelades upp för bara tre år sedan, hösten 2008, då Lehman Brothers gick i konkurs. Då krävde, och fick, Amerikas storbanker 700 miljarder i hjälp av de amerikanska skattebetalarna för att överleva den kris de själva ställt till med genom att förgifta marknaden med värdelösa subprime-derivat.

Utan att fråga allmänheten om det vettiga i denna tidernas dyraste finansiella räddningsaktion – till exempel genom en folkomröstning – pumpade George W. Bush och hans efterföljare Barack Obama in oräkneliga miljarder i storbankerna, som hotade med ekonomisk härdsmälta om de tilläts falla. Idag är de större och mäktigare än nånsin tidigare, och styr själva vilka lagar som fattas i Washington. Vad hade hänt om väljarna  fått ta ställning till om Wall Streets finansiella oligopol skulle bevaras?

Tre år senare kör Europas banker med exakt samma manus – budskapet om att ”samhällelig kollaps” väntar om inte bankerna räddas upprepas gång på gång. De finansiella institutionerna måste gå skadeslösa ur krisen, även om det sker till priset av att hela Europa kastas ner i ett svart hål av recession, arbetslöshet och fattigdom (dvs en äkta kollaps).

I det här sammanhanget är det värt att uppmärksamma vad Greklands befolkning egentligen ska rösta om – alltså det som Papandreou får så mycket kritik för.

Att bli räddade av EU innebär nämligen inte, som många kanske tror, att Grekland får en enda eurocent i hjälp. Allt ekonomiskt stöd går istället rakt in till de stora europeiska bankerna som lånat ut pengarna från början – på får man anta marknadsmässiga villkor. För Grekland väntar istället fattigdom, tvångsförsäljning av statlig egendom till vrakpriser, slaktade pensioner, skyhög arbetslöshet och fallande inkomster – och möjligen militärkupp – i spåren av räddningspaketet.

Grekerna själva har därför inget att förlora på ett nej.  För alternativet till att fortsätta försöka svälta sig i form, är förstås att kasta loss från Euron, återinföra drachman och ställa in betalningarna på statsskulden. Det skulle skapa kaos på kort sikt, men sett över längre period är det sannolikt det enda vettiga alternativet. Utan de hårda nedskärningar som EU och IMF kräver i utbyte för sin ”hjälp”, är det fullt möjligt att den grekiska ekonomin har betydligt bättre förutsättningar för att växa och fler greker kan få jobb.

Problemet är att en argentinsk lösning skulle visa vägen för fler europeiska länder och skulle kunna bli slutet för både Euron och EU-projektet. Demokratin måste alltså stoppas till varje pris – om unionen och den gemensamma valutan ska överleva.

Intressanta tider stundar.

(Teckningen ovan är hämtad från Washington Times.)

SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, Aftonbladet, E24 1, 2, 3

Andra bloggare om , , ,

Sossarna gör karriär i finansmaffian

Tidigare socialdemokratiska näringsministern Pär Nuder rasade för inte så länge sedan – tillsammans med sin gamle husbonde Göran Persson – mot borgarnas skamliga skattesänkarpolitik för de allra rikaste i samhället. Att betala skatt efter bärkraft var solidariskt, till och med ”häftigt” och en central del av den socialdemokratiska politiken – liksom det hårdnackade motståndet mot att sälja ut samhällets gemensamma rikedomar till privata företag.

Nu visar det sig att samme Nuder köpt in sig i riskkapitalbolaget EQT:s fond för infrastrukturinvesteringar. En sådan investering är det svenska naturgasnätet, som via bolaget Swedegas nu kontrolleras till 100 procent av EQT. Och riskkapitalbolaget, med säte i skatteparadiset Guernsey, slussar genokm en fiffig konstruktion de maffiga vinsterna från det svenska gasmonopolet till holdingbolagets huvudkontor på kanalön – där ingen beskattning sker. Däremot har Swedegas ¡”lånat” en massa pengar från EQT:s moderbolag, vilket innebär att svenska skattebetalare istället betalar 24 miljoner årligen till finansmaffian på Guernsey. I gengäld får vi – ingenting. Och viktig infrastruktur hamnar i händerna på utländska rovkapitalister.

I vilken mån Pär Nuder varit med och utvecklat detta affärsupplägg vet jag inte, men man kan tveklöst konstatera att solidariteten hos gamla sossar definitivt tar slut när den egna plånboken hamnar i fokus. Budskapet till väljarna är solklart: Gör som vi säger, inte som vi gör!

Det är förstås inget unikt för Pär Nuder, som var engagerad i EQT redan när han var aktuell som partiledare. Tidigare i somras tog den gamle finansministern Erik Åsbrink jobb som rådgivare för finansvärldens svar på Al-Qaida – Goldman Sachs – och den gamle partiledaren Göran Persson har säkerligen inga svårigheter att betala av amorteringarna på sitt sörmländska gods sedan han rekryterades av den svenska vapenlobbyn.

Som Rolling Stones en gång uttryckte det så välformulerat: It’s a gas!

Intressant?

Andra bloggare om , , ,

Londons verkliga plundrare har kontor i City


Kanske är det som professor Zygmunt Bauman skriver i SvD, att upploppen i England drivs av människor som hamnat utanför prylsamhället – det vill säga misslyckade konsumenter. Eller också kan man gå ett steg längre, och uttrycka sig som den frispråkige finansanalytikern Max Keiser i inslaget ovan – att plundrarna i London bara härmar beteendet hos den finansiella kleptokratin, som använder det han så frankt kallar financial weapons of mass destruction för att driva hela länder till ruinens brant – av den enkla anledningen att de kan tjäna pengar på det. Dessa finansiella plundrare och terrorister håller till i lyxiga kontor på Wall Street och i London City, och det nya i Finanskrisen 2.0 är att de inte längre nöjer sig med att att försöka knäcka banker och företag – nu ger de sig också på hela länder. Beväpnade med helt nya finansiella instrument och blixtsnabba datorer – och benäget bistånd från ratinginstituten – kan de slå sönder hela ekonomier och tjäna miljarder genom att positionera sig på nedsidan som det heter på finansspråk. Hittills har dock inte David Cameron, som vill stänga mobilnät och censurera sociala medier, sagt något om att ställa de verkliga plundrarna inför rätta; de vars härjningar kostar samhället tusenfalt mycket mer än kravallerna i England.

Utan att på något sätt försvara (den konsumtionssvultna?) pöbeln i London, är det förstås så att samhällen där människor får se sina pensionstillgångar raderas ut – av Wall Street- och Cityterrorismen – där tidigare basal samhällsservice som tillgång till el, vatten och omsorg privatiseras och blir mångdubbelt dyrare, där skatter och pålagor gjort att de flesta industrijobben flyttat till Kina,  där den politiska makten emigrerat till Bryssel och stiftar lagar på säkert avstånd från dem som drabbas och där misslyckade chefer i både privat och offentlig verksamhet kommer undan med guldkantade fallskärmar. Sådana samhällen kommer förr eller senare till en punkt där den frustrerade konsumtionsklassen har fått nog.

Lägg till detta det faktum att samma konsumenter – alltså de som känner ett utanförskap för att de inte har råd att köpa en ny platt-TV – samtidigt förväntas betala notan för att rädda kleptokratin, det vill säga de banker som är själva orsaken till att det går åt skogen. I ljuset av detta är det förvånande att inte fler ger sig ut på plundringståg.

Fast det kommer nog.

Intressant?

Aftonbladet, 2, DN 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6

Andra bloggar om , , , ,
(För övrigt känns det en aning ovant som gammal liberal att finna sig ha samma åsikt som ett antal bloggar ute på vänsterkanten. Men det är en annan tid nu, en ny klasskamp – mellan den finansiella klassen, kleptokratin, och… ja alla oss andra.)

I händerna på kleptokratin


Det finns en positiv effekt av att kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor nu sänker USA:s kreditbetyg ett snäpp till AA+ (vilket fortfarande är skyhögt över Grekland, som har ungefär samma förutsättningar att betala sin statsskuld men ändå ligger och skvalpar i botten av kreditbetygsskalan). Nämligen att vi nu vet vem som har makten i USA – och det är varken Barack Obama, demokraterna eller republikanerna – utan Wall Street.

Beslutet att sänka kreditbetyget för USA är förstås motiverat – frågan är varför det inte gjorts långt tidigare – men det intressanta är att läsa S&P:s motivering för sitt agerande.

Standard & Poor anser nämligen att de beslutade besparingarna på 2,1 biljoner dollar är alldeles för små – S&P har sagt att det krävts besparingar på minst 4 biljoner för att USA skulle slippa riskera nedgradering.

Så där har vi det alltså, svart på vitt. Finansmarknaden – där Standard & Poor och andra kreditvärderingsinstitut fungerar som en slags torpeder – har tagit makten över politiken och våra liv. För oavsett vad man tycker om Barack Obama som president, och den förödande låsningen i kongressen mellan demokrater och republikaner, så har USA alltid betalat sina skulder, och aldrig missat en räntebetalning på sina lån. Men nu kommer alltså torpederna från Wall Street och underkänner regeringens arbete. S&P:s uppdragsgivare – den finansiella kleptokratin på Wall Street jublar naturligtvis – en nedgradering innebär högre räntor och ännu fetare vinster för storbankerna.

Samma sak har förstås hänt i Europa, där tyska och franska storbanker, IMF och ECB tillsammans tvingat länder som Grekland, Irland och Portugal till den ena chockbehandlingen efter den andra; att sälja ut sina statliga tillgångar, sänka sina löner och pensioner, sparka offentliganställda, spara in på skolor och sjukvård. Samma kleptokrati som bara några år tidigare hämnngslöst eldat på fastighets- och lånebubblor, begär nu som vanligt att få slippa ansvar för sina usla affärer och dumpa förlusterna i knäet på redan skuldtyngda skattebetalare. Som nu möter arbetslöshet, höjda priser på allt och ett socialt skyddsnät i spillror. Allt för att bankerna ska kunna fortsätta att visa fortsatt fina kvartalsresultat.

Hade Standard & Poor och de andra kreditvärderarna gjort sitt jobb tidigare, hade varken USA eller Europa behövt uppleva den stora finanskrisen 2008. Vi minns att det var Standard & Poor som eldade på subprime-bubblan – genom att ge topprating till de banker och finansbolag som var mest aktiva i pyramidspelet med värdelösa bostadsobligationer. Och det var Standard & Poor som fram till dagen före finanskraschen hösten 2008 gav bolag som Lehman Brothers och AIG högsta möjliga kreditbetyg, AAA.

Alla med lite insikt i amerikansk politik är förstås medvetna om att Wall Street var en av de allra största finansiärerna bakom Barack Obamas presidentvalskampanj. Men att finansbranschen – kleptokratin – nu faktiskt styr i USA har väl aldrig riktigt framgått förrän nu.

Titta gärna på inslaget ovan med finansanalytikern Max Keiser, som beskriver läget bättre än vad någon av våra så kallade ekonomijournalister vågar göra. Han kallar bl a storbankerna och kreditvärderingsinstituen för ”finansiella terrorister”.

Bättre kan det inte sägas.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7  Aftonbladet 1, 2, 3, Expressen, E24

Andra bloggar om , , , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: