Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: klimat (sida 2 av 4)

Oroar vi oss för fel klimathot?

Luftfartsverket räknar inte med att öppna luftrummet förrän tidigast måndag...

Vissa har reflekterat över det faktum att askmolnet från isländska Eyjafjallajökull har en avkylande effekt, och alltså skulle motverka den skada som vi gemensamt ställer till med vårt extravaganta bilkörande och myckna semestrande till Thailand (även om flyget i alla fall för tillfället är extremt klimatsmart). Men är det verkligen så – att den globala uppvärmingen är så akut att vi egentligen ska vara tacksamma när det driver in stora giftmoln med svaveldioxid och aska?

Nja.

För det första är det högst tveksamt om det verkligen pågår någon uppvärming av abnormt slag. De mätningar som FN:s klimatpanel, IPCC, lutar sig mot i sina rapporter har visat sig vara högst tveksamma. Dels för att de dels använt sig av bristfälliga statistiska beräkningar, dels undermåliga basdata. (För den som vill fördjupa sig mer i detta hänvisar jag till de utmärkta klimatbloggarna Watts up With That och Climate Audit.) Tittar man på originaldata från väderstationer (som Fredman på Kvarnberget gjort) framgår det att temperaturen legat i princip stilla de senaste hundra åren.

För det andra ska man nog iaktta viss försiktighet i att experimentera med naturen. Svaveldioxid är inget att leka med – det är en giftig gas som förstör lungblåsorna och leder till döden om man andas in för mycket av den. Även de sotpartiklar som förs hit med vindarna från Island kan vara farliga att andas in.

För det tredje – var glad så länge det är varmt. Ett kallare klimat, som t ex blev följden av vulkanen Lokis utbrott 1783, innebär ju också kortare växtsäsonger, krympande skördar och brist på mat. Vi har förstås avsevärt bättre förutsättningar idag att försörja vår befolkning med spannmål som odlats i växthus, och det utbyggda transportnätet gör det möjligt frakta livsmedel dit de behövs. Vi behöver alltså inte uppleva hungersnöd här i Sverige, som på 1860-talet då uppemot var fjärde svensk utvandrade till Amerika på flykt undan fattigdom och svält. Men det skulle bli avsevärt dyrare, och de som redan svälter skulle få betala ännu mer för den mat de knappt har råd med idag.

Tobasjön, Sumatra. Här inträffade det senast kända supervulkanutbrottet.

Sedan kan man ju fundera på vad som skulle hända om någon eller några av Jordens fem supervulkaner skulle få ett utbrott. Till exempel den som ligger under Yellowstones nationalpark i USA, och som haft utbrott ungefär vart 600.000:e år. Det senaste var för 640.000 år sedan, vilket rent statistiskt innebär att det borde ha kommit ett nytt redan. Senaste utbrottet skapade i alla fall en krater stor nog att rymma Tokyo, och mängden sten, aska och sot som vräktes ut i atmosfären var motsvarande 1.000 kubikkilometer – i runda tal 1.000 gånger mer än de mer ordinära vulkanutbrotten genom historien. Det kan jämföras med Mount Pinatubo som spydde ut 25 km3 vid sitt utbrott 1991. Eller Laki, som gav upphov till 14 km3 lava och aska.

Det senaste utbrottet av en supervulkan skedde för 74.000 år sedan i Lake Toba-vulkanen på Sumatra. Stoftmolnet från utbrottet täckte himlen och stängde effektivt ute solljuset. Jordens temperatur sjönk med 5-10 grader, och världen kastades in i en istid som varade i 1.000 år. Större delen av mänskligheten dog, bara en liten spillra på några tusen överlevde katastrofen.

Så man kanske ska fundera på om det verkligen är några tiondels grader varmare klimat som vi ska vara oroliga för.

I Yellowstone bubblar det för fullt, och sedan 2004 har marken höjt sig med sju centimeter per år. Frågan är inte om det kommer ett nytt utbrott utan när.

Förhoppningsvis har vi turen att inte leva när det händer.

Andra bloggare om , , , , , ,

Intressant?

Uppdatering: Som ett brev på posten – klimattokerierna tar nya fart i SvD, DN och på Newsmill efter vulkanutbrottet.

Människor som hyllar mörkret

Elanvändning i Nordkorea vs Sydkorea.

Världens mest välmående miljölobby, Världsnaturfonden, bränner miljoner av sina insamlade medel just ju – för att få oss att hänga med på den stora manifestation för klimatet som kallas Earth Hour. Enligt WWF är det att visa solidaritet med de fattigaste i världen att leva en timme i mörker – och kanske laga en klimatsmart festmåltid – eftersom det sänder en signal om att vi tar klimatförändringarna på allvar. Och klimatförändringar är, som alla vet, det största hotet mot folk i den outvecklade världen. Inte svält, HIV/Aids, översvämingar, brist på rent dricksvatten eller malaria – utan klimatförändringar.

Själv fyller jag år den 27 mars, och kommer garanterat inte att släcka något ljus. Tvärtom, jag kommer att tända så mycket jag förmår och istället ägna mig åt en stunds ljusterapi – som en hyllning till alla de framstående innovatörer – män som kvinnor – vilka vi har att tacka för vårt välstånd idag. De som lyfte Sverige från ett fattigt underutvecklat land där människor svalt eller frös ihjäl under kalla vintrar (ungefär som den vi ännu inte helt lämnat bakom oss) till en framstående industrination, byggd på våra rika naturtillgångar och ett överflöd på billig, ren energi.

Precis som denna utmärkta debattartikel i Sydsvenskan sätter fingret på, är det verkliga problemet att miljarder människor i världen saknar tillgång till el över huvud taget, och att avsaknaden av elektricitet är en viktig orsak till att över en miljon människor årligen dör av luftföroreningar inomhus vid matlagning. Johan Norberg i Metro är en annan som vågar kalla jippot för vad det är – en fullständigt idiotisk symbolhandling.

Samtidigt verkar frågan vara så till den grad politiskt laddad, att miljöminister Andreas Carlgren anser sig behöva gå i officiell replik mot denna debattartikel (liksom WWF:s Lasse Gustavsson) – som vore Earth Hour en viktig regeringsfråga.

Och man kan ju någonstans undra hur det står till med oberoendet hos våra politiker, när landets miljöminister instruerar myndigheter att delta i en manifestation arrangerad av en av världens mäktigaste lobbygrupper, med årliga inkomster på fyra miljarder. Hade samma sak varit möjlig om det varit t ex rättighetslobbyn som arrangerat en manifestation för upphovrätten?

Precis som Miljöpartiet slipper all form av ifrågasättande, kommer WWF också undan den granskning som alla andra organisationer av dess storlek får finna sig i. De som följt lukten av pengar – som journalisterna Richard North och Christopher Booker gjort – har funnit att det under den gröna ytan göms ett multinationellt företag som kan se fram emot att tjäna hundratals miljarder på handeln med utsläppsrätter – om bara politikerna kan fås att fatta rätt beslut.

Bilden ovan visar förresten Nordkorea om natten. Det är ett land där invånarna firar Earth Hour varje timme, året om. Kim Chang-ryong, som landets miljöminister heter, kan glädja sig åt att landet klarar även de tuffaste utsläppsmålen med råge. Obefintlig privatbilism, inga charterresor och minimal elanvändning. Och ingen besvärande demokrati som kan sätta käppar i hjulet för kampen mot klimathotet!

Andra om , , , ,

Intressant?

FN:s Bagdad Bob reder ut

Ban Ki-Moon, FN:s ordförande.

Ban Ki-Moon, FN:s ordförande.

FN har tillsatt en oberoende kommission för att granska hur FN:s klimatpanel, IPCC, sköter sitt arbete. Det meddelar FN-chefen Ban Ki-Moon, som samtidigt passar på att meddela att ”klimathotet är verkligt” och att han inte sett några ”trovärdiga bevis som kan ifrågasätta slutsatserna i IPCC:s senaste rapport”.

Ban Ki-Moon talar alltså om en organisation där ordföranden, Rajendra Pachauri, håvat in mångmiljardbelopp till sitt eget företag, TERI, via handel med utsläppsrätter. En organistation vars slutsatser byggs mer på larmrapporter från miljöaktivister än etablerad forskning – en sammanställning av Andreas Bjurström vid Göteborgs Universitet visar t ex att bara 36 procent av underlaget för IPCC:s arbetsgrupp 3 (WG 3) utgörs av forskningsrapporter. Resten är så kallad “grå litteratur”; artiklar ur bergsklättringsmagasin, kampanjer från WWF eller lösryckta citat ur tidningsartiklar. En organisation, där ledande forskare fifflat med temperaturdata, hindrat insyn och aktivt jobbat för att stoppa forskare med avvikande åsikter från att publicera sina rön.

Men enligt Ban rör det sig alltså bara om ett antal mindre problem, vilket inte på något avgörande sätt påverkar den samstämmiga bilden av tusentals forskare som är överens. Därför har FN beslutat att granskiningskommissionen inte ska granska eventuella fel som redan begåtts, utan istället analysera IPCC:s processer, kvalitetskontroll av data och hur klimatpanelen kommunicerar med allmänheten och media.

Så, FN beslutar alltså att granska sitt eget organ, men ger den oberoende granskningskommissionen förhållningsorder att inte rota i den smutsiga byken, och inte heller granska den uppenbart sönderkorrumperade ordföranden Raj Pachauri.

Ska vi sätta en slant på att de inte hittar något anmärkningsvärt?

Mer om , ,

Intressant?

Den vita döden i Mongoliet

Avslöjandet av fusket och fifflet i FN:s klimatpanel har försatt stora delar av de inbäddade miljöaktivisterna på våra tidningar i full panic mode. Svenska folkets tro på det så kallade klimathotet sjunker dag för dag, trots försäkringar från forskarvärlden att det minsann är värre än nånsin, och att alla skeptiker är plattjordingar som får ohyggliga summor pengar från olje- och tobakslobbyn.

På en plats i världen kan man emellertid tala om en verklig klimatkatastrof – Mongoliet. Där har vintern varit extremt hård, med flera veckor av kyla ner till -50 grader. Närmare två tredjedelar av landet i Asiens inland är begravt under 20 till 40 centimeter snö vilket gör betet omöjligt för landets nöt-, jak-, get-, får-, häst- och kamelhjordar. 2,5 miljoner djur har redan dött av svält eller kyla, och ytterligare 3 miljoner beräknas dö innan våren kommer. Mongolerna har ett uttryck för katastrofvintrar som denna, “dzud”, eller den vita döden.

Massdöden är ett hårt slag för landets nomadbefolkning, som är beroende av sin boskap för att få mat och inkomster. FN:s biståndsorgan UNEP, har därför beslutat om att betala motsvarande 43 miljoner i hjälp till de drabbade.

En närmast försumbar summa i jämförelse med vad som satsas på forskning kring klimathotet. Inför arbetet med att ta fram FN:s klimatpanels, IPCC, fjärde rapport – vars slutsatser nu ifrågasätts på grund av alla fel – bidrog enbart EU med dryga 25 miljarder (!)

Andra om , , , ,

Intressant?

Full panic mode i DN:s klimatbunker

Jag funderade igår på hur DN kunde ta in Bo Ekmans bruna sörja i tidningen, och om det helt enkelt rörde sig om ett olycksfall i arbetet. Idag visar det sig dock att hela Dagens Nyheters ledarredaktion tydligen kedjat fast sig nere i klimatbunkern. Långt där nere, bakom decimetertjocka betongväggar, märker de inte snökaoset, den historiska rekordkylan, kollektiv- och tågtrafikens sammanbrott, isbrytare som ger upp i tio meter tjock is, och en allmänn opinion som för länge sedan övergivit klimathysterikerna.

Det räcker att läsa kommentarerna till DN-ledaren för att se att vinden har vänt. Men jag förmodar att redaktionen nere i bunkern inte har uppkoppling där nere i underjorden.

(Hade jag varit lite mer ambitiös skulle jag gjort en ny Hitler i bunkern-remake nu. )

Andra om , , ,

Intressant?

Bo Ekmans nya bruna värld

Bo Ekman, ordförande för Tällberg Foundation, skriver på DN debatt idag om demokratins misslyckande. Nationalstaten fungerar inte inför klimathot och överbefolkning, det som krävs är en världsregering som kan fatta de nödvändiga besluten för Jordens överlevnad. Han skriver, i en reflektion över det havererade klimatmötet i Köpenhamn nyligen:

Men om nu 192 nationer ändå skulle ha kommit överens om det ”perfekta avtalet”, så saknas i upplägget den tillsynsmyndighet som med ekonomisk, polisiär och militär makt skulle ha kunnat korrigera de nationer som av olika skäl inte skulle möta åtaganden och mål.

Varje gång jag läser sånt här, drabbas jag av rysningar. Inte bara för att Ekmans längtan efter överstatliga polisstyrkor som kan korrigera felaktigt leverne, utan för att normalbegåvade debattredaktörer på en av Sveriges största tidningar faktiskt tar in dravlet. För det är ju inte ens nytt – han har idisslat i princip samma insändare i åratal nu.

Ekman propagerar förstås inte öppet för diktatur, men argumenten han för fram känns igen. De är i grunden de samma som  The Club of Rome lanserade på 70-talet i skriften Tillväxtens gränser. Och det är kanske inget sammanträffande att andremannen i Tällberg, Anders Wijkman, också råkar vara vice ordförande i Romklubben. För den som är lite konspiratoriskt lagd, finns det en del NWO-tugg att hitta i Romklubbens olika publikationer – men en grundläggande ståndpunkt är den samma som Ekman skriver om: att demokratin är oförmögen att fatta de kraftfulla beslut som krävs för att rädda världen.

“Democracy is not a panacea. It cannot organize everything and it is unaware of its own limits. These facts must be faced squarely. Sacrilegious though this may sound, democracy is no longer well suited for the tasks ahead. The complexity and the technical nature of many of today’s problems do not always allow elected representatives to make competent decisions at the right time.

Club of Rome, The First Global Revolution

Visst känns det igen? Vad världen behöver är alltså en grön führer, eller åtminstone en samling upplysta despoter med makt att korrigera. Som bestämmer hur varmt du får ha hemma, hur många kilometer du får köra din bil, om du får äta kött. Och om du ska få skaffa barn. Som kan skicka ut den gröna polisen för att kontrollera att medborgarna håller sig inom sin tilldelade koldioxidranson.

Miljöaktivisterna bekänner färg. Och den är inte grön – utan brun.

Andra om , , ,

Intressant?

Klimathotet inför rätta i Texas

Guvernören i delstaten Texas, Rick Perry, har lämnat in en stämningsansökan mot det amerikanska naturvårdsverket, EPA. Anledningen är myndighetens kontroversiella beslut i december att klassa koldioxid som en förorening – ett beslut som öppnar för skärpt lagstiftning av CO2-utsläpp utan att ta vägen genom kongressen (där Obamas förslag till utsläppshandel är stendött sedan förra sommaren).

Följden av Texas beslut att dra EPA inför rätta, kan få långtgående konsekvenser. Rick Perry hänvisar till avslöjandena om manipulerade temperaturdata som framkom i Climategate-skandalen. Och en juridisk prövning av beslutet innebär att myndigheterna för första gången måste lägga fram bevis för att koldioxid verkligen utgör en fara för människan – direkt eller indirekt. Man kan säga att det är hela klimathotet som ställs inför rätta – kommer bevis för den antropogena uppvärmningen (AGW) att hålla i en rättslig prövning? Det kommer att bli intressant att följa processen, även om den säkert kommer att ta åratal.

Under tiden lämnar råttorna det sjunkande skeppet en efter en. Chefen för FN:s klimatförhandlingar, Yvo de Boer, meddelade idag att han lämnar sin post, och i USA hoppar storföretagen av från U.S. Climate Action Partnership, en inflytelserik lobbygrupp som varit drivande i försöken att få igenom skärpt lagstiftning kring utsläpp av växthusgaser – och skapandet av en ny mångmiljardmarknad för utsläppshandel.

Tecken i tiden på klimathotet är lika iskallt som fimbulvintern som yr utanför fönstret. Fast det är ju förstås bara väder.

Andra om , , , ,

Intressant?

Kraftfullt klimatbudskap från Tora Bora

En reklamkampanj från Världsnaturfonden, som stoppades i USA. Kan inte förstå varför...

Samtidigt som vi huttrar oss fram genom fimbulvintern, sitter terrorprofilen Osama Bin Laden i en grotta nånstans och funderar på att byta karriär. (Jag vet att han sannolikt inte befinner sig i Tora Bora längre, men det satt bra som rubrik…)

I en nysläppt video fokuserar Al Qaidaledaren hårt på farorna med klimatförändringarna, som givetvis orsakas av USA och västvärlden. Lösningen, enligt Bin Laden, är att bojkotta dollarn och amerikanska varor och på så sätt ödelägga USA-ekonomin. Se där ett kraftfullt buskap – precis ett sådant som EU-ledarna hoppades sända från klimatmötet i Köpenhamn (det där som hölls före istiden).

Bin Ladens nyväckta klimatintresse är synnerligen vältajmat – chefen för FN:s klimatpanel, R K Pachauri hänger ju löst efter upprepade avslöjanden om felaktigheter och rena påhitt i IPCC:s rapporter.

Och skulle han inte kvalificera sig för det jobbet, står andra dörrar öppna för Al Qaidachefen. Världsnaturfonden, som stod bakom reklamkampanjen på bilden ovan, med buskapet The Tsunami killed 100 times more people than 9/11, har säkert behov av människor som kan konsten att framföra kraftfulla budskap. Och klimatet kräver ju det, har vi fått veta.

Andra om , , , , ,

Intressant?

FN:s klimatchef – i energilobbyns tjänst

R K Pachauri, ordförande för IPCC:

Få har väl kunnat undgå att FN:s klimatpanel, IPCC, råkat i trubbel efter att det uppdagats att organisationen publicerat helgalna uppgifter om klimathotet – denna gång om glaciärerna i Himalaya – och tvingats till en förödmjukande ursäkt för sin slappa källkritik.

Däremot har det varit tyst i svenska medier (som vanligt, dristas man säga) om den orkan som blåst upp kring ordföranden för FN:s klimatpanel (IPCC), det organ vars rapporter ligger till grund till i princip samtliga klimatpolitiska beslut i västvärlden.

I december avslöjade bloggen EU Referendum att R K Pachauri förutom sitt jobb för IPCC sedan 80-talet har en hög position inom indiska energijätten TERI, vars systerbolag Tata Steel äger ett stålverk i England, Corus Redcar. Det läggs i år ner i samband med att produktionen flyttas till Indien. 17.000 i England förlorar  sina jobb, samtidigt som ägarna kan sälja stålverkets utsläppsrätter och göra en nätt vinst på runt två miljarder bara genom att flytta koldioxidutsläppen från Europa till Indien.

Men nu visar det sig att R K Pachauri dessutom är djupt involverad i både handeln med utsläppsrätter, så som rådgivare till Chicago Climate Exchange (grundad av en annan gammal IPCC-kändis, Maurice Strong), och som initiativtagare till en börs för utsläppshandel i Indien, ICX. Och som om klimatchefen inte hade tillräckligt många händer i syltburken redan, så avslöjar New Delhi-tidningen Mail Today att Pachauri även fungerar som rådgivare till Houstonbaserade oljebolaget GloriOil, som utvecklar metoder för effektivare utvinning av fossilbränslen (t ex från oljesand). Och så sitter han sedan 2001 i styrelsen för indiska Oil and Natural Gas Commission (ONGC).

Ändå är ovanstående exempel bara toppen av isberget. IPCC-ordföranden är så djupt insyltad i olika forskningsstiftelser, ideella organisationer, försäkringsbolag etc att det antagligen skulle ta åratal att reda ut exakt hur pengarna flödar i detta klimatindustriella komplex som Pachauri och hans kolleger kunnat bygga upp md FN:s goda minne.

Och den viktiga frågan, som fusket med glaciärerna aktualiserar, är om det över huvud taget går att lita på FN:s klimatpanel. Om ordföranden själv – eller de företag som han representerar – har ekonomisk vinning i den föreslagna klimatpolitiken, kan IPCC på fullt allvar räknas som objektivt? Och hur myket av forskningen går egentligen att lita på? Roger A Pielke Jr jämför IPCC-rapporterna med sandslott, med tanke på hur vetenskapliga fakta hanteras i dem. Han talar av egen erfarenhet, eftersom mycket av hans forskning använts – i förvanskat skick – i klimatpanelens rapporter.

Den globala handeln med utsläppsrätter beräknas vara värd 900 miljarder kr, en nätt liten summa som lockar många att följa lukten av pengar. Som tur är finns bloggare som Richard North, som skoningslöst följer “the money trail”. Som förvånansvärt ofta råkar ta vägen förbi just Pachauri…

Vad som behövs nu är inga kraftfulla klimatavtal, däremot en grundlig genomlysning av ytterligare ett misslyckat och korrumperat FN-organ.

Andra om , , ,

Intressant?

Klarspråk om etanolbluffen

Sören Wibe, forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå, skriver i Svenska Dagbladet idag om den helgalna svenska satsningen på etanol som bränsle. En satsning som kommer att bli ihågkommen som ytterligare ett exempel där okunninga, lättlurade och ryggradslösa politiker – läs gärna Maud Olofsson och Andreas Carlgren – låtit sig duperas av en högljudd miljölobby bestående av lurendrejare och lycksökare (vissa till och med anställda som “sakkunniga”).

Den närmast religiösa fixeringen på ett ofarligt ämne i atmosfären (koldioxid) har fått konsekvenser som att vår bilindustri går under – efter påtvingade satsningar på törstiga etanolbilar i stället för snåla dieslar; att bensinmackar i glesbygden försvinner och bilisterna får köra tio mil extra för att tanka –  och att spannmålspriserna rusar i höjden och leder till hungerkravaller. Allt med benägen hjälp från våra svenska etanolföretag, som till och med försökt få afrikanska bönder att satsa på energigrödor istället för att odla spannmål.

Och det ironiska i hela denna sorgliga affär är att det i slutändan leder till högre koldioxidutsläpp än om vi fortsatt köra våra gamla bensinbilar. Ridå.

Tyvärr är etanolbluffen bara toppen av isberget i det sönderkorrumperade klimatindustriella komplexet.

Andra om , , , ,

Intressant?

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: