Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: klimatsmart

Samtidigt, hemma hos Al Gore…

Allt medan den stora feta grekiska krisen rullar över Europa likt en tsunami av skuld, samtidigt som börsvärden utraderas, banker vacklar och Eurozonen mer och mer börjar likna ett korthus, finns det ändå de som kan glädja sig åt att de har lite pengar över. Som amerikanske ex-vicepresidenten, ex-nästan-presidenten, klimatpredikanten och Nobelpristagaren [man får skratta hånfullt här om man vill] Al Gore, vars förmögenhet vuxit exponentiellt via smarta investeringar i branscher och bolag som ökat i värde i takt med att klimathotshysterin ökat. Som t ex handel med utsläppsrätter.

Al och hustrun Tipper unnade sig nyligen en liten semestervilla för blygsamma nio miljoner USD (68 miljoner kronor) i pittoreska och lyxiga Ocean View , Kalifornien. Där kan han njuta av utsikten över Stilla havet, väl medveten om att de stigande havsnivåerna troligen kommer att svälja både huset och hans ägor på 1,5 hektar i takt med att klimatförändringarna förvärras.

Under de kvarvarande åren kan paret dock unna sig att njuta av en drink vid poolen, koppla av i sitt spa, eller värma sig vid någon av de sex öppna spisarna i huset. Någon trängel i badrummet på morgonen, när Al behöver dra iväg i sin Gulfstream, behöver det säkert inte heller bli – här finns nio stycken att välja mellan.

Gores gamla kåk. Observera de tre suv:arna på uppfarten.

Gore, som kommer att behålla sitt palats i Nashville, Tennesse (vars energiförbrukning motsvarar 20 amerikanska normalhushåll) vittnade så sent som för ett år sedan i ett senatsförhör om att han personligen inte profiterat ett dugg på sina investeringar i klimatindustrin. Så här sa han då:

“I believe that the transition to a green economy is good for our economy and good for all of us. And I have invested in it. But every penny that I have made, I have put right into a nonprofit, the Alliance for Climate Protection, to spread awareness of why we have to take on this challenge. And, Congresswoman, if you’re… if you believe that the reason I have been working on this issue for 30 years is because of greed, you don’t know me.”

Visst är det skönt med människor som lever som de lär?

(En annan gammal klimatkämpe, Vattenfalls Lars G Josefsson, borde kanske också ta och unna sig lite lyx i sommar när han avgår med 11 miljoner i pension?)

Andra om , , ,

Intressant?

Lev klimatsmart – ät din hund

Klimatsmart hund.

Klimatsmart jycke.

I kölvattnet på den allt mer uppskruvade klimathysterin är det uppenbarligen möjligt att få forskningspengar för vad som helst, bara det har larmpotential.

Ta bara de Nya zeeländska universitetsprofessorerna Brenda and Robert Vale, som precis släppt en ny bok som behandlar ämnet hållbar utveckling. Titeln på boken: Time to Eat the Dog. Budskapet – byt ut husdjur som hundar och katter mot djur som går att äta (om man inte är beredd att  mumsa på Fido vill säga).

Paret, som uppenbarligen haft mycket tid över att tänka på viktiga saker som olika varelsers koldioxidavtryck, har räknat fram att en stor hund belastar atmosfären med dubbelt så mycket utsläpp årligen som en Toyota Land Cruiser. Och katter har hotar minsann klimatet de också – de är jämförbara med en Volkswagen Golf. Och den som nöjer sig med hamster, kan till och med skaffa två utan att de tär mer på Jordens resurser än en platt-TV.

Riktigt klimatsmart är det att välja guldfisk, som har ett fot… ehh fenavtryck motsvarande endast två mobiltelefoner…

Professorerna , som inte har vare sig katt eller hund, är övertygade om att en återgång till icke-köttätande husdjur kan bidra till att begränsa den globala uppvärmningen.

Hur stort koldioxidavtryck de bägge professorerna och deras bok bidrar med framgår inte av artikeln.

Förresten, säg att allt det det här bara är ett skämt? Inte?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Intressant?

Klimatsmart räkneövning

Olka böjningar av  ordet “klimat” har på senare år ersatt “miljö” som allomfattande buzzword i politiken. Och om man skulle tro på våra folkvaldas närmast totala enighet kring det som kallas “klimatpolitik”, så kan våra makthavare inte bara stoppa dagens naturkatastrofer utan har även makt att styra Jordens framtida klimat.  Och det bästa är ju att lösningarna är så enkla. Byt glödlampor, sluta äta nötkött, drick inte Ramlösa – och banta – ty feta släpper ut mer koldioxid än smala. Ett sparat ton CO2 här och där, och saken är biff (ursäkta ordvitsen).

Men funkar det? Om vi tankar etanol, cyklar till jobbet och lägger ner alla koleldade kraftverk – räddar vi då världen från framtida naturkatastrofer, havsnivåhöjningar och diverse andra problem som sägs förorsakas av stigande temperaturer? Alltså, hur mycket uppvärming kan vi undvika genom att vi skär ner utsläppen i den omfattning som politikerna vill?

Innan jag fortsätter på det här ganska långa inlägget, passar jag på att lägga in en stor fet disclaimer, eftersom det knappast går att diskutera klimatforskning utan att ha på sig asbestdräkt. Så, för att slippa förnekardebatten: JA, koldioxid är en växthusgas, som påverkar den globala medeltemperaturen. Detta är ställt utom tvivel, liksom det faktum att halten av CO2 har ökat stadigt sedan mitten av  1800-talet: från 280 miljondelar i förindustriell tid till ungefär 390 miljondelar i dag. Det låter kanske mycket, men vi talar alltså om miljondelar här. Och av den totala mängden koldioxid i atmosfären utgör de mänskliga (antropogena) utsläppen någon procent.

I sin roll som “skadlig växthusgas” har koldioxen därför en relativt blygsam påverkan. Enskilt störst effekt har vattenånga, som står för mer än 95 procent av det vi kallar växthusgaser i atmosfären. (Ingen politiker har förresten ännu fått för sig att beskatta vattenånga, men det kommer säkert.)

Hur som helst. För några veckor sedan hittade jag en  intressant uträkning hos World Climate Report som visar just vad minskade koldioxidutsläpp innebär i praktiken för klotets medeltemperatur  – som ökat med 0,8 C från mitten av 1800-talet till idag. Beräkningsmetoden är den samma som FN:s klimatpanel IPCC använder sig av i sina modeller. Här talar vi alltså endast om  observerade effekter och lämnar därhän de datormodelleringar med olika typer av scenarier som eventuellt inträffar vid teoretiska förstärkningseffekter. Alltså samma modeller som återkommande används i diverse larmrapporter i tidningar och tv(*) samt i en känd film med Al Gore.

Beräkningarna visar, lite förenklat, att det krävs 125 miljondelar koldioxid för varje grads uppvärmning, vilket i sin tur motsvarar 1 750 miljarder ton CO2 i atmosfären.

Så om Fredrik Reinfeldt under Sveriges EU-ordförandeskap skulle få kollegerna på kontinenten att skärpa till sig och faktiskt genomdriva kraftfulla utsläppsminskningar, blir effekten… ingen alls. EU:s samlade CO2-utsläpp uppgår till 5 miljarder ton Co2 årligen, och även om medlemsländerna går med på en 80-procentig minsking till 2020, vilket är högst osannolikt, skulle det bara motsvara en hejdad temperaturökning med 0,00228 grader.

Läs det där en gång till: Två tusendels grader celcius.

Och om USA hoppar på Kyoto-tåget då? Tja, då slipper vi ytterligare fem miljoner ton CO2-utsläpp, och kommer upp i lite mer än det dubbla – fem tusendels grader Celsius i dämpad växthuseffekt. Fast det innebär att i princip alla amerikaner måste sluta köra bil, alternativt att 6 av 10 i USA blir utan uppvärming hemma. Någon som tror att Obama skulle våga sig på nåt sådant?

(För Sverige, som står för några procent av EU:s totala utsläpp, blir det för många nollor för att få plats i miniräknarens fönster.)

I alla andra frågor pressas politker på klara besked på vad deras beslut innebär, men på just detta område råder en närmast total avsaknad av kritisk granskning från pressen. Den som efterlyser en seriös diskussion i frågan är hänvisad till bloggosfären, där klimatfrågan debatteras allt mera livligt – samtidigt som medierna fortsätter att gå Larmindustrins ärenden. Men det ligger väl i själva publicistikens natur – en domedagsnyhet vinner alltid över en artikel som berättar att inget har hänt.

Synd, eftersom det inte precis saknas material att gräva i. Se bara på det svenska etanolfiaskot – i den heliga CO2-bantningens namn subventionerar vi en verksamhet som bokstavligen tar maten ur munnen på världens fattiga.  För att vi ska kunna fortsätta köra bil med gott “klimatkompenserat” samvete.

(*Hypoteserna om förstärkningseffekten i klimatsystemet går ut på att ökad koldioxid i atmosfären ger högre avdustning av  vattenånga, som i sin tur innebär ännu mer koldioxid i atmosfären i en spiral tills vi når en “tipping point” och hela Jorden brinner upp som i en katastrofrulle från Hollywood. Några sådana effekter har dock aldrig kunnat observeras utanför datorernas statistikprogram.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Pingat på Intressant.

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: