And The Band Played On

Etikett: köttskatt

När myndigheter blir miljöaktivister

Den kanske allra viktigaste frågan som aldrig ställdes i förra veckans #köttskattgate, alltså Jordbruksverkets utskällda rapport Hållbar köttkonsumtion, som eventuellt/kanske/möjligen (dementierna har haglat) föreslog en straffskatt på kött, är denna: Hur kan vi lita på våra myndigheter, när de allt mer börjar uppträda som miljöaktivister?

I Sverige har myndigheter och statliga verk av tradition en stor grad av självständighet, och folkvalda makthavare är enligt lag förbjudna att utöva så kallat politkerstyre.  Men vad händer när det omvända sker – alltså när myndigheten börjar driva sin egen agenda, som en slags stat i staten, utan möjlighet för politiker att ingripa?

Jordbruksverkets rapport är ett utmärkt exempel på publikation där såväl innehåll som slutsats har mera gemensamt med larmrapporter från Greenpeace än traditionella svenska utredningar. Ett närmast obefintligt problem (köttproduktion ger upphov till växthusgaser) angrips för att lösa ett hypotetiskt problem (Jorden riskerar bli varmare), och de valda lösningarna utmynnar i allt från förbud mot att hålla idisslare – dvs kor – till koldioxidskatter på kött. Någon analys av vilka resultat dessa förslag skulle ge upphov till finns inte, varför hela rapporten framstår som ännu en i raden av larmrapporter.

Vi kan ju titta lite närmare på hur författarna till rapporten motiverar förslaget på köttskatt:

”Det framförs nu från olika håll att köttkomsumtionen bör minska. Bland annat har Vänsterpartiet och Miljöpartiet motionerat om en minskning av köttkonsumtionen.”

Underlaget är alltså detta: två extrempartier i Riksdagen, som tillsammans samlar lite drygt 10 procent av väljarkåren, anser att vi borde sluta äta kött. Något evidensbaserat underlag till nödvändigheten av att införa en koldoixdskatt på köttkonsumtion, finns inte. Men författarna, under ledning av Helena Lööv, går ännu längre i sina visioner av ett köttfritt samhälle:

”Ett annat alternativ är att förbjuda produktion med stor klimatpåverkan. För att ta ett extremt exempel skulle, rent hypotetiskt, hållandet av idisslare kunna förbjudas”

Observera att vi här har en utredning från Jordbruksverket, som på fullt allvar diskuterar möjligheten att förbjuda betande kor. Jag förmodar att verkets generaldirektör antingen inte läst rapporten före publicering, eller helt missat att se att hans myndighet intagits av militanta veganer.

Men det här är långtifrån nytt. Flera andra myndigheter har i princip tagits över av gröna påtryckargrupper. Energimyndigheten har förvandlas till ett slags kamporgan för vindkraftslobbyn, och Naturvårdsverket har under decennier tävlat med WWF och Greenpeace om vem som kan skrämmas mest med framtida klimatkatastrofer.

Så då kommer vi till den springande punkten: hur ska vi som medborgare säkerställa att våra myndigheter gör sitt jobb? Svaret är att vi tyvärr inte kan det, eftersom dessa är självständiga gentemot de folkvalda. Det har resulterat i att den verkliga makten samlats hos myndigheterna, som med förslag och utspel i stor utsträckning styr politikerna istället för tvärt om. Och till skillnad från de senare, behöver myndighetschefer och -anställda inte stå till svars i allmänna val.

Det finns förvisso möjligheter till demokratisk insyn eftersom myndigheter och statliga verk styrs av offentlighetsprincipen. Problemet här är att ungefär samma slags aktivister som agerar på Jordbruksverket även har haft stora framgångar i våra medier, framför allt inom public servicebolag som SvT och Sveriges Radio. I en intervju nyligen berömde sig till exempel ordföranden för Sveriges miljöjournalister, Anders Nord, för att klimatförnekare hålls kort i Sverige. Det vill säga att endast Nords och hans kollegers uppfattning i klimatfrågan tillåts i rapporteringen. (Huruvida Anders Nord eller de övriga i hans klubb är journalister eller aktivister kan förvisso också diskuteras.)

De tenderar i alla fall oftast att berätta exakt samma historia som sina idéfränder, som huserar bland annat på Jordbruksverket.

Intressant?

Sveriges Radio, SvD 1, 2,  DN 1, 2, 3

Andra bloggar om , , ,

Köttskallarnas sammansvärjning

baconmorebaconIdag tänkte jag lägga ut ännu ett blogginlägg i avdelningen vi-har-räknat-på-det-där. Dagens tema är debatten om en ny punktskatt på kött, ett förslag som bland annat MP:s ungdomsförbund driver, och har rört upp en del damm i medie-ankdammen.  Och som vanligt när vi har att göra med politiker på vänsterkanten som oroar sig för miljön, blir resultatet alltid att kräva mer reglering, ransonering och centralstyrning av människors vardag. Inget nytt där.

En köttskatt kan vid första anblicken vara helt ok som ett klimatpolitiskt styrmedel, om den nu haft en märkbar effekt på Sveriges utsläpp. Men som vanligt undviker förslagsställarna att räkna på sina förslag, något som blivit tradition inom det som kallas  ”klimatpolitik”.  I det postmoderna hörn av politiken som kallas miljöpolitik, är det nämligen helt ok att kräva den ena verkningslösa åtgärden efter den andra utan att någonsin behöva backa upp sina förslag med analyser av om kostnaden är rimlig i förhållande till resultatet.

Tänk efter: har vi någonsin hört Gustaf Fridolin berätta exakt hur mycket mindre global uppvärmning vi undviker genom att höja bensinskatten med två kronor? Så klart inte. Inom miljöpolitiken är det inte bara möjligt utan helt accepterat – även av borgerliga så kallade liberala partier – att lägga fram den ena miljardsatsningen och skattehöjningen efter den andra, utan att redovisa vad vi får för pengarna. (Det är kanske här vi tydligast ser effekten av en journalistkår som till stor del är MP-anhängare.)

Men låt oss då räkna på det, eftersom det faktiskt är möjligt i alla fall i teorin (exakt hur stor den så kallade klimatkänsligheten är, debatteras ju flitigt just nu). De globala koldioxidutsläppen 2010 var 33,4 gigaton, medan Sveriges utsläpp stannade på blygsamma 52,9 megaton, motsvarande 0,0529 gigaton. Det innebär att Sveriges utsläpp utgör c:a  0,16 promille av de globala CO2-utsläppen.  Så om vi skulle agera lite drastiskt; stänga samtliga fabriker och kraftverk, skrota alla bilar, sätta upp taggtråd runt våra gränser och därefter hålla andan tills vi alla dog, hade effekten ändå bara blivit ett avrundningsfel i den globala koldioxidbalansen.

Och vad gäller köttets klimatpåverkan, har Jordbruksverket gjort ett ambitiöst arbete. Myndigheten redovisar jordbrukssektorns utsläpp, nedbrutet på olika utsläppskällor, och här kan vi konstatera att av de 14 miljoner ton växthusgasutsläpp som sektorn bidrar med (även lustgas och metan från fisande kor ingår i denna siffra) står importerat foder, dvs djurens mat, för endast tre procent. De största utsläppskällorna kommer från kväve i marken och bearbetade jordar. Alltså såna där vegetariska grejer växer.

Men låt oss för enkelhetens skull anta att hälften av utsläppen är de väderspända kreaturens fel. Dessa utgör då sju procent av Sveriges 0,16 promille av världens totala koldioxidutsläpp. Eller 0,01 promille, vilket borde vara det samma som 0,1 miljondelar (det är sällan jag räknar med så små tal).

Om vi nu tänker oss att en köttskatt skulle innebära att andelen köttdjur minskade med 20 procent (och vi förutsätter att inget billigt importkött korsar gränsen) innebär det alltså att vi skulle minska vår klimatpåverkan med 0,005 promille. Avrunda gärna till närmaste hela miljondel, ni som kan.

Vad hade då hänt om någon lyckats få tyst på Gustaf Fridolin, eller MP:s normalbegåvade ungdomsordförande tillräckligt länge för att få dem att anstränga sina hjärnor med dessa siffror, och sedan svara på frågan hur mycket mindre global uppvärming vi skulle få för våra pengar?

Ingenting.

Vi hade nämligen fått standardsvaret: det handlar om att visa handlingskraft och gå före i klimatarbetet. Och sorgligt nog det är det detta som hela den svenska miljöpolitiken går ut på. Att bevisa att om att vi bara ransonerar, sparar och blir fattigare, så kommer resten av världen att bli så hänförda och inspirerade av vårt exempel att de gör likadant.

Om det är någon som faktiskt tror på det där, kan jag berätta att vi har svaret: det funkar inte. Se bara på försvaret, som i princip avskaffat sig självt. Det har garanterat inte fått vår granne i öst att avrusta.

I övrigt är förslaget om köttskatt idiotiskt på så många andra plan, men det har andra skrivit mycket bättre om.

Aftonbladet 1. 2, DN 12, SvD 1, 2, 3

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: