And The Band Played On

Etikett: kristdemokraterna

Flashback 2009: Anders Wijkman och Kristdemokraterna går till val på att massövervaka medborgarna

Åren går fort – plötsligt är det dags för EU-val igen. Förra gången det begav sig, i juni 2009, var det framför allt två frågor som stack ut: Dels kampen mot massövervakningen, som gav Piratpartiet två platser i Europaparlamentet, dels klimatfrågan som vi denna tidpunkt peakade i en slags politiskt masshysteri som gav upphov till ett antal besynnerliga utspel. (Själv lade jag min röst den gången, liksom i årets val, på Piratpartiet.)

En av de mest besynnerliga inslagen i 2009 års val till EU-parlamentet var Kristdemokraternas klimatpolitiska program, som drevs av partiets bägge toppnamn till EU-parlamentet, Anders Wijkman och Ella Bohlin. Programmet, som omfattade nära 100 sidor, hade tagits fram av Anders Wijkman själv, till synes utan någon inblandning från KD. Detta faktum accentueras av att Wijkman i programmet ofta skriver i jag-form och lutar sig mot auktoriteter som neo-malthusianska tankesmedjan Romklubben (där han själv sitter som ordförande).

Efter EU-valet försvann programmet ganska snabbt från KD:s hemsida, vilket man kanske kan förstå. Det var inte bara radikalt utan var en uppvisning i usel fingertoppskänsla i ett val som i mångt och mycket handlade om att sätta stopp för massövervakning och integritetskränkning.

Vad Wijkman föreslog var bland annat införandet av personliga utsläppsrätter, ett handelssystem där individens ”koldoxidavtryck” skulle mätas och prissättas. Jag skrev om det när det var aktuellt.

Wijkman ville se att ett ”IT-baserat system byggs ut så att konsumtionens kolinnehåll enkelt kan mätas”. I praktiken en massövervakning av medborgarna på individnivå som inte skådats i Europa sedan murens fall:

  • Bilkörning loggas genom inrapportering av körsträcka och förbrukning.
  • Tankstationer förses med utrustning som startar pumpen först efter inmatning av en speciell medborgarkod, så att drivmedelinköpen registreras.
  • Hushållets elförbrukning rapporteras kontinuerligt till ansvarig myndighet, liksom inköp av villaolja.
  • Alla flygresor registreras.
  • Personliga varu- och livsmedelsinköp loggas med hänsyn till hur mycket koldioxidavtryck tillverkningsprocessen genererat.

Detta var alltså ett program som Kristdemokraterna ansåg vara det bästa för Sveriges och Europas medborgare så sent som för bara fem år sedan. Dagens KD-program för miljön är betydligt mer allmänt hållet, men den som vill läsa programmet som Anders Wijkman kuppade igenom, kan fortfarande hitta det på The Internet Archive.

Lärdomen man kan dra av denna historia är dels att politik är färskvara, och att det som verkar inne ena dagen kan kvalificera sig för stora skämskudden den andra. Dels att vi alla bör vara tacksamma för att gamle KD-ledaren Alf Svensson i sista stund beslutade sig för att ställa upp i EU-valet – och lyckades kryssa sig förbi bägge de tidigare toppnamnen. Han räddade alltså oss, och EU-parlamentet, från Anders Wijkman.

Tack, Alf!

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Låt hen skaffa barn – utan partner

Det finns säkerligen en hel del män därute som inget hellre vill än att skaffa barn – trots att de ännu inte hittat någon partner att leva med, alternativt lever med någon av samma kön. Det är också rimligt att anta att längtan efter barn inte skiljer sig nämvärt mellan könen.

Ändå ignoreras av någon anledning halva den svenska befolkningen i den upphettade debatten om insemination för ”ensamstående singlar” ska tillåtas eller inte. Varför?

All ny lagstiftning numera ska naturligtvis syfta till att fungera könsneutralt, men ändå verkar få om ens några debattörer som funderat på hur en ensamstående man med pappalängtan ska bete om han vill skaffa barn utan att behöva inleda ett förhållande med en kvinna. Visst, det är aningen mer komplicerat än att bara donera sina spermier – det krävs ju fortfarande att en kvinna är beredd att bära barnet under nio månader – men surrogatmödraskap som det kallas är långt ifrån något ovanligt och är tillåtet i flera länder, bland annat i Storbritannien, Nederländerna, Brasilien, Sydafrika samt i vissa delstater i USA.

Surrogatmödraskap är däremot inte tillåtet i Sverige, vilket gör att den man – eller det manliga samkönade par – som vill skaffa barn antingen behöver hitta en kvinna som vill bära hans/parets barn på egen hand, alternativt bege sig utomlands till länder där det ekonomiska klimatet gör att det blir enklare att hitta kvinnor som ställer upp på att hyra ut sin kropp under nio månaders tid.Förutom de rent praktiska, ekonomiska och logistiska utmaningar som detta medför, väntar det kanske största problemet när singelmannen eller gayparet ska godkännas som föräldrar till barnet – det är nämligen inte alls säkert att de svenska myndigheterna godkänner adoptionen av barnet som surrogatmamman burit fram.

Så hur skulle en könsneutral lag för att tillåta singlar att skaffa barn kunna se ut? Ska det byggas upp en äggdonationsverksamhet i landstingens regi? Hur ska surrogatmödraskap ersättas, och hur letar man upp frivilliga som går med på att upplåta sina livmödrar mot betalning?

Det får vi förmodligen inte veta, eftersom någon sådan diskussion inte förs av några av de partier som vill tillåta inseminering av ensamstående kvinnor. Det blir ju för komplicerat, och politiker hatar komplicerade frågor – lättare då att plocka de lågt hängande frukterna och strunta i eventuella obekväma diskussioner.

Ändå, vi skriver år 2012 i almanackan, och ingen vettig människa kan påstå att kvinnor är bättre skickade att ta hand om barn än vad män är. (Det finns till och med forskning som visar att det egentligen inte finns några skillnader mellan kvinnor och män.) Och hela föräldrapolitiken bygger ju faktiskt på att mammor och pappor ska dela lika på omvårdnaden om barnet, vilket Göran Hägglund mycket riktigt påpekade i en artikel i Aftonbladet.

Ändå finns det en förkrossande majoritet i Riksdagen för att införa en lag som endast tillgodoser endast det ena könets rätt att skaffa barn på egen hand.

Om Göran Hägglund hade velat slippa att agera dörrmatta åt Alliansen och ta tillbaka initiativet i inseminationsdebatten, hade han faktiskt bara kunnat hänvisa till det grundläggande feltänket i förslaget – nämligen att det diskriminerar halva Sveriges befolkning. Men förmodligen hade det varit att spela för högt – någon kunde ju ha tagit honom på allvar.

Ändå – det är ganska märkligt.

Intressant?

SR, 2, SvD, Aftonbladet 1, 2, GP, DN 1, 2, 3

Andra bloggar om , , , , ,

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: