Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: kyoto

Våra elskatter göder världens värsta miljöbovar

I en sällsynt klarsynt New York Times-artikel i somras, granskades en av de bisarra följderna av FN:s system för handel med utsläppsrätter, som är en av hörnstenarna i det så kallade Kyotoprotokollet från 1997. Endast ett fåtal länder deltar i detta system, kallat Clean Development Mechanism (CDM), som går ut på att stora tillverkningsföretag och energibolag tvingas köpa utsläppsrätter baserat på hur mycket koldioxid de släpper ut. En slags miljöpolitiska avlatsbrev, alltså. EU är förstås med på ett hörn genom det som kallas EU ETS (Emissions Trading System), och i Sverige är statliga Energimyndigheten ansvarig för tilldelning och avräkning av utsläppsrätter.

Framför allt energisektorn är den verkliga kassakon när det gäller utsläppshandeln. All energikonsumtion beläggs nämligen med kostnaden för utsläppsrätter, vilket innebär att svenska energibolag lägger på denna kostnad på våra elräkningar. Enligt beräkningar av Villaägarnas riksförbund betalade hårt prövade svenska elkonsumenter under perioden 2005-2010 109 miljarder bara för dessa utsläppsrätter. Av dessa blev 94 miljarder till ren vinst för energibolagen – för eftersom den svenska elproduktionen är nästan 100 procent koldioxidfri behöver elmaffian (dvs Eon, Fortum och Vattenfall) inte själva köpa utsläppsrätter. Gapskratt ända till de tyska och finska bankerna med andra ord.

Men för oss som tvingas betala 2.500-3.500 vardera om året för dessa avlatsbrev – vad händer med miljarderna? Tanken är ju trots allt att de ska leda till ny teknik i smutsiga kolkraftverk och energieffektivisering i industrin, så att utsläppen minskar på sikt.

Tyvärr inte. Faktum är, som New York Times avslöjar, att en stor del av pengarna från utsläppshandeln istället går som bidrag direkt till 19 av de absolut största miljöbovarna i världen. Det handlar om 19 industrier, framför allt i Kina och Indien, som tillverkar köldmediet HCFC-22, en slags ”superväxthusgas” vars effekt på klimatet är mångdubbelt högre än koldioxid.

HCFC-22 används som köldmedium i kylskåp och luftkonditioneringsanläggningar (som numera finns i nära nog samtliga bilar nyare än 15 år). Vid tillverkningsprocessen uppstår en skadlig restprodukt, HFC-23, som absolut inte får komma ut i atmosfären. Och eftersom FN inkluderade destruktionsprocessen av denna gas i systemet för utsläppshandel, innebär det att fabrikerna som tillverkar HCFC-22 tilldelas utsläppsrätter för omhändertagandet av restprodukten. Utsläppsrätter som sedan kunnat säljas på marknaden och inbringat stora vinster för industrierna. Uppskattningsvis har bolagen tjänat upp till fem miljarder på sina utsläppsrätter sedan 2005.

Detta har fått till effekt att dessa 19 fabriker producerar så mycket de någonsin kan – ju mer avfall, desto mer tjänar de ju på sina utsläppsrätter. Det har i sin tur inneburit en gigantisk överproduktion av HCFC-22, med tillhörande prisfall på produkten (som nu är så billig att det inte finns något som helst incitament att utveckla miljövänligare alternativ). Men det spelar ingen roll, bolagen tjänar mångdubbelt mer på den frikostiga tilldelningen av utsläppsrätter – inte på produktionen.

Missbruket har varit känt under lång tid, redan för fem år sedan skrev New Scientist om hur tanken med systemet förfelades. Men när FN och EU nu hotar med att dra in stödet till miljöbovarna, svarar de med hotelser. Om miljarderna slutar rulla, släpper de helt enkelt ut sina lager av HFC-23 – rakt ut i atmosfären.

Alltså ett slags gisslandrama, med miljön som insats. Och där vi alla betalar lösensumman via våra elräkningar.

Vad det här visar är återigen att kommandoekonomi och handel med luft nog aldrig varit någon bra idé. Och FN fortsätter att bevisa sin totala inkompetens oavsett på vilket område organisationen agerar.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Rekordminskning av utsläppen i USA

Kolkraften på väg ut i USA – billig naturgas tar över energiproduktionen.

I allra största tysthet håller USA på att klara av det som få andra industialiserade länder lyckats med: att uppfylla kraven i det så kallade Kyotoavtalet från 1997. I avtalet, som ursprungligen undertecknades av flertalet västliga demokratier,  förband sig de undertecknande staterna att minska utsläppen av så kallade växthusgaser (framför allt koldioxid) till 1990 års nivåer. Det har väl gått så där med efterlevnaden – bara ett fåtal länder uppnår sina mål, däribland Storbritannien, Tyskland och Sverige, medan andra har misslyckats grovt. Kanada har hoppat av Kyoto, medan Bric-länderna och Afrika konsekvent vägrat att skriva under avtal som kan begränsa ländernas tillväxt. Flertalet av dessa förlitar sig till kolkraft för att driva sina industrier.

Därför är det förstås en mycket god nyhet att världens största ekonomi nu är på väg att nå målet vad gäller minskning av utsläppen: under första kvartalet 2012 var USA:s co2-utsläpp nere på 1992 års nivåer, enligt siffror från U.S Energy Information Administration, EIA. Särskilt intressant är det mot bakgrund av att USA alltså aldrig ratificerat Kyotoavtalet. Minskningarna har alltså skett på frivillig väg, genom satsningar på nya bränslen och ny teknik.

Man skulle kunna tro att denna glada nyhet skulle uppmärksammas av alla världens ledande medier, och framkalla vild glädje hos klimatetablissemanget. Ändå hör man ingen som applåderar – allra minst EU:s klimatkommissarie Connie Hedegaard som upprepade gånger i hårda ordalag kritiserat USA:s ointresse för avtalet. Värt att notera är att Hedegaards eget hemland, Danmark, är ett av de länder som misslyckats mest (om man kan säga så) med att minska sina utsläpp. Men så drivs ju Danmarks energisektor till största delen av gammal kolkraft, inte vindsnurror som många vill få oss att tro.

Orsaken till den kraftiga minskningen av utsläpp är framför allt den revolution som skett i utvinningen av så kallad skiffergas. USA formligen badar i billig naturgas, och många gamla kolkraftverk har därför skrotats i samband med övergången till nya gasdrivna generatorer. Den sammanlagda minskningen av co2-utsläpp från kolkraftverk var 18 procent fram till första kvartalet 2012, men detta är bara början. Kolet är snabbt på väg att konkurreras ut av billig gas, och skulle samtliga USA:s koldrivna kraftverk gå över till gasdrift, skulle de sammanlagda utsläppen  från energisektorn minska med uppemot 70 procent. Reuters skriver:

The contribution of coal in U.S. energy use is likely to continue its demise, with plant owners and operators reporting to the EIA last month that they plan to retire 27 gigawatts (GW) of capacity, or 8.5 percent, at 175 coal-fired facilities between 2012 and 2016.

(En bidragande orsak till utsläppsminskningen är förstås den ekonomiska krisen: eftersom allt färre amerikaner har jobb att åka till, har bilkörningen också minskat.)

När det gäller skiffergas, har flera länder i EU – till exempel Polen – nyligen upptäckt stora gasfyndigheter, något som skulle kunna hjälpa även EU att på ett enkelt och smärtfritt sätt minska sina utsläpp. Östeuropa och även Tyskland förlitar sig ju fortfarande till största delen till koleldade kraftverk (precis som Danmark).

Lysenkoisterna i EU kämpar dock med näbbar och klor för att stoppa detta – ivrigt påhejade av miljölobbyn. Så sent som i våras krävde såväl EU:s klimatkommissionär som med EU-politruken och centerpartisten Lena Ek att Polen skulle avstå från att utnyttja sina gasfyndigheter, stänga sina kolkraftverk och istället smälla upp vind- och vågkraftverk längs hela Östersjökusten. (Hur detta skulle tillgodose Polens behov av baskraft framgick inte.)

Istället för att applådera övergången till en renare energikälla – med potential för 70-procentiga utsläppsminskningar – har EU istället valt att driva ett närmast medeltida centralstyrt, sönderfuskat och ineffektivt system för handel med utsläppsrätter. Detta har hittills inte bidragit till några som helst minskningar av utsläppen, men det har gjort medborgare astronomiska 2.000 miljarder euro fattigare. (Det är för övrigt samma summa som det sägs kosta att rädda euron.) En fjärdedel av dessa pengar hade räckt för att bygga om gamla europeiska kolkraftverk till miljövänligare teknik.

Fast rationellt tänkande har ju aldrig varit ett krav för att nå toppen inom EU. Snarast motsatsen.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Kyotoavtalet har kostat oss 2.000 miljarder – räcker inte det?

Trots att Kanada sedan länge annonserat att landet kommer att lämna det så kallade Kyotoavtalet, fylls medierna idag av fördömanden och indignation över detta oförsvarliga  svek mot klimatet . De som skriker högst vet givetvis mycket väl att Kyotoavtalet, som slöts 1997, från början till slut varit ett misslyckande av astronomiska proportioner. Istället för att leda till 20-procentiga minskningar i utsläpp av växthusgaser har de globala emissionerna istället ökat med nära 50 procent jämfört med 1990. Och detta trots att framför allt EU slösat bort enorma summor bland annat på det verkningslösa systemet med utsläppsrätter, som hittills kostat unionens skattebetalare runt 2.000 miljarder – utan att ha någon som helst mätbar effekt på utsläppen. Det konstaterar den schweiziska banken UBS i en kritisk rapport som släpptes i november men av någon anledning tegs ihjäl av europeiska medier (men publicerades i australisk press). Ur rapporten:

In a damning report to clients, UBS Investment Research said that had the €210bn the European ETS had cost consumers been used in a targeted approach to replace the EU’s dirtiest power plants, emissions could have been reduced by 43 per cent “instead of almost zero impact on the back of emissions trading”.

Describing the EU’s ETS as having “limited benefits and embarrassing consequences”, the report said there was fading political support for the scheme, the price was too low to have any significant environmental impact and it had provided windfall profits to market participants, paid for by electricity customers.

Alltså – hade samma summa satsats på att bygga om EU:s smutsigaste kolkraftverk, hade utsläppen varit halverade idag. Alternativt hade 2.000 miljarder räckt till att rädda de krisande Euroländerna dubbelt upp.

Men egentligen är det värre än så. Utöver biljonrullningen med våra pengar på meningslösa så kallade klimatåtgärder, har Kyotoavtalet gjort det lönsamt att flytta tillverkningsindustri från Europa – med höga miljökrav – till Indien och Kina där miljölagstiftning är ett närmast okänt begrepp. Under Kyotoavtalet har Europa, med mindre än 15 procent av de globala utsläppen, aktivt drivit iväg industriarbetstillfällen från unionen, samtidigt som energi- och transportkostnaderna för medborgarna chockhöjts. Vi har alla blivit fattigare, allt för en meningslös symbolhandling: att om bara vi visar vägen med sänkta utsläpp, kommer resten av världen att följa efter.

Som syns av diagrammet ovan – hämtat från tyska Der Spiegel – är det en oerhört naiv förhoppning, som bara Greenpeaceaktivister fortfarande kan tro på  (och centerpartistiska miljöministrar förstås.) Både USA och Europa – och särskilt Tyskland – har sänkt sina utsläpp sedan 1990. Notera särskilt att USA har lyckats bättre än Europa, trots att landet står utanför Kyotoavtalet. Men vad hjälper det, när Kina ökat sina utsläpp med mer än 200 procent under samma period och Indien fördubblat sina?

Med tanke på resultatet är det fullt förståeligt att Kanada hoppar av Kyoto. Men här i Sverige befinner vi oss fortfarande i fablernas värld och applåderar Sveriges och EU:s beslut att ensidigt förlänga pinan ytterligare ett par år. Vi måstebli ännu lite fattigare för att visa handlingskraft.

Någon påverkan på vädret nu eller om 100 år har det dock inte. Sedan kan Lena Ek jubla hur mycket hon vill.

Intressant?

DN 1, 2, SvD, Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Fotnot: Även om Kyotoavtalet hade följts till punkt och pricka, av samtliga världens länder, hur mycket hade det påverkat klimatet? Det finns beräkningar på detta, gjorda av klimatforskaren Tom Wigley 1998: 0,05 grader C minskad medeltemperatur till 2050.

Våra miljöskatter skapar klimatflyktingar

Här ska det odlas skog.

Jag har skrivit tidigare om det vansinniga systemet med utsläppsrätter, som inte bara gett oss svenskar rekorddyra elräkningar utan också skänkt den organiserade brottsligheten en helt ny intäktskälla att ösa ur.

Men det kanske vidrigaste exemplet hittills av hur systemet missbrukas kommer från Uganda, där 20.000 fattiga människor nyligen fördrevs med våld från sin by – en operation där flera dödades. Marken hade sålts till ett brittiskt skogsföretag, New Forests Company, vars affärsidé är att skapa ”hållbar utveckling” genom trädplantering på stora landarealer i Afrika. Som tack för denna insats för miljön kan företaget tillgodoräkna sig utsläppsrätter – som sedan kan krängas bland annat via den Europeiska börsen för utsläppshandel. New Forest Company, som backas av stora investorer som storbanken HSBC, träffade ett avtal med den ugandiska staten 2005, och totalt beräknas intäkterna från utsläppsrätterna för dessa afrikanska trädplanteringar vara värda mer än 12 miljarder årligen.

Man kan alltså säga att en normal svenska villaägare betalar c:a 3.000 kronor per år – för att företag i ”hållbarhetsbranschen”, som New Forests Company, ska kunna generera vinster som är astronomiska i jämförelse med alla andra industrier.

Det är den brittiska hjälporganisationen Oxfam som slår larm. I en artikel i New York Times berättar bybor den brutala historien om hur regimen rensade området på de människor som stod i vägen för skogsföretagets intåg.

 “I heard people being beaten, so I ran outside,” said Emmanuel Cyicyima, 33. “The houses were being burnt down.”

Other villagers described gun-toting soldiers and an 8-year-old child burning to death when his home was set ablaze by security officers.

Systemet med utsläppsrätter, som EU numera i princip är ensamt om att driva, var en del av det sedan länge havererade Kyotoprotokollet från 1997. Systemet har aldrig någonsin fungerat som det var tänkt, och under de år som avtalet varit i kraft inte minskat – utan istället ökat med mer än 12 procent. Vid årsskiftet löper avtalet ut, och alla stora utsläppsnationer, som USA, Ryssland, Kina, Brasilien och Japan (!) har deklarat att de inte tänker skriva under en förlängning. EU kommer förstås hålla fast i det levande liket så länge som det över huvud taget är möjligt, eftersom det drar in stora summor till det omättliga byråkratkomplexet i Bryssel.

Faktum är i alla fall att utsläppshandeln inte har bidragit ett dugg till att rädda klimatet – tvärt om har det ironiskt nog skapat just den situation som det skulle förhindra: horder av klimatflyktingar.

Och detta är inte det enda exemplet på hur hållbarhet och handel med utsläppsrätter missbrukats. Världsnaturfonden, WWF, har köpt en bit regnskog högt upp i de sydamerikanska bergen, med avsikt att kunna ”kapitalisera” denna tillgång till ett värde av hundratals miljarder på marknaden för utsläppsrätter – detta utan att någon som helst sänkning av utsläppen sker. Och till och med svenska Sekab, som skulle frälsa svenska bilister med billig etanol, var för bara några år sedan i Afrika och försökte få fattiga bönder att odla energigrödor istället för spannmål. För att citera Oxfam igen, så sker det just nu så kallad ”land grabbing” i stor skala i fattiga länder, i många fall under förevändningen att rädda världen.

“Too many investments have resulted in dispossession, deception, violation of human rights and destruction of livelihoods,” Oxfam said in the report. “This interest in land is not something that will pass.” As population and urbanization soar, it added, “whatever land there is will surely be prized.”

Alla med någon grad av normalbegåvning inser förstås att ett system där man handlar med luft till astronomiska belopp kommer att missbrukas. Men här har vi tyvärr med EU att göra, där  begrepp som ”vett” och ”verklighetsförankring” är okända bland den ansiktslösa massa av byråkrater som ingen europé någonsin skulle få för sig att rösta på i öppna val.

Det enda goda med den ekonomiska kris som vår kontinent genomlider just nu är att den mycket väl kan innebära ett välbehövligt nackskott för hela det havererade system som kallas EU.

20.000 fattiga bönder i Afrika hade nog önskat att den dagen redan varit här.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

Reality Check inför Cancún

Nästa vecka är det klimatmöte igen, denna gång i mexikanska turistparadiset Cancún, långt från snålblåsten som präglade fjolårets möte i Köpenhamn, där klimatet skulle räddas men allt till slut blev – pannkaka.

Sedan dess är klimatfrågan stendöd – inga av de stora industrinationerna i Asien bryr sig, och i USA har den republikanska majoriteten i kongressen satt stopp för alla typer av Kyoto-avtal.

Så när miljöminister Andreas Carlgren och ett par tusen politiker, förhandlare och EU-finansierade miljöaktivister sätter sig på bekväma förstaklassflyg till Mexiko, kan de lugnt stanna kvar i strandstolarna. Någon nytta kommer de inte att göra där nere, oavsett vad Carlgren säger om en ”ny strategi”. Denna nya strategi är att rädda det gamla Kyoto-avtalet som löper ut 2012, i brist på ett nytt. Kyoto-avtalet är nämligen förutsättningen för handeln med utsläppsrätter – en luftaffär som numera bara EU är inblandat i (USA har redan skrotat sin börs för utsläppshandel).

Problemet för Carlgren och hans europeiska kolleger, är att det nu finns ett stort överskott av utsläppsrätter – vilket gör att ingen är beredd att betala något för dem längre. Visserligen har EU sagt sig beredda att hålla uppe priset på utsläppsrätterna med konstlade medel (dvs manipulera handeln) men det kommer bara att fungera tillfälligt. När ingen av de stora utsläppsnationerna är med kommer givetvis ingen att betala för något som är gratis i Indien, Kina eller USA. Vill man vara lite krass, betalar vi 30-40 öre extra för varje kilowattimme på våra elräkningar för att hålla detta misslyckade experiment igång. Helt i onödan.

Men även om ett skuldkrisande och bankrutt EU på något magiskt vis skulle lyckas med att leva upp till Kyotoavtalet – dvs att minska koldioxidutsläppen med 30 procent, blir det inget annat än en symbolhandling. Dessa 30 procent motsvarar enligt IEA bara två veckors utsläpp från den snabbväxande Kinesiska industrin – som drivs nästan uteslutande av kol. Nya kolkraftverk startas varje vecka, och Kina har redan gett hela världen långfingret i Köpenhamn förra året.

Och samtidigt som västvärlden gör allt för att lägga ner sina kraftverk och industrier, har Kina seglat upp som världens största importör av kol – det vanligaste bränslet till den snabbväxande kinesiska industrin där de flesta av våra produkter tillverkas nuförtiden.

Här i Sverige har ju klimatskatter, elcertifikat och utsläppsrätter – även på miljövänlig vatten- och kärnkraft – för länge sedan gjort det för dyrt att driva tillverkningsindustri. (Men vi har ju sänkt våra koldioxidutsläpp – och till och med blivit bäst i klassen i Europa!)

Sådant här kallas för ”reality check” på engelska. Nyttigt för politiker, som Andreas Carlgren, att ägna sig åt mellan paraplydrinkarna i Cancún.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: