Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: Libyen

Libyen: Var är våra Jasplan nu?

För snart fyra år sedan drog EU och Nato ut i krig för att försvara rebeller och civila i Benghazi mot diktatorn Moammar Ghadaffi, vars styrkor hotade med massaker på civila i de östra delarna av landet. Då ställde Sverige solidariskt upp med våra Jasplan som utförde ett stort antal spaninsuppdrag över Libyen, så att Natos bombflyg sedan skulle kunna rensa vägen för… ja islamister, jihadister och folkmördare. Vi bombade alltså bort en diktator, men fick något ännu värre. Vilket väl om något illustrerar de uppenbara svårigheterna med att bomba fram demokrati.

I dagarna nåddes vi av nyheten om att Libyen i praktiken upphört att fungera som stat, och att terroristerna i Islamiska staten tagit kontroll över hamnstaden Darna och stora delar av Sirte. Och för att liksom fira dessa erövringar, valde de att skära halsen av 21 kristna egyptier, vars blod kroppar färgade Medelhavet rött.

Som vedergällning inledde Egypten, med stöd från arabiska grannländer som Jordanien och Förenade arabemiraten, flygbomningar av IS träningsläger och vapendepåer i östra Libyen. Men Egypten klarar, trots sin storlek, inte av att driva krig mot terroristerna i Libyen, samtidigt som man har ett islamitiskt uppror på Sinai att bekämpa. Därför vädjar nu landets president, Abdul Fatah al-Sisi, om internationellt stöd i kampen mot IS, i den sönderfallande stat som tidigare var Libyen.

Tragedierna som utspelar sig i Syrien och Irak, har dock fått Libyenkrisen att hamna  i medieskugga – detta trots att vi borde vara än mer oroliga för vad som händer där. Detta eftersom landet ligger precis på tröskeln till Europa och den terror och laglöshet som breder ut sig snart kan komma att bli ett direkt hot mot Europa. I Sverige är det dock tyst och ingen politiker – förutom KD:s Lars Adaktusson – andas ens om att vi borde bekämpa de bestialiska mördarbanden i Libyen. Något som ju borde vara vår moraliska plikt, med tanke på att vi själva bombade fram sönderfallet i ett av Nordafrikas till ytan största länder, och därmed ställde gigantiska mängder vapen och oljeinkomster till terroristernas förfogande.

Bekämpandet av IS i Libyen borde också ges hög prioritet av ett annat skäl. Efter IS senaste landvinningar kontrollerar nämligen organisationen människohandeln med båtflyktingar från Libyen till Europa. En våldsamt lukrativ verksamhet där varje flykting som IS kan knuffa ombord på en gammal skorv med destination norrut kan inbringa 10.000-tals kronor. Bara under de senaste dagarna har ett tusentals flyktingar i rangliga båtar räddats av den italienska kustbevakningen, och antalet flyende verkar allt mer utom kontroll.

Med denna väg rakt in i EU, öppnas helt nya möjligheter för IS att skeppa in jihadister i stor skala till Europa, genom att gömma dem ombord på flyktingskeppen, något som både italienska och brittiska underrättelsetjänster nu varnar för.

Räkna dock inte med att Sverige skickar ner några Jasplan denna gång för att slå tillbaka terroristerna – de är upptagna med att undvika att delta i en Natoövning i Estland.

Dessutom är det säkert mycket mer effektivt att försöka tala mördarna tillrätta med samtalskompasser.

Intressant?

Fler om , , , ,

När Gaddafi fick miljarder för att vakta EU:s gränser

unhcr_twitter

Från UNHCR:s Twitterflöde.

Rekordmånga flyktingar försöker ta sig till Europa, och en allt större del av dem väljer den riskabla sjövägen över Medelhavet, där många drunknar när de rangliga och överlastade båtarna de färdas i förliser.  FN:s flyktingorgan UNHCR slår idag larm om att så många som 350.000 flyktingar kommer att korsa Medelhavet i år, tre gånger fler än det tidigare rekordåret 2011. Nära hälften av dessa kommer från krigsområden som Syrien och Eritrea, enligt FN.

Riskerna för att mista livet är stor, hittills i år har 3.419 drunkat och UNHCR kräver nu att EU öppnar säkrare vägar för människor på flykt.

EU:s intresse för att underlätta för asylsökande verkar dock svalt. Stora länder som Frankrike, Storbritannien och Tyskland tycker redan att volymerna är för höga som de är. (Just ”volymer” är som bekant ett mycket laddat ord i den svenska debatten – den tidigare migrationsministern Tobias Billström krävdes på sin avgång när han använde det.)

Fästning Europa behålls intakt, taggtråden runt unionens gränser byggs allt högre och en av de få vägarna att ta sig in i EU är med båt över Medelhavet. Och därför tjänar nu flyktingsmugglare miljarder på att tränga ner horder av desperata flyende från islamistisk terror i rangliga små båtar och skicka ut dem på Medelhavet. Många förliser i hårt väder och höga vågor – och ännu fler hade drunknat om det inte varit för Italiens bevaknings- och sjöräddningsoperation Mare Nostrum (som nyligen omvandlades till EU-insatsen Frontex Plus) som lyckas plocka upp många av flyktingarna.

I slutet av oktober meddelade dock Storbritanniens regering att finansieringen till operationen upphör. Skälet angavs vara att det inte lyckats minska den allt större strömmen av flyktingar som lyckas ta sig till exempelvis Spanien och Italien – länder där de inte är de minsta välkomna. (Istället skickas istället norrut genom Europa, där många hamnar i Storbritannien, Tyskland – och Sverige.)

Mare Nostrum drogs igång i slutet av 2013, och sedan dess har antalet båtflyktingar nästan femdubblats. Uppenbarligen fungerar operationen inte det minsta avskräckande – snarare tvärtom. Misstankar finns om att flyktingsmugglarna använder bevakningen som en slags utökad garanti gentemot de flyktingar som tvingats betala 100.000-tals kronor för att sätta sig i små rangliga ekor. Vid en eventuell förlisning är ju chansen stor att kustbevakningen plockar upp dem.

Något som nu alltså fått den brittiska regeringen att dra in stödet till Mare Nostrum. Och följden kommer förstås bli att antalet som drunknar i vinter riskerar bli större än nånsin.

Vad få är medvetna om är detta bara är det senaste kapitlet i en decennier lång tragedi. Delvis är det också vi själva som skapat flyktingkrisen på Medelhavet och det stora antalet flyende som nu söker sig till Sverige.

319px-Muammar_al-Gaddafi_at_the_AU_summit

Muammar Gaddafi 2009. Foto: Jesse B. Awalt/Wikipedia

Under den libyske diktatorn Moammar Gaddafis regim, som varade fram till 2011, stoppades i princip samtliga flyktingar från att ta sig till Europa. Istället fångades de in av libysk polis och sattes i ökända läger under vidriga förhållanden. Fysiskt våld, tortyr och våldtäkt var inte ovanligt i dessa fångläger, enligt människorättsorganisationer.

Denna grymma behandling av flyktingarna var resultatet av en cynisk överenskommelse mellan EU och Libyen. Vi betalade under flera år miljarder till Gaddafi för att Libyen skulle fungera som en externaliserad mur mot EU. Flyktingar skulle hållas borta till varje pris.

Gaddafi skötte jobbet så väl att strömmen av flyende över Medelhavet  i princip upphörde 2009 – och den libyske diktatorn kunde under ett par år frottera sig med de tacksamma EU-ledare som köpte hans tjänster. Väl medvetna om att Libyen behandlade flyktingarna sämre än djur. Brittiska The Week skrev 2011:

From Europe’s point of view, this system worked extremely well. In Italy and Malta, there was a dramatic reduction in the numbers of  migrant arrivals in 2009 as a result of Libyan collaboration.

By outsourcing its border controls to a dictatorship without a functioning asylum system, Europe was able to prevent asylum-seekers from reaching its shores, while continuing to proclaim its commitment to the principle of refugee protection. Other EU neighbours have also acted as buffer zones in Europe’s immigration controls, including Tunisia and Morocco, Ukraine and Turkey. But none has been as ruthlessly effective as Libya.

Italiens tidigare premiärminister, Silvio Berlusconi, köpte inte bara olja av Gaddafi, han umgicks även flitigt med den ökände diktatorn och bjöd in den gode vännen till sina populära bunga-bungafester.
2011 gick EU och Nato i krig i Libyen för att skydda civilbefolkningen i Benghazi, där ett uppror mot diktatorn hade startats. Med luftunderstöd från Nato lyckades rebellerna – som senare visade sig bestå mest av Al-Qaida och diverse andra islamistgrupper – störta diktatorn som tillfångatogs och lynchades.
Sedan dess har Libyen fallit ner i ett svart  hål. Landet är idag i det närmaste en failed state som framför allt fungerar som vapendepå och träningsläger för IS-krigare. Och en stor del av finansieringen av denna terror kommer just från – flyktingsmuggling.

Sverige bidrog aktivt med spaningsflyg i denna operation, som gav Islamiska staten en flygande start. Så när vi klagar på volymerna av flyktingar som kommer hit och knackar på dörren, ska vi veta att vi själv aktivt bidragit till situationen.

Nu får vi alltså ta ansvar för våra handlingar.

Intressant?

Fler om , , ,

SvD 1, 2

En lektion i demokrati

Diktatorn – efter ambulansfärden.

Överste Gaddafi gömmer sig som den råtta han är i en kloakbrunn. Han släpas ut av mobben, misshandlas och blir misshandlad och skjuten innan han lastas ombord på en ambulans – där den dödligt sårade diktatorn får ytterligare en kula i huvudet. Det exakta förloppet är oklart, men en rebellsoldat poserar på film med diktatorns gyllene pistol, firad som hjälte efter att ha utdelat det dödande skottet.

USA:s utrikesminister kommenterar nyheten med ”Wow”. Det som alltmer ser ut som en ren avrättning, utförd av en blodtörstig mobb av en tillfångatagen diktator hyllas världen över – äntligen är kampen över och en ny demokratisk stat ska uppstå ur ruinerna av de sönderbombade ökenstäderna. Att nu mer eller mindre varenda libyer sitter på sitt eget privata förråd av vapen och ammunition gör emellertid att demokrati och fred kanske långtifrån är det enda möjliga framtidsscenariot.

Utan tvekan fanns det få som förtjänade att få en kula i skallen mer än Moammar Gaddafi – men det ger också en bitter eftersmak till det som skulle kunnat bli den Arabiska vårens Grande Finale: Gaddafi inför rätta för brott mot mänskligheten.

Fast å andra sidan – vem är vi i Västvärlden att döma? Världens största supermakt har ju visat vägen, genom att avrätta sina egna medborgare på utländsk mark – utan vare sig åtal eller rättegång. Och Osama bin Ladin råkade ju oturligt nog få halva huvudet bortskjutet när han skulle gripas i sitt hem i Pakistan av amerikanska marinsoldater.

Nu väntar vi bara på att Gaddafi förs ombord på ett hangarfartyg, och raskt begravs till havs såsom muslimsk sed tydligen föreskriver.

Intressant?

DN 1, 2 , 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3 ,4, Expressen

Andra bloggar om , , , ,

Ingen nollvision i brittiska flygvapnet

Livet i fält är påfrestande.

Två brittiska flygofficerare som deltar i  Natoinsatsen mot Libyen får sparken efter att det framkommit att de hällt i sig mer än de sanktionerade två sejdlarna öl (1 liter!) som tillåts före ett flygföretag.

Det är ju bra att det brittiska flygvapnet reagerar på sådang beteende. Men om man kommer från ett land där nollvision gäller i trafiken, och två stora starköl skulle rendera indraget körkort direkt vid alkotest, ter det sig kanske lite underligt att alkohol över huvud taget anses acceptabelt i kombination med maskiner som färdas i överljudshastighet och är beväpnade med tunga bomber och grovkalibriga kulsprutor. Den som ska försvaras på marken är säkert tacksam om piloternas reaktionsförmåga är på topp, liksom.

Kanske hänger det ihop med det faktum att de brittiska piloterna bor lyxigt inkvarterade på fyrstjärniga hotellet Grand Hotel d’Aragona i sicilianska Conversano (bilden ovan). Här kan de 100 RAF-piloterna pusta ut vid poolkanten mellan krogrundorna de påfrestande uppdragen för att skapa demokrati i Libyen. Bara uppehället för de brittiska styrkorna som deltar i Libyenoperationen går loss på dryga 12 miljoner i månaden, och då är varken bränsle, bomber eller öl inräknat.

Också en del av de svenska Jas-piloterna som deltar i Libyenisatsen är inkvarterade på hotell, eftersom det inte finns plats för alla på Sigonellaflygbasen. Vi får hoppas att de laddar upp på andra sätt än sina brittiska vapenbröder.

Intressant?

Andra bloggare om , , ,

Oss cyniker emellan

Så här mycket spö ska han få, Gaddafi!

Jag fick frågan i en kommentar tidigare i veckan om varför jag är så ”cynisk och bitter” när jag skriver. Efter den initiala ryggmärgsreaktionen det-är-jag-väl-inte” började jag fundera, läste tillbaka några inlägg och jovisst, det är säkert så att jag kan uppfattas som både magsur och bitter emellanåt.

I verkligheten tycker jag faktiskt livet är ganska kul och jag tror i alla fall inte att jag går omkring och är cynisk till vardags. Men jag är ju trots allt gubbe nu, 50 minus, och det går  inte att komma ifrån att ju äldre man blir, desto mer krävs det för man ska kunna elda igång den där verkliga entusiasmen för saker och ting.

Och – efter att ha levt i snart ett halvt sekel, har man plockat upp ett antal rätt hårda sanningar längs vägen. Som att det aldrig finns några enkla lösningar, sällan några gratisluncher och bara i undantagsfall osjälviska politiker. Man vet att det aldrig är någon bra idé att betala i förskott, och att de flesta som säljer billiga cyklar på Blocket förmodligen har snott dem. Man lär sig av erfarenhet att misstro stora delar av medmänskligheten, utan att för den sakens skull hänfalla till misantropi.

Men jag har ändå svårt att vänja sig vid den sortens cynism som den svenska försvarslobbyn uppvisar just nu. Entusiasmen är enorm inför beslutet att skicka åtta Jasplan till Libyen för att hjälpa till med att upprätthålla flygförbudszonen.

Och ett extra stort plus är det om planen hamnar i strid  – eftersom ”combat proven” är en stämpel som säljer flygplan. Värsta konkurrenten, franska Rafale, har ju redan blåst ut en samling stridsvagnar utanför Benghazi och grillat ett antal av Gadaffis män på kuppen.

I den internationella vapenhandelns värld, är det sådant som ger extra kredd. ”Testad i strid” smäller oändligt mycket högre än nya datorsystem och smarta vapen. Även om ”striden” i det här fallet blir lite av skjuta-på-sittande-fågelkaraktär. Att bränna iväg robotar mot tanks och oskyddad trupp på säkert avstånd, för ju också det goda med sig att vi slipper se och ta hand om det slabbiga resultatet av en direktträff med Bamse (eller vilken missil som nu följer med ner till Libyen).

”När stater ska köpa vapensystem tittar de efter tre saker: Har någon köpt dem tidigare, använder den säljande staten dem själva och har de använts i en verklig konflikt. Att vapnen är ”combat proven” är definitivt en faktor som vägs in”, säger Mark Bromley, Europaexpert på Stockholm International Peace Research Institutes vapenhandelsprogram till Metro.

Och ur dagens F&S om insatsen i SvD:

7) Vad betyder det för Saab?
– Det är en oerhörd fördel för Saab och de andra industrierna att Gripen sätts in i en skarp stridsinsats. Det är ingen slump att Frankrike – som ju konkurrerar med Sverige genom sitt Rafale-plan – låtit olika TV-bolag från första dagen visa att de franska planen hängs fulla med vapen, startar och landar välbehållna utan vapen.

DET är verklig cynism. Dit kommer jag nog aldrig att nå, hur jag än kämpar.

Nu får vi verkligen hoppas att de där Jas-arna klarar att flyga ända till ner till Nordafrika utan att haverera. Det vore ju ett hårt slag för svenska arbetstillfällen.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, Aftonbladet 1, 2, Expressen 1, 2, GP, 2, Resumé
Andra bloggare om , , , ,

Gaddafi levererar – vi tiger och sväljer

Gaddafi: yeehah!

I en värld där revolutioner och upplopp avlöses av naturkatastrofer och kärnkraftshaverier, samtidigt som behovet av energi är omättligt, upplever general Moammar Gaddafi förmodligen en av sitt livs bästa stunder. Hans legosoldater håller som bäst på att rensa ut de sista motståndsfickorna i Misrata, med hjälp av stridsvagnar och artilleri. Samtliga oljehamnar är åter under diktatorns kontroll, och inom ett par veckor kommer den helgröna flaggan åter att vaja över Benghazi, huvudstaden i det nya ”fria” Libyen.

Detta kan Gaddafi framför allt tacka naturkrafterna för. Samtidigt som tsunamin ödelade stora delar av nordvästra Japan och TV-bilderna från det havererade Fukushima började kablas ut försvann upproret i Libyen från världens förstasidor och nyhetssändningar. Och i skydd av denna medieskugga har Gaddafi passat på att slå till hårt och brutalt mot upproret. Rebellrörelsen är i upplösning, de som inte redan är döda kommer garanterat inte att vara i livet när Gaddafis styrkor hinner upp dem.

Samtidigt, i Arabförbundet och FN, fördöms handlingarna pliktskyldigast men det kommer aldrig att gå så långt som till flygförbudszoner eller militär intervention. För många har för mycket att förlora.

För trots att Gaddafi är en i alla avseenden vidrig människa, är han en vidrig människa som har tillgång till olja. Bakom stängda dörrar pustar säkert fler än Silvio Berslusconi ut, och kommer säkert gladeligen att bistå Gaddafi med personal som kan sparka igång den libyska oljeproduktionen – antagligen via bulvan.

Igår tackade general Gaddafi särskilt regeringarna i Tyskland, Ryssland och Kina för att dessa motsatt sig ett beslut om flygförbud i FN. Feta oljekontrakt utlovades till dessa nya vänner i världen.

Och så kommer det förstås att bli. Om ett par månader flödar oljan som förr från Ras Lanuf och Sidra, världsmarknadspriserna stabiliseras och vi kan lägga ner det där bensinprisupproret på Facebook.

Det kommer förstås att framförs skarpa budskap och fördömande FN-resolutioner. Men i praktiken sitter han säkert, general Gaddafi. Han vet att vi blundar och tar emot, som de knarkare vi är.

Realpolitik kallas det visst.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, Aftonbladet, Expressen, E24
Andra bloggare om , , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: