Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: maffia

Maffian: sponsrad av EU

Just nu samlas EU-topparna för att prata tillväxt och jobbskapande. Två sektorer som unionen och den gemensamma valutan hittills varit mycket framgångsrik i att motarbeta. Med undantag för Tyskland, som döpte om sin D-Mark till Euro för lite drygt tio år sedan, dignar de flesta andra av unionens länder på randen av bankrutt under mördande obalanser som den gemensamma valutan skapat. Lägg till detta en uppsjö av regleringar, jobbdödande direktiv och ekonomiska pålagor för medlemsstaternas allt färre kvarvarande företag (de som ännu inte flyttat sin produktion till Kina).

Men det finns också framgångssagor mitt i detta mörker, exempel på verkliga snabbväxare till och med i de södra delarna av EU.

Vi talar om den syditalienska maffan, Ndrangheta, som på bara ett par år vuxit till ett av världens största brottssyndikat. Och det är pengar från EU som delfinansierat den snabba tillväxten.

Tyska Frankfurter Allgemeine publicerade nyligen en artikel om Ndranghetans bedrägeri med EU:s så kallade strukturfonder, som skapats för att finansiera satsningar på infrastruktur i unionens fattigare delar. Artikeln belyser hur maffian infiltrerat ett stort vägprojekt – moderniseringen av motorvägen A3 – i italienska Kalabrien, en av Europas fattigaste regioner. A3:an byggdes under 60- och 70-talet och binder ihop provinshuvudstaden Reggio Calabria längst ut på ”tån” av den italienska stöveln med staden Salerno, c:a 45 mil norrut.Ombyggnadsprojektet startade redan 1997, och har sedan dess kostat EU:s skattebetalare närmare 30 miljarder i infrastrukturstöd.

a3-calabria

Av dessa miljarder har väldigt få nått fram till själva byggprojektet, och 16 år efter starten påbörjades är A3-motorvägen fortfarande en enda stor byggarbetsplats. De delar som faktiskt färdigställts är redan i så dåligt skick att de måste repareras, då de byggts med undermåligt byggmaterial leverarat av maffiakontrollerade bolag.

Betongfundament har gjutits av porös havssand, tunnelrör krackelerar, bropelare spricker och den nya vägbeläggningen är av hål och bulor. Vägen är helt enkelt livsfarlig att använda på sina ställen.

Det mesta av EU-pengarna istället gått rakt ner i maffians fickor. Lokalpolitiker, tjänstemän och företagare mutades redan från starten av maffian, som på detta sätt lyckades lägga beslag på de lukrativa byggkontrakten. Resultatet blev fuskbyggen till uppblåsta kostnader – eller helt enkelt bluffakturering för tjänster som aldrig levererats.

I juli 2012 rapporterade Olaf, EU:s myndighet mot korruption, vid en presskonferens i Bryssel att det A3-projektet var det hittills värsta exemplet på förskingring av EU-bidrag som de hittills updagat. Resultatet blev att den italienska staten dömdes att betala tillbaka stora delar av det utbetalda stödet, vilket ytterligare spädde på landets redan gigantiska statsskuld. Men den kalabriska maffian kunde alltså behålla miljarderna de fuskat till sig.

Exakt hur mycket som försvunnit, och vad pengarna eventuellt har åstadkommit är det ingen som riktigt vet, eftersom EU fortfarande inte gjorts någon utvärdering av vägprojektet. Men i en rapport från EU-parlamentet 2009 ifrågasattes det om det verkligen var befogat att betala ut stödpengar till Syditalien över huvud taget, mot bakgrund av att den organiserade brottsligheten helt dominerade det lokala näringslivet.

Så sent som förra veckan uppmärksammade en italiensk tidning att Ndranghetan på senare år vuxit till att bli ett av världens största kriminella nätverk, rikare och mäktigare än den sicilianska maffian. Kokainsmuggling är den främsta intäktskällan, vid sidan av utpressning och pengatvätt.  Ndrangheta styr idag stora delar av den europeiska kokainhandeln och har nära band till Sydamerikanska drogkarteller. Den kalabriska maffian är också verksam i norra Europa, Australien och Kanada.

Och denna kriminella framgångssaga har alltså till stor del understötts av EU, som i tiotals år frikostigt strött våra skattepengar omkring sig – pengar som alltså i stor utsträckning hamnat direkt i fickorna på maffiabossar.

Så när EU:s ledare nu möts för att diskutera tillväxt och nya jobb, ska vi komma ihåg vad byråkraterna i Bryssel åstadkommmit hittills. Det är nämligen svårt att hitta någon legitim bransch som gynnats lika mycket av den gemensamma marknaden som just – maffian.

Intressant?

Andra bloggar om , ,

Våra elskatter göder världens värsta miljöbovar

I en sällsynt klarsynt New York Times-artikel i somras, granskades en av de bisarra följderna av FN:s system för handel med utsläppsrätter, som är en av hörnstenarna i det så kallade Kyotoprotokollet från 1997. Endast ett fåtal länder deltar i detta system, kallat Clean Development Mechanism (CDM), som går ut på att stora tillverkningsföretag och energibolag tvingas köpa utsläppsrätter baserat på hur mycket koldioxid de släpper ut. En slags miljöpolitiska avlatsbrev, alltså. EU är förstås med på ett hörn genom det som kallas EU ETS (Emissions Trading System), och i Sverige är statliga Energimyndigheten ansvarig för tilldelning och avräkning av utsläppsrätter.

Framför allt energisektorn är den verkliga kassakon när det gäller utsläppshandeln. All energikonsumtion beläggs nämligen med kostnaden för utsläppsrätter, vilket innebär att svenska energibolag lägger på denna kostnad på våra elräkningar. Enligt beräkningar av Villaägarnas riksförbund betalade hårt prövade svenska elkonsumenter under perioden 2005-2010 109 miljarder bara för dessa utsläppsrätter. Av dessa blev 94 miljarder till ren vinst för energibolagen – för eftersom den svenska elproduktionen är nästan 100 procent koldioxidfri behöver elmaffian (dvs Eon, Fortum och Vattenfall) inte själva köpa utsläppsrätter. Gapskratt ända till de tyska och finska bankerna med andra ord.

Men för oss som tvingas betala 2.500-3.500 vardera om året för dessa avlatsbrev – vad händer med miljarderna? Tanken är ju trots allt att de ska leda till ny teknik i smutsiga kolkraftverk och energieffektivisering i industrin, så att utsläppen minskar på sikt.

Tyvärr inte. Faktum är, som New York Times avslöjar, att en stor del av pengarna från utsläppshandeln istället går som bidrag direkt till 19 av de absolut största miljöbovarna i världen. Det handlar om 19 industrier, framför allt i Kina och Indien, som tillverkar köldmediet HCFC-22, en slags ”superväxthusgas” vars effekt på klimatet är mångdubbelt högre än koldioxid.

HCFC-22 används som köldmedium i kylskåp och luftkonditioneringsanläggningar (som numera finns i nära nog samtliga bilar nyare än 15 år). Vid tillverkningsprocessen uppstår en skadlig restprodukt, HFC-23, som absolut inte får komma ut i atmosfären. Och eftersom FN inkluderade destruktionsprocessen av denna gas i systemet för utsläppshandel, innebär det att fabrikerna som tillverkar HCFC-22 tilldelas utsläppsrätter för omhändertagandet av restprodukten. Utsläppsrätter som sedan kunnat säljas på marknaden och inbringat stora vinster för industrierna. Uppskattningsvis har bolagen tjänat upp till fem miljarder på sina utsläppsrätter sedan 2005.

Detta har fått till effekt att dessa 19 fabriker producerar så mycket de någonsin kan – ju mer avfall, desto mer tjänar de ju på sina utsläppsrätter. Det har i sin tur inneburit en gigantisk överproduktion av HCFC-22, med tillhörande prisfall på produkten (som nu är så billig att det inte finns något som helst incitament att utveckla miljövänligare alternativ). Men det spelar ingen roll, bolagen tjänar mångdubbelt mer på den frikostiga tilldelningen av utsläppsrätter – inte på produktionen.

Missbruket har varit känt under lång tid, redan för fem år sedan skrev New Scientist om hur tanken med systemet förfelades. Men när FN och EU nu hotar med att dra in stödet till miljöbovarna, svarar de med hotelser. Om miljarderna slutar rulla, släpper de helt enkelt ut sina lager av HFC-23 – rakt ut i atmosfären.

Alltså ett slags gisslandrama, med miljön som insats. Och där vi alla betalar lösensumman via våra elräkningar.

Vad det här visar är återigen att kommandoekonomi och handel med luft nog aldrig varit någon bra idé. Och FN fortsätter att bevisa sin totala inkompetens oavsett på vilket område organisationen agerar.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Elbossarna får maffian att framstå som småhandlare

Medan vreden mot arabvärldens diktatorer växer till stormstyrka, börjar det koka även här hemma i Sverige. Det är förstås elbolagsbossarna och de bisarrt höga vinsterna som är orsak till det folkliga missnöjet här i vår del av världen. Och även om vi kanske inte kommer att få se villaägare på randen till konkurs storma Vattenfalls huvudkontor, finns det nog ingen fråga som höjda el och bränslepriser som kan ta fram revolutionären i oss vanligtvis stillsamma svenskar.

Och om eller när revolutionen kommer så har el-juntan sannerligen förtjänat den. För i jämförelse med de förmögenheter som VD:arna för Fortum, Vattenfall och E.On konfiskerat från befolkningen, står sig Mubaraks och Ben Alis undangömda skatter slätt i jämförelse. Och dessutom har de våra folkvaldas välsignelse att pungslå oss på miljard efter miljard.

Det kanske bästa exemplet på denna mångmiljardrullning från allt mer utblottade svenska elkonsumenter till stenrika elbolag kallas för utsläppsrätter. Handeln med utsläppsrätter var ursprungligen en del av det så kallade Kyoto-avtalet, och var tänkt att minska koldixutsläppen från tung industri och ”smutsig” fossil energiproduktion. Det målet har givetvis inte uppnåtts  — däremot har systemet konsekvent missbrukats, utnyttjats och misskötts och förstås lett till kraftigt höjda energikostnader.

Och i Sverige, där vi producerar nästan 100 procent av vår el helt utan koldioxidutsläpp – i vatten- och kärnkraftverk – betalar elkunderna precis lika mycket för dessa utsläppsrätter som elkunder på kontinenten som får all sin el från kolkraft. Detta beror på den så kallade marginalprissättningen, vilket innebär att Sveriges elpris baseras på på den sista producerade kilowatten, som alltid kommer från kol- eller fossilkraft. Därför drar alltså elbolagen in i runda slängar 30 miljarder per år från konsumenter och företag enbart på dessa utsläppsrätter, som EU bestämt att vi alla måste betala för.

Men till skillnad från elproducenterna på kontinenten, som också tvingas köpa in utsläppsrätter, slipper de svenska eljättarna – som producerar sin el koldioxidfritt – ifrån denna utgift. Resultatet, sedan utsläppshandeln drog igång 2005, är att mer än 150 miljarder omfördelats från de svenska konsumenterna till elbolagens kassakistor. Eller i runda slängar 40.000 kr per hushåll.

Traditionell maffiaverksamhet, som beskyddarverksamhet, knarkhandel, vapensmuggling och prostitution, omsätter felräkningspengar i jämförelse med energijättarna och Europas satsningar på ”grön el”.

Inte helt oväntat har den italienska maffian satsat stort på vindkraft – och den europeiska handeln för utsläppsrätter ligger fortfarande nere en månad efter att den organiserade brottsligheten bluffade till sig utsläppsrätter för 280 miljoner.

Jag utgår från att Vattenfalls vd alltid har en helikopter tankad och klar på taket till huvudkontoret. När revolutionen kommer lär den behövas…

Intressant?

Andra bloggare om , , , , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: