Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: militär

Traumatiska upplevelser i Umeå

slagetvidratan

Träffningen vid Ratan norr om Umeå, det sista slaget mellan Sverige och Ryssland, den 20 augusti 1809.

Reaktionerna på att Umeå kommun slängt ut försvarsmakten från årets nationaldagsfirande är som tur är närmast unisont avståndstagande från både höger och vänster. Och illa vore det väl annars. Att Sveriges försvarsmakt skulle uppfattas som hotfull bland nya svenskar – som kanske har flytt från krig och terror i Mellanöstern – är ett enda stort feltänk. De som flyr till Sverige är sannolikt mer rädda för de krafter som lämnas fritt spelrum i avsaknad av en försvarsmakt, inte av en militär styrka satt att upprätthålla demokratin och de mänskliga rättigheterna. Att projicera en rädsla för allt som har uniform på sig på flyktingar är direkt nedlåtande, och vittnar tyvärr också om den slags omvända rasism som vi ser alltmer av. En uppfattning om att människor av annat ursprung inte anses kunna tänka på egen hand – därför måste de tas om hand och skyddas från potentiellt traumatiska upplevelser. Något som alltså Lillemor Elfgren, programsamordnare på Västerbottens museum,  anser är liktydigt med uniformer och militärfordon.

Men vid sidan av det huvudlösa i såväl beslutet och försvaret av detsamma (även om s-ledningen i staden ser ut att tvingas backa)  finns det en stor symbolik i att högtidlighålla Sveriges väpnade styrkor just i den västerbottniska residensstaden, en händelse som i synnerhet en museichef borde ha koll på.

För lite drygt 200 år sedan tog nämligen den ryske tsarens framryckning slut just när. Efter att ha lagt hela den östra rikshalvan (nuvarande Finland) under sig, avancerade tsarens trupper söderut ända tills de nådde fram till Umeå – där ockupanterna omgående började brandskatta den civila befolkningen på förnödenheter. Vid intåget i Umeå tvingades stadsborna bland annat att leverera 17 000 kilo bröd och knappt 12 000 kilo kött till ockupanterna.

En traumatisk upplevelse för Umeåborna, får man anta.

Sommaren 1809 avsattes den svenske kungen Gustaf IV Adolf, och den nye kungen, Karl XIII, beslöt att skicka den svenska skärgårdsflottan för att befria Umeå. I Ratan, några mil norr om staden, landsattes svenska trupper som mötte ryssarna i strid för sista gången på svensk mark. Ryssarna förskansade sig i Ratan, men de kraftfulla svenska kanonbåtarna gjorde processen kort och efter en kort strid tvingades den ryske befälhavaren Kamenskij till förhandling. 20000 ryssar och 12000 svenska soldater hade då mist livet i striderna, och Kamenskij tvingades retirera norrut med resterna av sin armé.

En vecka senare var ett fredsavtal färdigförhandlat, och den nya gränsen mellan Tsarryssland och Sverige kom att bli  Torne älv. Sverige tvingades lämna ifrån sig halva riket, men undgick med nöd och näppe total utplåning.

Så här drygt 200 år senare har alltså just Umeborna orsak att känna sig lite extra tacksamma för alla de svenska soldater som offrade livet för deras frihet. Hade de inte slagit tillbaka ryssen den 20 augusti 1809, kanske de fått fira Oktoberrevolutionen istället för nationaldag – med bombastiska militärparader och en president som hetat Vladimir Putin.

Och med tanke på hur Ryssland skramlar med vapnen just nu, går väl detta scenario dessvärre inte att utesluta ens idag. Något som ledande politiker i Umeå borde ägna en tanke – istället för att trampa på dagens och gårdagens generationer av dem som stått upp för att försvara landet.

Intressant?

Fler om , , , ,

Ingen nollvision i brittiska flygvapnet

Livet i fält är påfrestande.

Två brittiska flygofficerare som deltar i  Natoinsatsen mot Libyen får sparken efter att det framkommit att de hällt i sig mer än de sanktionerade två sejdlarna öl (1 liter!) som tillåts före ett flygföretag.

Det är ju bra att det brittiska flygvapnet reagerar på sådang beteende. Men om man kommer från ett land där nollvision gäller i trafiken, och två stora starköl skulle rendera indraget körkort direkt vid alkotest, ter det sig kanske lite underligt att alkohol över huvud taget anses acceptabelt i kombination med maskiner som färdas i överljudshastighet och är beväpnade med tunga bomber och grovkalibriga kulsprutor. Den som ska försvaras på marken är säkert tacksam om piloternas reaktionsförmåga är på topp, liksom.

Kanske hänger det ihop med det faktum att de brittiska piloterna bor lyxigt inkvarterade på fyrstjärniga hotellet Grand Hotel d’Aragona i sicilianska Conversano (bilden ovan). Här kan de 100 RAF-piloterna pusta ut vid poolkanten mellan krogrundorna de påfrestande uppdragen för att skapa demokrati i Libyen. Bara uppehället för de brittiska styrkorna som deltar i Libyenoperationen går loss på dryga 12 miljoner i månaden, och då är varken bränsle, bomber eller öl inräknat.

Också en del av de svenska Jas-piloterna som deltar i Libyenisatsen är inkvarterade på hotell, eftersom det inte finns plats för alla på Sigonellaflygbasen. Vi får hoppas att de laddar upp på andra sätt än sina brittiska vapenbröder.

Intressant?

Andra bloggare om , , ,

Oss cyniker emellan

Så här mycket spö ska han få, Gaddafi!

Jag fick frågan i en kommentar tidigare i veckan om varför jag är så ”cynisk och bitter” när jag skriver. Efter den initiala ryggmärgsreaktionen det-är-jag-väl-inte” började jag fundera, läste tillbaka några inlägg och jovisst, det är säkert så att jag kan uppfattas som både magsur och bitter emellanåt.

I verkligheten tycker jag faktiskt livet är ganska kul och jag tror i alla fall inte att jag går omkring och är cynisk till vardags. Men jag är ju trots allt gubbe nu, 50 minus, och det går  inte att komma ifrån att ju äldre man blir, desto mer krävs det för man ska kunna elda igång den där verkliga entusiasmen för saker och ting.

Och – efter att ha levt i snart ett halvt sekel, har man plockat upp ett antal rätt hårda sanningar längs vägen. Som att det aldrig finns några enkla lösningar, sällan några gratisluncher och bara i undantagsfall osjälviska politiker. Man vet att det aldrig är någon bra idé att betala i förskott, och att de flesta som säljer billiga cyklar på Blocket förmodligen har snott dem. Man lär sig av erfarenhet att misstro stora delar av medmänskligheten, utan att för den sakens skull hänfalla till misantropi.

Men jag har ändå svårt att vänja sig vid den sortens cynism som den svenska försvarslobbyn uppvisar just nu. Entusiasmen är enorm inför beslutet att skicka åtta Jasplan till Libyen för att hjälpa till med att upprätthålla flygförbudszonen.

Och ett extra stort plus är det om planen hamnar i strid  – eftersom ”combat proven” är en stämpel som säljer flygplan. Värsta konkurrenten, franska Rafale, har ju redan blåst ut en samling stridsvagnar utanför Benghazi och grillat ett antal av Gadaffis män på kuppen.

I den internationella vapenhandelns värld, är det sådant som ger extra kredd. ”Testad i strid” smäller oändligt mycket högre än nya datorsystem och smarta vapen. Även om ”striden” i det här fallet blir lite av skjuta-på-sittande-fågelkaraktär. Att bränna iväg robotar mot tanks och oskyddad trupp på säkert avstånd, för ju också det goda med sig att vi slipper se och ta hand om det slabbiga resultatet av en direktträff med Bamse (eller vilken missil som nu följer med ner till Libyen).

”När stater ska köpa vapensystem tittar de efter tre saker: Har någon köpt dem tidigare, använder den säljande staten dem själva och har de använts i en verklig konflikt. Att vapnen är ”combat proven” är definitivt en faktor som vägs in”, säger Mark Bromley, Europaexpert på Stockholm International Peace Research Institutes vapenhandelsprogram till Metro.

Och ur dagens F&S om insatsen i SvD:

7) Vad betyder det för Saab?
– Det är en oerhörd fördel för Saab och de andra industrierna att Gripen sätts in i en skarp stridsinsats. Det är ingen slump att Frankrike – som ju konkurrerar med Sverige genom sitt Rafale-plan – låtit olika TV-bolag från första dagen visa att de franska planen hängs fulla med vapen, startar och landar välbehållna utan vapen.

DET är verklig cynism. Dit kommer jag nog aldrig att nå, hur jag än kämpar.

Nu får vi verkligen hoppas att de där Jas-arna klarar att flyga ända till ner till Nordafrika utan att haverera. Det vore ju ett hårt slag för svenska arbetstillfällen.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, Aftonbladet 1, 2, Expressen 1, 2, GP, 2, Resumé
Andra bloggare om , , , ,

Haiti: USA agerar, EU-byråkraterna sover vidare

Det är precis som vanligt. Medan EU (och FN också för den delen) snart en vecka efter jordbävningskatastrofen fortfarande sitter i möten för att bestämma hur mycket pengar som organisationerna ska satsa på att hjälpa katastrofdrabbade Haiti, ligger människor och dör under rasmassor, är svårt skadade, lider desperat brist på mat och rent vatten och saknar tak över huvudet. Folk gräver till och med upp gravar i jakt på kistor att begrava de tusentals kroppar i som fortfarande ligger kvar på gatorna efter skalvet.

I sådana lägen ska världen vara tacksam för att USA finns. I Christopher Bookers blogg läser jag att redan inom ett par timmar efter att Port-au-Prince förvandlades till ruiner, hade USA:s försvarsmakt sänt iväg ett hangarfartyg med 19 helikoptrar, fältsjukhus och attackfartyg, tillsammans med 3,500 soldater från 82:a luftburna divisionen och hundratals sjukvårdare, kirurger och läkare. Styrkan öppnade snabbt landets lilla flygplats, livsviktig att ha kontroll över för att kunna flyga in förnödenheter och hjälppersonal – och soldaterna behövs givetvis för att försvara civilbefolkningen mot plundring och anarki. Och president Obama utlovade omgående 100 miljoner USD i katastrofhjälp.

Samtidigt, i Bryssel, händer det minsann också saker.  EU:s nya “utrikesminister”, baronessan Catherine Ashton, kallar till presskonferens för att framföra “sina kondoleanser” till FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon. Därefter avslöjar hon att EU lyckats skrapa ihop 3 miljoner Euro för att hjälpa offren, och att en kommissionär ska försöka ta sig till Haiti via Dominikanska republiken för att rapportera vad som egentligen händer. Och för att verkligen understryka allvaret kommer Ashton att kalla till en internationell konferens. Allt medan de döda kropparna ligger och ruttnar på Haitis gator.

Vi bör dagar som denna känna djup tacksamhet för att det finns ett land i världen som frivilligt tar sig an svåra humanitära uppdrag. USA ställde upp i Bosnien och stoppade folkmord – medan EU-byråkraterna satt i konferenser. USA förhindrade ett blodbad i Kosovo – medan ett splittrat Europa diskuterade vem som skulle göra vad, om något alls. Och efter tsunamin julen 2004, vem skickade sina hangarfartyg till undsättning – medan EU-byråkraterna som vanligt var upptagna med konferenser och yrade om samordning (och Sverige tvingade strandsatta sönderslagna familjer i sorg att betala för sin egen hemresa)?

You bet. USA den gången också.

Europas politiska dvärgar kan lugnt sova vidare, tillsammans med FN. Världens enda supermakt räddar dem ännu en gång.

Andra om , , , ,

Intressant?

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: