And The Band Played On

Etikett: miljö (Sida 3 av 4)

Elbossarna får maffian att framstå som småhandlare

Medan vreden mot arabvärldens diktatorer växer till stormstyrka, börjar det koka även här hemma i Sverige. Det är förstås elbolagsbossarna och de bisarrt höga vinsterna som är orsak till det folkliga missnöjet här i vår del av världen. Och även om vi kanske inte kommer att få se villaägare på randen till konkurs storma Vattenfalls huvudkontor, finns det nog ingen fråga som höjda el och bränslepriser som kan ta fram revolutionären i oss vanligtvis stillsamma svenskar.

Och om eller när revolutionen kommer så har el-juntan sannerligen förtjänat den. För i jämförelse med de förmögenheter som VD:arna för Fortum, Vattenfall och E.On konfiskerat från befolkningen, står sig Mubaraks och Ben Alis undangömda skatter slätt i jämförelse. Och dessutom har de våra folkvaldas välsignelse att pungslå oss på miljard efter miljard.

Det kanske bästa exemplet på denna mångmiljardrullning från allt mer utblottade svenska elkonsumenter till stenrika elbolag kallas för utsläppsrätter. Handeln med utsläppsrätter var ursprungligen en del av det så kallade Kyoto-avtalet, och var tänkt att minska koldixutsläppen från tung industri och ”smutsig” fossil energiproduktion. Det målet har givetvis inte uppnåtts  — däremot har systemet konsekvent missbrukats, utnyttjats och misskötts och förstås lett till kraftigt höjda energikostnader.

Och i Sverige, där vi producerar nästan 100 procent av vår el helt utan koldioxidutsläpp – i vatten- och kärnkraftverk – betalar elkunderna precis lika mycket för dessa utsläppsrätter som elkunder på kontinenten som får all sin el från kolkraft. Detta beror på den så kallade marginalprissättningen, vilket innebär att Sveriges elpris baseras på på den sista producerade kilowatten, som alltid kommer från kol- eller fossilkraft. Därför drar alltså elbolagen in i runda slängar 30 miljarder per år från konsumenter och företag enbart på dessa utsläppsrätter, som EU bestämt att vi alla måste betala för.

Men till skillnad från elproducenterna på kontinenten, som också tvingas köpa in utsläppsrätter, slipper de svenska eljättarna – som producerar sin el koldioxidfritt – ifrån denna utgift. Resultatet, sedan utsläppshandeln drog igång 2005, är att mer än 150 miljarder omfördelats från de svenska konsumenterna till elbolagens kassakistor. Eller i runda slängar 40.000 kr per hushåll.

Traditionell maffiaverksamhet, som beskyddarverksamhet, knarkhandel, vapensmuggling och prostitution, omsätter felräkningspengar i jämförelse med energijättarna och Europas satsningar på ”grön el”.

Inte helt oväntat har den italienska maffian satsat stort på vindkraft – och den europeiska handeln för utsläppsrätter ligger fortfarande nere en månad efter att den organiserade brottsligheten bluffade till sig utsläppsrätter för 280 miljoner.

Jag utgår från att Vattenfalls vd alltid har en helikopter tankad och klar på taket till huvudkontoret. När revolutionen kommer lär den behövas…

Intressant?

Andra bloggare om , , , , , ,

Har vi verkligen råd med Maud?

Centerledarens lösning på elchocken: mera vindkraft.

I gårdagens SVT-granskning Kärnkraftshaveriet, lades ansvaret för den gångna vinterns elprischock på kärnkraftsindustrin, som genom mångårigt slarv med underhållet bäddat för vinterns bortfall i energi från kärnkraftverken – och därmed rekordhöga elpriser. De fyra reaktorer som hölls avstängda kostade företag och konsumenter sju miljarder extra, var slutsatsen. Samtidigt ökade Vattenfall sin vinst med nära en miljard, beroende på de kraftigt höjda elpriserna – av vilket man kan dra slutsatsen att det är en ganska bra affär att hålla nere produktionen när efterfrågan är som störst. Enron gjorde det där med viss framgång i Kalifornien för tio år sedan, innan myndigheterna kom på dem. (Här i Sverige är riggade priser på energimarknaden dock helt legitimt och har till och med fått ett namn –Nordpool.)

Men att skylla på ”kärnkraftsdirektörerna” är en pinsam förenkling av verkligheten. Sanningen är att Vattenfall, Fortum och Eon – som idag samäger Sveriges tio reaktorer – reagerade fullkomligt rationellt på avvecklingsbeslutet 1980, och det totala förbud för all forskning och utveckling av kärnkraftsteknik som infördes av staten några år senare. Vilket företag är galet nog att investera mångmiljardbelopp i en verksamhet som ändå är dödsdömd? Och vem utbildar sig till kärnkraftstekniker för att sitta och administrera en museal verksamhet i Sverige – när det storsatsas på ny kärnenergi i stora delar av världen?

30 år efteråt betalar vi dyrt för det politiska haveriet i folkomröstningen 1980, och de som betalar mest är den nya energiunderklassen i våra villaförorter. De som har oturen att bo i gamla trä- eller stenhus, med tvåglasfönster och direktverkande el eller oljepanna. Barnfamiljer som huttrar i fuktiga iskalla hus. Som inte längre har råd att hålla en dräglig temperatur inomhus och vars elräkningar ofta är dubbelt så höga som räntorna på bostadslånen.

Men återigen, det är inte kärnkraftsdirektörernas fel. Det var inte de som beslutade att stänga Barsebäcksreaktorerna, som stod för 10 procent av landets elproduktion, utan centerledaren Olof Johansson i allians med vänstern och socialdemokraterna. 1976 hade hans företrädare Thorbjörn Fälldin tvingat fram en folkomröstning om kärnkraften för att ställa upp i ett borgerligt regeringssamarbete. Som ändå havererade efter två år.

Det verkliga kärnkraftsfiaskot är alltså politiskt, och centern har haft en nyckelroll i utvecklingen avvecklingen av Sverige som ett land med stabila och låga elpriser till en nation där stora delar av befolkningen hamnar i elfattigdom varje vinter. Där miljöministern slår sig för bröstet varje gång en stor industri flyttar till Kina – vi sänker ju våra koldioxidutsläpp!

Under snart 30 års tid har centern – som ett eko av tokvänstern och miljöpartiet – försökt intala oss att ett industriland som Sverige, med en geografisk placering vid Polcirkeln, klarar sig finfint utan kärnkraft – lite utbyggd vindkraft, lågenergilampor och andra energieffektiviseringar kan enkelt ersätta 40 procent av vårt energibehov, menar de.

Dagens centerledare Maud Olofsson, har visserligen gått med på en modernisering av de antika gamla kärnkraftverken, men det är en omsvängning under galgen. Näringsministerns egen lösning på problemet med höga elpriser och krånglande kärnkraft är nämligen lika bisarr som verklighetsfrånvänd: en gigantisk vindkraftsutbyggnad. Tusentals nya vindsnurror, till en kostnad av 300 miljarder, ska placeras ut runt om i landet för att rädda oss från den ”opålitliga” kärnkraften. Om vi har tur kanske de levererar någon procent eller två av vårt samlade elbehov om ett par år. Förutom på vintern, när det är för kallt att köra dem. Eller när det inte blåser. Eller när det blåser för mycket.

Subventionen som krävs för att förverkliga Maud Olofssons dröm om förnybar el – 300 miljarder – är i runda slängar 42 gånger mer än de sju miljarder i extra kostnader som vi drabbades av under förra vinterns elprischock. Den som fick industrier att lägga ner produktionen och villaägare att balansera på randen till personlig konkurs när elräkningen kom.

För det stora problemet på elmarknaden är ju inte i första hand att priset på el handlas på en riggad elbörs. Själva marknadspriset har ändå följt konsumentprisindex ganska väl sedan avregleringen. Den riktigt dramatiska prisökningen har istället staten stått för – genom att hela tiden lägga på nya skatter på energin. Idag utgör själva elpriset bara 40 procent av det som kommer på fakturan, resten är överföringsavgifter, energiskatter, koldioxidskatter, elcertifikat, ännu fler skatter, utsläppsrätter och moms. Diagrammet här intill visar med all önskvärt tydlighet att det inte är kärnkraftsdirektörerna som borde stå vid skampålen. (Vid årsskiftet passade föresten regeringen på att höja koldioxidskatten ännu en gång.)

Den kanske viktigaste frågan ställdes aldrig i SVT:s granskning: Har vi verkligen råd med Maud Olofsson?

Intressant?

SvD, E24, DN

Andra bloggare om , , , ,

Vindkraftshumor på hög nivå

Ett säkerhetsavstånd på minst 300 meter från vindkraftverken rekommenderas.

Det är knappast någon hemlighet att vindkraften inte är att räkna med vintertid, vilket också råkar vara den årstid då vi behöver energin som mest. I bästa fall levererar Sveriges vindsnurror någon procent av landets totala elbehov, som istället måste täckas upp av vatttenkraftverk och den så förhatliga kärnkraften. Och allt som oftast är effekten från vindkraften vintertid lika med noll.

Men vänta – det blir faktiskt ännu värre. I Skottland, där vintern liksom här varit brutalkall, måste vindkraftverken dessutom värmas upp för att inte rotorer och annan mekanik ska frysa fast. Så slutresultatet blir att vindsnurrorna förbrukar mer energi än de producerar. Som tur är kan skottarna importera el från franska kärnkraftverk, så att de slipper att frysa ihjäl.

I sin strävan efter att vara först och bäst i den gröna energiomställningen har nämligen Skottland beslutat att storsatsa på vindkraft – 12.500 ytterligare verk ska byggas, samtidigt som gamla kol- och fossilkraftverk stängs. Och någon mer skotsk kärnkraft kommer det inte att bli, enligt ledaren för den skotska regeringschefen Alex Salmond.

Man kan naturligtvis skratta åt eländet, om det inte vore för att samma verklighetsfrånvända uppfattningar styr den svenska energipolitiken. Centerordföranden Maud Olofsson och hennes miljöminister Andreas Carlgren vill ju som bekant satsa 300 skattemiljarder på ny vindkraft – för att täcka upp för den opålitliga kärnkraften.

Dessutom är planen att en stor del av vindsnurrorna ska placeras i Norrland, där det är som kallast. Detta trots att vindkraftsindustrin inte har någon lösning på problemet med nedisning av propellrarna, förutom att värma upp dem med el. Nedisningen kan dessutom innebära livsfara för människor och djur i närheten, när stora isflak slungas iväg som projektiler från vingarna.

Intressant?

DN, IDG, NT, Smålandsposten, BLT, DN, SvD, Skånskan, SVT, E24, GP

Andra bloggare om , , , ,

Det är flumindustrin som hotar skolan

Utbildningsminister Jan Björklund har uppenbarligen tröttnat på flummet som allehandla ”experter” vill peta in i skolundervisningen. Istället för att lära sig geografiska kunskaper i grundskolan, vill mupparna experterna som skriver debattartikel i SvD idag, att skolbarnen ska indoktrineras med de allestädes närvarande sagorna om klimatförändringar och hållbar utveckling. Utdrag ur flummet:

Jordens utveckling och dagens epokfrågor är kopplade till en globaliserad värld där politiska och ekonomiska maktstrukturer ändras, resurskonflikter ökar och klimatförändring ändrar människans livsvillkor lokalt och globalt.

Det är naturligtvis inte konstigt att den svenska larmindustrin – där en stor del av den akademiska världen ingår jämte starka miljölobbyister och privata initiativ – är livrädda för att barn ska få lära sig fakta – och att tänka själva – istället för att tvingas indoktrineras med den enda rätta läran – klimatreligionen och dess efterföljare hållbar utveckling.

Oventenskapligt miljöflum som detta gör att Sverige och Västvärlden som bäst håller på att avveckla sig själv. Medan Asiens snabbväxande ekonomier pumpar ut ingenjörer och satsar mångmiljardbelopp på att bygga upp högteknologiska industrier – då lägger svenska universitet skattepengarna på forskning om Klimat och genus ”Vilken betydelse har ett intersektionellt genusperspektiv i klimatfrågorna?”

Jag är tacksam för att det finns politiker som Björklund. Även om han är fel ute i många frågor, måste man beundra honom för att han orkar kämpa emot flumindustrin.

Intressant?

Uppdatering 12/11:

  • Jan Björklund replikerar bra i SvD.
  • Jag tycker synd om de elever som tvingas ha miljöpartisten Mats Pertoft som lärare…
  • Surdegsliberalerna på Expressen flummar värre än nånsin.

Andra bloggare om , , ,

Klimat-jihadisterna kommer ut

En ny reklamfilm från aktivisterna i organisationen 10:10 sätter fokus på klimatfrågan med ett hittills oprövat grepp: döda alla som vägrar att vara med och koldioxidbanta. I filmen, regisserad av Richard Curtis (Fyra bröllop och en begravning), spelar kända skådisar som Gillian Anderson (Arkiv X) och budskapet är att vi alla måste jobba för att sänka våra utsläpp med 10 procent i år. Och de som inte entusiastiskt ställer upp på detta mål, sprängs i bitar på ett mycket grafiskt vis. Skolbarn, arbetskamrater, fotbollsspelare – alla som uttrycker någon form av skepsis förvandlas till blodiga slamsor, efter att läraren, chefen eller fotbollstränaren tagit fram en detonator och tryckt på en stor röd knapp. Blam!

Onekligen ett snabbt sätt att minska utsläppen – döda var tionde människa, vuxen som barn, och vi är i mål.

Klimatförnekande ungjävel får sitt.

Uppenbarligen hade organisationen (som är väfinansierad att döma av filmbudgeten) inte räknat med att publiken skulle reagera negativt på budskapet. Vad är väl två sprängda skolbarn mot alla de 100.000-tals människor som påstås dö av klimatförändringar varje år? Och hur kan någon komma på tanken att jämföra med SS, förintelsen, Pol Pot – eller självmordsbombare – bara för att de har samma problemlösning: nämligen att det är befogat att utrota en minoritet för att göra livet bättre för det stora flertalet.

Eller i det här fallet – för att rädda isbjörnarna måste vi spränga våra barn.

Filmen drogs hur som helst tillbaka efter massiv kritik, men den har redan fått tusentals fötter och är nu en av de mest virala filmerna Youtube. Det är utmärkt – för klippet visar på ett illustrativt sätt hur den radikala miljörörelsen faktiskt tänker – även om inte alla förespråkar lika slutgiltiga lösningar på problemet med skeptiker och refuseniks som i filmen. Men budskapet, som delas av både miljöpartister, TV-meteorologer, vänsterdebattörer och tällbergare är dock detsamma: demokrati fungerar inte längre, vi är för många och vi håller på att förstöra Jorden – och därför krävs det drastiska lösningar.

  • Per Bolund, MP:s nya borgarråd i Stockholm, är en varm förespråkare för personliga utsläppskvoter – det vill säga att varje medborgare får ett ransoneringskort där staten håller reda på hur mycket koldioxid individen ger upphov till. Det övervakningssamhälle som skulle bli följden av en sådan idé skulle få DDR att framstå som liberalt, och frågan är vad som händer när ens ransom är slut?
  • Anders Wijkman, kristdemokrat och viceordförande i i Tällberg Foundation är tillika vice ordförande i Romklubben – en global tankesmedja som historiskt propagerat för en närmast extrem befolkningsbegränsning. I tankesmedjans mest kända publikation, Tillväxtens gränser, anges Jordens optimala befolkningsmängd till en halv miljard.
  • Kändismeteorologer vill avskaffa demokratin – för att klimatet kräver det.
  • ABF anordnar seminarier där två psykologer bjuds in för att analysera vad det är för fel på klimatskeptiker. Man får anta att nästa steg blir tvångsmedicinering?

En som insett vad miljörörelsen håller på att utvecklas till är Usama Bin Laden, som i sina senaste uttalanden alltmer kommit ut som eko-jihadist. Det är säkert ett smart drag för att göra al-Qaidas kamp rumsren. Han kan säkert få EU-bidrag också vad det lider – så länge organisationen begränsar sig till att ta livet av klimatförnekare.

Intressant?

Andra bloggare om , , , , , ,

Konsten att kasta miljarder i sjön

I gårdagens Rapport visades ett kort inslag från Vattenfalls nya vindkraftspark i havet utanför Englands östkust, den hittills största satsningen på vindenergi i Europa. De 100 vindsnurrorna kommer enligt Vattenfall att kunna täcka elbehovet för 240.000 hushåll. Det låter ju bra – miljövänligt, grönt och garanterat koldioxidfritt.

Vad som inte nämndes i inslaget var dock hur mycket vindkraftsparken har kosta, att effekten överskattas grovt och att resultatet av de 8,5 miljarder (£780 milj) som satsningen kostat i slutändan bara blir ett fåtal fasta arbetstillfällen; 21 heltidstjänster närmare bestämt.

Om man läser på lite hos Vattenfall får man reda på att de 100 turbinerna har en total kapacitet på 300 MW. Det räcker mycket riktigt till att värma upp över 200.000 hem, men då gäller det att de kan gå för full effekt större delen av tiden. I verkligheten är verkningsgraden närmare 26 procent, vilket minskar bidraget avsevärt. Och mitt i smällkalla vintern när det inte blåser, står verken stilla och producerar noll och inget. Precis som här i Sverige.

Vattenfall räknar med att dra in dryga 400 miljoner årligen på elen som verken producerar (nätägaren är via avtal tvingad att köpa all el som vindkraften producerar). Till detta tillkommer ytterligare 650 miljoner per år från systemet med elcertifikat – alltså den avgift som engelsmännen precis som vi betalar ovanpå våra redan rekorddyra elräkningar för att möjliggöra satsningar på så kallad förnybar energi. Det innebär att det under vindkraftverkens beräknade livslängd på 20 år, kommer att kosta skattebetalarna 13 miljarder i subventioner. De pengarna hade räckt till till att bygga ett sprillans nytt kärnkraftverk med mer än 13 gånger högre kapacitet.

Som plåster på såren kan de brittika skattebetalarna glädjas över alla de nya gröna jobb som skapas genom vindkraftsatsningen. Hela 21 personer kommer att heltidsanställas för att sköta om vindsnurrorna, vilket ger årlig kostnad för skattebetalarna på 650 miljoner per anställd. Om man ser satsningen på grön energi, som de Rödgröna gjorde under valrörelsen, som ett sätt att skapa nya arbetstillfällen, gäller det att man gräver djupt i statskassan. (Det är faktiskt mycket billigare att ge en miljon i årslön till alla som jobbar i vindkraftindustrin, ge dem sparken och låta dem sitta och rulla tummarna de närmsta 20 åren.)

Och om ni förleds att tro det här bara är något som drabbar lättlurade engelsmän, så tänk igen. I Markbygden utanför Piteå har företaget Svevind nyligen fått klartecken att bygga Europas största vindkraftpark med 1.100 snurror, dvs tio gånger större än Vattenfalls offshore-anläggning.

Gissa vem som kommer att få betala den miljardrullningen?

Intressant?

Andra bloggare om , , ,

(Fakta i inlägget kommer från EU Referendum.)

Därför är miljöfrågan stendöd i valet

Samtidigt som det Rödgröna alternativet lanserar den ena bombsäkra valvinnaren efter den andra – som tätare jämställdhetskontroller, stängning av USA-baser i hela världen och obligatorisk bröstpump till barnfamiljer – har det varit märkligt tyst om klimatet. Särskilt med tanke på hur stor frågan var bara för ett drygt halvår sedan, då domedagsprofetiorna haglade och vi alla skulle dö när Jorden kokade bort…

I det gemensamma rödgröna  valmanifestetet, fick Miljöpartiet visserligen in ett krav på att man ska ”verka” för att EU minskar sina utsläpp med 30 procent. Hur nu detta kan kallas för vallöfte.

SvT:s Agenda gjorde igår ett tappert försök att sparka liv i miljöfrågan genom att bjuda in Centerns Maud Olofsson och MP-språkröret Maria Wetterstrand till debatt. Efter att ha bevittnat tio totalt obegripliga minuter, där det kastades procenttal och siffror fram och tillbaka – siffror som är totalförvirrane även för den som är ganska insatt i och intresserad av miljö och energi – slutade jag lyssna. Det pratades om 40 procent minskning till år 2020 istället för… en mindre minskning, och Maud var mäkta förgrymmad för att det fattades “åtta ton koldioxid” i Miljöpartiets program. Jag tror inte någon av SvT:s tittare förstod vad detta egentligen handlade om, och hur det har med vår framtid att göra.

Och det är just detta som är det stora problemet med miljöpolitiken. Den har fastnat i ett ältande av abstrakta siffror och utsläppsmål, och aldrig får vi veta nyttan av dessa – trots att det ska satsas 10-tals, 20-tals- eller till och med 100-tals miljarder på ”klimatet”.

Vad åstadkommer dessa pengar då? Ingenting, dessvärre, eftersom Sverige är ett av de länder i världen som släpper ut minst växthusgaser, c:a 50 miljoner ton årligen, varav vägtrafiken står för en tredjedel.

Om man räknar lite på effekten av ett beslut att minska dessa utsläpp med 40 procent, vilket är ett önsketänkande, kommer vi alltså ner till 30 miljoner ton årligen.

Om man jämför detta med de globala koldioxidutsläppen på i runda slängar 50 miljarder ton årligen, innebär det att Sverige sänker sitt bidrag från 0,1 procent till 0,06 procent. Från en promille till 0,6 promille. Har Maud eller Maria fått frågan om hur mycket denna minskning påverkar klimatet? Särskilt som Kina smäller upp nya kolkraftverk i en takt som äter upp den minskning på 3-4 dagar…

Tyvärr har den bizarra fokuseringen på denna icke-fråga dragit undan mattan för de verkliga miljöfrågorna, som övergödning, bottendöd och utfiskning av våra hav.

Andra om , , , , ,

Intressant?

Måste vi avstå från barn för att rädda planeten?

I de blå länderna råder vad som kallas "Sub-replacement fertility"; det föds för få barn för att hålla befolkningen på en stabil nivå. Värst är det i Ryssland, Japan och Sydeuropa.

När vi var på semester med familjen i Italien härom året riktades många blickar mot oss på stranden. Det berodde nu inte på att vi var bleka som albyler – det fanns många semestrande italienare som var minst lika anemiska –  utan på att vi hade tre barn. I Italien är detta numera mycket ovanligt, de allra flesta nöjer sig med att skaffa ett barn – eller i undantagsfall två. Därför tillhör Italien nu de länder som ligger risigt till när det gäller att försörja sin snabbt åldrande befolkning.

Jag kommer att tänka på ovanstående episod när jag läste DN:s kolumnist Lena Andersson igår. Maken till misantropisk krönika var det länge sedan jag läste, även om innehållet inte är direkt nytt (kända domedagsprofeter som Paul Ehrlich orerade om den hotande befolkningsexplosionen redan på 70-talet).

I Liv eller småbarnsliv tar Andersson upp detta gamla favoritämne hos de gröna socialingenjörerna. Hon för att vi står inför en global klimatkatastrof, och det enda sätt vi kan rädda värlen är att begå ett långsamt, kollektivt självmord. Genom att avstå från barn:

I en överbefolkad värld som lider under hotet från en klimatkatastrof, där människor är fattiga, svälter och tvingas förnedra sig för att försörja en familj, borde barnbegränsning prioriteras varje dag. Inte genom tvång, utan stöd, preventivmedel, sekularism och normförändringar.

Jag kan på många sätt sympatisera med människor som väljer att avstå från barn, och ställer inte upp på synen att barn är själva meningen med livet (även om det naturligvis är så rent genetiskt). Barn kan berika, men också begränsa livet, det är inget att sticka under stol med.

Men om Lena Andersson hade bemödat sig med att kontrollera fakta, hade hon funnit att hon slår in öppna dörrar. Västvärldens befolkning är nämligen på god väg att göra det hon propagerar för. Samtliga europeiska länder lider idag av negativa födelsetal; det föds färre barn än vad som krävs för att hålla befolkningen på en stabil nivå. I vissa länder är det akut. Rysslands befolkning kommer att minska från 143 till 111 miljoner fram till 2050, om Putin inte kan få medborgarna att skaffa fler barn – han har redan lockat med en bonus på 70.000 kr till kvinnor som skaffar ett andra barn. Greklands ekonomiska återhämtning blir inte lättare av det faktum att det bara i snitt föds 1,3 barn per kvinna och att den åldrande delen av befolkningen blir allt större. I Portugal vill regeringen koppla pensioner till antalet barn i familjen – ju fler desto högre ersättning på ålderns höst.

Så här ser det ut i hela Europa, med untantag för Albanien. Och resten av världen följer efter. I takt med ökat välstånd blir barnkullarna allt mindre, och även länder som Turkiet har idag negativa födelsetal. Indien är inte där ännu, men har långtifrån någon explosiv befolkningstillväxt längre (2-3 barn i snitt).

I Japan, som befunnit sig i en utdragen recession de senaste 20 åren, kommer den åldrade befolkningen att få finna sig i att vårdas av robotar – det föds alltför få barn för att räcka till för att fylla vakanserna i vård- och omsorgsnäringen.

I Sverige är vi ännu så länge lyckligt lottade. Eftersom vi är ett ganska populärt invandringsland, ökar Sveriges befolkning något, trots att våra födelsetal bara ligger runt 1,67 barn i genomsnitt.

Lena Andersson, Jimmie Åkesson och alla vi andra bör vara väldigt tacksamma för att dessa kvinnor från fjärran världsdelar väljer att komma till oss. Tack var dem slipper vi kanske att åldras och dö i total ensamhet. Även om vi valt bort barn.

Intressant?

Andra bloggare om , , , , ,

Fotnot: Istället för att hänge sig åt att sprida felaktigheter och rena myter, skulle jag vilja rekommendera Lena Andresson att lyssna på människor som faktiskt har koll. Hans Rosling är en av dem. Och aktuella födelsetal för alla världens länder kan man hitta i alltid uppdaterade CIA Factbook.

Olja – ett bra miljöval

Missisippideltat – en död zon. Utsläppen från floden syns tydligt i rött.

Utanför Louisianas kust breder en gigantisk död zon, dubbelt så stor som Skåne, ut sig. Och den växer år för år. Bottenvegetation och korall förtvinar, fiskar och skaldjur dör. Det är en gigantisk miljökatastrof som också slår hårt mot alla dem som lever av fiske i denna del av Golfkusten.

Men det är inte på oljespillet från Deepwater Horizon-olyckan som är orsak till denna massdöd. Det är istället följden av massiv övergödning från jordbruksmarkerna kring Missisippifloden, som mynnar i Mexikanska golfen i ett mäktigt delta, känt för sitt rika och mångfaldiga naturliv. Övergödningen leder till explosiv tillväxt av giftiga alger, vilket i sin tur ger akut syrebrist i deltat. Men eftersom denna katastrof inträffar årligen, ser vi sällan någon egentlig bevakning i medierna kring denna katastrof.

Bottendöden i världens hav breder ut sig, och ökade med 34 procent mellan 1995 och 2007, enligt en rapport i tidskriften Science. Och värst är det i – Östersjön. Detta är alltså ett reellt och akut miljöproblem som oroar två av tre svenskar. Och  som dessvärre kommer att öka ännu mer i takt med att världens bilister – ivrigt påhejade av politiker och gröna lobbyister – går över till så kallade biobränslen som etanol. Sådana ”miljöbränslen” kräver ännu mer odlingsmark, och därmed ännu högre användning av konstgödsel.  En studie från 2008 från USA:s vetenskapsakademi (National Academy of Sciences) slår fast att även nuvarande federala riktlinjer för etanolinblandning i drivmedlen kommer att resultera i att den döda zonen i Mexikanska Golfen växer med upp till 34 procent.

Om man bortser från argumentet att förbränning av fossila bränslen leder till klimatförändringar och eventuella konsekvenser för mänskligheten om 50 eller 100 år, är dessvärre den bistra sanningen att olja är det minst skadliga alternativet för miljön. Förr i tiden, före fossilbränslena, använde vi naturen runt omkring för att värma våra hus och tillverka metaller. Resultatet av denna rovdrift var till exempel att i princip hela Europa – som var täckt av bok- och ekskogar – skövlades i jakten på bränsle. Idag är vi beredda att till och med offra regnskogsmark i satsningen på etanol och energigrödor – och de stora ”miljörörelserna” WWF och Greenpeace har märkligt lite att invända mot slakten på våra sista stora vildmarker. (Kanske för att klimatet ger mer klirr i kassan än fisk och orangutanger.)

Oljeutsläppet i Golfen är en gigantisk tragedi, och jag hoppas BP får betala dyrt för slarvet med säkerheten. Men denna katastrof är trots allt av övergående karaktär. Råolja är ett organiskt ämne, som sipprar upp från botten av Mexikanska Golfen även naturligt. Där, långt nere i djupet, bryts oljan ner av bakterier. Som just nu kalasar som bäst på oljespillet från Deepwater Horizon.

Andra bloggare om , , ,

Intressant?

Reality check: allt färre drabbas av extremväder

Vi får ju mer eller mindre dagligen höra att klimatförändringarna medför extremväder i form av stormar, översvämningar, rekordvärme, bränder och torka drabbar allt fler – speciellt i de fattigare delarna av världen. Som Pakistan där tusentals människor mist livet och miljoner blivit hemlösa efter hyftiga skyfall och översvämningar i sommar.

Men har verkligen katastroferna och dess offer blivit fler? Svaret är nej. Däremot lever vi idag i en hypermedial värld, där krisrapporter och TV-bilder strömmar in från katastrofer världen runt. För 50 år sedan gick många katastrofer oss spårlöst förbi, men idag när nya satellitbaserade övervakningssystem kan upptäcka vartenda oväder på Jorden – oavsett plats och storlek – är det lätt att få intrycket att vi lever mitt i en brinnande apokalyps.

Ändå är det precis tvärtom. Aldrig har så få dött av extremväder som idag. Forskaren Indur Goklany (som arbetat som faktagranskare åt FN:s klimatpanel, IPCC sedan 1988) har jämfört dödstalen i olika typer av väderrelaterade katastrofer under 1900-talet, och  verkligheten visar en dramatisk minskning av antalet offer:

  • Långtidsdata (1900-2008) visar att antalet ovädersrelaterade dödsfall minskat med 93 procent, efter en toppnotering på 1920-talet. Minskningen är i absoluta tal – det vill säga trots att befolkningen i länder som drabbas av extrema väderhändelser ökat mångfalt under 1900-talet.
  • Extrem torka orsakade mer än hälften av alla väderrelaterade dödsfall 1990-2008. Men även här har antalet offer minskat dramatiskt – med 99,97 procent efter en topp på 20-talet.
  • Antalet dödsfall orsakade av översvämingar har under samma tid minskat med 98,7 procent.
  • Stormar (inklusive orkaner, tyfoner, tornador) tar 47 procent färre liv än i början av 1900-talet.

Ovanstående siffror är ju egentligen otroligt glädjande – men hur ofta får vi läsa sådant i tidningarna? Och hur kommer det sig att – trots en världsbefolkning som mångdubblats – att vi ser en så dramatisk minskning av antalet döda i katastrofer?

Svaret på den frågan är –olja. Det är med hjälp av billig energi – som nästan uteslutande oftast framställs med fossila bränslen – som världens jordbruk idag räcker för att mätta mångdubbelt fler. Som gör att vatten kan pumpas upp från brunnar djupt under marken, eller fraktas över långa avstånd. Som gör att de som trots allt drabbas snabbt kan undsättas.

Det är lite av ett ödets ironi, att den förhatliga oljan som utpekas som orsaken till klimatförändringarna idag räddar miljoner från att drabbas av dem.

Inte desto mindre är översvämningskatastrofen i Pakistan en av de största någonsin, och de drabbade behöver all hjälp de kan få. Bidra du också med ett par hundra – DN har listat de hjälporganisationer som finns på plats.

Andra bloggare om , , ,

Intressant?

SvD, SvD, DN, DN.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: