Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: missbruk

Skolfotomaffian behöver fortfarande stoppas

Det är den tiden på året igen. Precis när man som prövad förälder behöver snåla som värst för att betala sommarens kreditkortsskulder och spara ihop till julklappar slår de till: skolfotomaffian. Det är nämligen dags för den årliga skolfotograferingen, som för varje år sväller i omfång och blir dyrare och dyrare. Ett ”standardpaket” som består av ett 30-tal bilder av tveksam kvalitet på familjens lilla gullunge går numera loss på dryga 500 spänn – ett paket som trots Internet och näthandel oftast är näst intill omöjligt att slippa ifrån.

Till detta kommer ytterligare kostnader för till exempel gruppbild och skolkatalog, så för en familj med tre barn kan det innebära en extra utgift 2.000 spänn, för bilder som man inte vill ha eller behöver, men som man ändå köper på grund av något slags grupptryck och att ”alla andra” gör det.

Vissa skolor har som tur är börjat tröttna på denna sofistikerade form av katalogskojeri och lagt ner själva porträttfotograferingen. Och ärligt talat, vem behöver en karat med 24 småbilder att byta med kompisarna, när när alla använder Instagram och Facebook och släktingarna får nya foton i mejlen på barnbarnen så gott som dagligen?

skolfotomaffian_v2

E-handel på skolfotomaffians vis. I kolumnen ”antal” går det bara att lägga till bilder, inte ta bort. Vi skriver år 2013.

Värst i klassen (ja, det är medveten humor) är som vanligt Photomic, som plåtar tonåringar på Eklidens skola där mellanstora dottern går. Hem i brevlådan kommer så en lapp om att det nu är dags att beställa fotopaket, åtföljt av inloggningsuppgiter till hemsidan där man lägger sin order.

Väl inloggad uppmanas jag gå in och ”designa” mitt eget bildpaket, vilket låter bra. Vi ska ju bara ha katalogen och en bild på dottern, resten får de behålla. Då märker man att det inte går att ta bort bilder från ”standardpaketet”, bara lägga till. Jag tvingas alltså ta hem ett 30-tal bilder, för över 500 spänn till påseende, och sedan skicka tillbaka dem jag inte vill ha inom 14 dagar. Bara för att köpa en bild.

Samtidigt måste jag själv räkna ut vad bilderna kostar, lägga på en ”administrationsavgift” på svettiga 60 spänn – den är så hög på grund av de oräkneliga ton med bilder som Photomic forslar med lastbil fram och tillbaka över landet – och betala in via Internetbank inom ett par veckor. Bilder som ska skickas tillbaka måste nå Photomic inom två veckor efter företagets utskick – vilket i praktiken bara ger någon dag till godo eftersom allt skickas med långsam b-post. Bilderna måste dessutom tillbaka i originalkuvert, med returlapp klistrad på rätt plats. (Har barnen i sin iver rivit sönder kuvertet är det alltså kört.)

Hela detta system är givetvis designat för att i så hög grad som möjligt försvåra för konsumenterna att skicka tillbaka bilder eller komma billigare undan. Det är en hårfin skillnad på katalogskojarna som härjade som värst för ett par år sedan, och skolfotobranschen.

En del, som Svenskt skolfoto, har förvisso skärpt sig sedan förra gången jag skrev om skolfotomaffian 2010, och erbjuder nu möjlighet att köpa enskilda bilder (om än till svindyra priser). Men faktum kvarstår: skolfotobranschen borde regleras oändligt mycket hårdare än vad som är fallet idag. Framför allt borde skolorna omgående portförbjuda bolag vars enda affärsidé synes vara att lura av familjer maximalt med pengar.

Och frågan är vad skolorna själva tjänar på affären. Om de får en del av skojarpengarna är det mycket allvarligt. Fast det är ännu värre om de släpper in bolagen helt gratis…

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Våra miljöskatter skapar klimatflyktingar

Här ska det odlas skog.

Jag har skrivit tidigare om det vansinniga systemet med utsläppsrätter, som inte bara gett oss svenskar rekorddyra elräkningar utan också skänkt den organiserade brottsligheten en helt ny intäktskälla att ösa ur.

Men det kanske vidrigaste exemplet hittills av hur systemet missbrukas kommer från Uganda, där 20.000 fattiga människor nyligen fördrevs med våld från sin by – en operation där flera dödades. Marken hade sålts till ett brittiskt skogsföretag, New Forests Company, vars affärsidé är att skapa ”hållbar utveckling” genom trädplantering på stora landarealer i Afrika. Som tack för denna insats för miljön kan företaget tillgodoräkna sig utsläppsrätter – som sedan kan krängas bland annat via den Europeiska börsen för utsläppshandel. New Forest Company, som backas av stora investorer som storbanken HSBC, träffade ett avtal med den ugandiska staten 2005, och totalt beräknas intäkterna från utsläppsrätterna för dessa afrikanska trädplanteringar vara värda mer än 12 miljarder årligen.

Man kan alltså säga att en normal svenska villaägare betalar c:a 3.000 kronor per år – för att företag i ”hållbarhetsbranschen”, som New Forests Company, ska kunna generera vinster som är astronomiska i jämförelse med alla andra industrier.

Det är den brittiska hjälporganisationen Oxfam som slår larm. I en artikel i New York Times berättar bybor den brutala historien om hur regimen rensade området på de människor som stod i vägen för skogsföretagets intåg.

 “I heard people being beaten, so I ran outside,” said Emmanuel Cyicyima, 33. “The houses were being burnt down.”

Other villagers described gun-toting soldiers and an 8-year-old child burning to death when his home was set ablaze by security officers.

Systemet med utsläppsrätter, som EU numera i princip är ensamt om att driva, var en del av det sedan länge havererade Kyotoprotokollet från 1997. Systemet har aldrig någonsin fungerat som det var tänkt, och under de år som avtalet varit i kraft inte minskat – utan istället ökat med mer än 12 procent. Vid årsskiftet löper avtalet ut, och alla stora utsläppsnationer, som USA, Ryssland, Kina, Brasilien och Japan (!) har deklarat att de inte tänker skriva under en förlängning. EU kommer förstås hålla fast i det levande liket så länge som det över huvud taget är möjligt, eftersom det drar in stora summor till det omättliga byråkratkomplexet i Bryssel.

Faktum är i alla fall att utsläppshandeln inte har bidragit ett dugg till att rädda klimatet – tvärt om har det ironiskt nog skapat just den situation som det skulle förhindra: horder av klimatflyktingar.

Och detta är inte det enda exemplet på hur hållbarhet och handel med utsläppsrätter missbrukats. Världsnaturfonden, WWF, har köpt en bit regnskog högt upp i de sydamerikanska bergen, med avsikt att kunna ”kapitalisera” denna tillgång till ett värde av hundratals miljarder på marknaden för utsläppsrätter – detta utan att någon som helst sänkning av utsläppen sker. Och till och med svenska Sekab, som skulle frälsa svenska bilister med billig etanol, var för bara några år sedan i Afrika och försökte få fattiga bönder att odla energigrödor istället för spannmål. För att citera Oxfam igen, så sker det just nu så kallad ”land grabbing” i stor skala i fattiga länder, i många fall under förevändningen att rädda världen.

“Too many investments have resulted in dispossession, deception, violation of human rights and destruction of livelihoods,” Oxfam said in the report. “This interest in land is not something that will pass.” As population and urbanization soar, it added, “whatever land there is will surely be prized.”

Alla med någon grad av normalbegåvning inser förstås att ett system där man handlar med luft till astronomiska belopp kommer att missbrukas. Men här har vi tyvärr med EU att göra, där  begrepp som ”vett” och ”verklighetsförankring” är okända bland den ansiktslösa massa av byråkrater som ingen europé någonsin skulle få för sig att rösta på i öppna val.

Det enda goda med den ekonomiska kris som vår kontinent genomlider just nu är att den mycket väl kan innebära ett välbehövligt nackskott för hela det havererade system som kallas EU.

20.000 fattiga bönder i Afrika hade nog önskat att den dagen redan varit här.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

Dagens twittermissbruk

Missbruk 1: Jennifer Aniston dumpar pojkvännen efter hans Twitter-missbruk.

“Every few hours, sometimes minutes, he’d update with some stupid line. And in her mind, she was like ‘He has time for all this Twittering, but he can’t send me a text, an email, make a call?’.”

Säger en bekant till Aniston alltså.

Missbruk 2: Twitter THIS

Vissa tillfällen kan vara mer lämpliga än andra att koppla ur. Till exempel när man sitter i en jury (dvs USA:s motsvarighet till våra nämndemän, fast mycket viktigare, eftersom de fäller utslaget skyldig eller icke skyldig). Annars kräver sannolikt försvarsadvokaten att rättegången ogiligförklaras.

Så kan det gå.

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: