Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: Muslimska brödraskapet

Etnisk rensning och inbördeskrig i Egypten

Fördömandena haglar efter torsdagens blodbad i Kairo, där säkerhetsstyrkor dödade hundratals anhängare till den avsatte presidenten Mohammed Mursi. EU fördömer, USA ställer in militärövningar, Carl Bildt är ”djupt oroad” och Muslimska brödraskapet i Sverige (som hos oss går under beteckningen Islamiska förbundet) demonstrerar på Medborgarplatsen med krav på att attackerna mot de egyptiska ”bröderna” ska upphöra.

Hemma i Egypten har islamisterna varit fullt upptagna med att bränna kyrkor och attackera landets kristna i en omfattning som aldrig tidigare skådats. Upp till 70 kyrkor har angripits och/eller bränts ner bara sedan den 14 augusti (exakt antal är svårt att uppskatta, även om vissa egyptiska bloggare gjort försök). Samma öde har mött andra kristna institutioner, hotell och butiker. Kopter har har mördats, präster kidnappats och torterats. Detta är alltså islamisternas reaktion på att militären gått till attack mot Brödraskapets tältläger i torsdags.

Men inte bara kristna är måltavlor för islamisterna. På Sinai-halvön, där många av de svenska charterhotellen för övrigt ligger, råder närmast anarki och ett stort antal islamistiska grupper – däribland Al-Qaida – opererar fritt i ökenområdet. Kidnappningar, attacker mot polisstationer och posteringar vid den israeliska gränsen (eller mot Gazaremsan) sker närmast dagligen.

Dessa övergrepp har i allt väsentligt gått svenska medier och politiker förbi (undantag finns förstås). Carl Bildts Twitterflöde har varit märkbart fritt från fördömanden av denna organiserade etniska rensning, eller kanske folkmord beroende på hur många kristna som fått sätta livet till, vars like inte skådats sedan Medeltiden.

Vad gäller massakern i Kairo i torsdags, som västvärldens protester främst riktar sig mot, blir det alltmer tydligt att det långtifrån var fredliga demonstranter som  säkerhetsstyrkorna mötte när de skulle bryta upp Brödraskapets tältläger. Vid stormningen förlorade inte mindre än 43 poliser livet (enligt DN), något som vittnar om att åtminstone delar av demonstranterna var tungt beväpnade. Så sent som igår stormade polisen en moské där ”bröderna” förskansat sig med krypskyttar uppe i minareten.

Att avfärda det som händer i Egypten som övervåld från en militärdiktatur är därför att gravt förenkla konflikten. Allt mer talar för att landet är på väg in i ett inbördeskrig, där ett allt mer radikalt Brödraskap tar till vapen och terror för att återta makten de förlorade när Mursi avsattes. Allt för att uppnå drömmen om en islamistisk gudsstat under sharia, etnisk rensad på kristna, shia och andra minoriteter.

Yusuf al-Qaradawi, Muslimska brödraskapets andlige ledare (ja, den samme som skrev Islamiska förbundets ”familjestadgar”) har i dagarna uppmanat världens muslimer att ansluta sig till Jihad i Egypten. Om översättningen av budskapet i videon stämmer, innebär det att  Brödraskapet nu är i krig även på hemmaplan.

Frågan är bara om Brödraskapet och dess islamistiska stödtrupper inte är på väg att skaffa sig lite för många fiender. De är i krig i Syrien, på Sinai, i Jemen, de spränger shiamuslimer i Irak och Libanon och slåss mot Hizbollah i Syrien. Frågan är hur många islamistiska gudskrigare det finns i världen, och hur många fronter de kan slåss på samtidigt.

Förhoppningsvis kanske vi ser vändningen i Egypten. Den stora utmaningen just nu är primärt att skydda landets invånare, inklusive utsatta minoriteter som kopterna. Valet verkar för tillfället tyvärr stå mellan två onda ting: repressiv och totalitär militärregim, eller repressiv och totalitär islamistisk stat, där minoriteter i bästa fall jagas ur landet.

mary_giurgius_church

Muslimska invånare försvarar Jungfru Mariakyrkan i Sohag mot attacker från Brödraskapet. (Bild från Twitter.)

Det finns dock hopp. Bilden från Jungfru Maria-kyrkan i staden Sohag i södra delen av landet, visar till exempel hur de modiga invånarna (alla muslimer) bildar mänsklig kedja runt kyrkan som försvar mot den attackerande mobben.

Bättre än så kan inte skillnaden mellan muslimer och islamister illustreras. Vi borde alla vara lite noggrannare med vilka vi ger vårt stöd till.

Intressant?

Andra bloggar om , ,

Egypten: Mursi hade redan genomfört en statskupp

Den egyptiska militären, SCAF, fick så till slut nog av Muhammed Mursis storstilade fiasko som president. När han valdes sommaren 2012, var det många inom den sekulära politiska oppositionen som var kritiska – valet hade utlysts rekordsnabbt, med resultatet att den enda rörelse som var tillräckligt välorganiserad för att på kort tid kunna ställa upp ett komplett valmaskineri och politiskt program var Muslimska brödraskapet, där Mursi hade – och fortfarande har – sina rötter.

Vädjanden från oppositionen, med bland andra Nobelpristagaren Mohamed ElBaradei, om att ge längre tid för valförberedelser klingade dock för döva öron. Inte minst tog USA och Obama-administrationen tidigt ställning för Brödraskapet och Mursi, som av någon outgrundlig anledning utsågs av USA till den nya ”fredspartnern” i Mellanöstern. Det låter osannolikt men så är det; en antisemitisk, USA- och homo-hatande, kvinnoförtryckande rörelse med rötter i nazismen och ambitionen att ta makten i hela Mellanöstern, införa Sharialag och förbjuda all opposition, blev plötsligt USA:s nya bästa kompis i regionen. Man kan förstå att Obama, som tidigare gett sitt helhjärtade stöd för Mursi, nu har uppenbara svårigheter med att bestämma hur USA ska agera på den nya situationen. Kanske börjar det så sakteliga gå upp för honom att islamisterna inte är den bästa garantin för en fredlig och demokratisk utveckling – vare sig i Egypten eller Syrien, dit Obama precis beslutat att skicka vapen till de stridande rebellerna (varav flertalet utgörs av antisemitiska, USA-hatande, fundamentalistiska islamister).

Den egyptiska militären har förvisso ett uselt track record när det gäller demokrati och försvar för mänskliga rättigheter. Men frågan är om det inte var nödvändigt att på något sätt lyfta bort Muhammed Mursi, som under sin korta tid vid makten inte bara lyckats med bedriften att få den redan skrala egyptiska ekonomin att haverera totalt, skrämma bort turisterna – i princip den enda exportinkomsten med tio procent av arbetstillfällena i landet – för att i stället satsa hela sin kraft på att manövrera ut politiska motståndare och kuppa igenom en ny konstitution, byggd på islam och som i princip gjorde Mursi omöjlig att rösta bort. Förbud infördes mot att kritisera såväl presidenten som Islam – den populäre tv-komikern Bassem Youssef kastades nyligen i fängelse för att han skämtat med presidenten i TV, ett öde som också drabbat demokratiaktivister. Allt medan presidentens supportrar i Muslimska brödraskapet gått ut på gatorna för att spöa upp dem som ifrågasatte Mursis auktoritet, däribland parlamentsledamöter.

Kort sagt, Muhammed Mursi höll som bäst på att införa en islamistisk enpartistat, ett projekt som nu i alla fall tillfälligtvis avbrutits. Frågan är väl om Brödraskapet kommer att tillåtas ställa upp i några fler val över huvud taget.

Men även om Brödraskapet för tillfället är vingklippt, är jordmånen för demokrati som vi känner den tyvärr ganska mager. I en attitydundersökning från Pew forum framkommer att  74 procent av de egyptiska muslimerna vill införa sharialagar, 81 procent tycker att stening ska införas som straff vid otrohet – och hela 86 procent anser att det ska vara dödsstraff på att konvertera från islam.

Vi kanske inte ska vänta oss några snabba resultat av den arabiska våren.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3

Andra bloggar om , ,

Brödraskapets egyptiska kupp

Mohammed Mursi, Egyptens president.

I skuggan av inbördeskrigets Syrien, håller Egyptens nyvalde president, Muhammed Mursi, som bäst på att genomföra en slags omvänd statskupp där landets höga militärledning steg för steg manövreras ut. Efter terrorangreppet på en egyptisk gränspostering i Sinai i början av augusti där 16 soldater dog,  har Mursi låtit kvasten gå, både i säkerhetstjänsten och militärledningen. Försvarsmaktens pinsamma misslyckande med att förhindra angreppet i Sinai – trots tidiga varningar från Israel – är militären både försvagad och bortgjord, något som alltså Mursi varit snabb att utnyttja. Flera höjdare från Mubaraks tid har tvingats ”pensionera sig” eller fått sparken, däribland chefen för säkerhetstjänsten och den förr så mäktiga försvarsministern  Mohamed Hussein Tantawi, som i princip varit den som styrt landet sedan Mubaraks fall.

Mursi har även rensat duktigt bland försvarsgrenscheferna för luftförsvaret, flottan och flyget och – kanske allra mest vågat – upphävt militärledningens (SCAF) tidigare dekret från i juni, som upplöste det civila parlamentet och i princip garanterade att den yttersta makten i landet skulle förbli i militärens händer. Mursi passade dessutom på att utse en vicepresident, Mahmoud Mekki, enligt uppgift anhängare till Mursis parti, Muslimska brödraskapet.

Frågan är alltså: är det ett kuppförsök vi ser i Egypten, där Muhammed Mursi med stöd av ökat väljarstöd nu på allvar vågar utmana den mäktiga militären om makten? Och kommer SCAF stillatigande bevittna Mursi montera ner deras maktbas, eller riskerar Egypten att hamna i ett läge där presidenten, om än uppbackad av det mäktiga Muslimska brödraskapet, hamnar i öppen konflikt med militärledningen?

Det tål att upprepas – förändringarna som Mursi drivit igenom hade aldrig varit möjliga om inte den egyptiska militären gjort bort sig så kapitalt i Sinai. Är man det minsta konspiratoriskt lagd, kan man med fog säga att Sinai-attacken kom som en skänk från ovan för Mursi. En grupp jihadister – sannolikt från Gaza – går över gränsen till Egypten vid Rafah, attackerar en vaktpostering och dödar 16 soldater. Sedan stjäl de två militärfordon som används för att forcera gränsen till Israel. Där sprängs de förstås i småbitar av israeliskt jaktflyg.

Frågorna kring atacken är många. Framför allt varför stridande enheter från Gaza – där brödraskapets politiska systerparti Hamas styr med järnhand – skulle gå till attack mot sina egyptiska bröder? Hamas är ju det Muslimska brödraskapets politiska gren, med samma politiska mål: utplånanet av Israel och upprättandet av en panarabisk stat med Jerusalem som huvudstad – ”befriat” från judar. Brödraskapet och Hamas delar även samma öppet antisemitiska retorik – Adolf Hitler hyllades t ex av Brödraskapets intellektuella ledare Yusuf al-Qaradawi så sent som 2009 (se film nedan). Al Quradawis dröm är att han trots sin höga ålder ska få vara med i det kommande heliga kriget och få chansen att skjuta judar, ”även om det måste ske från en rullstol”.


Al-Quaradawi är långtifrån någon ensam extremist – hans uppfattning är spridd bland brödraskapets anhängare. I våras, när Muhammed Mursis kandidatur tillkännagavs av den islamistiske tv-imamen Safwat Hegazi, känd för sin antisemitism och hat mot judar, hyllades Mursi som den man som skulle återskapa ”kalifatet”. ”Miljoner martyrer marscherar mot Jerusalem”, skanderade Imamen, påeldad av en mångtusenhövdad folkmassa. Om Mursi hade ambitionen att framstå som en enande kraft för ett demokratiskt Egypten, hade man kanske tyckt att han borde tagit avstånd från denna typ av hatretorik. Men Mursi satt tyst och log medan folkmassan skanderade sitt hat.

Man kan ju reflektera över det faktum att attacken som skedde i Sinai var precis vad Brödraskapets högsta ledning propagerat för – martyrer som marscherar mot Jerusalem. Möjligtvis var de lite för tidigt ute, och alldeles för få.

Nu invänder säkert någon att Mohammed Mursi inte längre är medlemi Brödraskapet, men få bedömare tror på allvar att presidenten gör något utan partiets godkännande. Efter utrensningarna i säkerhets- och militärapparaten, väntar nu närmast arbetet med en ny konstitution, där Mursi tagit initiativet. Det är känt att han propagerar för en konstitution där medborgerliga fri- och rättigheter visserligen ska garanteras – men den ska omfattas av islamisk lag.

Så den som hoppas på en demokrati av västligt snitt i Egypten, kan sannolikt sluta att hoppas. Mursis parti är långt ifrån någon progressiv politisk kraft: vi såg hur det gick i Gaza när Hamas vann valet och snabbt avskaffade demokratin.

Som så ofta i Mellanöstern, står valet inte mellan frihet och förtryck, utan snarare mellan pest eller kolera. Militärdiktatur – eller islamitisk enpartistat, där alla upptänkliga problem i samhället skylls på Israel och judarna?

Den arabiska våren känns väldigt långt borta just nu.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

DN 1, 2, 3, GP, SvD, SR

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: