Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: näringsliv

EU-vansinnets verkliga ansikte

Connie Hedegaard, EU:s klimatkommissarie. Destroyer of nations.

Att den gemensamma valutan, Euron, visat sig vara ett misslyckande av historiska proportioner, som hotar att slå sönder Europas ekonomier i årtionden, börjar gå upp för allt fler. Undantaget är förstås de horder av icke-valda teknokrater, politiker och byråkrater i Bryssel som hellre driver Europa ner i massarbetslöshet och fattigdom än erkänner sitt dyrköpta misstag (och riskerar förlora makten på kuppen).

Men den kanske bästa bilden av det totala politiska vansinnet som råder inom EU är nog kvinnan på bilden här intill – danska Connie Hedegaard, EU:s klimatkommissionär sedan ett par år tillbaka. Hon har i likhet med i nästan samtliga EU:s makthavare aldrig ställt upp i ett val för att nå sin position, och hon ansvarar inte heller inför Europas 500 miljoner invånare för sina beslut. Trots att hon de senaste åren sannolikt gjort mer skada än någon annan EU-byråkrat när det gällt att driva unionens ekonomi i botten och jaga bort arbetstillfällen från kontinenten.

Hedegaard är nämligen ansvarig för ett av de mest kostsamma fiaskona i Europas historia – och då talar jag inte om Euron utan om systemet för handel med utsläppsrätter, EU Emissions Trading System (ETS). Systemet. Det är den enda kvarvarande resten av det havererade Kyoto-avtalet, och är tänkt att tvinga tunga industrier och energibolag att betala dyrt för rätten att släppa ut koldioxid – vilket i sin tur ska leda till den bästa av världar med ökad energieffektivisering och minskade utsläpp.

Tyvärr har det blivit precis tvärtom. Under de år som EU-ETS varit i drift, har systemet kostat Europas skattebetalare och näringsliv runt 2.000 miljarder Euro, enligt en kartläggning som schweiziska UBS gjort. Alltså mer än dubbelt så mycket som de mest pessimistiska bedömarna tror det kommer att kosta att rädda Europas banker.

Resultatet av denna dyrbara handel med luft är att industrier helt sonika sålt sina utsläppsrätter, lagt ner verksamheten i Europa och flyttat fabrikerna till Kina där miljölagstiftning saknas och energin är billig. De globala utsläppen har i samband med detta ökat istället för att minska, dels för att kinesisk industri i princip uteslutande drivs med orenad kolkraft, dels för de långa transporterna av varor som blir följden av att placera tillverkningsindustrin på andra sidan Jorden.

Hur många jobb som Europa gått miste om i denna biljonrullning vågar förmodligen ingen räkna på. Inte heller hur mycket köpkraft som unionens konsumenter tappat på grund av de vettlösa energiskatterna – utsläppsrätterna har t ex kostat 40.000 kr per svenskt hushåll sedan 2005 – som blivit följden av Hedegaards långsiktiga ambition att lägga Europas industrier i ruiner.

Att ha svindlat skattebetalarna på 2.000 miljarder räcker dock inte för Hedegaard. Eftersom systemet för utsläppshandel länge varit på vippen att haverera på grund av obefintlig efterfrågan (dels har alla utom EU skrotat sin utsläppshandel, dels läggs fler och fler industrier ner i Europa) har den danska EU-byråkraten bestämt att den internationella flygtrafiken nu ska tvingas in i systemet. Alla flygbolag som flyger till eller från Europa ska beskattas, har Hedegaard bestämt. Att ett sådant beslut förmodligen är ett brott mot internationella handelsavtal är inget som påverkar kommissionären.

Beslutet har inte direkt mottagits med någon större entusiasm i övriga delar av världen, för att uttrycka det milt. Samtliga Bric-länder (Brasilien, Indien och Kina) vägrar att betala över huvud taget, och hotar istället EU med massiva sanktioner om unionen driver igenom beskattningen av flygtrafiken.

Den kinesiska regeringen har till och med uttryckligen förbjudit landets flygbolag att samarbeta med EU, och hotar nu med att hålla kvar flygplan från europeiska flygbolag i ”karantän” ifall EU driver igenom sin utsläppshandel på den internationella luftfarten.

Så sent som förra veckan hällde Ryssland ännu mer bensin flygbränsle på brasan, genom att stoppa Finnair från att flyga via ryskt luftrum. Ett hårt slag för det finska flygbolaget, som satsat stort på destinationer i Asien. Men även SAS kommer förbjudas att använda ryskt luftrum, enligt den ryska regeringen.

Och även om det inte går så långt som till ett lågnivå-krig mellan EU och Bric-länderna, är skadan redan skedd. Kina har instruerat sina flygbolag att avboka lagda ordrar från europeiska Airbus till ett värde av 14 miljarder Euro, ordrar som nu sannolikt läggs hos värsta konkurrenten, amerikanska Boeing, istället. Vad detta kommer att kosta i form av förlorade europeiska arbetstillfällen går inte att överblicka.

Men så är detta också EU –  i ett nötskal. Mitt under den värsta krisen sedan Andra världskriget, när unionen mer än någonsin behöver tillväxt och nya jobb, då tillåts en dansk byråkrat att på egen hand dra igång ett handelskrig mot världens största ekonomier, som hon aldrig kommer att kunna vinna.

Inte så att övriga EU-politruker saknar talanger när det gäller att lägga krokben för näringslivet och driva bort arbetstillfällen. Men Connie Hedegaard står verkligen i en klass för sig själv när det gäller att begrava den lilla konkurrenskraft som eventuellt finns kvar i Europa. Om inte detta är tecken på galenskap politisk hybris, så vet jag inte vad.

Fast visst, utsläppen lär ju minska…

Intressant?

Svd näringsliv 1, 2, 3, 45, 6, DN 1, 2, 3, Aftonbladet

Andra bloggar om , , , ,

Min nästa bil blir en Saab!

Saab 92B från 1956.

Saab 92B från 1956. Ur-Saaben, här i pimpad version.

Nu menar jag förstås inte en ny Saab, utan en sådan som på bilden ovan, en Saab 92 från mitten av 50-talet. Enligt mitt tycke en av de vackraste och smartaste bilar som någonsin byggts. Den kanske ser omodern ut, men inget kan vara mera fel. Både designmässigt och tekniskt var 92:an en smärre revolution, och när den presenterades 1946 var denna Ursaab lika omvälvande för bilbranschen som iPod och iTunes blev för musiklyssningen på 2000-talet.

Volvo Personvagn 60, årgång 1946.

Volvo Personvagn 60, årgång 1946.

Titta på bilden här intill. Det föreställer en Volvo PV60 av 1946 års årsmodell. Så såg de allra flesta bilar ut på den tiden – gott om plats, högt i tak, aerodynamiska som stridsvagnar. Inget hade ju egentligen hänt i bilfabrikerna de senaste sex åren, så när kriget var över fortsatte Volvo och de andra biltillverkarna att spotta fram decenniegamla bilmodeller.

Just då, när hotet från freden fick Svenska Aeroplan AB att börja fundera på vad de skulle försörja sig med, fick en samling flygplansingenjörer under ledning av Gunnar Ljungström en brilliant idé – vi bygger en bil! Sagt och gjort, en designgrupp bestående av 16 man (för kvinnor var inte ingenjööörer vid denna tid) fick ansvaret för att ta fram en ny bilmodell.

Designskiss på Saab modell 92 - Ursaaben. Ultramodern design, 60 år gammal.

Designskiss på Saab modell 92 - Ursaaben. Ultramodern design, 60 år gammal.

Vana som de var vid att bygga flygplan (endast två av dem hade körkort enligt historien) tacklade de problemet från en helt ny utgångspunkt. Först designade de en självbärande kaross – för att spara vikt. Sedan körde de in den i en vindtunnel för att finjustera aerodynamiken (det är därför Ursaaben ser ut som den gör, som en flygplansvinge). Lägre luftmotstånd innebar i sin tur lägre bränsleförbrukning och minskat behov av motorstyrka. Den ursprungliga tvåtaktsmotorn på 25 hästar gav ingen racerupplevelse, men var fullt tillräcklig för att driva den kompakta lilla bilen. Den namngavs Saab 92 (Saab 90 och 91 var flygplan…) och fanns till en början bara att få i militärgrön färg som blivit över från flygplanstillverkningen.

Avskräckta av vingliga kompaktbilar som Volkswagen-bubblan som hade svansmotor, placerade Saabteknikerna motor fram, vilket påtagligt förbättrade bilens viktfördelning och väghållning. Men det verkligt revolutionerande var framhjulsdriften, vilket var en total nyhet i bilbranschen vid denna tid. Det gjorde att det blev gott om plats i kupén och att bilen fick väghållningsegenskaper utöver det vanliga. Det var just framhjulsdriften, kombinerad med motorer som var enkla och billiga att trimma, som gjorde Saaben till en Rallyvinnare några år senare, med bl a Erik “Carlsson på taket” bakom ratten.

Saaben kom i exakt tid, och erbjöd en produkt som efterfrågades i det tidiga folkhemmet – en billig och säker bil som de flesta hade råd med. Och genom att Saabteknikerna kom in i branschen utan några tunga ryggsäckar och vågade utmana etablerade sanningar om hur bilar “skulle se ut” eller var låsta till etablerad teknik som “alltid fungerat” revolutionerade de hela bilbranschen och grundlade den svenska bibranschens goda rykte (som vi fortfarande lever gott på).

Tyvärr blev det inte många fler revolutioner i Trollhättan; efter att ha lanserat Saab Turbo på 80-talet såldes bolaget till GM och resten är som det heter historia.

Men Saabs tidiga historia är värd att läsa för alla som jobbar med produktutveckling, särskilt inom bilbranschen. Och kanske särskilt för gamla stelnade kolosser som GM, där utveckling de senaste tio åren handlat om att ersätta bensinslukande V8:or med ännu törstiga etanol-V8:or.

Jag tror jag har skrivit det förut, men vad hade hänt om man släppt loss Steve Jobs och Apple i en bilfabrik?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant?

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: