And The Band Played On

Etikett: nätet

En framtidsspaning om Internet för 19 år sedan

ab_gevert_1995

Så här tänkte vi oss Aftonbladets förstasida någon gång sent 1994. Illustratören Björn Gevert gjorde en bild som fungerade som en imagemap – klickade man på ingången kom man in till redaktionen, och kunde där välja avdelning. Reklamtavlorna på huset skulle säljas till annonsörer…

Aftonbladet fyller 20 år på Internet i dag, något som naturligtvis firas. Jag minns det väl, eftersom jag själv var med. Då, i augusti 1994, hade Aftonbladet dock ingen egen IT-avdelning som höll på med nätpublicering – de vägrade att befatta sig med denna ”fluga” och istället handlade allt om stora dyra text- och bildhanteringslösningar från Atex.

Så det blev en liten del av redaktionen, kallad ”Nya medier”, som fick ta sig an Internet och fundera på hur den nya tekniken skulle kunna utnyttjas i journalistikens tjänst. Till en början bestod Nya medier av en enda person – Bosse Hedin – men från och med sommaren 1994 lyckades också jag efter mycket tjat få tillåtelse att ansluta mig till hans avdelning.

Efter att Aftonbladet Kultur som första svenska tidning lagts ut på nätet – det är denna dag som firas – tog det dock ganska lång tid innan vi tog steget att även publicera dagliga nyheter på nätet. Det var ett beslut som satt långt inne, och det var ingen hemlighet att utvecklingen både gav upphov till viss oro: Var Internet ett hot mot tidningen?

Det var en fråga som dåvarande chefredaktören Thorbjörn Larsson var ganska sysselsatt med. Larsson var mannen som gjort Aftonbladet till Sveriges största tidning, och nu ville han veta om och hur vi skulle förhålla oss till nätet. Jag vet inte riktigt varför, men han bad mig att utveckla mina tankar om hur framtidens tidning på nätet skulle kunna fungera, vilka möjligheter och hot som låg framför oss.

Det här skrev jag och skickade den 10 mars 1995 till Thorbjörn Larsson (som på denna tid inte använde e-post utan lät sin sekreterare skriva ut allt på papper…).

Så här nästan 20 år senare slås jag av att mycket av det jag skrev då, faktiskt är verklighet idag. Men också av hur svårt det är att förutse framtiden. Att tjänster som Facebook, Twitter och Youtube skull dyka upp fanns ju inte ens på kartan då, inte heller smarttelefon-revolutionen och mobilt bredband. Och de flesta exempel jag tar upp är förstås för länge sedan döda och begravda på teknikhistoriens kyrkogård.

Men håll till godo, här är min 19 år gamla framtidsspaning.

Thorbjörn,
Du ville ha några visioner om framtidens elektroniska publicering kan komma att se ut. Så jag ska försöka. Förlåt om jag blir långrandig.

För det första tillhör jag inte dem som tror att varenda människa kommer att sitta hemma och läsa tidningen på skärm vid sekelskifet, att i varje läsare skulle kunna komponera sitt eget dagliga nyhetsurval – det dröjer säkert betydligt längre innan vi är där. Dessutom har den digitala revolutionen hittills mest manifesterat sig i en sällan skådad flod av böcker och faktidningar: folk verkar fortfarande föredra att bläddra i en tidning eller bok istället för att läsa på skärm.

I ett kortare perspektiv – fem, tio år – tror jag snarare att elektronisk publicering kommer att användas som komplement till den tryckta tidningen, ett sätt att erbjuda bättre service, utökat bakgrundsmaterial och tätare kontakter med läsarna.

Skriver man exempelvis i tidningen om en ny Temo-undersökning kan man lägga det kompletta materialet på databasen för den som är intresserad, och det går även att anordna direktdebatter med politiker och makthavare som uttalar sig i artiklarna. Fördelen, jämfört med traditionella ”ringningar”, är dels att fler kan vara uppkopplade samtidigt, dels att både frågorna och svaren kan vara utförligare: det finns ju i praktiken ingen gräns för textmängden på en databas.
I en databas kan nyheter i tidningen också kanaliseras i online-debatter där alla kan få komma till tals – inte bara de som råkar tillhöra en organisation av något slag. Även här är det ju oftast utrymmet som sätter stopp i den tryckta tidningen.
Det går till och med att fortsätta en intressant artikel eller artikelserie i elektronisk form. En fråga som till exempel den om tredje spåret kan flyttas över till en databas där debatten kan rasa vidare även efter det att det omedelbara nyhetsvärdet i den tryckta tidningen är över.
Det går också att hålla omröstningar i olika ämnen (betydligt mera utförliga än vanliga Ja eller nej-frågor), omröstningar som kan användas i den tryckta tidningen.

Vad jag tror det handlar om med online-tjänster är att rikta sig till den del av läsarskaran som är lite mera aktiv och som är van att själv söka svar.
En av de tidningar som lyckats bäst ute på Internet är Time Magazine, som har mycket aktiva läsare som skriver och debatterar innehållet i tidningen både med varandra och redaktörerna.
En annan amerikansk tidning, San Jose Mercury News (tror att den heter så i alla fall), här ofta lite längre bakgrundsartiklar i en databas, medan de senaste nyheterna finns att läsa i den tryckta tidningen. Varje artikel avslutas med ett telefonnummer till databasen där det går att läsa vidare.

Titta gärna på svenska Distans. Det är ett bra exempel på tidning där läsarna bjuds in till vidare samtal. Distans finns lagrad elektroniskt på databasen Agora 2000 och de elektroniska kontakterna med läsarna, sköts av en “Distans-guide” och två “Elektroniska Värdar” dvs en expert och två intresserade journalister/nätsurfare. Här har varje artikel också telefonnummer, adress och e-postadress till dem som intervjuas – läsaren uppmanas alltså att själv ta kontakt.

Receptet på framgång i det nya elektroniska samhället för tidningarna kanske är så enkelt som att ge medborgarna ett forum att synas i igen, efter alla år med koncentration till allt större medier. En bra elektronisk tidning kommer nog att ha samma roll som lokaltidningens, där ”alla” kan få synas i tidningen. Fast arenan är förstås större.

Detta är som sagt ett kortare perspektiv. På lite längre sikt är jag lite osäker. Å ena sidan är jag inte säker på att folk ORKAR vara interaktiva; den stora ”massan” kommer säkert att vilja ha nyheter och underhållning presenterad ”passivt” även framöver.
Å andra sidan tror jag att det är oundvikligt att en allt större del av publiceringen går över till digital form. Det kommer helt enkelt att bli för dyrt att trycka och massdistribuera tidningar som vi gör idag. Den elektroniska tidningen kostar inget att trycka och kan distribueras över hela världen utan att det egentligen kostar ett dugg.

Vem vet, framtidens böcker och tidningar kommer kanske att bli lyxkonsumtion.

Hälsningar /Göran

Hösten 1995, precis innan priserna började regna över Aftonbladet.se, slutade jag för att börja på Postens stora Internetsatsning – Torget. Men det är en helt annan historia…

Intressant?
Fler om , , ,

FragZone och mina 15 minuter i rampljuset

FragZone som den såg ut när det begav sig.

FragZone som den såg ut när det begav sig.

Sveriges bästa spelsajt, Fz.se, fyller 15 år i dagarna. En ansenlig ålder för en Internetsajt – många är de portaler, e-handelssatsningar och sökmotorer som kommit och gått sedan hösten 1996. Och mycket av det som hände under Internets tidiga år i Sverige har fallit i glömska. Vilka av er kommer ihåg sökmotorn Excite, spelsajten Ping eller svenska superklaner som Nine och Swedish Chefs? Och vem minns tiden då ett bittert krig rasade mellan HPB:are och LPW:are på landets Quakservrar? Att det ansågs fult att ”campa” och lyckan för en tonårskille var att få ett Internet 020-abonnemang som för första gången gjorde det möjligt att vara uppkopplad hela kvällar i sträck utan att ruinera föräldrarna?

Mina egna minnen från 90-talets senare hälft börjar tyvärr också att blekna bort. Men jag minns det som en tid då i princip allt var möjligt och då riskkapitalmiljarderna flödade. Jag kunde knappast drömma om att den lilla nördsajt som jag skapade, fragzone.se, skulle växa till Sveriges främsta och att den skulle bli det enda kvarvarande minnet från 90-talets största Internetsatsning – Torget.

Sedan 2006 drivs FragZone, eller Fz.se av Egmont förlag, som även ger ut speltidningen PC Gamer – och den har bara blivit bättre med åren. Fz.se är fortfarande trogen sina rötter, vilket till stor del beror på att flera av de duktiga frilansare som började jobba för sajten på det sena 90-talet fortfarande är kvar. John ”Shock” Severinsson, började redan som 14-åring att sköta fuskarkivet, och i samma veva började Tomas ”Xtrmntr” Andersson som moderator för forumet. Idag är John onlinechef hos Egmont, och Tomas rattar fortfarande FZ med bravur.

Jag funderade länge på hur jag skulle uppmärksamma Fz:s 15-årsjubileum, men snubblade nyligen över en gammal bok: Att träffas på nätet (Bonnier Icon 1998), som skrevs av Kristina ”Kricke” Perez, som då arbetade som communityansvarig på Passagen. I boken hittade jag en gammal intervju med mig själv som jag helt glömt bort. Den handlar till stor del om spelet – och fenomenet – Quake men ger också en del inblickar i hur FragZone.se såg ut i mitten av 1998.

Så håll till godo – och stort grattis på 15-årsdagen, FZ!

————–

GÖRAN, DRIVER

3D-SPELSITEN FRAGZONE

Juni 96 släpptes det omåttligt populära dataspelet Quake, i december 96 startade Göran upp FragZone som kommit att bli en svensk samlingspunkt för Quakeintresserade. Numera har FragZone vuxit till att vara mer. Göran beskriver det som en nyhetssida för allt som har med onlinespel att göra. Mycket Quake, men även nyheter om andra actionspel, tävlingar, turneringar; grafikkortsnyheter etc. Det speciella är ändå att FragZone har en otroligt engagerad läsarkrets som verkligen bryr sig, och hjälper till för att bygga vidare FragZone.

 

– Vad heter du?
– Göran Fröjdh, fast i FragZone-sammanhang har jag gjort det till en ”pryl” att aldrig säga vad jag heter eller hur gammal jag är. Det finns fortfarande de som tror att jag är 44 (skrev det på kul i ICQ-infon…)

– Beskriv dig själv!
– 36. Otålig, ganska kort temperament men en ”doer” när jag väl bestämt mig för något. Brukar ha svårt att acceptera ett nej… Dock snäll mot barnen 🙂

– Vad är det roligaste du vet?
– Att dyka, helst i varma Västindiska vatten…

– När blev du först intresserad av Internet?
– Slutet av 93, vill jag minnas, när Aftonbladet skaffade sig de första e-mailadresserna och började lägga ut Kulturredaktionens sidor på JMK:s webbserver. Fast elektronisk kommunikation har jag hållit på med sedan 87-88, då jag var ganska aktiv på Fidonet (föregången till Internet – en massa BBs:er i hela världen som knöts samman genom att meddelanden distribuerades automatiskt mellan olika ”noder”). Internet och Usenet fick jag en skymt av för första gången på DatorMagazin där jag jobbade ett kort tag 89-90.

– Beskriv nätspel, vad är det för något?
– Tja, vanligtvis ett ordinärt datorspel, men med stöd för att möta motståndare via nätverk. De flesta spel idag har någon typ av ”multiplayer”-stöd inbyggt. Dessutom finns det spel som enbart utvecklats för att spela på Internet, som tex Ultima Online. Detta spel kan man inte spela ensam hemma, hela idén är att man ska koppla upp sig och delta i ett virtuellt samhällsbygge tillsammans med 100-tals eller 1000-tals andra. Eller ta livet av varann, som det ofta urartar till…

– Beskriv Quake, vad är det för något?
– Det första actionspelet som gick att spela på Internet utan att man behövde skaffa och installera en massa krångliga program. Id Software byggde in denna funktion mest som en kul grej för dem som satt på fast lina, men redan efter någon vecka började alla spela det online och servrar poppade upp till höger och vänster. Quake var nämligen ganska trist att sitta hemma och lira ensam, däremot var möjligheterna att utkämpa bataljer gentemot andra levande människor närmast oräkneliga, upp till 16 kunde delta samtidigt, och dela upp sig i lag – något som i sin följd fick till resultat att det började dyka upp ”klaner” (Quake-lag) över hela världen. Quake var helt enkelt det spel som på allvar skapade begreppet ”onlinespel på Internet” och fortfarande är det inget annat spel som kommer ens i närheten av den popularitet som Quakc lyckades uppnå.

– När började du med Quake?
– När den första testversionen släpptes vintern 96. Kan dock inte saga att jag ”hållit på” med det särskilt mycket, jag har spelat nån gång då och då, men aldrig haft tid att gräva ner mig i det (familjen, vet du…)

– Är du med i någon klan?
– I dagsläget, nej.

– Spelar du något annat spel än Quake också? Om ja, vilka?
– Gjorde det förr, var mycket förtjust i äventyrsspel, började lira Infocoms textäventyr redan 86, och sentida favoriter är det mesta LucasArts producerat — särskilt Monkey Island-sviten.

– Var spelar du mest?
– Hemma.

– Vad är speciellt med Quake?
– Engagemanget. Det har för länge sedan gått från att vara bara ett spel till att bli ett umgängessätt, nästan ett virtuellt samhälle. 100.000-tals hemsidor, IRC-grupper, turneringar, ligor, datorcaféer mm mm har Quake att tacka för sin existens. Spelet har nog inneburit en lika stor revolution för folks ”umgänge” på Internet, som alla webbchattar, IRC och anslagstavlor tillsammans.

– Vad är det som gör att det är roligt?
– Möjligheten att möta andra levande människor. Att det är ganska lätt att lära sig, samtidigt som man kan ägna en livstid åt att finslipa sin spelstil. Att det ger utrymme för avancerat lagspel och taktik – kolla bara Nine vs DR-matchen, en stor match mellan en svensk och en amerikansk Quake-klan, amerikanerna hade ingen aning om att det gick att lira Quake som svenska Nine gjorde.

– Hur länge har Quake funnits?
– Släpptes i handeln juni 96. Har sedan kommit en rad uppdateringar, samt en speciell nätversion (Quake World) som förbättrar spelet över Internet. Julen 97 kom uppföljaren Quake 2, som dock inte blivit riktigt samma succé på ”scenen” av gamla Quake-lirare.

– Beskriv stämningen/känslan!
– Hysterisk…

– Hur tänker du på att spela på nätet? Vad är nätspel för dig?
– Nuförtiden gör jag det så sällan, kan tyvärr inte svara på denna fråga. Det är väl ett sätt att umgås antar jag. De flesta ägnar minst lika mycket tid åt att träffas öch käfta på IRC (#quake.se) som att spela En fredagskväll på nätet är IRC-servrarna närmast igenkorkade, precis som de populära Quake-servrarna. För många har det nog blivit ett alternativ till att gå ut och festa eller se en film – åtminstone ”gamlingarna” med familj 🙂

 ”Datorspelande ungdom är nog världens sämsta målgrupp; de köper ingenting, alltså vill inte företag annonsera på spelsajter.”

– Vilka är intresserade av Quake?
– Män, företrädesvis — precis som med allt datorspelsrelaterat. 99,9 procent män, de flesta i åldern 16-21, även om jag vet aktiva spelare långt upp i 4o-årsåldern.

– Är det något särskilt som utmärker dem?
– De har inget liv… Nja, ärligt talat, jag vet inte. Jag tror inte det finns någon särskild typ som är predestinerad att spela onlinespel om det är det du menar.

– Var kommer de som spelar ifrån?
– Överallt, men det finns vål en viss övervikt i universitetsorterna, där studenterna har gratis 10 Mbit fast uppkoppling i studentrummen. Det innebär att de har mycket låg ”ping” (snabb anslutning) till alla Quake-servrar och därrned också ett övertag mot dem som sitter på modern. Man brukar kalla dessa ”lågpingare” för LPB (Low ping bastards) till skillnad från modemanvändarna [HPW (High Ping Whiners].

– Beskriv FragZone, vad är det för något och vad kan man hitta där?
– Det är framför allt en nyhetssida för allt som har med onlinespel att göra. Mycket Quake, men även nyheter om andra actionspel, tävlingar, turneringar, grafikkortsnyheter mm mm. Dessutom Nordens största klandatabas (ca 100 klaner, både levande och döda), serverlista där man kan hitta de flesta Quake/Quake World och Quake 2-servrar i norra Europa, välbesökta anslagstavlor, IRC-server, sann ett stort filarkiv I samarbete med amerikanska Game-a-holic. (idgames.fragzone.se). Men framför allt en otroligt engagerad läsarkrets som verkligen bryr sig om vad man gör, och hjälper till på alla sätt för att bygga vidare FragZone. Jag har ett 50-tal ”undersajter”, där engagerade människor själva har sina specialsidor, till exempel Quake.World (qw.fragzone,se), en sida om den internationella Quake-scenen i olika länder, eller Fortress Zone (tf.fragzone.se), som ägnar sig åt den speciella spelvariant som kallas Team Fortress.

– Hur kom du på idén till FragZone?
– Jag vet inte, jag tror jag trillade in på ett bananskal. Jag var lite euforisk, och såg vad amerikanska Stomped hade åstadkommit, och ville väl göra nåt liknande här i Sverige. På den tiden handlade allt om filarkiv, nya modifieringar och serverlistor, och FragZone år ganska olikt sig idag, både till form och innehåll. De första sidorna finns dock sparade i mitt ”FragZone-museum”.

 ”Det finns de som tagit sin 50-kilos datorutrustning med skärm, burk och tangentbord på tåget från Skåne upp till Umeå… Det kallar jag engagemang.”

 – Hur hoppades du att FragZone skulle bli?
– Ingen aning. Hade inte tid att tänka på sånt. Jag ville bli störst, det var väl utgångspunkten…

– När startade FragZone?
– December 96.

– Blev det som du hade tänkt dig?
– Det blev väl långt över förväntan. Vad som gick bra var väl att inte bara jag utan att även alla andra – särskilt Job på Passagen – också började satsa på Quake-relaterade sajter, fria servrar, tävlingar mm… Denna konkurrens visade sig vara bra – åtminstone för användarna, ty inget land i världen hade fler servrar, Quake-spelare eller klaner än Sverige. Besvikelsen var väl främst att planerna på att kunna finansiera verksamheten (med annonser) kom att grusas – datorspelande ungdom är nog världens sämsta målgrupp; de köper ingenting, alltså vill inte företag annonsera på spelsajter – i alla fall inte i den storlek de har i Sverige…

– Hur drivs FragZone idag?
– Mestadels ideellt, men jag ersätter tre redaktörer (blygsam lön) med ett par tusenlappar i månaden, så de ska ha råd att vara ute på nätet och leta nyheter mm.

– Vilka besöker FragZone?
– Från början var det nog mest Quake-spelare, men idag tror jag det är en ganska stor spridning på besökarna, de flesta datorspelsintresserade år nog på FragZone med jämna mellanrum.

– Hur populärt är det?
– Loggen ligger öppen på förstasidan om man vill kolla antal besökare. Men i snitt 6500 besök om dagen (unika ip-adresser), som mest nära 10.000.

– Är det något särskilt som utmärker dem?
– De gillar väl onlinespel 🙂

– Vad gör de på siten?
– Läser nyheter, främst. Dessutom är anslagstavlorna mycket populära, liksom serverdatabasen. När någon behöver en Quake-relaterad fil brukar de också gå hit för att ladda hem den.

– Får du mycket brev från dina besökare?
– Ja, puh… Minst 10-15 om dan…

– Vad brukar de handla om?
Typ:

  • • nyhetstips
  • • klagomål (servern laggar)
  • • kan du inte sätta upp en server med modden x, den år så ball
  • • jag har en sån bra sida, kan jag inte få lägga den på FragZone
  • • registrera min klan!
  • • jag har glömt mitt lösenord till e-mail/webbservern!
  • • hur spelar jag Quake på nätet?
  • • jag har laddat hem filen x, men den fungerar inte!

– Vad är det bästa med FragZone?
– Att det är en av få webbplatser i Sverige som verkligen kan berömma sig över att ha skapat en aktiv ”community”. De flesta nyheter kommer från läsarna. Anslagstavlorna och IRC-servrarna surrar ständigt och när det händer något som har med Quake eller onlinespel att göra, så är det till FragZone man går, eller skickar mail.

– Vad är det sämsta med FragZone?
– Jag har sedan länge försökt att ”bredda” bevakningen till att skriva om alla 3D-relaterade actionspel, men det är svårt att hitta några andra titlar som engagerar folk på det sätt som Quake gjorde. Publiken finns där – visst – men de har inte samma behov av att lägga ner sitt liv på ett spel som Quake-fansen gjorde. De som spelar Duke, Unreal, SiN och allt vad det heter läser FragZone de med, men eftersom det inte skapas samma slags ”community” runt dessa nya spel blir det inte så mycket nyheter kring dem heller. Risken är väl att FragZone som experiment dör med Quake/Quake 2, även om jag kommer att göra mitt bästa för att så inte ska bli fallet. De flesta andra renodlade Quake-sajter har för länge sedan lagt benen i vädret i alla fall…

– Ditt bästa Quakeminne?
– När jag kopplade upp mig mot en Internetserver och lirade Quake för första gången. Wow! Eller Fragest 96 (december 96), Sveriges första ”SM” där vi korade den bäste Quake-spelaren. Det var ett helvete att få ihop datorer och lokal (det var före Nines* tid det här) men jäkligt kul. Då bestod ”eliten” av ett 50-tal killar, och alla var nog där. DOOMer tog hem priset, som alltid 🙂

– Ett tråkigt Quakeminne?
– När Totte lade ner Swedish Quake League. Det var den enda egentligt organiserade turneringen för Quake-klaner i Sverige, och när han stängde den i vintras föll ”scenen” liksom samman. Idag finns massor av disparata ligor och tävlingar, men ingen riktigt nationell och sammanhållande, och Quake-scenen är långsamt på väg att dö. Idag är den bara en bråkdel av vad den var för ett år sedan…

– Hur viktigt är FragZone får dig?
– Tja, jag vet inte. Jag tjänar ju inte en spänn på sajten, samtidigt som den tar alldeles för mycket tid för mig – fritiden, huset, familjen blir ju lidande. Samtidigt är det svårt att ”svika” sina trogna läsare. Jag får fler och fler besökare för varje dag, som mest har det varit uppe i 10.000 unika besökare på en och samma dag, och det ligger vanligtvis mellan 6.000 och 7.000. Det gör FragZone till en av de största sajterna i Sverige, om man räknar bort mångmiljonprojekten som Telia och Posten star bakom. Många tror att Torget betalar mig för att göra FZ, men det är inte sant – förutom att jag får husera på deras maskiner och har en blygsam budget på några tusen, som jag i gengäld betalar tillbaka genom att bidra med den mest exponerade annonsplatsen på Torget – har jag inte en spänn, och jag gör det mesta på fritiden.

– Vad skulle du göra istället om Quake/nätspel inte fanns?
– Lagt min energi på något sorn jag tjänat pengar på istället :9

– Kan man lära känna andra spelare genom att spela Quake?
– Oh ja – har du aldrig hört talas om LAN-partyn? Det finns de som mer eller mindre lever för att åka på LAN-fester för att träffa sina Quake-polare – och skjuta skallen av dem. På en LAN-fest hyr man en gympasal, sedan tar alla med sig dator och nätverkssladd och sitter och lirar 48 timmar i sträck. Detta är en vidareutveckling av Internetspelandet – folk blir sugna på att träffa varann i verkligheten och få erfarenheter av varandras spelstil, snacka skit mm. Det finns de som tagit sin 50-kilos datorutrustning med skärm, burk och tangentbord på tåget från Skåne upp till Umeå… Det kallar jag engagemang.

 ”Det handlar om att kunna koncentrera sig, hålla nerverna och humöret i styr; och att träna träna träna… De mest framgångsrika tränar allmänt minst 4 t timmar om dagen. ”

 – Har du lärt känna någon genom att spela eller genom att hålla på med FragZone?
– Alla redaktörer som jag har på FreagZone, har jag ”mött” genom FragZones/Quakes förtjänst. Jag har ett ganska brett kontaktnät idag, med 100-tals trevliga människor, som jag aldrig fått förmånen att lära känna annars – även om jag mött få av dem i verkliga livet.

– Har ni träffits IRL (i verkligheten) också?
– Vi träffas ibland på större tävlingar, de jag hinner vara med på. En kul grej var när jag träffade ”gamle” Leon_SweMob, jag var nere på ICL i Linköping när någon ropade på mig i matsalen när vi satt och lunchade. ”Gbran!” Jag vände mig om, och fram kom en brett leende ingenjörstyp i 35-40-årsålldern och presenterade sig som Leon – en av de verkliga åldermännen på Quake-scenen, förutom jag själv då… Han hade sett att det stod goran@torget.se på min jacka, så det var på det viset han identifierat mig. Vi satt och snackade en liten stund, och jag korn på mig själv med att tänka på hur annorlunda han var, jämfört med hur jag uppfattat honom som Quake-spelare under sin ”handle” Leon. Där satt världens trevligaste kille, trygg familjefar, och kontrasten till att vara ledare för Sveriges då bästa och blodtörstigaste Quake-klan var ganska stor. Sånt där har hänt ett par gånger, man får storspö av någon kille på en server, sedan träffar man honom och han är 1.50 lång och har världens pipigaste röst 🙂

– Lär man känna en person bättre genom att träffas på nätet?
– Ibland, ibland inte. Ibland märker man att en del verkar lite ”handikappade” när de inte har tangentbordet att uttrycka sig med – de blir som musslor när man träffas i verkligheten. Och vissa bygger upp en ” image” kring sitt Quakenamn (”Slayer”, ”Exterminator”, ”Your Worst Nightmare”  mm) som det kan vara ganska svårt att hålla vid liv IRL, särskilt om man är 1,50… Fast det där är väl en fråga om ålder och social träning antar jag…

– Vad är det som gör att man tycker någon verkar trevlig i ett spel?
– Han/hon uppträder sportsligt, är ödmjuk trots att han/hon är mycket bättre, eller får stryk.

– Hur fattar rnan att någon är ett rötägg?
– De ”spammar” (skriver en massa skräpmeddelanden) istället för att spela, skriker att man suger, att man fuskar, att man är en ”bot”, att servern är kass, att det ”laggar” mm mm.

– Vad ska man absolut inte göra om man få kompisar på nätet?
– Uppträda som ovan. Inte vara för stor i käften om man inte har erfarenhet att sätta bakom sina ord…

– Kan man bli kär genom att spela på nätet?
– Jadå.

– Har det hänt dig eller någon du känner till?
– Ja. Det är en nära kompis till mig som heter Adam, som träffade sin nuvarande flickvän efter att ha lirat Quake med henne några nätter. Hon bodde i England, Adam jobbade på Torget. Idag bor de i London bägge två.

– Kan alla hålla på med Quake?
– Tja, teoretiskt i alla fall.

–Vad kostar det?
– Ca 300 för spelet, sedan behöver man Intemetanslutning och ett teleabonnemang. Sedan är det väl upp till hur mycket pengar man vill slänga i halsen på Telia 🙂

– Vad behöver man för utrustning?
– Quake finns till de flesta operativsystem idag, en Pentium 120 eller bättre är dock att rekommendera.

– Hur många håller på med Quake? I Sverige? I världen?
– Ingen aning. Den aktiva ”scenen” i Sverige idag består nog inte av mer än något 100-tal, däremot är det nog 10.000-tals som spelar det emellanåt. Världen: Your guess is as good as mine.

– Hur lätt eller svårt är det att komma in i och tar det lång tid att lära sig?
– Ganska lätt. Kontrollerna lär man sig på en kvart. En livstid om man vill bli *riktigt* bra…

– Hur gör man som nybörjare?
– Det finns utförliga guider på FragZone. Läs dem!

– Hur gör man för att hitta någon att spela mot?
– Kolla på FragZones serverlista. Där hittar du alltid servrar som det finns folk på. Problemet är väl att komma in på dem, de är ofta fulla…

– Vad utmärker en bra Quakespelare?
– Ödmjukhet och uthållighet — samma som vilken framgångsrik idrottsman som helst. Det handlar om att kunna koncentrera sig, hålla nerverna och humöret i styr, och att träna träna träna… De mest framgångsrika tränar i allmänhet minst 4 timmar om dagen.

– Hur lång tid tar det att bli bra?
– Beror väl på vilken talang man har för det, Vissa blir bra direkt, andra kan det ta åratal för att nå eliten. Och andra gör det aldrig – som jag… Sedan är det precis som i fotboll, vissa är bra lagspelare, andra sololirare. En bra lagspelare behöver inte nödvändigtvis var bäst ”skill”-mässigt.

Fotnot: Nine = dels ett Internetcafé där man kan spela och surfa, dels en Quake-klan som sponsras av samma cafe’

 

Länkar

FragZone
http://www.fragzone.se

FragZone-museum
http://www.fragzone,se/index_arkiv.shtml

Quake-guide för nybörjare:
http://www.fragzone.se/10tips.shtml

http://www.fragzone.se/playtips.shtml

Stomped:
http://www.stomped.com

(Stort tack till Kristina Perez för tillstånd att återpublicera texten. Jag hade gära länkat till boken, som innehåller dussintals intressanta intervjuer med dåtidens Internetprofiler, men den har tyvärr utgått ur sortimentet hos alla bokhandlare.)

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

© 2021 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: