Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: naturkatastrofer

Nya religioner kräver nya undergångsberättelser

Frågan om exakt hur stor påverkan vi människor vi har på Jordens klimat har som bekant lämnat forskningsvärlden bakom sig för åratal sedan. Istället har den undan för undan förvandlats till en helt ny religion för vår nya sekulära tid, en som bär tydliga spår av förkristen kult korsad med medeltidens inkvisitoriska jakt på kättare. Bottenplattan är gjuten i solid socialism, med stark iblandning av 70- och 80-talets miljöaktivism.

Just i dagarna flockas profeter och akolyter av denna gröna religion i tusental till Polens huvudstad Warszawa för det som kallas COP 15. Förutom evighetsarbetet med att förhandla fram ett nytt klimatavtal (något som ingen längre tror på) står inrättandet av en så kallad klimatfond på agendan. En fond dit den rika västvärlden förväntas betala in 100 miljarder dollar årligen för att ersätta de skador som ett förväntat framtida klimat förväntas ställa till med för världens fattigaste. Fonden ska förvaltas av FN, vilket innebär att organisationen, om planerna skulle bli verklighet, omgående tagit platsen som en av världens mest inflytelserika finansiella aktörer.

supercyklonen Haiyan kom ovanligt lägligt för kongregationen i Warszawa. Som en slags biblisk syndaflod slog tyfonen hänsynslöst till mot de fattiga, de svaga, de försvarslösa och lämnade förödelse och död i sina spår. Det dröjde inte heller länge förrän framstående profeter, som Stefan Rahmstorf på Potsdamuniversitet – för övrigt en av dem som regeringens klimatrådgivare Johan Rockström ofta citerar – förklarade att det var vårt eget fel. Cyklonen berodde på den globala uppvärmingen, och att alla som förnekar detta borde skämmas livet ur sig. Kända vänsterdebattörer anade morgonluft, och till och med ett par svenska nyhettidningar hakade på religionsspåret och förkunnade att även om det alltid förekommit cykloner, så kommer vi att få se betydligt mer av denna typ av katastrofer i framtiden. Amen.

WPAC.50-10.Weinkleetal

Antalet cykloner över land i Nordvästra Silla havet, där Filippinerna ligger, från 50-talet fram till idag. En fallande trend.

Men så är det ju inte alls. Alla som varit med ett tag vet att cykloner så gott som årligen ställer till förödelse i Asien, medan orkaner, virvelstormar och tornador orsakar naturkatastrofer av olika magnitud i USA och Centralamerika. Detta kallas även för ”väder”, och trots tragedierna som sker i spåren av sådana dramatiska händelser, är det fullkomligt normalt. Det är naturligtvis en katastrof när flera tusen förolyckas, som på Filippinerna, men jämfört med tidigare extrema väderhändelser i denna del av världen hamnar Haiyan inte ens i närheten av topplistan nedan, sammanställd av Weather Underground. Som synes inträffade historiens värsta cyklon, med upp till 500.000 döda året 1970 – i en tid då världen var i en nedkylningsfas och många forskare varnade för en kommande istid.

topp_10_orkaner

Det som varit uppseendeväckande är istället hur få orkaner och cykloner som har drabbat världen på senare år. Som Bjørn Lomborg skriver på sin Facebooksida har atmosfären inte innehållit så här lite ”orkanenergi” sedan tidigt 70-tal (se grafen nedan). Detta har manifesterat sig bland annat genom att USA i år inte drabbats av en enda orkan (den senaste riktigt allvarliga som slog till mot landet var faktiskt Katrina, för mer än åtta år sedan). Och likadant ser det ut på andra håll i världen: antalet extrema väderhändelser har blivit färre på senare år, något som Roger Pielke Jr rapporterade om igår.

Det kan förstås vara en ren tillfällighet, eller del av en längre trend.

global_running_ace

Atmosfärens samlade ”orkanenergi”. Från Björn Lomborg på Facebook.

Ändå, trots solida bevis för motsatsen, dröjer det bara minuter innan klimatreligionens domedagsprofitörer ylar i högan sky, i hopp om att kunna sko sig på den nya katastrofen. Ledarsidorna i GP och Expressen förstår sannolikt inte bättre, när de lånar sig till att sprida gamla vandringssägner, som att stormarna blir fler och värre ju varmare det blir.

För så är det ju inte heller, vilket dessa ledarskribenter själva kunnat konstatera om de tagit sig tid att läsa vad FN:s klimatpanel, IPCC, faktiskt skriver i sitt forskningsunderlag. I den senaste rapporten, som släpptes för bara någon månad sedan, slår IPCC fast att det inte finns några vetenskapliga belägg för att stormarna vare sig skulle bli fler eller värre i ett varmare klimat. Dessutom har temperaturen stått stilla i mer än 15 år, så att ens antyda att cyklonen antingen skulle ha med uppvärmningen att göra, eller att sådana katastrofer skulle kunna stoppas genom att vi kör mindre bil, äter vegetariskt eller bygger vindkraftverk på varenda kvadratmeter av landet, är inte bara okunnigt – det är riktigt lågpanne-dumt.

Och framför allt är det ett öppet hån mot alla de 1.000-tals offren på Filippinerna, som framför allt behöver hjälp med att få tak över huvudet och mat på bordet, inte en massa meningslöst armviftande och neoreligiöst dravel om synd och skuld och hur intäkter för avlatsbreven ska fördelas.

Vi måste sluta lyssna på dessa pseudoreligiösa domedagssvamlare, och börja koncentrera oss på verkliga problem. Som att planera för att det kommer att bli dåligt väder också i framtiden.

För övrigt verkar FN:s klimatförhandlare ha fått ett allt annat än varmt välkomnande i Polen, där organisationer som Solidaritet samlade 50.000 i ett protestmöte. Polen må vara starkt religiöst, men uppenbarligen tror de inte på Al Gore.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Katastroferna som göder försäkringsbolagen

Grafik från Sarasota Herald Tribune över stormarna som aldrig kom – men ändå blev dyrbara för Floridas husägare.

Årets Pulitzerpris har delats ut – USA:s lite lyxigare motsvarighet till Stora journalistpriset – och värdig vinnare i klassen undersökande journalistik heter Paige St. John och är reporter på Floridatidningen Sarasota Herald-Tribune.

St. John har gjort något så ovanligt som att lägga ner ett helt års arbetstid åt att gräva fram historien om stora försäkringsbolag – och återförsäkringsbolag – som i spåren efter orkanen Katrina chockhöjde premierna för husägare i Florida med upp till 350 procent, och lämnat två miljoner utan försäkringsmöjlighet över huvud taget. Trots att Florida inte drabbats av några orkaner över huvud taget sedan 2005.

Däremot har de sex senaste åren efter orkanen Katrina inneburit massiva vinstökningar för försäkringsbolagen, som med framtida klimatförändringar som motivering passade på att chockhöja sina premier. Scenariot var att antalet orkaner skulle öka dramatiskt, vilket också skulle föra med sig ökad materiell förstörelse och därmed större krav på utbetalningar från försäkringsbolagen.

Någon vetenskaplig grund för dessa prognoser om framtida oväder fanns inte, vilket professorn i miljövetenskap Roger Pielke Jr ett flertal gånger skrivit om i sin blogg, och inte heller FN:s klimatpanel IPCC har hittills kunna etablera ett vetenskapligt samband mellan varmare klimat och fler stormar.

Men i brist på etablerad vetenskap uppfinner man sin egen, vilket var precis vad amerikanska riskbedömningsföretaget RMS gjorde i oktober 2005. Som Paige St. John skriver i sin prisbelönta granskning:

There, on a Saturday in October 2005, the company gathered the justification it needed to rewrite hurricane risk. Instead of using 120 years of history to calculate the average number of storms each year, RMS used the scientists’ work as the basis for a new crystal ball, a computer model that would estimate storms for the next five years.

The change created an $82 billion gap between the money insurers had and what they needed, a hole they spent the next five years trying to fill with rate increases and policy cancellations.

RMS said the change that drove Florida property insurance bills to record highs was based on “scientific consensus.”

The reality was quite different.

Today, two of the four scientists present that day no longer support the hurricane estimates they helped generate. Neither do two other scientists involved in later revisions. One says that monkeys could do as well.

Resultatet fem år efteråt: RMS prognoser, som förutspådde att USA skulle drabbas av minst 11 orkaner före utgången av 2010, var inte ens i närheten av verkligheten. Hittills har bara fyra orkaner nått land, ingen av dem i Florida.

Den Pulitzervinnande artikelserien är viktig läsning, inte bara för lokaltidningsläsarna i Florida. För den fiffiga idén att motivera höjda premier med framtida klimatförändringar är något som hela försäkringsbranschen hakat på – också i Sverige. En av de riktiga tungviktarna i den europeiska återförsäkringsbranshen heter Munich Re, och brukar med jämna mellanrum släppa larmrapporter om galopperande klimatförändringar.

I svensk press brukar sådana inlagor från försäkringslobbyn – Big Insurance – dock aldrig ifrågasättas på det sätt som de borde. Tydligen krävs det en lokaltidningsreporter för att lära oss att bra journalistik påfallande ofta handlar om att följa pengarna.

Just nu är det tornadosäsong i södra USA, till exempel i Oklahoma, och 100-tals människor har mist livet i de värsta virvelstormarna sedan 50-talet. Det kommer inte att dröja länge förrän vi får läsa att virvelstormarna beror på klimatförändringarna, och försäkringsbolagen gläder sig åt ytterligare en möjlighet att ta mer betalt.

Läs hela den Pulitzervinnande granskningen om försäkringsbranschen här.

Intressant?

(Anders Bolling på DN är undantaget som bekräftar regeln – läs hans utmärkta artiklar om vädret.)
Andra bloggare om , , ,

Kan månen verkligen orsaka naturkatastrofer?

Foliehatts-teori modell 2012, eller recept för katastrof? Jupiter, Saturnus, Solen, månen och Jorden står på rad.

För några dagar sedan skrev Aftonbladet om supermånen, som enligt vissa ”konspirationsteoretiker” skulle innebära ett ökat antal stormar, tsunamis och jordbävningar. Just den 20 mars står månen närmare Jorden än den gjort på 19 år, och med detta skulle följa ett ökat antal naturkatastrofer. Rymdfysikern Gabriella Stenberg skrattade dock bort teorierna med att månens position ”inte spelar så stor roll”.

Ett par dagar senare, efter den gigantiska jordbävningen – och efterföljande tsunamin – som lagt delar av Japan i ruiner, kanske det ändå är dags att titta närmare på om det kan ligga något i dessa foliehatts-teorier.

Jorden sedd från månens position natten till den 11 mars. Rakt över Tokyo. Bara ett sammanträffande?

Till att börja med kan vi konstatera fakta: månen påverkar Jorden, och det rejält. Denna himlakropp är så pass stor och ligger så nära Jorden att den egentligen kan betraktas som en dubbelplanet. De gigantiska graviationseffekter som månen utsätter Jorden yttrar sig som exempelvis tidvatten. Och de allra största tidvatteneffekterna, kallade King Tide, uppstår när en annan gigantisk himlakropp – solen – står på ena sidan av Jorden (perihelion) medan månen på direkt motstående sida (perigee). Huruvida dessa bägge motstående gravitationskrafter kan ”rycka” i Jorden så mycket att det kan sätta igång jordbävningar finns det naturligvis delade meningar om, men det finns faktiskt en hel del forskning – publicerad i seriösa facktidskrifter – som pekar på sambandet.

En av de mest kontroversiella figurerna på Nya Zeeland just nu heter Ken Ring (nej, inte den svenske artisten) och driver en sajt som heter Predict Weather. Ring har kallats konspirationsteoretiker, foliehatt och galning, men ända sedan sedan september har han varnat för – och prickat in – ett antal jordskalv på Nya Zeeland, baserat bland annat på månens position. Den 14 februari varnade han för ett stort skalv i Christchurch – en vecka senare drabbades staden av en förödande jordbävning med 100-tals döda. Den 19-21 mars skulle nästa stora skalv inträffa, enligt hans beräkningar, ”give or take a few days”. Var det detta som inträffade utanför Japans kust?

Förutom månens position i förhållande till Jorden råder just nu också en ganska speciell situation vad gäller ”rymdvädret” – se grafiken högst upp. Gasjättarna Saturnus och Jupiter står på motsatt sida av solen, med vår planet mitt i ”skottlinjen”. Vilket enligt forskare/konspirationsteoretiker/foliehattar kan ha en större påverkan på Jorden än vad vi tror. Rymdforskare tror att de stora planeternas dragningskraft kan påverka solfläcksaktiviteten på solen – just nu är den mycket hög – och det finns också en hypotes om att det är omloppsbanorna hos dessa jätteplaneter som styr solcyklerna.

Solfläckar är ju egentligen gigantiska ”vulkanutbrott” på solens yta, där magnetiskt laddade partiklar kastas mot Jorden. Det manifesterar sig synligt som t ex norrsken, men kan sådana magnetstormar påverka även vår planets inre processer?

Allt det här låter förstås som det vore hämtat direkt ur katastrofrullen 2012. Men verkligheten är att ingen riktigt vet – varken forskare eller foliehattar – hur dessa interplanetära krafter påverkar oss. Det enda vi kan vara säkra på är att vi är oändligt små och påverkas av sådant som vi har väldigt liten vetskap om än så länge.

En glädjande nyhet – i alla fall om man tror på Ken Ring – är att det Jordens seismiska aktivitet kommer att lugna ner sig betydligt redan i april. Då rör sig Jorden ut ur den planetära position som enligt honom orsakat allt elände sedan i höstas.

Tro’t den som vill.

Och framför allt, ge ett bidrag till Läkare utan Gränser som redan nu är på plats i norra Japan för att hjälpa offren för katastrofen.

Intressant?

Aftonbladet 1, 2, 3, Expressen, SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, G-P 1, 2, 3, 4
Andra bloggar om , , , ,

Att förstå storleken på monstercyklonen

Östra Australien, framför allt delstaten Queensland, har varit hårt prövat av naturkatastrofer på senare år. Knappt har vattnet börjat sjunka undan efter översvämningarna i januari förrän det är dags för nästa potentiella katastrof – den gigantiska cyklonen Yasi, som snabbt närmar sig kusten med vindhastigheter på över 70 meter i sekunden. Prognoserna pekar på att ”landfall” kommer att ske i morgon onsdag i höjd med staden Cairns.

Vad som inte riktigt framgått av nyhetsrapporterna är kanske hur ohyggligt stor Yasi är. Om man som bloggaren Jo Nova lägger kontinentala USA över Australien, ser man tydligt hur gigantiskt det annalkande ovädret är. Liksom Australien som är en betydligt större kontinent än vad vi inser. Lägger vi Australien över Europa täcker det hela kontinentala Europa, Östeuropa, en bit av Ryssland och Turkiet – och halva Sverige.

Vi som brukar ta till krigsrubriker som ”skräckvädret” bara det smyger sig in en ynklig liten snökanon från Östersjön – vad skulle vi kalla ett annalkande oväder från Ryssland i Yasis storlek?

Vi kan alla vara glada att vi lever i en meteorologiskt ganska ospännande del av världen.

Intressant?

Aftonbladet, DN

Läs även andra bloggare om , , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: