Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: nynazism

Vi måste ta debatten om Dressman

Jimmie Åkesson har ju lite elakt fått epitetet Dressman-Hitler, delvis som reaktion på sitt klädval. Huruvida SD-ledaren verkligen frekventerar den tyska norska klädkedjan låter jag vara osagt, men en snabb koll på ett par nätforum där de nationella diskuterar mode och stil verkar ge vid handen att det är många som klär sig i Dressmanskjortor och -kavajer. I ett inlägg omtalas kedjan till och med lite skämtsamt som DerSSman.

I Dressman-butiken: en dold swastika.

Och visst finns det något budget-ariskt över Dressman. Den ålderdomliga typografin, de uniformsliknande kollektionerna och de välväxta leende tyska norska männen som marscherar fram med fast blick i reklamfilmerna. Som kramar om varandra på ett sånt där kameradenschaftligt vis, alternativt flexar musklerna lite homoerotiskt ombord på en segelbåt. Och så har vi ju det här med de dolda nazisymbolerna mitt bland klädhängarna!

Nu vill jag inte på något sätt anklaga Dressman för att vara en del i den högerkonspirationvind som sveper över Sverige. Det är nämligen en trend som startade redan på 90-talet, då de nationalistiska och/eller nynazistiska rörelserna i Europa bytte ut sina Doc Martens-kängor och Bomberjackor mot en mer mondän klädstil, tonade ner heilandet och startade nya politiska partier istället för att misshandla invandrare och knacka bögar på stan.

Men behovet av att gemensam identifikation fanns kvar även efter att marschkängorna bytts ut mot kavaj och slips. Men hur klä sig så att de invigda kunde känna igen en nynazist och/eller nationalist? Ett av de första och mest kända klädmärkena som assimilerades av nationalisterna var engelska sportmärket Lonsdale – framför allt sweatshirts som bars innanför jackan så att endast bokstäverna NSDA var synliga. (NSDA hänvisar här förstås till det tyska nazistpartiet, NSDAP.)

Men även andra kläder har funkat som markörer för nynazistisk grupptillhörighet. Ben Sherman, Burberry, Gant och Hugo Boss (som sägs ha tillverkat uniformer för NSDAP en gång i tiden) har alla testats.

Thor Steinars nya godkända symbol.

Men det var först för ett par år sedan som nynazisterna fick ett alldeles eget klädmärke – Thor Steinar. Företaget, som numera ägs av en rik arab (!) stoppades av de tyska myndigheterna för ett par år sedan (ett förbud som senare upphävdes i domstol), vilket förstås gav en extra säljboost för kläderna. Thor Steinar kan bäst beskrivas som en slags naziversion av Abercrombie & Fitch eller Gant. Snygga fritids- och casualkläder som i princip vem som helst skulle kunna ha på sig utan att skämmas – om det inte vore för den lilla logotypen i form av en runa som med relativt begränsad fantasi kan tolkas som ett hakkors. Thor Steinar säljs mest via postorder – SD:s pressekreterare Erik Almqvist är en av kunderna – men har även butiker i flera städer i Tyskland och Österrike (butiker som ständigt ockuperas och slås sönder av vänsterdemonstranter).

På senare tid har nya märken dykt upp, till exempel Erik & Sons, även det ett tyskt brand som står knädjupt i gammal vikingamytologi. Det är tydligt att extremhöger-mode är en bransch i stark tillväxt.

Fast i Riksdagen är det alltså även fortsättningsvis Dressman som gäller. Ska vi verkligen acceptera det?

Intressant?

SD i medierna: DN (2), SvD, Aftonbladet (2), Expressen

Andra bloggare om , , ,

Dresden: nazisternas nya dolkstötslegend

Högerextremister på marsch i Dresden Neustadt.

Åkte ju till Dresden för att få tillfälle att uppleva Rammstein på hemmaplan.  Och visst var det värt resan. Inget band är tyngre, inget band har en mer entusiastisk publik – och inget band kommer ens i närheten av den scenshow som Till Lindeman och hans bandmedlemmar bjuder på. De sprutar eld på varandra, folk spinger omkring och brinner och eldflammor fyller taket på konsertlokalen. Allt är perfekt tajmat, med perfekt ljud – en otrolig upplevelse.

Rammstein-showen hamnar dock i skuggan av 65-årsdagen av Dresdens förstörelse. Under fredagen kunde vi bevittna hur fler och fler poliser samlades i staden, och i morse var det på håret att vi hann ta oss till centralstationen – alla spårvagnslinjer var inställda på grund av demonstrationer runt tågstationen Dresden-Neustadt. I och för sig hade vi inte någon anledning att stressa, tåget till Berlin var en timma försenat på grund av slagsmål mellan högerextrema och vänsteraktivister på och runt tågstationer längs sträckan.

Årsdagen av Dresden-bombningarna kidnappades av högerextremister för fem år sedan, vilket kom som en smärre chock för myndigheterna. Istället för en stillsam och värdig ceremoni för att markera årsdagen av anfallet, tog 5.000 nynazister och högerextrema från hela Tyskland över gatorna i en “begravningsmarsh” med protester och slagord mot de allierades krigsförbrytelser vid terrorbombningen av Dresden – alltså den totala motsatsen till det officiella Tysklands inställning; att förlåta, försonas och gå vidare.

Sedan dess har demonstrationerna vuxit för varje år. Idag uppskattades antalet högerextrema till drygt 7000, och det var i högsta grad en internationell uppslutning. Högerextrema har kommit från hela Europa för att delta i marschen, däribland flera från Sverige. (På tysk TV visas en grupp som marscherar under stora svenska flagggor.)  Lägg till det minst lika många antifascister, som på alla sätt försöker hindra marschen. Mellan de bägge falangerna står nära cirka 8.000 poliser, inkallade från hela Tyskland för att stoppa upploppen. Som vanligt funkar det sådär. Bilar brinner, brandbomber kastas, skyltfönster krossas. Precis som det brukar vara.

Bombningen av Dresden är fortfarande i högsta grad levande, och att ingen har ställts till ansvar för de krigsbrott som de allierade gjorde sig skyldiga till natten till den 14 februari 1945, ligger som ett öppet sår som vägrar läkas. En undersökning som gjordes för ett par år sedan visade att var tredje ung tysk tyckte att bombningen av staden var att jämställa med Förintelsen.

Men eftersom de ansvariga för Dresden-bombningarna aldrig ställdes till ansvar för sina brott – och till och med belönades med adelstitlar och medaljer – så fungerar förintelsen av Dresden som en perfekt ny dolkstötslegend för nynazisterna. Den odlar de numera varje år den 13 februari, väl medveten om att en stor tyst majoritet av befolkningen kanske till och med håller med dem.

Mer om , , , ,

Intressant?

Noll koll på nassemodet

Läser på Arbetaren att ordföranden i SD:s ungdomsförbund, Erik Almqvist, handlat kläder online på “nazishopen” Thorsteinar.de. Avslöjandet kommer efter att vänsteraktivister lyckats hacka webbutikens kundregister och lagt ut alla uppgifter om kunder på The Piratebay. Så kan det gå.

För den som inte har koll på modet i nynazikretsar, är Thor Steinar ett “nationalistiskt” klädmärke som under 00-talet vuxit till att bli en slags gemensam klassmarkör för högerextrema och diverse hobbyheilare, både i Tyskland och på andra håll i Europa. Kläderna är så långt från det gamla skinnskallemodet man kan komma, kollektionen kan snarast beskrivas som “utslätad Henri Lloydstil med svårartad Norgefetischism“. Ändå förbjöds Thor Steinar av det tyska författningsskyddet så sent som 2004 – anöedningen var att ett par korslagda runor (bilden intill) sades påminna för mycket om den gamla Waffen SS-symbolen.

Idag är logotypen revampad och godkänd, och det är fullt legitimt att springa runt i Thor Steinar-outfit, även om det existerar lokala förbud. Till exempel vägrar Hertha Berlin att släppa in TS-klädda supportrar på sina hemmamatcher. Företagets största butik i Berlin, Tønsberg, ligger på Rosa-Luxemburg-Straße 18 (numerologer tolkar givetvis denna siffra som “AH”, dvs Adolf Hitler). Affären är konstant nedklottrad med sönderslagna skyltfönster, och det hålls demonstrationer på gatan utanför med jämna mellanrum. Det kan förstås ha att göra med att valet av plats, Tønsberg ligger mitt i det rödaste röda av Berlin – precis runt hörnet från butiken ligger kommunisternas, sedermera socialistiska enhetspartiet SED:s, högkvarter. Helig mark för vänstern.

Hur som helst. Det som inte framgår av Arbetarens artikel, och inte heller SDU-basen verkar ha koll på, är att Thor Steinar sedan snart ett år har arabiska ägare. I mars 2009 såldes klädmärket till International Brands General Trading i Dubai.

Man kan ju undra hur länge nye vd:n Mohammed Aweidah får behålla Almqvist som kund…

Andra om , , , ,

Intressant

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: