Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: översvämning

Ja men Al Gore sa ju…

Hittills har mer än 70 personer dött i de svåra översvämingarna i Queensland, Australien. Ännu fler är försvunna och hemlösa efter ”inlandstsunamin”.  20.000 hem står under vatten, och tiotusentals är på flykt undan vattenmassorna som hotar storstaden Brisbane.

Katastrofen beror på ett återkommande väderfenomen, som metorologiprofessorn Michael Thernström på SMHI förklarar på ett förtjänstfullt sätt, för en gångs skull utan att skylla allt på klimatförändringarna. De gigantiska vädersystem som går under namnet La Niña och El Niño, påverkar nämligen vädret i cykler som återkommer med jämna mellanrum. De östra delarna av Australien har därför upplevt omväxlande perioder med extrem torka och stora översvämningar – som förstås är fullt naturliga inslag i den gigantiska kontinentens klimat. Ända tills folk började bygga hus precis där Brisbanefloden svämmar över ungefär vart trettionde år.

För det har hänt förut. 1974 inträffade den senaste stora översvämningen i Queensland, och det finns fortfarande ett minnesmärke i Brisbane som markerar hur högt floden nådde den gången. (Förmodligen är den under vatten nu.) Efter denna katastrof beslutade delstatsregeringen om ett antal infrastrukturprojekt – däribland ett antal stora dammar – för att förhindra liknande katastrofer i framtiden.

En damm, Wivenhoe-dammen, byggdes färdigt och har förmodligen redan räddat Brisbane från total katastrof. Andra projekt har stoppats. Så sent som förra året beslutade Australiens miljöminister att skrota ett annat dammprojekt som skulle skydda invånarna längs Mary River – som nu har stigit 19 meter och översvämmat flera städer. Anledningen var bland annat att projektet hotade ett antal sällsynta sköldpadds- och fiskarter.

Vad som hände mellan 1974 och 2010 var också att en period med torka inleddes – precis enligt den tidigare välkända 30-årscykeln. Men under 90- och 2000-talet blev denna långa torrperiod samtidigt perfekt bränsle för den klimathysteri som Australien, liksom vi, utsattes för från makthavare, ”experter” och miljöorganisationer. Hysterin eldades effektivt på av delstatsregeringens miljörådgivare, professor Tim Flannery, som deklarerade att klimatförändringarna var permanenta, och att regeringen därför skulle planera för  vattenbrist – inte översvämningar. Citerar som alltid utmärkta EU Referendum:

“Growing evidence,” declared Flannery, “suggests that hotter soils, caused directly by global warming, have increased evaporation and transpiration and that the change is permanent. I believe the first thing Australians need to do is to stop worrying about ‘the drought’ – which is transient – and start talking about the new climate”.

Queenslands regering lyssnade och följde den berömde professorns råd.  Och istället för fördämningar byggdes en gigantisk avsaltningsanläggning för havsvatten – till en kostnad av motsvarande 12 miljarder kr – för att undvika en framtida vattenbrist. Denna anläggning har nu lagts i malpåse. (Och ligger sannolikt under vatten…)

Räddad! Fast miljoner invånare i Brisbane är torsk.

Klimathots-yrande politker, miljöaktivister och ”experter” står av förklarliga skäl inte särskilt högt i kurs i Australien just nu.

Men hey – de lyckades i alla fall rädda den sällsynta River Mary-torsken.

Intressant?

SvD 1, 2, 3 DN 1, 2, 3, 4, Aftonbladet 1, 2, Expressen 1, 2, G-P 1, 2, 3

Andra bloggar om , , , ,

Reality check: allt färre drabbas av extremväder

Vi får ju mer eller mindre dagligen höra att klimatförändringarna medför extremväder i form av stormar, översvämningar, rekordvärme, bränder och torka drabbar allt fler – speciellt i de fattigare delarna av världen. Som Pakistan där tusentals människor mist livet och miljoner blivit hemlösa efter hyftiga skyfall och översvämningar i sommar.

Men har verkligen katastroferna och dess offer blivit fler? Svaret är nej. Däremot lever vi idag i en hypermedial värld, där krisrapporter och TV-bilder strömmar in från katastrofer världen runt. För 50 år sedan gick många katastrofer oss spårlöst förbi, men idag när nya satellitbaserade övervakningssystem kan upptäcka vartenda oväder på Jorden – oavsett plats och storlek – är det lätt att få intrycket att vi lever mitt i en brinnande apokalyps.

Ändå är det precis tvärtom. Aldrig har så få dött av extremväder som idag. Forskaren Indur Goklany (som arbetat som faktagranskare åt FN:s klimatpanel, IPCC sedan 1988) har jämfört dödstalen i olika typer av väderrelaterade katastrofer under 1900-talet, och  verkligheten visar en dramatisk minskning av antalet offer:

  • Långtidsdata (1900-2008) visar att antalet ovädersrelaterade dödsfall minskat med 93 procent, efter en toppnotering på 1920-talet. Minskningen är i absoluta tal – det vill säga trots att befolkningen i länder som drabbas av extrema väderhändelser ökat mångfalt under 1900-talet.
  • Extrem torka orsakade mer än hälften av alla väderrelaterade dödsfall 1990-2008. Men även här har antalet offer minskat dramatiskt – med 99,97 procent efter en topp på 20-talet.
  • Antalet dödsfall orsakade av översvämingar har under samma tid minskat med 98,7 procent.
  • Stormar (inklusive orkaner, tyfoner, tornador) tar 47 procent färre liv än i början av 1900-talet.

Ovanstående siffror är ju egentligen otroligt glädjande – men hur ofta får vi läsa sådant i tidningarna? Och hur kommer det sig att – trots en världsbefolkning som mångdubblats – att vi ser en så dramatisk minskning av antalet döda i katastrofer?

Svaret på den frågan är –olja. Det är med hjälp av billig energi – som nästan uteslutande oftast framställs med fossila bränslen – som världens jordbruk idag räcker för att mätta mångdubbelt fler. Som gör att vatten kan pumpas upp från brunnar djupt under marken, eller fraktas över långa avstånd. Som gör att de som trots allt drabbas snabbt kan undsättas.

Det är lite av ett ödets ironi, att den förhatliga oljan som utpekas som orsaken till klimatförändringarna idag räddar miljoner från att drabbas av dem.

Inte desto mindre är översvämningskatastrofen i Pakistan en av de största någonsin, och de drabbade behöver all hjälp de kan få. Bidra du också med ett par hundra – DN har listat de hjälporganisationer som finns på plats.

Andra bloggare om , , ,

Intressant?

SvD, SvD, DN, DN.

Ett jädrans gnäll på lite värme

Värmebölja i Europa och östra USA, men betydligt svalare än normalt t ex i Kalifornien, Mexiko och Afrika. (Bild från NASAs Earth Observatory.)

Vi svenskar bor i ett av världens tryggaste länder. Inga jordbävningar, knappast några orkaner, inga tsunamis, farliga djur eller smittsamma djungelsjukdomar. Vår medellivslängd är bland de högsta i världen. Det kan regna och åska ibland när det varit varmt ett tag – varvid vi drabbas av så kallat extremväder och folk skickar in bilder på katastrofen i fråga till tidningarna.

Vi verkar alltså ha en oemotståndligt behov av att utmåla vädret som en livsfara – särskilt när det är varmt ute. Nu, efter en drygt två veckor lång värmebölja, avslutad med ett rejält åskväder, kommer larmjournalistiken som ett brev på posten. Värmen är inte normal, och måste alltså bero på klimatförändringar. På Aktuellt i förra veckan såg jag ett sällsynt idiotiskt inslag om gamla och sjuka som led i värmen, och var tvungna att tillbringa stora delar av dygnet på balkongen. Någon idiotstatistik rapades upp om att dödligheten ökade upp till 90 procent bland utsatta grupper – däribland psykiskt sjuka som kanske inte själva förstår när det är varmt. Och om gamla och handikappade sitter och blir uttorkade hemma kan det bli ett problem. Vad Aktuellt däremot glömde att berätta var att undersökningen i vanlig ordning bygger på datorsimulationer. Slutsats: “dödligheten är lägst vid normal temperatur och ökar sedan vid kall och varm väderlek.” Eh, jaha. Är det inte en självklarhet?

Folkhälsoministern bjöds in till studion och såg bekymrad ut. Detta är risker som samhället måste bli bättre på att möta, eftersom det kommer att bli varmare och varmare framöver, i längre perioder, förklarade hon.

Vi hade en värmebölja 2003, och före dess var det varmt ett par veckor på sommaren 1994. Men tre veckors fint väder vart sjunde år beror alltså på klimatförändringarna. De som vi har skuld till – för att vi tar bilen till stormarknaden istället för att sitta i en jordkula och käka rötter på vintern.

Att Världmeteoroligiska organisationen (WMO) inte kunnat hitta nåt samband mellan extremt väder och mänskliga utsläpp av växthusgaser är därvidlag av underordnad betydelse. Enligt kändismeteorologer så är minsann värmt väder ett bevis på att klimatförändringarna redan är här. Att samtliga Sveriges temperaturrekord sattes på 30- och 40-talet är också ointressant. Eller det faktum att stora delar av världen – däribland Afrika och västra USA – just nu har temperaturer långt under det normala.

Det vi ser just nu är alltså väder, och det är lika dumt att börja larma om katastrof efter ett par sköna varma sommarveckor, som att skrika om att istiden kommer efter två månader med minusgrader som vi hade i vintras.

Nä, nu ska jag bege mig ner till stranden och njuta av mina sista semesterveckor. Det är 14 grader i vattnet här i Simrishamn, så jag lär i alla fall inte dö av värmeslag…

Intressant?

Sydsvenskan, Aftonbladet, Expressen (1, 2), SvD (1, 2), DN, VLT

Andra bloggare om , , , ,

Bend over – här kommer elräkningen

Efter den rekordkalla vintern har elpriserna bitit sig fast på rekordhöga nivåer – vilket till skillnad från tidigare inte beror på avstängda kärnkraftsreaktorer, utan på att det funnits alltför lite vatten i kraftverksdammarna. Som vanligt regnar det ju alltid på fel ställen.

Men efter de svåra översvämningarna i fjällen till följd av den snabba och dramatiska snösmältningen, borde det vara svårt även för en Vattenfalls-VD att komma och påstå att det saknas vatten. En positiv effekt av de senaste dagarnas översvämningar i Norrland är alltså att elpriserna borde pressas en del. Så har också skett, enligt SvD idag. Under vissa timmar i helgen kostade elen bra ett par öre per kilowatt, och medelpriset för svensk el som handlas på Nordpools spotmarknad i morgon är 35 öre per kilowattimme.

Vad som är värt att komma ihåg är dock att själva spotpriset bara är en liten del av det som vi betalar för det som kommer ur våra eluttag – cirka en tredjedel. Och genom vår numera avreglerade elmarknad (som energiministern tycker fungerar perfekt) kan vi genom fritt och aktivt val påverka hela 3,5 procent av priset. Den riktigt stora kakan tar dock nätägarna, som har monopol på att ta ut överföringsavgifter (13 procent av priset) och staten, som dels lägger på 25 procent i energiskatt, dels ytterligare 25 procent moms ovanpå allt. Detta eftersom det ska svida i plånboken att använda en lyxvara som el, och för att vinster på mer än 10 miljarder för företag som Vattenfall krävs för alla dyra investeringar i energiutbyggnad och infrastruktur.

Men eftersom Vattenfall och andra bolag varje år råkar dela ut dessa jättevinster till sina ägare – istället för att investera som normala företag, har staten varit tvungen att också införa något som kallas elcertifikat, vilket egentligen är ytterligare en skatt på elen, som kraftbolagen mutas med för att investera i förnyelsebar energi. En muta som kommer att behöva bli större och större i takt med att Maud Olofssons vision om tusentals vindkraftverk i Norrland ska förverkligas. Det kommer att kosta 100-tals miljarder i ytterligare subventioner – och energiminstern har redan uttalat sig om att ”förändringar i elcertifikatssystemet” måste göras för att finanisera satsningen.

Vi vet alla vad det betyder: bend over.

Och til sist, för att säkerställa att inga större företag i stål- eller massaindustrin ska få för sig att behålla någon verksamhet i Sverige – utan tvingas till Kina där smutsig el är snorbillig – har elpriset skruvats upp ytterligare ett par snäpp genom handeln med det som kallas utsläppsrätter. En fiktiv marknad där aktiemäklare handlar med luft – bokstavligt talat – och som visat sig otroligt lukrativ. Utsläppsrätterna omsätter ett par tusen miljarder årligen, och är något vi alla måste betala för våra koldioxidutsläpp. Strunt samma om svensk energi till nästan 100 procent är utsläppsfri, i solidaritetens namn betalar vi som om all el producerades i kolkraftverk.

Men tillbaka till elpriset. Trots att det nu är högsommarvarmt ända uppe vid Treriksröset, och trots att det finns mer vatten än på decennier i de norrländska älvarna, är elpriset – utan alla skattepålägg och certifikat – mer än tredubbelt högre än det var för bara ett par år sedan. Och hittills under året ligger snittpriset vi betalar för elen på drygt 64 öre, att jämföra med 12 öre/kWh för 10 år sedan. En nätt liten ökning med 430 procent. Se där resultatet av den avreglerade elmarknaden, med ökad valfrihet för alla.

I ljuset av detta känns det kanske inte befogat att tala om kapade elpriser i vårflodens spår. Och det är säkert bara en tidsfråga innan priset skjuter i höjden igen – för att det är för mycket vatten i älvarna.

Det enda vi kan vara säkra på som elkunder är att bli kn***ade i alla uttag.

Precis som vanligt.

Andra om , , , ,

Intressant?

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: