And The Band Played On

Etikett: PIIGS

Greklandskrisens nästa offer – Europeiska Centralbanken?

Den europeiska skuldkrisen rasar vidare, och trots toppolitikernas löften att ”bringa kontroll i eurozonen” är det ingen som tror på dem längre. När president Obama lovar hjälp för att lösa Greklands skuldproblem, blir det nästan komiskt. USA har ju en statsskuld som får grekernas problem att framstå som rena bagatellerna och alla pengar som USA (via IMF) bidrar med måste i så fall lånas – av kineserna förmodligen.

I ljuset av detta kan det vara värt att uppmärksamma att ECB, den europeiska centralbanken, som lånat ut  444 miljarder Euro för att hålla de så kallade PIIGS-länderna (Portugal, Irland, Italien, Grekland, Spanien) under armarna, i princip helt saknar täckning för eventuella kreditförluster. Enligt Zero Hedge räcker det med att ECB:s tillgångar (däribland riskabla statspapper från Club Med-länderna) tappar 4,25 procent i värde för att banken ska gå bankrutt (vilket innebär att skattebetalarna får pytsa in pengar till ännu en räddningsaktion).

Och med tanke på vad som händer i Grekland just nu känns det inte alls som ett osannolikt scenario. Man förstår att ECB kämpar med näbbar och klor för att till varje pris stoppa en ”omstrukturering” av Greklands skuld och fortsätta hålla liv i bubblan ännu ett tag i väntan på någon magisk lösning. Men hårdare sparkrav på en redan utfattig befolkning kommer inte att fungera, med mindre än att en militärjunta tar över i Aten.

Själv tror jag minsann det är dags att binda boräntan nu.

Intressant?
Andra bloggar om , , ,

Eurosamarbete på dödsbädden

Att följa Irlands kamp mot ekonomiskt sammanbrott är som att se en trafikolycka i slow motion. Och samtidigt en försmak om vad som kommer att hända inom något halvår – eller möjligen något år – beroende på hur duktiga EU:s makthavare är på att sminka grisen. Alltså att få finansmarknaderna att tro att Eurosamarbetet är stabilt, när det egentligen är rena härdsmältan på väg.

För när Irland nu tvingas till att ta emot nödlån från EU, är det återigen bankerna som ska räddas. Banker, som när Irland införde Euron gladeligen var med och eldade på den överhettade ekonomin med lån till låga räntor – som sattes av den Europeiska centralbanken – och var rena giftet för Irland.

Idag, när fastighetsmarknaden kraschat, arbetslösheten är den högsta i Europa, och Irländare återigen emigrerar för att få jobb, står bankerna där ännu en gång och ska räddas av staten och skattebetalarna. Som tvingas skuldsätta sig för generationer framöver – bara för att EU inte vill riskera en bankkollaps. En sådan skulle nämligen riskera att utlösa en kedjereaktion som skulle kunna få den gemensamma valutan att kollapsa. Det är därför EU-ledarna har jobbat dag och natt för att få Irland att ”acceptera” räddningspaketet, trots att det sista landet behöver just nu är en galopperande statsskuld.

Storbritanniens utrikesminister, William Hague, fick Euro-etablissemanget att gå i taket härom dagen, när han fick frågan om den irländska skuldkrisen kunde bli slutet för Euro-samarbetet, och svarade helt frankt – ”Vem vet”.

Hague, som var ledare för de konservativa i England i slutet av 90-talet då Euron infördes, varnade redan då för att den gemensamma valutan var en katastrof som skulle leda till gigantiska bubblor och djupa recessioner:

‘The single currency is irreversible. One could find oneself trapped in the economic  equivalent of a burning building with no exits.’ Membership of the euro could lead to a ‘full-blown banking and financial crisis’.

Det tog alltså inte mer än ett drygt decennium för verkligheten att komma ikapp det europeiska fuskbygget. Just nu skuldsätter sig ett par hundra miljoner europeer – inklusive vi svenskar som inte ens är med i valutasamarbetet – för att rädda EU-byråkraternas dödsdömda prestigeprojekt.

Det kommer inte att funka. Det enda som kanske kan rädda Euron på sikt är att kasta ut Irland – tillsammans med Portugal, Grekland och Spanien – ur valutasamarbetet. Något som knappast kommer att hända förrän vi bränt ytterligare ett par tusen miljarder på bankräddningar.

Det ska i alla fall bli intressant att se hur börserna reagerar på ”räddningspaketet” när de öppnar i morgon bitti.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

SvD, DN 1, 2, Expressen, Aftonbladet 1, 2

Resistance is futile

We are Anders of Borg – prepare to be assimilated. (Bilden kan vara ett montage... eller inte.)

Om man läser rapporteringen kring EU:s stora feta grekiska räddningspaket – som nu inte bara måste lugna marknaden efter den stora grekfrossan, utan även stämma i bäcken så att övriga konkursfärdiga ekonomier framför allt i EU:s södra utposter inte faller offer för aktiemarknadens Terminators – kan man lätt få intrycket av att det är finansminister Anders Borgs förtjänst att börsen stiger med över fem procentenheter och den gemensamma valutan ser ut att vara räddad för den här gången. Hur många dagar de 7.000 miljarderna nu räcker för att hålla aktiemäklarna på gott humör återstår att se.

Och Borg har säkert haft en framträdande roll att spela, även om han företräder ett medlemsland som klokt nog valt att stå utanför EMU-samarbetet. Vilket för övrigt är en av anledningarna till att inget europeiskt land lyckades hålla sina statsfinanser i bättre skick under Finanskrisen 1.0 än Sverige. En annan anledning är förstås att Borg har krishanteringskunskaperna i familjen – riksgäldens Bo Lundgren, före detta moderatledare, var ju en av arkitekterna bakom det stora bankstödspaketet under vår egen svenska finanskris i början av 90-talet.

Sedan dess har den svenska stadsskulden hållits i shack på ett föredömligt sätt (inte minst under de socialdemokratiska åren, då Göran Persson och Thomas Östros fick mycket kritik från vänster för sitt benhårda motstånd mot att lyfta på det statliga utgiftstaket).

Det är naturligtvis något som vi ska vara glada för idag, även om faktum kvarstår. Euron är i kris, och beslutet att starta upp de sedelpressarna för att ”rädda” historiskt gravt misskötta ekonomier som inte ens under brinnande högkonjunktur kommit under 15 procents arbetslöshet (Spanien har just nu över 20 procent), och aldrig någonsin platsat i valutasamarbetet, kan möjligtvis lugna aktiemarknaden under en period. Men på sikt är risken överhängande att de att tvingas att ställa in avbetalningarna på delar av sina lån. För ingen politiker i Spanien, Portugal eller Italien kommer att våga sälja på sina väljare fem-sex större sparchocker av grekisk typ, vilket är det enda alternativet.

Men trots att framtiden för Euron och EMU-samarbetet alltså ser riktigt risig ut, laddar vi glatt och solidariskt in pengar vi inte har in i det gigantiska räddningspaketet. Trots att vi valt att stå utanför Eurosamarbetet, och trots att våra statsfinanser ännu så länge är i toppform. Vår solidaritet när det gäller att betala för EU-byråkraternas kraschade dröm uppgår till 13.800 kr per svensk, om pengarna i stabilitetsfonden skulle behöva utnyttjas. Och det kan vi nog räkna med.

Att kämpa emot är lönlöst. Vi kommer att assimileras av det byråkrat-kollektiva medvetandet i Bryssels svar på Delta-kvadranten. I den mån vi inte redan är det.

Andra bloggare om , , , ,

Intressant?

Skynet och din pension

Trängsel på börsgolvet.

Dow Jones rasade nära 10 procent i eftermiddagshandeln igår – till synes oförklarligt. Och i eftermiddags gjorde Stockholmsbörsen, OMX, ett veritabelt svanhopp ner i avgrunden.

Visserligen är humöret på börsen osedvanligt nervöst just nu – rädslan för att Greklands skuldkris ska sprida sig till övriga PIIGS-länder, och kanske till och med hota Euron, är förstås den utlösande faktorn bakom rasen på världens börser. Men att det blir så tvära och dramatiska kursrörelser har en annan orsak, den alltmer datoriserade aktiehandeln. I det första fallet på Wall Street, sades det först ha varit den mänskliga faktorn – nån hade förväxlat miljoner med miljarder när en order lades, och på så sätt sattes en rad andra larm igång med tillhörande säljsignaler. Och i eftermiddagns branta fall på Stockholmsbörsen misstänks också algoritmbaserad handel som orsak till dippen.

Oavsett om det stämmer eller inte att ”någon” tryckt på fel knapp, visar börsens reaktion – både igår och idag – vad som händer när übersmarta datorprogram är i farten. Utvecklingen av börsmjukvara, både för professionella traders och soffplacerare, har utvecklats enormt sedan 1987 då den ökända Svarta måndagen inträffade. Skillnaden mellan då och nu är att medan det fanns en mycket större tröghet i systemen på 80-talet, reagerar den automatiserade handeln idag på bråkdelar av sekunder och 100-tals miljarder kan skapas – eller raderas ut. Det är som ett slags botnät som ständigt ligger och bevakar aktiekurserna, programmerade att köpa eller sälja när kursen för en viss aktie når en förutbestämd nivå. Och när det börjar säljas, utan att det finns en balans av säljare och köpare på marknaden, drivs kurserna i golvet. (Eller leder till stora uppgångar, vilket dock inte någon brukar klaga på…)

Även om det knappast hjälper att återinföra den manuella börshandeln där mäklarna får ordrar per telefon och springer med lappar till varandra, finns det naturligtvis en stor risk när de tekniska systemen löper amok. För våra pengar är ju i händerna inte bara på hypernervösa aktiemäklare, utan förlitar sig lika mycket på olika datormodeller och -program. Precis som flygbranschen, som stod stilla en vecka på grund av askmolns-simulationer, för att ta ett annat exempel på där det blev dyrt och fel.

Ett slags finansiellt Skynet alltså, som styr över våra pensioner. Jag känner mig inte helt lugn.

Andra om , , , ,

Intressant?

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: