Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: psykiatri

Journalist – nu en psykiatrisk diagnos

Den svenska psykiatrin är i kris – ett faktum som skildrats i otaliga artikelserier och TV-dokumentärer de senaste åren. Samtidigt får allt fler så kallade neoropsykiatriska diagnoser som Asberger, ADD och ADHD, och många ifrågasätter om det verkligen är befogat att sätta en diagnos-stämpel på stora delar av den uppväxande generationen. Men det kommer att bli ännu värre.

Alla psykiatriska diagnoser som görs, bygger på psykiatrins ”bibel”, den så kallade DSM-manualen (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders). I den nyligen utkomna senaste versionen – DSM-IV – utökas antalet diagnoser och begreppet psykisk ohälsa kan nu appliceras på i princip alla typer av mänskligt beteende – exempelvis sorg och narcissism.

En sådan sprillans ny diagnos är ODD, Oppositional defiant disorder, vars symptom i DSM-IV listas som ”olydnad, ifrågasättande av auktoriteter, negativt tänkande, trotsighet, diskussionslystnad och irritation.

Ovanstående beskrivning kan möjligen passa in på personer med psykiska problem, men framför allt är det en beskrivning av de egenskaper som utmärker en stor del av journalistkåren – eller åtminstone gjorde det förr i tiden.

Men nuförtiden uppmärksammas journalister inte för att de lyckats i sitt jobb, utan för att de är ”bråkiga”.

Nästa steg är väl att vi alla hamnar på tvångsmedicinering.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

Uppdatering 9 januari: Nathan Shachar i DN skriver bra om diagnosvansinnet

Konstfack och kapitalet

“VÃ¥rt varumärke är sÃ¥ djupt draget i smutsen att det kommer att ta lÃ¥ng tid innan stora företag vill samarbeta med oss igen”, säger Eric De Groat, chef pÃ¥ Konstfacks enhet för forskningsadministration och externa relationer i en intervju med Svenska dagbladet idag.

Jag har svårt att tycka synd om honom och hans institution, lika lite som jag håller med skadeglada kommentarer som applåderar Konstfacks kris och tycker att sponsrande företag borde bojkottas.

Det sorgliga här är ju inte att Konstfacks sponsorer fÃ¥tt stora skälvan – utan att en konstskola över huvud taget ska tvingas ta hänsyn till vad näringslivet tycker. Hur fri kan egentligen konsten förhÃ¥lla sig om den är beroende av bidrag frÃ¥n Electrolux och NCC? Och när en konstskola börjar tala om sitt att försvara sitt “varumärke” tycker i alla fall jag att kommersialiseringen har gÃ¥tt över styr. Det finns allt färre zoner i vÃ¥r tillvaro som är fria frÃ¥n kommersiell pÃ¥verkan – till och med public serviceinrättningar som Sveriges television styrs ju numera mer eller mindre av sponsorernas agenda.

Jag må vara liberal i själ och hjärta, men konsten måste få kunna sparka kapitalets röv i fred.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: