Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: Quake

20 år efter Fragfest 96 – fiaskot som blev en succé

fragfest_forstapris

Tomi ”DOOMer” Kärnä tar emot förstapriset i Fragfest 96 av Torgets Adam Schaub. Till vänster syns undertecknad – dagen till ära iklädd en Alfons-tshirt. (Foto från Sedish Chefs hemsida).

Under 90-talets internetboom, i vilken jag själv i högsta grad var delaktig i – jag jobbade  då på Torget, Postens internetsatsning  – hänvisades det ofta till vikten av att vara först ute på en ny marknad,  innan eventuella konkurrenter hunnit lägga beslag på potentiella  kunder i just det nya segment som identifierats. Detta first mover advantage användes flitigt för att motivera ohyggligt dyra investeringar (påfallande ofta med andras pengar) i affärsidéer som endast i undantagsfall utvecklades till något kommersiellt gångbart. Det fanns till och med ett begrepp som användes på toppen av dotcom-eran, burnrate, som var ett – positivt – mått på hur snabbt en ny startup brände av investerarnas pengar.

Och på Torget, Postens storsatsning på att skapa en marknadsplats på internet, saknades det förvisso inte heller tokdyra projekt att plöja ner det statliga bolagets pengar i. Som i det ännu idag relativt okända projektet som gick ut på att ge alla svenskar en egen e-postadress. Projektet kom aldrig längre än till idéstadiet, men en entusiastisk inhyrd it-chef hade redan förberett storsatsningen genom att köpa in Sun-servrar för 10 (eller om det var 100) miljoner. Servrar som sedan ställdes i en källare hos Postens driftavdelning i Alingsås, där de strax efteråt förstördes av vattenskador vid ett regnoväder.

ff96

Reklamaffischen för Fragfest 96. Från början var det meningen att tävlingen skulle hållas redan fredagen den 13 på Aquarium i Kungsträdgården.

I detta avseende passar Fragfest 96 väl in i mallen, men ändå inte. Det var ett försök till att utnytta first mover advantage genom att arrangera Sveriges första stortävling i Quake – succéspelet som på bara några månader tagit världen med storm. Vi på Torget ägnade såväl arbetstid som fritid åt att skjuta raketer i underjordiska katakomber och var övertygade om att det var superviktigt att vi var först ute även här. Vi trodde det låg en stor och lukrativ marknad och väntade i onlinespelens värld som inom kort skulle vara värd miljarder. I USA hade redan stora Quake-tävlingar börjat anordnas, med Ferraribilar och tusentals dollar i prispotten.

Däremot var Fragfest annorlunda, i det att evenemanget i princip inte kostade Torget en krona – kollegan Adam Schaub lyckades via sina kontakter fixa sponsorer för allt. IVA, Ingenjörsvetenskapsakademin, ställde upp med gratis lokal – i gengäld fick de ta alla intäkter från baren – och datortillverkaren Gateway 2000 (vars boxar var komönstrade) ställde upp både med datorer att spela på och förstapriset: en ”monsterdator” för 30.000 kr. Schaub vill minnas att det var en Pentium 200 på 133 MHz, alltså bråkdelen så snabb som dagens billigare mobiltelefoner. Till detta kom massor med ”tröstpriser” från Microsoft och PC Gamer.

Vi var alltså övertygade om att det skulle bli storsuccé. När vi började annonsera, framför allt online på Torget.se men också med affischer lite här och där ute på stan, var vi säkra på att de 128 platserna till tävlingen snabbt skulle ta slut. Så blev också fallet, men eftersom detta var i e-handelns linda fanns det inget bra sätt att plocka in anmälningsavgifterna online. Swish eller PayPal var fortfarande okända begrepp –därför fick folk anmäla sig via ett formulär, och betala avgiften, 200 kr, i dörren när de kom till IVA på Grev Turegatan i Stockholm.

fragfest_finalresultat

Slutresultatet – 147 frags lyckades vinnaren få in under de 40 minuter finalen höll på, eller nära 4 i minuten.

När vi glada i hågen anlände till lokalen, lördagmorgonen den 14 december 1996, fick vi en hårdhänt påminnelse om vilken filterbubbla – för att använda ett modernt uttryck – som vi levt i. Av den förväntat gigantiska Quakescenen som vi trodde skulle köa för att komma in och se det haussade evenemanget, dök det bara upp 50 tävlande och ett 20-tal av deras kompisar för att titta på. Vi hade grovt överskattat hur många som faktiskt var beredda att ta sig till Stockholm och betala en relativt blygsamt avgift för att vinna en dator för 30.000. Eller också kanske föräldrarna satte stopp – många av dem som kom var yngre än 18 år, vilket bland annat innebar att IVA:s bar stod tom hela kvällen. Ingen hade åldern inne för att dricka (med undantag för vinnaren DOOMer och ett par andra ”seniora” Quakespelare, men de var ändå för upptagna av det intensiva spelandet för att ha tid eller lust att dricka öl.)

Manfallet gjorde att den omsorgsfullt planerade spelordningen åkte i papperskorgen, och den första timmen av tävlingen gick istället åt att rita om spelschemat. Med mindre än häften av spelarna på plats, blev matcherna både längre och intensivare – och det var först runt midnatt som den numera legendariska finalen var avgjord och DOOMer stod som segrare och kunde åka hem till Linköping en monsterdator rikare. Tomi DOOMer Kärnä skilde sig från de andra främst genom sin spelstil – han använde inte mus, enbart tangentbord. En bedrift i sig värd pris.

Och vilken kamp det blev. Som Dance beskriver finalen på Swedish Chefs gamla klanhemsida:

The final was played on E1M7, House of Chton, 40 minutes stretch, no pause. By the looks of the game and amount of kills all the time you would have thought that it was eight people on the level and not only four. No one lived longer than a minute at a time, it was just the question of who was able to gib the others most during the short time he was alive. It soon became clear that this game was out of Xenon’s league as the others fragcount rose away from him. Doomer grabbed the lead by 10 frags and Totte and Okkun took turns beeing on second place.

doomer_foto

Tomi Kärnä som han ser ut idag, 20 år senare. Foto: Privat

Jag stötte på DOOMer på Facebook nyligen och frågade vad han minns idag av Fragfest 96 och den intensiva finalen – och vad tävlingen kom att betyda för honom. Så här svarade han:

Jag har för mig att jag var först på plats av alla då jag åkte tåg från Linköping (där jag studerade på den tiden) och att det var väldigt kul att se ansiktena bakom alla nicknames som man bara spelat med/mot på nätet innan. Vissa namn fruktade man mer än andra och när man såg dom spela på plats så blev jag bara än mer orolig / nervös att jag inte skulle ha någon chans.

Det var många som hade skruvat på inställningarna med FOV och hastighet på hur snabbt man kunde vända sig/snurra gubben om man körde med keyboard. Detta var inget jag hade provat före Fragfest, men under tävlingens gång så började jag också trixa med dessa inställningar för att “hänga med” och det hjälpte faktiskt. Var ett antal personer som såg mig som en favorit och sade till mig att jag kommer vinna tävlingen men det trodde jag aldrig själv, jag tyckte de flesta andra “stornamnen” såg mycket vassare ut.

Av själva matcherna kommer jag i princip bara ihåg finalen och att på den tiden var det alltid en dator som agerade server och hade därmed 0 i ping, medan de andra hade något av en fördröjning även om den inte var så stor. Jag var väldigt snabb med att välja serverdatorn i finalen, vet inte om någon annan tänkte på detta och om det spelade någon roll för utfallet men det är en sak jag kommer ihåg i alla fall.

Det kändes jättebra efter segern då jag verkligen inte trodde jag skulle kunna ta hem det innan finalen, att vinna ett komplett datorpaket värt ca 30 000 kr på den tiden var stort! ( Inte lika stort som en Ferrari som en viss Thresh vann i USA men i alla fall). Just den segern betydde nog ingen konkret förändring i mitt vardagliga liv just då mer än att jag insåg att detta var verkligen något jag var duktig på och kunde fortsätta att tävla i fler gånger om chansen gavs, det var snarare efter vinsten i Quake SM 97 som de stora förändringar i ens liv började ske och jag började satsa mer på spelandet än studierna i Linköping.

doomer_shooting

DOOMer skjuter fortfarande – fast inte så mycket i spelens värld numera. Bilden är hans egen från en nöjespark i Thailand. Foto: Privat

För Torgets del satte Fragfest 96 emellertid inga bestående intryck. Vi lyckades genomföra eventet, vi skrev en del om resultatet på Fragzone och det lades upp lite bilder och demoinspelningar veckan efteråt. Sedan blev det rätt tyst. Vi konstaterade att vi  var lite för tidigt ute för att sparka igång den slumrande e-sportscen som fortfarande befann sig i babystadiet. Våra förväntningar på tävlingen hade varit överskattade, till mycket styrt av vårt eget intresse för fenomenet.

fragfest-logo

En tidig logotyp för Fragzones sida för tävlingen. Jag minns inte om den användes, och idag är den borta sedan länge.

Eftersom vi själva var så inne i spelet, misstog vi därför ”scenen” för att vara mycket större än den egentligen var. Vi, ett antal priviligierade i it-branschen, satt på höghastighetsinternet medan stora delar av landet ännu inte bestämt sig för att köpa ett internetpaket. Dessutom var det dyrt att sitta online med en långsam modemuppkoppling på den här tiden – minuterna och kronorna tickade snabbt iväg och i många familjer blev barnens onlinespelande en källa till bråk när teleräkningar på flera tusentals kronor landade på hallmattan.

Tiden var alltså inte mogen för att bygga en stor publiksport och big business kring Quake – även om vi skulle komma att försöka igen redan två år senare, vid Quake-SM 1998.

Väldigt lite finns kvar dokumenterat från Fragfest 96, men jag hittade några logotyper och reklammaterial liggandes på en urgammal flyttbar hårddisk, som ni kan se  här intill. Däremot minns jag inte att vi vare sig tog bilder eller filmande något från tävlingen, vilket jag ångrar djupt idag. Fast vi var väl för upptagna med själva tävlingen antar jag.

Quakeworld Wiki och Swedish Chefs gamla klanhemsida, finns det emmerltid både referat och bilder kvar från den historiska kvällen då den svenska e-sportscenen tog ett par babykliv framåt. Även om vi på Torget, nedlagt och bortglömt sedan länge, aldrig lyckades kapitalisera på vårt first mover advantage.

Det har däremot andra gjort – idag omsätter e-sporten miljarder, gigantiska mediekoncerner sänder matcher live och ingen kommer längre ihåg skillnaden mellan en HPW-are och en LPB-are.

Fast det skulle komma att ta 10-20 år innan de storstilade visionerna från IVA julen 1996 blev verklighet. Och frukterna av succén för e-sporten skulle komma plockas av helt andra än vi.

Men roligt var det!

Intressant?

Fler om , , ,

FragZone och mina 15 minuter i rampljuset

FragZone som den såg ut när det begav sig.

FragZone som den såg ut när det begav sig.

Sveriges bästa spelsajt, Fz.se, fyller 15 år i dagarna. En ansenlig ålder för en Internetsajt – många är de portaler, e-handelssatsningar och sökmotorer som kommit och gått sedan hösten 1996. Och mycket av det som hände under Internets tidiga år i Sverige har fallit i glömska. Vilka av er kommer ihåg sökmotorn Excite, spelsajten Ping eller svenska superklaner som Nine och Swedish Chefs? Och vem minns tiden då ett bittert krig rasade mellan HPB:are och LPW:are på landets Quakservrar? Att det ansågs fult att ”campa” och lyckan för en tonårskille var att få ett Internet 020-abonnemang som för första gången gjorde det möjligt att vara uppkopplad hela kvällar i sträck utan att ruinera föräldrarna?

Mina egna minnen från 90-talets senare hälft börjar tyvärr också att blekna bort. Men jag minns det som en tid då i princip allt var möjligt och då riskkapitalmiljarderna flödade. Jag kunde knappast drömma om att den lilla nördsajt som jag skapade, fragzone.se, skulle växa till Sveriges främsta och att den skulle bli det enda kvarvarande minnet från 90-talets största Internetsatsning – Torget.

Sedan 2006 drivs FragZone, eller Fz.se av Egmont förlag, som även ger ut speltidningen PC Gamer – och den har bara blivit bättre med åren. Fz.se är fortfarande trogen sina rötter, vilket till stor del beror på att flera av de duktiga frilansare som började jobba för sajten på det sena 90-talet fortfarande är kvar. John ”Shock” Severinsson, började redan som 14-åring att sköta fuskarkivet, och i samma veva började Tomas ”Xtrmntr” Andersson som moderator för forumet. Idag är John onlinechef hos Egmont, och Tomas rattar fortfarande FZ med bravur.

Jag funderade länge på hur jag skulle uppmärksamma Fz:s 15-årsjubileum, men snubblade nyligen över en gammal bok: Att träffas på nätet (Bonnier Icon 1998), som skrevs av Kristina ”Kricke” Perez, som då arbetade som communityansvarig på Passagen. I boken hittade jag en gammal intervju med mig själv som jag helt glömt bort. Den handlar till stor del om spelet – och fenomenet – Quake men ger också en del inblickar i hur FragZone.se såg ut i mitten av 1998.

Så håll till godo – och stort grattis på 15-årsdagen, FZ!

————–

GÖRAN, DRIVER

3D-SPELSITEN FRAGZONE

Juni 96 släpptes det omåttligt populära dataspelet Quake, i december 96 startade Göran upp FragZone som kommit att bli en svensk samlingspunkt för Quakeintresserade. Numera har FragZone vuxit till att vara mer. Göran beskriver det som en nyhetssida för allt som har med onlinespel att göra. Mycket Quake, men även nyheter om andra actionspel, tävlingar, turneringar; grafikkortsnyheter etc. Det speciella är ändå att FragZone har en otroligt engagerad läsarkrets som verkligen bryr sig, och hjälper till för att bygga vidare FragZone.

 

– Vad heter du?
– Göran Fröjdh, fast i FragZone-sammanhang har jag gjort det till en ”pryl” att aldrig säga vad jag heter eller hur gammal jag är. Det finns fortfarande de som tror att jag är 44 (skrev det på kul i ICQ-infon…)

– Beskriv dig själv!
– 36. Otålig, ganska kort temperament men en ”doer” när jag väl bestämt mig för något. Brukar ha svårt att acceptera ett nej… Dock snäll mot barnen 🙂

– Vad är det roligaste du vet?
– Att dyka, helst i varma Västindiska vatten…

– När blev du först intresserad av Internet?
– Slutet av 93, vill jag minnas, när Aftonbladet skaffade sig de första e-mailadresserna och började lägga ut Kulturredaktionens sidor på JMK:s webbserver. Fast elektronisk kommunikation har jag hållit på med sedan 87-88, då jag var ganska aktiv på Fidonet (föregången till Internet – en massa BBs:er i hela världen som knöts samman genom att meddelanden distribuerades automatiskt mellan olika ”noder”). Internet och Usenet fick jag en skymt av för första gången på DatorMagazin där jag jobbade ett kort tag 89-90.

– Beskriv nätspel, vad är det för något?
– Tja, vanligtvis ett ordinärt datorspel, men med stöd för att möta motståndare via nätverk. De flesta spel idag har någon typ av ”multiplayer”-stöd inbyggt. Dessutom finns det spel som enbart utvecklats för att spela på Internet, som tex Ultima Online. Detta spel kan man inte spela ensam hemma, hela idén är att man ska koppla upp sig och delta i ett virtuellt samhällsbygge tillsammans med 100-tals eller 1000-tals andra. Eller ta livet av varann, som det ofta urartar till…

– Beskriv Quake, vad är det för något?
– Det första actionspelet som gick att spela på Internet utan att man behövde skaffa och installera en massa krångliga program. Id Software byggde in denna funktion mest som en kul grej för dem som satt på fast lina, men redan efter någon vecka började alla spela det online och servrar poppade upp till höger och vänster. Quake var nämligen ganska trist att sitta hemma och lira ensam, däremot var möjligheterna att utkämpa bataljer gentemot andra levande människor närmast oräkneliga, upp till 16 kunde delta samtidigt, och dela upp sig i lag – något som i sin följd fick till resultat att det började dyka upp ”klaner” (Quake-lag) över hela världen. Quake var helt enkelt det spel som på allvar skapade begreppet ”onlinespel på Internet” och fortfarande är det inget annat spel som kommer ens i närheten av den popularitet som Quakc lyckades uppnå.

– När började du med Quake?
– När den första testversionen släpptes vintern 96. Kan dock inte saga att jag ”hållit på” med det särskilt mycket, jag har spelat nån gång då och då, men aldrig haft tid att gräva ner mig i det (familjen, vet du…)

– Är du med i någon klan?
– I dagsläget, nej.

– Spelar du något annat spel än Quake också? Om ja, vilka?
– Gjorde det förr, var mycket förtjust i äventyrsspel, började lira Infocoms textäventyr redan 86, och sentida favoriter är det mesta LucasArts producerat — särskilt Monkey Island-sviten.

– Var spelar du mest?
– Hemma.

– Vad är speciellt med Quake?
– Engagemanget. Det har för länge sedan gått från att vara bara ett spel till att bli ett umgängessätt, nästan ett virtuellt samhälle. 100.000-tals hemsidor, IRC-grupper, turneringar, ligor, datorcaféer mm mm har Quake att tacka för sin existens. Spelet har nog inneburit en lika stor revolution för folks ”umgänge” på Internet, som alla webbchattar, IRC och anslagstavlor tillsammans.

– Vad är det som gör att det är roligt?
– Möjligheten att möta andra levande människor. Att det är ganska lätt att lära sig, samtidigt som man kan ägna en livstid åt att finslipa sin spelstil. Att det ger utrymme för avancerat lagspel och taktik – kolla bara Nine vs DR-matchen, en stor match mellan en svensk och en amerikansk Quake-klan, amerikanerna hade ingen aning om att det gick att lira Quake som svenska Nine gjorde.

– Hur länge har Quake funnits?
– Släpptes i handeln juni 96. Har sedan kommit en rad uppdateringar, samt en speciell nätversion (Quake World) som förbättrar spelet över Internet. Julen 97 kom uppföljaren Quake 2, som dock inte blivit riktigt samma succé på ”scenen” av gamla Quake-lirare.

– Beskriv stämningen/känslan!
– Hysterisk…

– Hur tänker du på att spela på nätet? Vad är nätspel för dig?
– Nuförtiden gör jag det så sällan, kan tyvärr inte svara på denna fråga. Det är väl ett sätt att umgås antar jag. De flesta ägnar minst lika mycket tid åt att träffas öch käfta på IRC (#quake.se) som att spela En fredagskväll på nätet är IRC-servrarna närmast igenkorkade, precis som de populära Quake-servrarna. För många har det nog blivit ett alternativ till att gå ut och festa eller se en film – åtminstone ”gamlingarna” med familj 🙂

 ”Datorspelande ungdom är nog världens sämsta målgrupp; de köper ingenting, alltså vill inte företag annonsera på spelsajter.”

– Vilka är intresserade av Quake?
– Män, företrädesvis — precis som med allt datorspelsrelaterat. 99,9 procent män, de flesta i åldern 16-21, även om jag vet aktiva spelare långt upp i 4o-årsåldern.

– Är det något särskilt som utmärker dem?
– De har inget liv… Nja, ärligt talat, jag vet inte. Jag tror inte det finns någon särskild typ som är predestinerad att spela onlinespel om det är det du menar.

– Var kommer de som spelar ifrån?
– Överallt, men det finns vål en viss övervikt i universitetsorterna, där studenterna har gratis 10 Mbit fast uppkoppling i studentrummen. Det innebär att de har mycket låg ”ping” (snabb anslutning) till alla Quake-servrar och därrned också ett övertag mot dem som sitter på modern. Man brukar kalla dessa ”lågpingare” för LPB (Low ping bastards) till skillnad från modemanvändarna [HPW (High Ping Whiners].

– Beskriv FragZone, vad är det för något och vad kan man hitta där?
– Det är framför allt en nyhetssida för allt som har med onlinespel att göra. Mycket Quake, men även nyheter om andra actionspel, tävlingar, turneringar, grafikkortsnyheter mm mm. Dessutom Nordens största klandatabas (ca 100 klaner, både levande och döda), serverlista där man kan hitta de flesta Quake/Quake World och Quake 2-servrar i norra Europa, välbesökta anslagstavlor, IRC-server, sann ett stort filarkiv I samarbete med amerikanska Game-a-holic. (idgames.fragzone.se). Men framför allt en otroligt engagerad läsarkrets som verkligen bryr sig om vad man gör, och hjälper till på alla sätt för att bygga vidare FragZone. Jag har ett 50-tal ”undersajter”, där engagerade människor själva har sina specialsidor, till exempel Quake.World (qw.fragzone,se), en sida om den internationella Quake-scenen i olika länder, eller Fortress Zone (tf.fragzone.se), som ägnar sig åt den speciella spelvariant som kallas Team Fortress.

– Hur kom du på idén till FragZone?
– Jag vet inte, jag tror jag trillade in på ett bananskal. Jag var lite euforisk, och såg vad amerikanska Stomped hade åstadkommit, och ville väl göra nåt liknande här i Sverige. På den tiden handlade allt om filarkiv, nya modifieringar och serverlistor, och FragZone år ganska olikt sig idag, både till form och innehåll. De första sidorna finns dock sparade i mitt ”FragZone-museum”.

 ”Det finns de som tagit sin 50-kilos datorutrustning med skärm, burk och tangentbord på tåget från Skåne upp till Umeå… Det kallar jag engagemang.”

 – Hur hoppades du att FragZone skulle bli?
– Ingen aning. Hade inte tid att tänka på sånt. Jag ville bli störst, det var väl utgångspunkten…

– När startade FragZone?
– December 96.

– Blev det som du hade tänkt dig?
– Det blev väl långt över förväntan. Vad som gick bra var väl att inte bara jag utan att även alla andra – särskilt Job på Passagen – också började satsa på Quake-relaterade sajter, fria servrar, tävlingar mm… Denna konkurrens visade sig vara bra – åtminstone för användarna, ty inget land i världen hade fler servrar, Quake-spelare eller klaner än Sverige. Besvikelsen var väl främst att planerna på att kunna finansiera verksamheten (med annonser) kom att grusas – datorspelande ungdom är nog världens sämsta målgrupp; de köper ingenting, alltså vill inte företag annonsera på spelsajter – i alla fall inte i den storlek de har i Sverige…

– Hur drivs FragZone idag?
– Mestadels ideellt, men jag ersätter tre redaktörer (blygsam lön) med ett par tusenlappar i månaden, så de ska ha råd att vara ute på nätet och leta nyheter mm.

– Vilka besöker FragZone?
– Från början var det nog mest Quake-spelare, men idag tror jag det är en ganska stor spridning på besökarna, de flesta datorspelsintresserade år nog på FragZone med jämna mellanrum.

– Hur populärt är det?
– Loggen ligger öppen på förstasidan om man vill kolla antal besökare. Men i snitt 6500 besök om dagen (unika ip-adresser), som mest nära 10.000.

– Är det något särskilt som utmärker dem?
– De gillar väl onlinespel 🙂

– Vad gör de på siten?
– Läser nyheter, främst. Dessutom är anslagstavlorna mycket populära, liksom serverdatabasen. När någon behöver en Quake-relaterad fil brukar de också gå hit för att ladda hem den.

– Får du mycket brev från dina besökare?
– Ja, puh… Minst 10-15 om dan…

– Vad brukar de handla om?
Typ:

  • • nyhetstips
  • • klagomål (servern laggar)
  • • kan du inte sätta upp en server med modden x, den år så ball
  • • jag har en sån bra sida, kan jag inte få lägga den på FragZone
  • • registrera min klan!
  • • jag har glömt mitt lösenord till e-mail/webbservern!
  • • hur spelar jag Quake på nätet?
  • • jag har laddat hem filen x, men den fungerar inte!

– Vad är det bästa med FragZone?
– Att det är en av få webbplatser i Sverige som verkligen kan berömma sig över att ha skapat en aktiv ”community”. De flesta nyheter kommer från läsarna. Anslagstavlorna och IRC-servrarna surrar ständigt och när det händer något som har med Quake eller onlinespel att göra, så är det till FragZone man går, eller skickar mail.

– Vad är det sämsta med FragZone?
– Jag har sedan länge försökt att ”bredda” bevakningen till att skriva om alla 3D-relaterade actionspel, men det är svårt att hitta några andra titlar som engagerar folk på det sätt som Quake gjorde. Publiken finns där – visst – men de har inte samma behov av att lägga ner sitt liv på ett spel som Quake-fansen gjorde. De som spelar Duke, Unreal, SiN och allt vad det heter läser FragZone de med, men eftersom det inte skapas samma slags ”community” runt dessa nya spel blir det inte så mycket nyheter kring dem heller. Risken är väl att FragZone som experiment dör med Quake/Quake 2, även om jag kommer att göra mitt bästa för att så inte ska bli fallet. De flesta andra renodlade Quake-sajter har för länge sedan lagt benen i vädret i alla fall…

– Ditt bästa Quakeminne?
– När jag kopplade upp mig mot en Internetserver och lirade Quake för första gången. Wow! Eller Fragest 96 (december 96), Sveriges första ”SM” där vi korade den bäste Quake-spelaren. Det var ett helvete att få ihop datorer och lokal (det var före Nines* tid det här) men jäkligt kul. Då bestod ”eliten” av ett 50-tal killar, och alla var nog där. DOOMer tog hem priset, som alltid 🙂

– Ett tråkigt Quakeminne?
– När Totte lade ner Swedish Quake League. Det var den enda egentligt organiserade turneringen för Quake-klaner i Sverige, och när han stängde den i vintras föll ”scenen” liksom samman. Idag finns massor av disparata ligor och tävlingar, men ingen riktigt nationell och sammanhållande, och Quake-scenen är långsamt på väg att dö. Idag är den bara en bråkdel av vad den var för ett år sedan…

– Hur viktigt är FragZone får dig?
– Tja, jag vet inte. Jag tjänar ju inte en spänn på sajten, samtidigt som den tar alldeles för mycket tid för mig – fritiden, huset, familjen blir ju lidande. Samtidigt är det svårt att ”svika” sina trogna läsare. Jag får fler och fler besökare för varje dag, som mest har det varit uppe i 10.000 unika besökare på en och samma dag, och det ligger vanligtvis mellan 6.000 och 7.000. Det gör FragZone till en av de största sajterna i Sverige, om man räknar bort mångmiljonprojekten som Telia och Posten star bakom. Många tror att Torget betalar mig för att göra FZ, men det är inte sant – förutom att jag får husera på deras maskiner och har en blygsam budget på några tusen, som jag i gengäld betalar tillbaka genom att bidra med den mest exponerade annonsplatsen på Torget – har jag inte en spänn, och jag gör det mesta på fritiden.

– Vad skulle du göra istället om Quake/nätspel inte fanns?
– Lagt min energi på något sorn jag tjänat pengar på istället :9

– Kan man lära känna andra spelare genom att spela Quake?
– Oh ja – har du aldrig hört talas om LAN-partyn? Det finns de som mer eller mindre lever för att åka på LAN-fester för att träffa sina Quake-polare – och skjuta skallen av dem. På en LAN-fest hyr man en gympasal, sedan tar alla med sig dator och nätverkssladd och sitter och lirar 48 timmar i sträck. Detta är en vidareutveckling av Internetspelandet – folk blir sugna på att träffa varann i verkligheten och få erfarenheter av varandras spelstil, snacka skit mm. Det finns de som tagit sin 50-kilos datorutrustning med skärm, burk och tangentbord på tåget från Skåne upp till Umeå… Det kallar jag engagemang.

 ”Det handlar om att kunna koncentrera sig, hålla nerverna och humöret i styr; och att träna träna träna… De mest framgångsrika tränar allmänt minst 4 t timmar om dagen. ”

 – Har du lärt känna någon genom att spela eller genom att hålla på med FragZone?
– Alla redaktörer som jag har på FreagZone, har jag ”mött” genom FragZones/Quakes förtjänst. Jag har ett ganska brett kontaktnät idag, med 100-tals trevliga människor, som jag aldrig fått förmånen att lära känna annars – även om jag mött få av dem i verkliga livet.

– Har ni träffits IRL (i verkligheten) också?
– Vi träffas ibland på större tävlingar, de jag hinner vara med på. En kul grej var när jag träffade ”gamle” Leon_SweMob, jag var nere på ICL i Linköping när någon ropade på mig i matsalen när vi satt och lunchade. ”Gbran!” Jag vände mig om, och fram kom en brett leende ingenjörstyp i 35-40-årsålldern och presenterade sig som Leon – en av de verkliga åldermännen på Quake-scenen, förutom jag själv då… Han hade sett att det stod goran@torget.se på min jacka, så det var på det viset han identifierat mig. Vi satt och snackade en liten stund, och jag korn på mig själv med att tänka på hur annorlunda han var, jämfört med hur jag uppfattat honom som Quake-spelare under sin ”handle” Leon. Där satt världens trevligaste kille, trygg familjefar, och kontrasten till att vara ledare för Sveriges då bästa och blodtörstigaste Quake-klan var ganska stor. Sånt där har hänt ett par gånger, man får storspö av någon kille på en server, sedan träffar man honom och han är 1.50 lång och har världens pipigaste röst 🙂

– Lär man känna en person bättre genom att träffas på nätet?
– Ibland, ibland inte. Ibland märker man att en del verkar lite ”handikappade” när de inte har tangentbordet att uttrycka sig med – de blir som musslor när man träffas i verkligheten. Och vissa bygger upp en ” image” kring sitt Quakenamn (”Slayer”, ”Exterminator”, ”Your Worst Nightmare”  mm) som det kan vara ganska svårt att hålla vid liv IRL, särskilt om man är 1,50… Fast det där är väl en fråga om ålder och social träning antar jag…

– Vad är det som gör att man tycker någon verkar trevlig i ett spel?
– Han/hon uppträder sportsligt, är ödmjuk trots att han/hon är mycket bättre, eller får stryk.

– Hur fattar rnan att någon är ett rötägg?
– De ”spammar” (skriver en massa skräpmeddelanden) istället för att spela, skriker att man suger, att man fuskar, att man är en ”bot”, att servern är kass, att det ”laggar” mm mm.

– Vad ska man absolut inte göra om man få kompisar på nätet?
– Uppträda som ovan. Inte vara för stor i käften om man inte har erfarenhet att sätta bakom sina ord…

– Kan man bli kär genom att spela på nätet?
– Jadå.

– Har det hänt dig eller någon du känner till?
– Ja. Det är en nära kompis till mig som heter Adam, som träffade sin nuvarande flickvän efter att ha lirat Quake med henne några nätter. Hon bodde i England, Adam jobbade på Torget. Idag bor de i London bägge två.

– Kan alla hålla på med Quake?
– Tja, teoretiskt i alla fall.

–Vad kostar det?
– Ca 300 för spelet, sedan behöver man Intemetanslutning och ett teleabonnemang. Sedan är det väl upp till hur mycket pengar man vill slänga i halsen på Telia 🙂

– Vad behöver man för utrustning?
– Quake finns till de flesta operativsystem idag, en Pentium 120 eller bättre är dock att rekommendera.

– Hur många håller på med Quake? I Sverige? I världen?
– Ingen aning. Den aktiva ”scenen” i Sverige idag består nog inte av mer än något 100-tal, däremot är det nog 10.000-tals som spelar det emellanåt. Världen: Your guess is as good as mine.

– Hur lätt eller svårt är det att komma in i och tar det lång tid att lära sig?
– Ganska lätt. Kontrollerna lär man sig på en kvart. En livstid om man vill bli *riktigt* bra…

– Hur gör man som nybörjare?
– Det finns utförliga guider på FragZone. Läs dem!

– Hur gör man för att hitta någon att spela mot?
– Kolla på FragZones serverlista. Där hittar du alltid servrar som det finns folk på. Problemet är väl att komma in på dem, de är ofta fulla…

– Vad utmärker en bra Quakespelare?
– Ödmjukhet och uthållighet — samma som vilken framgångsrik idrottsman som helst. Det handlar om att kunna koncentrera sig, hålla nerverna och humöret i styr, och att träna träna träna… De mest framgångsrika tränar i allmänhet minst 4 timmar om dagen.

– Hur lång tid tar det att bli bra?
– Beror väl på vilken talang man har för det, Vissa blir bra direkt, andra kan det ta åratal för att nå eliten. Och andra gör det aldrig – som jag… Sedan är det precis som i fotboll, vissa är bra lagspelare, andra sololirare. En bra lagspelare behöver inte nödvändigtvis var bäst ”skill”-mässigt.

Fotnot: Nine = dels ett Internetcafé där man kan spela och surfa, dels en Quake-klan som sponsras av samma cafe’

 

Länkar

FragZone
http://www.fragzone.se

FragZone-museum
http://www.fragzone,se/index_arkiv.shtml

Quake-guide för nybörjare:
http://www.fragzone.se/10tips.shtml

http://www.fragzone.se/playtips.shtml

Stomped:
http://www.stomped.com

(Stort tack till Kristina Perez för tillstånd att återpublicera texten. Jag hade gära länkat till boken, som innehåller dussintals intressanta intervjuer med dåtidens Internetprofiler, men den har tyvärr utgått ur sortimentet hos alla bokhandlare.)

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Bottarna har kidnappat börsen


Nån gång i slutet av 1996, när det kändes som om hela Internet satt och spelade Quake, släppte ett par studenter på Stanforduniversitet lös en uppfinning de kallade för Stoogebot. Det var alltså en Quake-bot, som man körde igång på sin egen dator – och den var ohyggligt mycket snabbare, elakare och pricksäkrare än någon mänsklig spelare. Stoogebot spred sig som ett virus och snart blev det mer eller mindre omöjligt att spela på öppna Quakeservrar. Youtubevideon ovan visar hur det kunde gå till.

Ungefär så där verkar det gå till på börsen nuförtiden. Istället för börsmäklare som lägger köp- och säljordrar för sina kunders räkning har stora delar av handeln tagits över av hittills okända bolag som sysslar med så kallad högfrekvekvenshandel – alltså bottar som är programmerade att genomföra miljontals affärer sekundsnabbt. De mänskliga motspelarna på börsen har förstås lika liten chans som vi hade på 90-talet mot Stoogebot. Och nu är det våra pensionspengar som ”fraggas” snabbt och skoningslöst av bot-handeln.

Som om inte bottarna vore nog har börsen dessutom blivit allt populärare hos spamindustrin som i tider av börsoro och finansturbulens hittat ett helt nytt sätt att blåsa oss på pengar. Det kallas ”pump and dump”, och handlar om att använda spammejl för att driva upp värdet på en skräpaktie – och när tillräckligt många nappat och därmed pumpat upp kursen, säljer spammarna snabbt aktien och plockar hem vinsten. Från TkJ:s blogg;

– Bedragare kan tjäna stora pengar på bara några dagar med en bra ”pump-and-dump”-kampanj. I den turbulens som råder på den ekonomiska marknaden, är det många som överväger att investera i sådana aktier som bedragarna menar kommer att gynnas av det ekonomiska läget, säger Per Hellqvist, säkerhetsspecialist på Symantec Sverige.

Tro det eller ej, men en gång för inte så länge sedan sågs faktiskt börsen som en plats där man finansierade sin verksamhet, och där kurserna styrdes av hur bra eller dåligt det gick för det noterade företaget. Då det fanns ekonomiska rådgivare på fullt allvar hävdade att aktier var en långsiktig investering, som alltid växte på några års sikt.

Idag flyr till och med gamla finansvärstingar som Christer Gardell från Stockholmsbörsen, som han menar förvandlats till ett slags lotteriverksamhet.

På Quakeservrarna utvecklades snabbt olika skydd, som automatiskt kickade ut spelare som uppförde sig misstänkt likt bottar – dessutom blev fuskarna avstängda från att ansluta på nytt.

Man skulle önska att Stockholmsbörsen tog lärdom av 90-talets Quakeserver-admins, och åtminstone satte upp en skylt med texten ”No Bots Please”. Fast det lär inte hända, eftersoms börsens värstingbottar drar in massor med deg till Nasdaq-OMX.

Ibland träffar man på förnekare som till exempel Unga aktiesparare, som fortfarande upprepar det gamla mantrat om att att aktier är bra placeringar. Lyssna inte på dem. Chansen till vinst är sannolikt större på Casino Cosmopol, och då kan man åtminstone ha lite kul medan man bränner sina besparingar.

Intressant?

Andra bloggar om , ,

Varför lyfter aldrig e-sporten i Sverige?

StarCraft II: Högoktanig rymdunderhållning.

Världsettan i Starcraft II, sydkoreanske Jang ”MC” Min Chul, är på visit i Sverige för att delta i (och vinna) en superturnering mellan åtta SC II-proffs. Turneringen hålls i Kulturhuset i Stockholm, och sänds live på Aftonbladet.

Om man nu aldrig hört talas om Min Chul, kan det bero på att han är verksam inom en sport som må vara populär i Sydkorea, men aldrig riktigt fått fart i övriga delar av världen. Trots att datorspel är en av våra allra vanligaste sysselsättningar – spelindustrin gick för länge sedan om filmbranschen i lönsamhet — verkar intresset för att se datorspelsproffs live eller på tv vara ganska begränsat.

Ända sedan första början, när jag var med och organiserade Sveriges första större Quake-turnering, FragFest 96, har e-sporten år efter år spåtts en lysande framtid. Och visst, det finns numera en handfull extremt duktiga spelare som kan försörja sig på att resa runt i världen och spela Starcraft, WoW eller Counter-Strike (jag har ganska dålig koll på exakt vilka spel som körs i turneringarna nuförtiden). Bland annat ett par svenskar.

Men för den stora allmänheten är och förblir e-sporten en marginell – för att inte säga helt okänd – företeelse. Vilket är synd. För efter att ha följt Aftonbladets live-bevakning av Starcraft II-tävlingen på kulturhuset kan jag bara bara säga – vilken ös! Trots att jag inte har en aning om hur de olika raserna och dess enheter fungerar, är det omöjligt att inte låta sig imponeras av toppspelarna som gjorde upp. Att hantera hundratals enheter samtidigt, fatta sekundsnabba beslut och samtidigt planera vinnande strategier på det sätt som Starcraft-eliten kan, gör att det blir en sanslös show. Trots att jag alltså inte förstår särskilt mycket av vare sig spelet eller kommentatorerna.

Kanske är det detta som gör att e-sport aldrig slagit igenom på nationell TV. Spelarprofilerna gömmer sig bakom obegripliga ”handles” och kommentatorerna talar för den lilla elit som är insatt i allt som händer – istället för att försöka föra ner allt det som händer på slagfältet till en nivå som inkluderar fler än dem som spelar StarCraft på tävlingsnivå. Därför har det aldrig blivit någon stor publiksport.

Uppenbarligen är det helt annorlunda i Sydkorea, där det finns speciella e-sportkanaler på TV och där de riktigt framgångsrika spelarna kan tjäna miljoner. Från Sydkorea kommer också en av de största organisatörerna – World Cyber Games – som tog över efter  amerikanska Cyberathlete Professional League, som gick i konkurs för ett par år sedan i brist på sponsorer. Frågan om varför det lyckats där, och inte i vår del av världen, kan förstås diskuteras.

Det KAN förstås ha att göra med att vinnaren MC kommer därifrån, liksom en rad andra e-sportgiganter. Och jag är ganska säker på att Aftonbladets live-sändning igår följdes av många människor i Sydkorea.

En sak står i alla fall klart: e-sport gör sig faktiskt bättre i TV än de flesta andra underhållingsprogram just nu.

Intressant?
Andra bloggare om , , , ,

Plötsligt Rapture moment, Slussen Stockholm

Slussen, Stockholm, Rapture style. Krävs helt klart en dos incinerate för att smälta isen som väller ut från den där dörren. Kan ju finnas en massa hälsopaket och ammunition fastfrusna där under...

För en massa år sedan, när Quake var det enda fritidsintresse man behövde, hände det att man emellanåt betedde sig lite annorlunda ute bland folk. Man fann sig strejfa fram längs korridorer, fundera på om man kunde plocka upp saker på marken genom att springa över dem, eller granska en avsats och bedöma om man skulle kunna rocketjumpa upp på den. Ibland nästan på allvar…

Det riktiga Rapture.

Nuförtiden händer det mera sällan, men då och då drabbas man av ett oväntat FPS moment (FPS = first person shooter) i den dagliga lunken. Små korta tillfällen då dikten pressar sig ut genom revor i verkligheten, då illusionen projiceras över vardagen. Som igår, när jag som hastigast i ögonvrån fick syn på något när bussen dundrade in på Slussen. En röstig dörr i en betongvägg, böjd och knäckt av den is som vällde ut från insidan, och som skapat en liten glaciär på marken. Var hade jag sett det förut? Hmm. I Rapture förstås.

Som tur är så finns det fler än jag som ägnar mig åt sånt här gejming-nörderi – ta till exempel en titt på den här träffsäkra YouTube-filmen där två killar spelar Quake i verkligheten. Och här är lite fler tecken att hålla utkik efter hos oss som antagligen spelar lite för mycket actionspel emellanåt (plockade från bloggen Woot? och handlar specifikt om Counter-Strike).

  • You look at the sun and wonders what resolution it has.
  • You’re automatically looking out for snipers when you (on a rare occasion) go to the store (to buy more cola).
  • Your kids first words are “Go go go!”.
  • You have tried to teach people to type 1337 (leet).
  • You command your pet by saying “Hold this position” instead of “sit”, “lay down” etc.
  • You start to lag whenever you are surrounded by more than 10 people.
  • You are convinced that the Rambo-movies are in “easy-mode”.
  • You call all your friends only by nicknames.
  • Your mum tells you to clean, and you clean up your C: drive.

(Bilden ovan är förstås photoshoppad, här finns originalet.)

Andra bloggar om , ,

Intressant?

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: