Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: raggare

Eddie Meduzas kampf för yttrandefriheten

Eddie i sin glans dagar.

Flera år efter sin död hamnar Eddie Meduza fortfarande i trubbel med Farbror Blå. Senast i maj i år anmäldes en av hans kanske inte allra mest minnesvärda låtar, ”Heil Hitler”, av en polispatrull från Borås. Eller rättare sagt – det var ägaren till en raggarbil som spelade låten på hög volym utanför Lygnevi Loge i Sätila som anmäldes för hets mot folkgrupp. Johnny, som bilägaren kallas i Aftonbladet, hade placerat ett par stora högtalare på taket av sin pilsnerpråm, varvid uppskattningsvis 80-100 personer på parkeringsplatsen fick ta del av Meduzas verk. Kanske tyckte de det var kul, kanske kände de sig kränkta. Polisen ansåg i alla fall att det var ett solklart fall av hets mot folkgrupp och gjorde en anmälan.

Åklagarmyndigheten i Borås skickade denna vidare till Justitiekanslern, JK, som nu funderat och kommit fram till att Johnny inte begått något brott. Och det är högst osäkert om låten i sig bryter mot någon lag:

  • Dels är preskriptionstiden – som är ett år för en så kallad ”teknisk upptagning  (t ex en CD-skiva) – för länge sedan passerad. Och det är ändå inte brottsligt för allmänheten att spela upp en sådan upptagning, eftersom det är utgivaren som har ansvaret. Fast bara ett år efter utgivningen.
  • Dels är det – om det skulle handla om ett radioprogram (mindre troligt) – den ansvarige utgivaren för detta program som är ansvarig, inte bilägaren.
  • Och dels finner JK att det inte automatiskt är hets mot någon folkgrupp att sjunga Heil Hitler – man måste se hela texten i sitt sammanhang.

Slutsats: det är fritt fram att spela vilka Eddie Meduza-låtar som helst från era pilsnerbilar i sommar. Om polisen kommer och jiddrar är det bara att hänvisa till beslut av JK, diarienumner 3603-10-33.

Dessutom är det här faktiskt goda nyheter i dessa tider av barnporrdömda mangaöversättare, tanke- och tittförbud. Även om Johnny nog inte ska andas ut riktigt ännu – om STIM kommer på att han framfört ett musikaliskt verk för 100 personer, är det bara en tidsfråga innan det dimper ner en fet räkning i brevlådan.

Och frågan är ju vad brottsrubriceringen blivit om han spelat Dinga Linga Lena med Pugh Rogefeldt i bilstereon istället. Som ju handlar om sköna upplevelser med en 15-årig tjej…

Intressant?

Fler om , , , , ,

Fotnot: Eddie Meduzas samlade verk hittar man här.

Konsten att stanna hemma

Festivalsommaren drar igÃ¥ng, och först ut är sommarens största organiserade fylleslag och uppvisning i dÃ¥lig smak för oss över 40 (fast jag tror nog att medelÃ¥ldern raskt är pÃ¥ väg mot 50 med tanke pÃ¥ raggarkaravanerna ner till Sölvesborg). Jag talar förstÃ¥s om Sweden Rock Festival, som vuxit frÃ¥n en halvtöntig liten festival med svartklädda och piercade depprockare till Sveriges största musikfestival – numera besökt av ungdomar som blivit betydligt äldre, samt även deras mammor, pappor och farföräldrar som Ã¥ker pilsnerhäck eller MC ner till Norje camping, smäller upp ett tält, fyller det med ölbackar och skriker “ronka!” till förbipasserade.

Det där är förstÃ¥s inget nytt, och jag tycker faktiskt det kan vara grymt kul pÃ¥ Sweden Rock. En stund. Fast inte i fyra dagar. Och jämfört med andra konserter sÃ¥ är det som sagt främst Ã¥ldersstrukturen pÃ¥ besökarna som skiljer, pÃ¥ gott och ont. Visserligen blir det sällan brÃ¥k, eftersom äldre besökare oftast inte orkar slÃ¥ss när de blir fulla, Fast Ã¥ andra sidan  gör det ohyggligt mycket mer ont att fÃ¥ en stupfull 50-plussare över sig i trängeln framför scen än en dragen 25-Ã¥ring…

Oh well, jag stannar i alla fall hemma. Festen hade jag gärna varit med pÃ¥, men dels börjar jag känna mig för gammal och bekväm (motsägelse, nÃ¥gon?) för att palla merparten av en vecka med trängsel, ölsprut, älgwok och diverse kroppsodörer. Dels har jag redan sett Motörhead och Lemmys vÃ¥rta minst fem gÃ¥nger för mycket. För att inte tala om Heaven & Hell, Europe – och Twisted Sister! Och vem fick för sig att plocka in Dee Snider som headliner? Hjärnsläpp!

För den som är intresserad av att följa festivalen kan jag varmt rekommendera Aftonbladets Sweden Rockblogg, som redan är igÃ¥ng för fullt med förberedelserna inför onsdagen.  För den som vill stärka sig att beslutet att stanna hemma var rätt och riktigt – här är bloggen som listar orsakerna varför. Ett axplock.

Det finns nÃ¥gra saker man inte fÃ¥r göra. Saker som helt enkelt är totalt oförlÃ¥tliga. Det kan vara allt frÃ¥n att lägga upp skitiga fötter pÃ¥ ett middagsbord, skriva “lol” i en nervös reflex eller att ohämmat göra “djävulstecknet” i tid och otid.

Enligt historien ska tecknet ursprungligen komma från Ronnie James Dios farmor. Nu är det standardpose på varenda slanigt gig där snittbesökaren är på konsert max en gång per år.

Det är heller inte okej att ha fula peruker och spexiga hattar. Festivalbesökaren som köper den spexiga hatten bör avlägsnas från området, bekantskapskretsen, äktenskapet och/eller landet omedelbart.

I Ã¥r Ã¥ker jag till Berlin för att se Depeche pÃ¥ Olympiastadion. Garanterat mindre fylla, fast nÃ¥gra Berliner Weisse ska man väl hinna fÃ¥ ner…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Pingat på Intressant.

Eddie Meduza – fildelning modell 70-tal

eddieLyckades äntligen ta mig tid i helgen att lyssna på Mera Brännvin, P1-dokumentären om Eddie Meduza, eller Errol Norstedt som han hette i verkligheten. Errol dog 53 år gammal, efter en intensiv period av supande, och trogen sin vana dokumenterade han även sin sista tid i livet i en videodagbok. Sista inspelningen var från veckan då han dog, i januari 2002.

Errol var en outsider, som föll utanför ramarna i 70-talets folkhemsbygge. Han levde ett kringflackande liv, och försörjde sig dels på sin musik, dels på att kränga hemblandat hårväxtmedel och på att sälja humorkassetter under pseudonymen E Hitler. Innehållet var så grovt att ingen radiokanal vågade eller ville sända det. Ändå var hans sketcher kända av i princip hela Raggarsverige, som vallfärdade till festplatserna runt om i Sydsverige när Eddie Meduza stod på scen. Odödliga dängor som Mera brännvin, EPA-traktorn, Fruntimmer ska en ha o knulla med, Punkjävlar och Socialdemokraterna skvalade ut genom de öppna rutorna på raggarbilarna under det tidiga 80-talet, och trots att Sveriges radio totalförbjöd spelning av hans skivor och han saknade etablerade försäljningskanaler, satte Eddie det ena publikrekordet efter det andra. Eddie var den levande symbolen för dålig smak och utanförskap – och folk älskade det.

Förklaringen låg, tror jag, i den omfattande kopieringsverksamhet som tog plats i stugorna. Jag hade förstås ett Eddie Meduza-blandband, kopierat från kompisens kassett – som i sin tur fått eller kopierat från någon annan i sin vänkrets. Alla kände till Eddies musik och sketcher, men få hade köpt något själv.

Oavsett om det var rätt eller fel, kan man nog konstatera att utan denna tidiga och primitiva form av fildelning, hade Eddie Meduzas karriär kvävts i sin linda av skivbolag …

Dokumentären rekommenderas i alla fall varmt.

Andra bloggare om , , ,

Intressant?

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: