Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: regnskog

WWF: Vi måste förstöra miljön för att rädda den

Sydsvenskans journalister vaknade till igår och uppmärksammade den smutsiga verkligheten bakom satsningen på biodrivmedel, som på många ställen urartat till så kallad landgrabbing. Jag har bloggat flera gånger om denna nya form av kolonisation, där multinationella skogsföretag och energijättar mutar makthavare i fattiga länder att släppa ifrån sig värdefull mark till odling av energigrödor istället för spannmål. I Indonesien har detta resulterat i skövling av gigantiska arealer av regnskog, bara för att ignoranta eller rent av obildade ministrar i t ex Sverige vill visa klimatansvar och därför driver igenom huvudlös lagstifning om biodrivmedel. I Afrika fördrivs fattiga bönder från den åkermark de brukat i generationer. Ett fåtal får jobb i de nya industrierna som tar över, men de flesta hamnar i arbetslöshet och fattigdom.

Den verkliga skandalen i sammanhanget är dock det som inte uppmärksammats i artiklarna – nämligen att det är Världsnaturfonden, WWF, som sanktionerar denna storskaliga regnskogsskövling och landstöld. WWF skapade för ett antal år sedan ett antal organ, t ex Roundtable on Sustainable Palm Oil (RSPO), som bedriver certifiering av skogsbolag som följer vissa regler när det gäller produktion av palmolja. Denna certifiering är dock inte mycket värd – bolag som betalt WWF för denna stämpel rapporteras gång på gång bryta mot de mer eller frivilliga reglerna och skövlar så mycket de nånsin hinner med – begovet av förnybara bränslen är omättligt. I dokumentären Silence of the Panda visar den tyske filmaren Wilfried Huismann hur WWF-certifierade
skogsbolag skövlar regnskog i Indonesien. På vissa håll får myndigheterna till och med hjälp av lokala WWF-företrädare med att flytta på motsträvig lokalbefolkning.WWF-certifiering finns även för soja, där bland annat Monsanto gör sitt bästa för att ersätta regnskog i Argentina med genmodifierad soja.

Världsnaturfondens agerande ger alltså grönt ljus för storskalig skövling av naturen – till förmån för monokulturer som förstör livsbetingelser för orangutanger och andra utrotningshotade djur. Livsmedelsåpriser drivs upp och fattiga fördrivs från sina hem. Allt för att möte ett hypotetiskt hot om klimatförändringar 80 år in i framtiden.

I Sverige får samma WWF samtidigt 60 miljoner i bidrag från statliga Sida – alltså skattepengar. Det är hög tid att syna vad denna organisation, som agerar som en multinationell myndighet utan någon som helst demokratisk insyn, egentligen pysslar med.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Vem är det som ber dig släcka ljuset?

(De tre återstående delarna av filmen finns i slutet av inlägget.)

Vill man bli orolig på allvar när det gäller våra politikers mentala förmågor, räcker det att läsa Metros närmast overkliga klimatutmaning, där Moderaternas Sofia Arkelsten och Carin Jämtin (S) tävlar i att leva mest klimatsmart. Dessvärre är det människor som dessa, och många som dem, som styr landet.

Metro får förstås bra betalt från WWF för att upplåta delar av tidningen till reklam för Earth Hour, som utvecklats till organisationens mest påkostade kampanj. Men inte bara reklam; det produceras också så kallad ”journalistik” inom ramen för samarbetet mellan medierna och WWF, och resultatet blir i regel hjärndöd smörja i stil med politikernas klimatkamp. Och ibland resulterar det i ett slags konstprojekt.

Någon journalistisk granskning av WWF ser man sällan eller aldrig – trots att miljöorganisationen fungerar som ett multinationellt företag, en så kallad Bingo (Big NGO), som drar in miljardbelopp på sitt varumärke årligen. Dels kommer pengarna från traditionell insamlingsverksamhet – det vill säga privatpersoner som vill hjälpa orangutanger, valar och isbjörnar. Men en betydande del av intäkterna kommer direkt från multinationella företag, som betalar för att få sin miljöprofil certifierad av WWF.

Det handlar ofta om bolag verksamma inom råvaru- och energibranschen. WWF berömmer sig för att uppnå verkliga resultat genom att samarbeta med stora företag istället för att – som de flesta andra miljöorganisationer – bara protestera och bråka. Det har gjort att WWF lyckats med att t ex rädda värdefulla regnskogsområden från avverkning, heter det.

Verkligheten är möjligen en annan. En som vågat sig på att granska WWF är den prisbelönte tyske tv-journalisten Wilfried Huismann, vars dokumentär In “Der Pakt mit dem Panda”, slog ner som en bomb när den sändes i Tyskland förra sommaren. Mest upprört var tyska WWF, som vägrade  uttala sig i Huismanns film – men som istället hotade med stämning när den sändes.

Dokumentären finns nu översatt i en engelsk version, och är mycket sevärd. Förutom den intressanta historien om hur WWF bildades, visar Huismann den ekologiska katastrof som utspelar sig på Nya Guinea – där gigantiska arealer regnskog huggits ner för att ge plats åt palmoljeplantager, vars råvara används till så kallad miljödiesel. De små fläckar regnskog som lämnats orörda, är alldeles för små för att de kvarvarande orangutangerna ska kunna överleva.

Skövlingen sker i regi av det multinationella skogsbolaget Wilmar, som både sitter med i och är certifierat av den WWF-ledda organisationen Round Table for Sustainable Palm Oil (RSPO). Nedhuggningen av regnskog sker alltså med WWF:s goda minne – i filmen visar Wilfried Huismann dessutom hur WWF-personal i Papua, Nya Guinea, är med som rådgivare när det gäller vilken regnskog som ska avverkas, och hur man ska hantera lokalbefolkningen som är i vägen för palmoljeplantagerna.

I Argentina jobbar WWF enligt dokumentärfilmen i nära samarbete med det ökända kemi- och läkemedelsföretaget Monsanto. Ett område dubbelt så stort som Tyskland har avverkats i de norra delarna av landet, och det enda som växer där nu är Monsantos egen soja. Odlingarna besprutas med Monsantos växtgift, Roundup, som effektivt dödar allt utom det egna utsädet.

Inte oväntat har WWF protesterat kraftfullt mot den bild som Huismann ger av naturvårdsorganisationen i sin film, och har även publicerat en Fact Check på sin tyska hemsida som ska bemöta felaktigheterna. Bland annat hävdar WWF att ytan på den regnskog som sparats på Nya Guinea är betydligt större än vad som hävdas i filmen, och att WWF International inte stödjer användning av genmodifierade grödor (vilket kan tyckas motsägelsefullt då Jason Clay, vice ordförande för WWF International, i filmen klart uttalar sig just för GMO-användning.)

Att filmen fått så begränsat genomslag – bara en svensk livsmedelssajt skrev om den när visades förra sommaren – beror möjligen på att filmen endast funnits tillgänglig på tyska. Men nu när den finns på engelska, finns det ingen anledning att missa dokumentären.

Efter att ha sett den får man garanterat en annan inställning till fåniga symbolkampanjer och Mellokändisar som ”klimatutmanar” varandra. Frågan är om man nånsin kommer att släcka ljuset igen.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Uppdatering 31/3: Jippot drar igång: SVT, Metro (förstås)

WWF:s miljömärkning stödjer regnskogsskövling

Flytta på dig, orangutangjävel – här ska fällas timmer!

Världsnaturfonden, WWF, sysslar inte enbart med indoktrineringsarbete i den svenska skolan, organisationen tjänar också stora pengar på skövling av regnskog. I alla fall om man ska tro på rapporterna från de ”undersökande aktivisterna” i Global Witness, som igår släppte en rapport om hur Världsnaturfondens pandamärkning – som ska garantera att timmer inte kommer från hotad natur och regnskogar – systematiskt missbrukas av skogsbolag på Borneo och i andra delar av världen där regnskogar med den största biologiska mångfalden finns. Rapporten har uppmärksammats både av BBC och The Guardian.

Märkningen, som hanteras av WWF:s flaggskepp Global forest and trade network (Gftn), är delfinansierat av USA och EU och skapades för att stödja ekologiskt hållbart skogsbruk. Mer än 70 internationella skogsbolag deltar i miljösamarbetet, liksom ett stort antal återförsäljare av timmer. WWF hävdar att nätverket, som bildades för 20 år sedan, nu står för 19 procent av den internationella försäljningen av träråvaror. Denna handel med pandamärkt timmer omsätter 70 miljarder USD (440 miljarder kr) och avgifterna som WWF får in på medlemskap i nätverket är säkert långt ifrån blygsamma.

Rapporten visar dock att kraven för att delta i ”miljömärkningen” i princip är obefintliga, och exemplifierar med tre fallstudier – en av dessa belyser det malaysiska skogsbolaget Ta Ann Holdings Berhad, som skövlar regnskog på Borneo i en rasande takt – motsvarande 20 fotbollsplaner varje dag – djungel som bebos av utrotningshotade arter som orangutanger och fläckiga leoparder. Ändå följer skogsbolagets verksamhet de regler som WWF satt upp för att få rätt att pandamärka sitt timmer, enligt rapporten från Global Witness.

“Gftn rules are less stringent than US and EU laws prohibiting the import of illegal timber,” said Tom Picken, a forest campaigner at Global Witness in a press release. “When a landmark scheme created in the name of conservation tolerates one of its member companies destroying orangutan habitat, something is going seriously wrong.”

WWF dementerar givetvis alla uppgifter i rapporten. Ändå är det svårt att bli särskilt förvånad. WWF har vuxit till en gigantisk organisation, en ”Bingo” (Big Non Governmental Organisation) som drar in mer mångmiljardbelopp årligen på kampanjer och insamlingar – och i takt med att verksamheten svällt har vd:ar med miljonlöner anställts och internationella PR-byråer anlitats. Intäkter och politiskt inflytande – bland annat via FN:s klimatpanel, där WWF bidragit med ”forskning” – har blivit oändligt mycket viktigare än några hundra hektar regnskog i Borneo.

Problemet är att organisationer som WWF, Greenpeace och andra som utger sig för att vilja rädda världen, kan agera i princip hur de vill under massmediernas radar. All kritik kan enkelt avfärdas med att det är tobaks- eller oljelobbyn som ligger bakom anklagelserna. Och organisationens PR-avdelning har för länge sedan neutraliserat pressen via kommersiellt lukrativa ”samarbeten” för att rädda apor, isbjörnar, tigrar eller till och med isen på Nordpolen. (Det som kallas Public Service kan vi som vanligt bortse från, reaktionen på händelserna i Norge i helgen visar att det var länge sedan SvT förstod innebörden av nyhetsarbete.)

Greenwash kallas det – och det här är bara ett av alla exempel på hur omsorg om miljön används för att sanktionera de mest vansinniga beslut. Som att elda upp vårt värdefulla spannmål som bränsle, handel med luft (utsläppsrätter) och miljardrullningen till totalt onödiga vindkraftparker i fjällen.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: