Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: Reinfeldt

På molnfri höjd med Fredrik Reinfeldt

Fredrik Reinfeldt i september 2014, strax innan han lämnade det sjunkande skeppet.

Fredrik Reinfeldt i september 2014, strax innan han lämnade det sjunkande skeppet. Foto: Frankie Fouganthin/Wikimedia Commons

Ex-moderatledaren Fredrik Reinfeldt sitter i Skavlan och myser om sitt nya framgångsrika liv, som bland annat innefattar en ny karriär som reporter – på just SVT. Ett jobb som enligt egen utsago var ”lättare än han förväntat sig”  och där han söker upp sina gamla polare i maktens innersta cirklar för att… ja vadå? Första intervjuobjektet, tidigare Labourledaren Tony Blair, kastade tillsammans med Bush den yngre in stora delar av Mellanöstern i totalt kaos. Kommer han att få tuffa frågor om  Chilcot-rapporten – eller kraven på att han ska ställas inför rätta för krigsbrott? Skulle nog inte tro det.

Det ser också ut som en tanke, att samma dag som Reinfeldt myser i tv går en av hans tidigare närmaste män –statssekreteraren Mikael Sandström – ut och gör offentlig avbön för de beslut han och moderaterna drev igenom under sina år vid makten, framför allt inom migrationspolitiken. Sandström skriver att den överenskommelse som partiet gjorde med MP efter valet 2010 var ett misstag – en uppgörelse som starkt bidragit till de svåra problem vi har i dag på nära nog samtliga samhällsområden. Problem som att det finns ett statsfinansiellt hål på 50 miljarder för att klara välfärdsåtagandena på dagens nivå, enligt Riksrevisionens rapport från slutet av november. Polis, socialtjänst och försvar är i kris, och bostäder blir allt mer något reserverat för den med stenrika föräldrar eller en generation i hyreskön.

Men det som Sandström ångrar mest är det sätt på vilket hans parti aktivt deltog i mobbningen, stigmatiseringen och brunkletandet av alla som ifrågasatte vettigheten MP-uppgörelsen och de öppna gränsernas politik. Och med tiden står det alltmer klart att hela den migrationspolitiska överenskommelsen inte byggde på någon genomtänkt strategi hos M – utan var Reinfeldts högst personliga vendetta mot de M-väljare som haft fräckheten att rösta på Jimmie Åkesson i valet istället.

Och när svenskarna trots hans vädjanden inte ”öppnade sina hjärtan” i valet 2014, surnade moderatledaren till rejält. Han försvann ut genom sidodörren redan på valvakan för att aldrig mer återvända. Kvar lämnade han efter sig ett parti i total förvirring, som först på senare tid närmast frenetiskt försöka hitta tillbaka till sina rötter. Vilka de nu är.

Om de lyckas med att få sina gamla väljares förtroende tillbaka, är en öppen fråga. Hittills har det inte gått så där jättebra, att döma av färska väljarundersökningar, där partiet istället går tillbaka i opinionen.

Vad som dock är slående är hur lite av allt det som hänt – och det kaos som han lämnade efter sig – som verkar ha påverkat Reinfeldt själv. Han seglar lugnt vidare högt uppe på molnfri höjd, varifrån han förmedlar sina klokskaper om Sverige idag. Ett land med oändliga fält och skogar där det får plats många, många fler (ska flyktingar som fått asyl alltså tälta i skogen?) och där de som oroade sig för den stora migrationsströmmen förra hösten avfärdades med raljerande om att julgranen minsann inte brann ner.  (För övrigt framfördes det talet under Postkodlotteriets årliga tillställning – det stenrika spelbolaget har sedan tidigare även engagerat toppolitiker som Margot Wallström, Bill Clinton – och  Tony Blair.)

Och på samma spår fortsatte det i Skavlan. Reinfeldt log och drog anekdoter om hur liten hans bil var, jämfört med hur stor Obama hade. Samt en rolig historia om när det regnade in i hans lilla Fiat 500. På frågan om kritiken mot hans migrationspolitiska linje, svarade Reinfeldt att ”bara man ställer upp med lite mat och värme”, kommer det att bli en vinstaffär med tiden.

Samtidigt, i värmländska FIlipstad, berättar integrationskoordinatorn Jim Frölander för Aftonbladets Peter Kadhammar hur det egentligen ser ut på marken, bland Reinfeldts fält och skogar:

– Vet du hur många av våra nyanlända som behövde socialhjälp när de var klara med etableringsfasen, det vill säga när de teoretiskt skulle vara redo att gå ut på arbetsmarknaden? 98 procent. Men det är inget unikt för Filipstad. Så är det i hela Sverige.

För 10 år sedan låg kommunens budget för socialhjälp på fem miljoner. Förra året var den 25 miljoner och på väg mot 30. Men man lyckades bromsa utgifterna – genom att få in de nyanlända i jobb:

– Vi har fått ner antalet socialbidragstagare till 90 procent, säger Frölander.

Integrationen kan förvisso bli en vinstaffär, även i Filipstad, på sikt. Men det kommer sannolikt att ta generationer och kräva ett helt annat samhälle än det vi känner idag. Ett samhälle där vi återinfört ett slags låglöneproletariat – något vi kämpade i decennier för att avskaffa –och där klyftorna mellan fattig och rik  kommer att öka dramatiskt. Och där den som har ekonomiska möjligheter – som Fredrik Reinfeldt – gör allt för att bosätta sig långt borta från den miljonhövdade skara som inom kort förväntas bo i de alltmer trångbodda och brottsbelastade utanförskapsområdena, dit varken p-vakter eller ambulanser längre vågar sig in.

Samtidigt finns det något djupt fascinerande i Reinfeldts närmast obändiga positivism och förmåga att nå dit han vill.  Det vilar något närmast Forrest Gump-aktigt i hela hans uppenbarelse. Alltså inte att han skulle sakna intelligens, utan att han verkar ha en minst lika osannolik förmåga att hålla sig framme och vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Han lyckas göra om ett av Sveriges största partier till sin egen privata hejaklack, sedan går han vidare och blir författare, framgångscoach och lyckas få in en fot på SVT som flygande världsreporter – allt detta med en till synes olidlig lätthet.

Från sitt ombonade kontor i gamla stans gränder, fortsätter Reinfeldt alltså att leva i den bästa av världar, när han inte gör ett avbrott för att svischa iväg högt ovan molnen mot något exklusivt möte med världseliten.

Sedan är förstås alla Reinfeldts karriärer uppbackade av en ekonomisk säkerhet i form av väl tilltagen statsrådspension som skattebetalarna garanterar.

Den kommer säkert väl till pass ifall det skulle uppstå tryckfall där uppe bland molnen.

Intressant?

Fler om , , ,

Höginkomsttagare kräver stopp för sänkt skatt, men betalar själva så lite de kan

Den relativt färska journalistiska trenden med att skriva öppna brev till politiker fortsätter med oförminskad styrka. I tider då sparpaketen haglar och granskande journalister är en utrotningshotad art på redaktionerna, värmer det i publisherhjärtan att förvissa sig om att kvalitetsjournalistik faktiskt kan göras utan dyr och motsträvig personal. Se bara på DN:s succé med den nya engagerande debattjournalistiken, där kulturfolk skriver brev till olika makthavare (oftast Jimmie Åkesson eller nån annan SD-potentat) och belönas med tiotusentals gilla-markeringar på Facebook. Tyckonomin regerar!

I alla fall. Claes de Faire, chefredaktör för Resumé, skrev just ett sådant öppet brev i sin egen tidning förra fredagen – med adress till Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. I brevet betackade han sig för fler skattesänkningar för honom som redan har så det räcker.

För de Faire innebär det femte (och sista?) jobbskatteavdraget att han får ut 600 kr mer i månaden, vilket han konstaterar inte är så mycket pengar. Dessutom skulle de göra bättre nytta inom vård, skola och omsorg.

Och det är så klart inte mycket pengar för de Faire – har man en väl tilltagen chefredaktörslön kan man förmodligen både ha och mista de 600 kronorna. För en ensamstående förskollärare kan den summan däremot innebära nya vinterkläder till barnen.

Men vad som är intressant i denna nya moraldiskussion där höginkomsttagare med vänsterliberala sympatier plötsligt gör uppror mot skattesänkningar, är det som bloggen Den rödgröna röran sätter ljuset på. Och det visar sig att Claes de Faire inte riktigt ger hela bilden av sin finansiella situation.

För precis som så många andra i mediebranschen driver han ett privat aktiebolag vid sidan av sin anställning. Enligt uppgift delade de Faires bolag Claes de Faire AB ut 110.000 kr till honom själv i egenskap av ägare – pengar som alltså inte togs ut som lön utan redovisades som inkomst av kapital. Denna skattetekniska operation innebar att han kom undan med bara 20 procent i skatt, eller 22.000 kr.

Hade han istället plockat ut pengarna som lön, hade de Faire istället fått betala högsta marginalskatt, 57 procent, på pengarna. Claes de Faire tjänar alltså 40.000 på att välja den lägre kapitalbeskattningen, och ger sig samtidigt en skattesänkning på dryga 3.000 i månaden. Såklart att 600 kr känns ganska futtigt i sammanhanget!

Låt mig förtydliga: Det här är varken omoraliskt, olagligt eller olämpligt att göra – och jag ska direkt erkänna att jag själv gjort samma sak under alla de år som jag drev eget aktiebolag.Vem vill betala mer i skatt än vad som krävs?

För faktum är att den som har en lön som ligger över den så kallade brytpunkten för statlig skatt (c:a 36.000 i månaden) inte får ut några förmåner alls från skatten som betalas på inkomster ovanför denna gräns. Sjukpenningen maxar vid en lön långt därunder, och inte heller ökar den allmänna pensionen av att man betalar in höga marginalskatter.

Därför är det alltså fullt naturligt att egna företagare gör sitt bästa för att komma under denna brytpunkt – det vill säga att fixa sitt eget privat jobbskatteavdrag. (Att slippa undan den höga statliga skatten är till och med en funktion som finns förprogrammerad i de flesta bokföringsprogram.)

Och Claes de Faire är som sagt långt ifrån ensam. En annan framstående profil som rasat mot Alliansens skattesänkningar och de ökade klyftorna är Jonas Gardell, en av Sveriges rikaste artister. Gardell har tillgångar i sitt aktiebolag på 60 miljoner, pengar som man stillsamt kan fråga sig varför han samlar på hög. Det är ju inte precis så att han driver en tillverkningsindustri och behöver bygga upp stora investeringsfonder för att ha råd med ett nytt valsverk – det enda han behöver för att skriva böcker och pjäser är sannolikt en bärbar dator och en telefon.

Ändå kan man utläsa av Gardells senaste årsredovisningar, att han konsekvent valt att ta ut en mycket låg lön från sitt bolag, strax under 400.000 kr om året. På så sätt betalar han lägsta möjliga skatt (den funktionen finns också i bokföringsprogrammen). Samtidigt tar han år efter år ut maximal tillåten aktieutdelning om 250.000 kr (det högsta beloppet om man inte har någon anställd), och slipper därmed undan 90.000 kr i skatt.

Återigen, det här gör ”alla”. Claes Malmberg inkomstplanerar via ett antal olika bolag – och ett antal andra kända skattesänkarkritiker från medieklassen praktiserar även de metoden. Däribland en känd krönikör som skrivit om hur coolt det är att betala skatt. Skribenten själv plockar inte ut någon lön från sitt bolag över huvud taget – däremot dryga 500.000 i aktieutdelning.

Vilket alltså är 100 procent legalt, moraliskt riktigt och inget att skämmas för. Skattesystemet är faktiskt utformat just för att belöna den som tar den personliga risk som det innebär att driva företag (även om det kanske inte var tänkt som ett skatteplaneringsverktyg för extrainkomster).

Däremot visar det som så ofta förr, att människor har mycket svårt att leva som de lär.

Intressant?

DN 1, 2, 3, 4, SvD

Andra bloggar om , , ,

Vi är fetare än nånsin – då blir snabbmaten ännu billigare

Reinfeldts recept mot minskad ungdomsarbetslöshet.

Det kan inte precis ha undgått någon att de varmaste anhängarna av regeringen Reinfeldts storstilade momssänkning (KROG) för restaurangbranschen återfinns bland de stora snabbmatskedjorna, med McDonalds i spetsen (där Reinfeldts son förresten sommarjobbade). Även Burger King, Max och Pizza Hut applåderar regeringens subvention av branschen. Snabbmatsgiganterna sänker priserna, det pratar om nyanställningar – och allt talar för en fortsätt tillväxt för dessa stora leverantörer av socker och snabba kalorier.

Man kan förstås fråga sig om detta verkligen är vad Sverige behöver i ett läge där allt fler lider av övervikt och fetma – framför allt unga storkonsumenter av läsk ligger i riskzonen. Visst, ungdomsarbetslösheten är ett stort samhällsproblem – men det är vårt alltmer hysteriska ätande också. Och för den som ändå försöker att hålla igen, är varje dag ett gatlopp. Det går inte att gå mer än några meter utan att stöta på ett kafé, snabbmatsställe, kebabhak, 7-Eleven, Pressbyrån, eller något av de otaliga ställen som säljer take-awaymackor och gigantiska muffins. Mestadelen av vårt umgänge cirkulerar numera kring mat och fika.

I Timrå, med 10.000 invånare, finns det 14 snabbmatsställen längs huvudgatan i stan – den som vill äta husmanskost får ta bilen utanför tätorten. Övervikt, diabetes, högt blodtryck och hjärtbesvär är därför vanligt på ortens vårdcentral. Orsaken: felaktig kost, enligt ortens folkhälsosamordnare Britt-Louise Nyholm.

I lilla Järna med 6.000 invånare ligger Burger King i startgroparna för att bygga ny restaurang längs E4:an. Detta trots att det redan finns 15 matställen på orten.

Frågan man ställer sig är – hur påverkar detta ständigt ökande utbud av (snabb)mat oss?

Låt oss jämföra med alkoholen, där just utbudet anses ha ett klart samband med konsumtionen – det är därför vi har ett försäljningsmonopol istället för att tillåta öl- och vinförsäljning i varenda kvartersburtik. Att det faktiskt också råder ett sådant samband, verkar bevisas av att alkoholkonsumtionen i Stockholm – där det är nära mellan krogarna – är betydligt högre än på landsbygden.

Någon sådan reflexion verkar dock inte någon göra mellan sambandet utbud av mat/godis och övervikt. Trots att just fetma är en av de absolut allvarligaste folkhälsosjukdomarna vi har att brottas med. Det är bara att besöka USA för att se hur det går när maten blir till ett missbruk – följdsjukdomar orsakade av övervikt och fetma dödar idag fler amerikaner än rökning, trafikolyckor, krig, narkotika och terrorism sammantaget. För att inte tala om vad det kostar.

Men trots att amerikanerna blir allt fetare finns det naturligtvis en gräns för hur mycket och hur ofta de kan trycka i sig. Det skedde en närmast explosionsartad tillväxt av antalet restauranger och snabbmatsställen fram till 2008, då finanskrisen slog till. Idag råder en kraftig överetablering, vilket vi förstås riskerar att få även i Sverige. Vi närmar oss nog peak snabbmat – men frågan är hur snabbt det går.

Hur som helst, i ett läge där flera länder nu agerar för att minska missbruket av mat – Danmark har t ex nyligen infört fettskatt – gör vår egen regering alltså det ännu billigare att äta. Och då framför allt skräpmat, eftersom denna bransch är mest aggressiv efter ett par år med stagnerande tillväxt.

Som sagt, ungdomsarbetslösheten är ett gigantiskt problem, men lösningen är inte att vi försöker äta oss ur krisen. Vi behöver äta mindre – inte mer – om vi ska slippa undan de enorma vårdkostnader som blir resultatet av en allt fetare befolkning.

Och då kanske vi till och med kan spara ihop lite pengar på banken, som Annie Lööf vill…

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Svensk anschluss idag

EU:s ”president” Herman van Rompuy.

EU:s überbyråkrat, ”president” Herman “Rumpan” van Rompuy, icke-folkvald ordförande för Europeiska rådet, är på besök i Sverige för att tillsammans med statsminister Fredrik Reinfeldt fira att Sveriges EU-medlemskap idag är inskrivet i grundlagen. Därför blir det alltså i princip omöjligt att lämna unionen – trots att Lissabonfördraget tillåter ett utträde. Varför Sverige inför lagar och regler som är hårdare och går längre än vad EU kräver är en gåta – men både FRÖ-lagen och Datalagringsdirektivet vittnar ju om att Sverige är måna om att vara bäst i klassen på att införa nya lagar – oavsett om de behövs eller ej.

Så från och med idag är EU-medlemskapet inte längre frivilligt, utan grundlagsfäst,  jämställt med de verkliga tungviktarna i vår konstitution, regeringsformen och tryckfrihetsförordningen.

Dessutom passar riksdagen på att ”modifiera”  grundlagarna, så att Bryssel framöver kan fatta beslut i frågor som hittills varit förbehållna Sveriges riksdag. Förändringar görs bl a i den kanske viktigaste grundlag vi har, tryckfrihetsförordningen. Detta för att möjliggöra den allt överskuggande kampen mot pedofiler och barnpornografi.

Någon debatt blir det givetvis inte, vilket understryks av att beslutet publicerats på Riksdagens hemsida redan före omröstning i kammaren.

Belgaren Van Rompuy har en lång karriär som pappersvändare i EU:s dödsstjärna och har ungefär noll folkligt stöd. Ifall man visade upp hans bild för 100 människor på stan, hade förmodligen ingen känt igen honom. (Möjligtvis hade någon gissat på att han spelat en roll i Sagan om Ringen.)

Hans mål är att utrota allt EU-motstånd, och i ett uppmärksammat tal i förra veckan slog han fast att EU-skeptikerna leder unionen mot krig:

This is no longer the monopoly of a few countries. In every member state, there are people who believe their country can survive alone in the globalised world. It is more than an illusion. It is a lie!’ ‘The biggest enemy of Europe today is fear. Fear leads to egoism, egoism leads to nationalism and nationalism leads to war.

Today’s nationalism is often not a positive feeling of pride in one’s own identity, but a negative feeling of apprehension of others.”

Kontentan är, att om man är EU-skeptiker, som jag, tillhör man fienden och måste bekämpas.

Egentligen är ju precis tvärtom. Med Lissabonfördraget har EU förvandlats till en överstatlig, maktfullkomlig byråkratimaskin, vars ledare saknar all folklig legitimitet men ändå kan fatta beslut som påverkar varje liten del av våra liv. EU är idag det enskilt största hotet mot Europas framtid, mot välstånd, ekonomisk utveckling och mänskliga fri- och rättigheter.

Ändå röstar Sveriges riksdag glatt för total underkastelse gentemot Dödsstjärnan i Bryssel och till fortsatt slöseri med våra skattemedel  – bara i år betalar vi 14 miljarder för att franska och spanska bönder ska hållas på gott humör och inte ockupera motorvägarna till Paris och Madrid. Och nästa år höjs avgiften till EU ytterligare.

Vi har nu  bara en sista försvarslinje kvar mot Bryssel: den svenska kronan och vår riksbank. Vi får väl se hur länge det dröjer innan Rumpan och hans byråkratiska stormtrupper lyckas forcera även denna. Irland tvingades ju på knä snabbt och skoningslöst.

Vårt enda hopp är att Euro-samarbetet brutit samman innan vi kommit dithän.

Intressant?

DN 1, 2, 3, 4
SvD 1, 2, 3
Expressen 1, 2, 3, 4
Aftonbladet
, E24

Andra bloggare om , , ,

Carl Bildt, ständig gäst hos Bilderbergarna

Konspirationsteoretikernas favorit, den tidigare topphemliga Bilderberggruppen, höll sitt årliga möte i helgen. Denna gång hade ett 120-tal av världens mäktigaste män – och ett par kvinnor – samlats i den fashionabla spanska badorten Sitges utanför Barcelona där man på etablerat manér tagit ett lyxigt hotell i besittning, kastat ut alla andra gäster och kallat in spansk polis i tusental för att hålla alla nyfikna på avstånd.

Denna bevakning inbegrep lokalt flygförbud över badorten och poliser som såg till att demonstranter och fotografer inte kom i närheten av dignitärerna och att eventuellt avslöjande bilder på de ljusskygga makthavarna raderades. Ändå var polisen betydligt snällare i år än tidigare (vid fjolårets träff i Aten kastades journalister och demonstranter i fängelse i hundratal, släpptes – och kastades i fängelse igen).

Det är alltså precis som vanligt, när världens mest kända hemliga sällskap träffas för att diskutera aktuella världsfrågor under ett par dagar, för att sedan åka hem till sina respektive företag eller väljare – och inte säga ett ljud om vad som sagts på mötet. För Bilderbergdeltagarna lyder under Chatham House-reglerna – dvs att aldrig berätta något om vem som sagt vad.

Att det existerar ett antal halvhemliga diskussionsklubbar där maktens män samlas för att dryfta finanspolitik och världsproblem, är knappast någon hemlighet. Vi har Romklubben (där Anders Wijkman är vice-ordförande), Frimurarna, World Economic Forum i Davos, Trilateralen

Vad som skiljer Bilderberggruppen är det närmast paranoida hemlighetsmakeri som omgärdar de årliga mötena. Visserligen har gruppen lättat lite på sekretessen och publicerar numera deltagarlistorna inför varje möte. Vad man dock ska ha i åtanke är att deltagarna själva väljer om de vill ha sina namn publicerade eller inte.

Vad man kan undra lite över är också den närmast totala tystnaden i svensk press om Bilderbergmötena. Ingen svensk tidning har skrivit om mötet i Sitges – bara ett par bloggare – trots att de ämnen som avhandlas där inbegriper blytunga ämnen som Greklands kris och Eurons framtid. Och att höjdare som Europeiska Centralbankschefen Jean-Claude Trichet och vd:arna för världens största banker finns bland de inbjudna – liksom svenska höjdare som Marcus Wallenberg (som är en av de ständiga deltagarna) och Svenskt Näringslivs Urban Bäckström. En av de mest inflytelserika Bilderbergarna genom tiderna är förre amerikanske utrikesministern Henry Kissinger, och tidigare presidenten Bill Clinton brukar inte heller synas i vimlet – i likhet med Storbritanniens Tony Blair…

Mötena handlar givetvis inte om att införa New World Order, och konspirationsteorier om nya ekonomiska världsregeringar och ny global valuta är inget annat än just – konspirationsteorier. Kanske är det därför vi möter denna tystnad i pressen – ingen vill ju stå där med skammen att bli kallad foliehatt.

Men oavsett struntpratet om Illuminati och NWO, är det faktiskt illa nog att världens mäktigaste låser in sig och diskuterar samtidens viktigaste frågor, utan att vi får någon som helst insyn i vad de pratar om. Det är till och med så illa att journalister och chefredaktörer (t ex från Financial Times och Washington Post) finns bland mötesdeltagarna, men de skriver naturligtvis inget i sina respektive tidningar.

Och även om gruppen bara är en löst sammansatt diskussionsklubb, så har medlemmarna stor tyngd i sina respektive hemländer. I en artikel publicerad i Aftonbladet för drygt nio år sedan (då det årliga mötet hölls i Stenungsund), skrev Mikael Nyberg att Bilderberggruppens beslut de facto haft stort realpolitiskt inflytande. Exempelvis beslöt gruppen på ett av sina tidigaste möten att “framstående personligheter” skulle inbjuda fackliga ledare för att diskutera åtgärder mot “kommunistisk infiltration och propaganda”. Något som, enligt Nyberg, hade samband med de hemliga operationer som delar av socialdemokratin drogs in i under dessa år.

Dessutom har avgörande steg i EU:s utveckling kunnat spåras till diskussioner i de slutna sällskapen. “Romfördraget, som skapade den inre marknaden, tog form vid Bilderbergmötena”, enligt den amerikanske diplomaten George McGhee.

Carl Bildt, som också deltog i helgens möte, tonar dock ner betydelsen av mötet på sin blogg, där han beskriver det hela som relativt ospännande.

Det finns de som ser dessa konferenser som utomordentligt märkliga, men jag kan avslöja att de inte skiljer sig särskilt mycket från andra högnivåkonferenser som jag brukar delta i.

Och för de mer nyfikna finns det alltid ett pressmeddelande med deltagarlista och annat som kan vara av intresse.

Bildt kanske borde ha gått utanför hotellområdet och träffat demonstranterna – där var det desto mera spänt, vilket The Guardians reporter Charlie Skelton kunde vittna om på plats.

Just Carl Bildts närvaro är lite intressant, och hans flitiga deltagande på Bilderbergarnas möten får honom nästan att framstå som en av organisationens verkliga stammisar. Enligt en artikel i DN har Bildt har varit med på mötena 1992, 1993, 1996, 1997, 1999, 2000 – och alltså i år. Och vid Bilderbergmötet 2006 flög Bildt in med den nye moderatledaren Fredrik Reinfeldt, tre månader före valet. Betalade gjorde Jacob Wallenberg, som ställde sin privatjet till moderathöjdarnas förfogande. (Investor försökte senare dra av resekostnaden på 1,1 miljoner i deklarationen, men fick nobben av Skatteverket…)

En rad socialdemokrater, som Olof Palme, Mona Sahlin och Leif Pagrotsky, har också deltagit i Bilderbergmöten genom åren, men Carl Bildts flitiga deltagande ger onekligen upphov till en del funderingar.

Vad är det egentligen vår utrikesminister gör på dessa möten, år efter år?

Merläsning:

The Independent: What are the Bilderberg Group really doing in Spain?

Telegraph: The Bilderberg Group: fact and fantasy

Lämplig bakgrundsmusik från Spotify: Secret Society (Europe)

Andra bloggare om , , ,

Intressant?

Stoppa Reinfeldts brutala isbjörnsslakt!

Jag gör mitt bästa för att undvika att skriva nåt om klimatet nuförtiden. Dels för att frågan känns stendöd efter haveriet i Köpenhamn i december, dels för att varje ifrågasättande av klimathotet stämplas som foliehattsargument. Men det börjar ljusna – idag toppar till exempel DN en artikel som efterfrågar en nystart i debatten, med mindre fokus på skrämselpropaganda från aktivister, och mer fokus på forskningen. Det är en välkommen förändring, som kanske låter oss fokusera på de riktigt  stora miljöproblemen som finns – som till exempel oljeutvinning till havs, utfiskning och skogsskövling – och inte minst hur vi ska klara vår energiförsörjning i den värld där fossilbränslena håller på att ta slut.

Denna verklighetsanpassning av klimatfrågan har dock inte nått in till den bunker där Botkyrkas socialdemokratiska kommunordförande Katarina Berggren sitter inlåst, uppenbarligen utan kontakt med omvärden. På SvD Brännpunkt berättar hon om sin kommuns kraftfulla satsning på elbilspooler för att ta initiativet i klimatfrågan. Detta eftersom regeringen inte gör något. Berggren skriver:

Medan statsminister Fredrik Reinfeldt väljer att inget göra smälter isarna.

Jag vet inte vem Katarina Berggren vänder sig till för att skaffa sig kunskap om det aktuella isläget, men med en snabb koll på hur det ser ut i Arktis just nu visar att isutbredningen ligger inom normalvariationerna. Om det nu ens är vettigt att tala om en  ”normal” temperatur och isbeläggning i ett kaotiskt klimatsystem, där vi just nu befinner oss i en kort värmeperiod i en lång, lång istid. (Och det var bara ett par månader sedan som Finlandsfärjorna frös fast i iskaoset i Stockholms skärgård, om någon minns det en underbar försommardag som idag.)

Temperaturen i Arktis sedan tidigt 1800-tal. Ingen hockeyklubba här.

Som vinnande valfråga tror jag kanske inte att isar som smälter är någon jättehit. Därför rekommenderar jag att Katarina Berggren & Co vässar sitt budskap ett par snäpp. Här är ett par rubriktips med klimatvinkel inför framtida debattartiklar  – ni får dem alldeles gratis!

– Stoppa Reinfeldts brutala isbjörnsslakt

Efter Reinfeldts klimatsvek: Deras hus spolades bort

Alliansen skrotar miljöbilspremien – här är djuren som riskerar utrotning

Reinfeldt nobbar köttskatt – Amazonas skövlas

Reinfeldt nobbar höjd bensinskatt – Australien brinner

Nåväl. För övrigt tycker jag faktiskt det är en utmärkt idé med miljöbilpooler, frågan är väl bara om en sådan satsning är förenlig med kommunallagen. Dels konkurrerar kommunen med det lokala näringslivet (bilförsäljare och -uthyrare), dels blir finansieringen dyr (var det inte kommunerna som var i kris?). De billigaste elbilarna kostar till exempel mer än 300.000 kr, och driftsäkerheten lämnar fortfarande en hel del att önska.

Hade möjligheten funnits i Nacka, dit jag flyttar om en månad, hade jag dock gladeligen sålt vår bil och hyrt bil i ”poolen” när vi behövde storhandla.

Andra bloggare om , , ,
Intressant?

Uppdatering 21/5. Glömde förstås: Reinfeldts klimatsvek mot Norrland

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: