Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: religion

Bioshock Infinite: Burial At Sea – från kvantfysik till religion

bas2

Elisabeth och Sally i Burial At Sea.

Alla som har försökt sätta sig in i det komplicerade forskningsområde som kallas kvantfysik (eller tillämpningen – kvantmekanik), vet att vissa delar av den gränsar till det oförklarliga och lätt leder till ont i huvudet. En så kallad kvantdator har till exempel visat sig komma till olika resultat beroende på om operatören betraktar den eller inte – något som kallas The observer effect och fått sitt populärveteneskapliga genombrott i  det teoretiska fenomenet Schrödingers katt. Universums minsta beståndsdelar verkar alltså kunna styras av om vi observerar ett skeende eller inte. Kanske är tidlösa filosofiska funderingar – som om ett träd faller i skogen när ingen är där, hörs det då? – inte helt obefogade. Och kan vi över huvud taget vara säkra på att världen som vi känner den verkligen existerar när vi vänder ryggen mot den?

Jag vet inte hur mycket Irrational Games Ken Levine och utvecklarna bakom Bioshock Infinite borrat sig ner i kvantfysikens vindlingar, men spelets berättelse med parallella universum där objekt existerar i flera dimensioner, är precis vad David Deusch, teoretisk fysiker vid Oxforduniversitetet, hävdade på 70-talet när han först kom på idén med att bygga en kvantdator:

Deutsch invented the idea of the quantum computer in the 1970s as a way to experimentally test the “Many Universes Theory” of quantum physics — the idea that when a particle changes, it changes into all possible forms, across multiple universes.

Jag vill minnas att jag skrev en rätt djuplodande analys av vad Levine egentligen ville ha sagt med Bioshock Infinite för nästan precis ett år sedan. Detta moderna mästerverk i actionspelsgenren, som utspelade sig i den svävande staden Columbia – som hölls i luften tack vare syskongenierna Luteces kvantfysiska landvinningar – var ju i allt väsentligt en slags spegelbild av Irrational Games tidigare skapelse, Rapture (industrimagnaten och objektivisten Andrew Ryans utopia djupt under havet).

Himmel och helvete om man så vill.

Efter att ha spelat klart del två av det nedladdningsbara tillägget Burial At Sea (det första släpptes i höstas), inser jag att jag nog behöver omvärdera delar av det jag skrev då. Dels vad gäller slutsatsen av vad som egentligen är konstanter och variabler (de två bärande pelarna i Bioshock Infinite), dels när det gäler spelets ideologiska budskap; det handlar nog mer om religion än politik.

Burial at Sea Episode 2, som är betydligt längre än första delen – tillägget tar åtminstone 4-5 timmar att klara av – kan sägas vara både en epilog till Infinite och en prolog till händelserna i första Bioshock, precis innan  storskurk Frank Fontaine (Atlas) gjorde revolution. Och utan att förstöra äventyret med spoilers för den som inte ännu spelat denna DLC, kan jag meddela att man här tar rollen som Elisabeth, som desperat försöker rädda lillasystern Sally ur Atlas våld. I gengäld kräver denne en uppfinning från den onde vetenskapsmannen Yi Suchong (vars motsvarighet i Infinite är Jermiah Fink). I denna version av Rapture är vi med kvantfysikens hjälp tillbaka i tidigt 50-tal, strax före upproret som fick civilisationen i undervattensstaden att bryta samman och Rapture togs över av nerdrogade splicers.

Elisabeth, som i denna tidslinje mist sin förmåga att färdas genom sprickor i rumtidsväven, tears, tvingas nu ut på ett uppdrag som leder henne tillbaka till Columbia, som tidsmässigt sammanfaller med att hon och Booker DeWitt kämpar mot Comstocks soldater i Fink Industries.

Det blir en svindlande resa genom Luteces parallella universum. Och ju längre jag spelar, desto mer övertygad blir jag om att det här i grunden är en djupt religiös – eller åtminstone filosofisk – berättelse som Ken Levine försöker förmedla. Rumtidsväven i Bioshocks universum är ett oändligt hav, med ett lika oändligt antal fyrtorn – vart och ett en ingång till separata universum. Dit återförs (eller återföds) man efter döden. En ny dörr startar ett nytt livsspel – ett där miljöer och tidsepoker varierar, men rollerna alltid är förutbestämda.

Elisabeth ”återuppstår” sålunda i denna dimension som en slags fallen ängel (kanske som ett straff för sina handlingar i Bioshock Infinite) och frågan som aldrig riktigt besvaras är om hon överhuvud taget lever – eller är död. Samtidigt är det kanske inte så intressant: livet och döden är just bara variabler, medan konstanterna är eviga: ett fyrtorn, en maktgalen despot, en liten flicka – och kärleken som kan få en man eller kvinna (alternativt en mekanisk jätte som Songbird eller Big Daddy) att offra allt. Historien är redan skriven, det är bara rollerna som behöver besättas.

På väg mot det oundvikliga slutet då hon måste betala för sina synder och rädda barnet, stöter Elisabeth på en inspelning från syskonen Lutece i ett övergiven byggnad. Gudarna som skapat världen – för det är ju det de är – har fått hemlängtan, men tvekar att återvända eftersom de i sitt allseende inser att de då måste ge upp sin odödlighet. Därmed skulle universums hemligheter, som syskonen använt för att förverkliga sina skapelser, förbli just – hemligheter.

Kvantfysik eller religion? Kanske är skillnaden inte så stor.

I alla händelser är Burial At Sea en storslagen final för Irrational Games, som nu går i graven. I alla fall i den här världen. Det kan ju finnas fler fyrtorn.

Would You Kindly…

Bring us the girl and wipe away the debt.

Intressant?

Aftonbladet

 

Den nya statsreligionen

SvD:s kulturdel uppmärlksammade i helgen historikern David Larsson Heidenblads intressanta doktorsavhandling Vårt eget fel. Avhandlingen visar på de stora likheterna mellan dagens klimatreligion och den gammalkyrkliga uppfattningen av synd och skam, som praktiserades under kyrkans storhetstid. I gamla tider straffade gud som bekant de syndfulla människorna med allehanda farsoter, sjukdomar, naturkatastrofer och krig – som straff för deras högmod, svek eller frosseri.

Som avhandlingen belyser, går nästan exakt samma berättelse igen i dagens religiösa övertygelse om att klimatet hotas av vårt moderna frosseri. Inget ifrågasättande av denna religion tillåts – att spekulera om i vilken utsträckning människan verkligen kan påverka klimatet, och vad det i så fall kan tänkas leda till, möts av ett närmast enigt fördömande av medier, politiker och miljöorganisationer. Underligt nog kommer fördömandena påfallande ofta från människor som inte är religiösa och ibland till och med kallar sig ”skeptiker”. (Ett exempel är den så kallade skeptikerföreningen VOF.)

De som vågar sig på att ifrågasätta de heliga skrifterna (FN:s klimatpanels rapporter) eller dess profeter – klimatforskarna – brännmärks omgående som kättare eller ”förnekare” (ett begrepp skapat för att leda tankarna till förintelseförnekare). Alla vet ju att vi har syndat, genom att frossa i fossila bränslen, och därför måste vi nu betala för våra synder – med minskat köttätande, lågenergilampor, högre elpriser, höjda bensinskatter och klimatkompensation vid Thailandsresan. Annars drabbas våra barnbarnsbarn någon gång i framtiden av outsägliga plågor.

Det är med andra ord en rejäl comeback för Medeltiden.

581px-Anders_Wejryd

Ärkebiskop Anders Wejryd. Foto: Wikimedia Commons

Som en perfekt illustration till giltigheten i Heidenblads tes, skrev ärkebiskopen Anders Wejryd ungefär samtidigt en debattartikel om vår kollektiva klimatsynd och hur de svagaste – som urfolken i norr – drabbas.  Svenska kyrkan har som bekant förlorat massivs av medlemmar sedan banden till staten klipptes för 13 år sedan, och organisationen gör sitt bästa för att hitta en ny religion som kan kännas relevant för den sekulära nutidsmänniskan. Valet föll på klimathotet, vår nya statsreligion.

I debattartikeln halar Wejryd fram hela syndabatteriet. Det är klimatförändringarnas fel (alltså vårt ansvar) att samerna nu pendlar på gränsen för sin anpassningsförmåga. Även denna berättelse är väl etablerad i klimathotsreligionen: vi i den rika västvärlden har genom vårt överflöd och frosseri skapat klimatkrisen, som drabbar de fattigaste i Afrika, Sydamerika, Asien och Arktis värst. Detta brukar lite pseudoreligiöst omnämnas ”klimatskuld”, och vid varje klimatmöte som FN arrangerar är en av huvudfrågorna skapandet av en fond där väst ska pytsa in 100 miljarder årligen, pengar som ska användas för att betala av denna ”skuld” som kommer att uppstå i takt med att klimatförändringarna materialiseras.

Nåväl, när Wejryd pratar om ”samer”, handlar det knappast om alla svenskar med samiskt påbrå. De flesta av dessa bor nämligen i hus och lägenhet och jobbar 9-5, precis som de flesta svenskar. Det han talar om är den lilla minoritet som är medlemmar i samebyar och via detta exklusiva medlemskap har rättighet att bedriva en typ av renskötsel som samerna i sin nuvarande omfattning sysslat med i mindre än 200 år. Just denna moderna, storskaliga typ av renskötsel, som tar halva Sveriges yta i anspråk, hade aldrig kunnat fortgå över huvud taget utan massiva statliga subventioner. Oavsett klimat.

Ändå är rennäringen som bekant på gränsen till kollaps varje år.

Det intressanta med Wejryds inlaga är dock att han – sannolikt omedvetet – i sin iver att solidarisera sig med en urbefolkning, förminskar samerna och gör dem till hjälplösa offer för omständigheterna. En slags omvänd rasism, där ärkebiskopen på fullaste allvar menar att människor av samiskt ursprung inte klarar av vad resten av Sveriges befolkning förväntas göra – dvs anpassa sig.

Som en jämförelse klarar allt färre svenska bönder att försörja sig på djuruppfödning, en svensk sedvänja som pågått i sisådär 6000 år (alltså mångdubbelt längre än renuppfödning i industriell skala). Något som på senare år har resulterat i massor av nedlagda djurbesättningar och kulturlandskap som sakta växer igen. Ändå ser vi sällan debattartiklar som varnar för att ”bönderna är på gränsen för sin anpassningsförmåga”. De förväntas istället hitta ny sysselsättning, helt på egen hand.

Men när det gäller en minoritet av en så kallad urbefolkning – den som bedriver renskötsel med moderniteter som snöskoter, lastbil och helikopter –  måste alla förändringar som kan tvinga dem att anpassa sig till ett modernt samhälle ovillkorligen stoppas. Oavsett om det är klimatförändringar, oljeutvinning, gruvdrift eller vindkraftverk.

I fallet med ”klimatförändringar” utvecklar Wejryd inte riktigt vad han menar. Men senast en företrädare för samerna var ute och varnade för att rennäringen var på väg mot kollaps, var det på grund av för mycket snö…

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Källkritik på SVT: kolla aldrig ett bra klimathot

Vanligtvis briljanta Korrespondenterna släpper i kvällens program loss en av public services verkliga domedagsprofeter, Erika Bjerström, som just ikväll gått all in för att återuppväcka det levande lik som kallas klimathotet. Efter att ha ägnat sig åt den sedvanliga domedagspredikningen av vad som väntar oss – smältande polarisar, extremväder, översvämningar och värmeböljor – fokuserar Bjerström på det kanske allra mest skrämmande: en havsnivåhöjning på 7-8 meter, som kommer att dränka oss alla när temperaturen stiger med fyra grader, så som Världsbanken nyligen hotade med i en mycket ifrågasatt rapport (som sågats grundligt av bl a Sveriges ledande klimatforskare Lennart Bengtsson).

Korrespondenten landar i alla fall i Södra Vietnam, i kusttrakterna av det låglänta Mekongdeltat, där lokala klimatvittnen berättar om hur det stigande havet tagit deras byar, hus och odlingar. Havsnivåhöjningen har accelererat, sägs det i reportaget, och just här i Vitenam märks redan klimatförändringarna tydligt – trots att temperaturen ännu bara gått upp med knappa 0,8 grader på drygt 100 år.

Situationen verkar onekligen dramatisk, men har verkligen havet stigit så mycket just i Södra Vietnam att hela byar nu befinner sig på havets botten?

Som tur är finns det fakta om just detta ämne lätt tillgängligt på Internet. Bland annat en aktuell rapport just om havsnivåhöjningen i Vietnam och det utsatta Mekongdeltat, sammanställd av United States Geological Survey (USGS) så sent som 2010. Exakta uppskattningar är svåra att göra på grund av brist på pålitliga mätstationer,  men den närmaste mätpunkten, vid Vung Tau närmast Mekongdeltat, visar på en årlig havsnivåhöjning på 1,9 mm, vilket ligger i nivå med vad som uppmätts globalt. Med andra ord: havet stiger precis lika snabbt i Vietnam som i resten av världen.

sealevel_mekong

Förändringar i havsnivån vid Vung Tau, nära den plats som korrespondenterna besökte. Observera den dramatiska förändringen…

Så när vi får veta i reportaget att havsnivån stigit dramatiskt allt sedan 80-talet är det alltså nåt som inte stämmer. 1,9 millimeter per år ger lite drygt 6 centimeter på 32 år, knappast tillräckligt för att dränka en by.

Är allt bara påhitt då? Nej – men det är inte stigande havsnivåer som är det stora problemet i södra Vietnam. Det är istället att delar av det låglänta landet sjunker – varav de värst drabbade delarna med nära fem centimeter bara sedan 2011. Orsakerna till detta är framför allt överutnyttjande av grundvattenreserverna. Vilket går hand i hand med en ökad konstbevattning (Vietnam är en av världens största exportörer av ris) och en växande befolkning med krav på moderna bekvämligheter. När grundvattnet sinar sjunker marknivån, och in strömmar saltvatten, vilket förgiftar marken och växtligheten dör. Och utan bindande växtlighet eroderar jorden och försvinner raskt ut i havet.

I en annan rapport från 2011, utgiven av IUCN (International Union for Conservation of Nature), delfinansierad av Finlands utrikesdepartement, slås följande fast:

Aquifer compaction as a result of regional groundwater level decline is a particularly serious risk in the Mekong Delta given the low lying topography and threat of sea level rise. A global comparison found that the Mekong Delta is currently sinking by as much as 6mm per year primarily as a result of groundwater extraction, overwhelming the rates of sea level rise (Syvitski et al., 2009). The Ministry of Natural Resources
and Environment (MONRE) web site also reports the unchecked use of bores has caused localised land subsidence and pollution problems in the delta. The end result will be increased vulnerability to natural disasters and climate change.

 

Klimatkaoset i södra Vietnam har alltså uteslutande lokala orsaker, vilket enkelt tillgängliga fakta visar. Fakta som även SVT:s reporter bör känna till, men undviker att nämna.

Grundproblemet är att miljöjournalistiken för länge sedan upphört att vara journalistik, framför allt hos public service. Istället för en allsidig granskning, som vi både förtjänar och betalar för, serveras vi gång efter gång samma kvasireligiösa förkunnelse om en annalkande domedag, vars skuld helt och hållet är vår. Vi med vårt frosseri i olja och kol, vi som envisas med att fortsätta köra bil, äta kött och resa till Thailand. I alla fall enligt vår nya statsreligion, förkunnad av SVT:s skriftlärda.

Men SVT:s reporter ser i alla fall ett litet ljus i mörkret. Eftersom Vietnam är en hårdför socialistisk enpartistat, kan ledarna här peka med hela handen mot en grön omställning. Något som vi i väst, med vår jobbiga demokrati, inte har samma möjlighet till.

Leve diktaturen!

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Uppdatering: agronomen, domedagsprofeten och bidragsdiaren Johan Rockström chattade med tittarna efter gårdagens program, och gjorde förstås sitt bästa för att marginalisera seriösa klimatforskare som Lennart Bengtsson.

Uppdatering 2: TCS skriver bra om SVT:s haveri.

Gör Al Gore till ny påve

Statskyrkorna i Västerlandet kämpar med allt färre aktiva troende, en trend som accelererat i Sverige sedan kyrkan skildes från staten på 90-talet. Möjligen är Sveriges kristna råd något på spåren med sin debattartikel idag på Aftonbladet debatt. Artikeln råkade som av en slump sammanfalla med att påven i Rom, Benedictus XVI, tillkännagav sin snara avgång, men innehållet är rykande aktuellt – kanske även för Vatikanstaten, vars rykte solkats avsevärt på senare år av den ena pedofilskandalen efter den andra.

För vad gör man egentligen när ens gamla anhängare sviktar i tron på fadern, sonen och den helige ande? Hittar en ny religion förstås! Och allra hetast bland dessa nya trosinriktingar är utan tvekan klimatfrågan, som trots sitt ganska ospännande namn på bara 20 år gått om de 2.000 år gamla skrifterna från Mellanöstern och idag blivit en slags inofficiell statsreligion i flera västländer.

Har vi här nya fräscha heliga skrifter från FN:s heliga klimatpanel, IPCC, förkunnade av överstepräster som Al Gore, Johan Rockström och Pär Holmgren. Religionen har en klart definierad himmel och helvete, och ett modernt avlatssystem i form av utsläppsrätter, energiskatter och kanske snart även köttskatter som vi må betala utan knot, på det att vi ska slippa förgås i framtida värmeböljor.

Dessutom tar den nya religionen effektivt itu med kättare och avfällingar som vågar förneka domedagshotet, något få vågar göra på grund av hot om repressalier och evig exkommunikation. Tron på klimatförändringarna har föreslagits som en bekännelsefråga i Kyrkans tidning, och självaste ärkebiskopen Anders Wejryd har skrivit förord till Den stora förnekelsen av hållbarhetsteologerna Johan Rockström & Anders Wijkman.

Självklart kastar Svenska kyrkan och andra trossamfund i kris lystna blickar på denna nya succételelogi. Kanske vore det något även för Katolska kyrkan och den Helia stolen?

Jag tror Al Gore hade passat perfekt i en konstig hatt (att åka i skottsäker bil är han ju redan van vid).

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

SvD 1, 2, 3, 4, DN 1 ,2, 3, 4, Aftonbladet 1, 2, 3

Fadern, sonen och den heliga Iphonen

The International church of S:t Jobs, den som vi i dagligt tal kallar för Apple, håller direktsänd predikan från sitt högsäte i San Fransico, Kalifornien. Miljoner troende världen runt samlas i skenet från sina Macbookar och Ipaddar i spänd förväntan. Ska en ny Iphone förkunnas av översteprästen Tim Cook, den andlige ledarens efterträdare på Jorden? Tecken har synts i form av en suddig 12:a, något som fått Apple-troende världen runt att våga hoppas att en ny Iphone ska förkunnas oss just den 12 september, efter den stora besvikelsen i fjol då allt som församlingen fick var ett extra S.

Snart får vi se. Världen står redo att höra evangeliet. Till och med de stora tidningarna liverapporterar från ceremonin. Och så säger folk att svenskar inte är religiösa.

Uppdatering: Det blev en Iphone 5, med större 4-tumsskärm och en upplösning på 1136×640 pixlar.

Halleluja.

Intressant?

IDG, SvD 1, 2, 3, DN

Andra bloggar om , , ,

En Apple-fanboys bekännelser

Knappt är Steve Jobs klar med sitt keynote speech, förrän världens alla Apple-fanboys lagt beställningar på nya MacBook Air. Som nu är ännu smalare – lika tunn som Steve Jobs påstår vissa – än tidigare, och bäst kan beskrivas som en iPad med tangentbord. Devoterna hemma vid sina (nu uråldriga) MacBook Pro bambusar, livetwittrar och analyserar detta sällsynta tillfälle då den Store Ledaren visar sig och förmedlar sin senaste uppenbarelse direkt från Cupertino-bunkern till undersåtarna i Mackyrkan.

Trots att jag själv älskar det mesta som Apple gör (jag åkte ju skämmigt nog till New York och köpte en iPad i somras) så är det tydligt att kulten kring Apple och Steve Jobs börjar anta bisarra proportioner. Hans tal granskas och analyseras numera med samma noggrannhet med vilken forna tiders kremlologer bedömde tonfall och ordval i Sovjetledarnas tal – för att på så sätt gissa sig till kommande förändringar i ledargarnityret. Och visst ser han lite tunn ut, Steve. Är cancern tillbaka? Hans attack på konkurrenterna – indikerar det en störning i Kraften? Marknaden blir skakis, aktiekursen faller.

Det egentliga problemet med Apple är emellertid inte att företaget och Steve Jobs nått superstjärnestatus – vilket i flera avseenden är berättigat – utan att det inte finns någon som kommer bakom. Varken hos Apple eller konkurrenterna. Apple befinner sig i ett helt eget luftlager i atmosfären, och har egentligen varit ensamt om att definiera hur vi kommunicerar digitalt – från den första Macintosh-datorn 1984, som var först med ett ikonbaserad användargränssnitt, till dagens smartphones, iPod och pekskärmsdatorer – alla intimt sammanbyggda med tjänster som iTunes, som gör att mjukvara och hårdvara i princip blir omöjliga att separera. Detta på ett sätt som inget annat företag – som Microsoft – skulle komma undan med utan att riskera att dras inför domstol.

Resten av branschen svarar med att försöka – kopiera. Var finns de alternativa idéerna till Steve Jobs digitala världsbild?

Sporrade av sina ekonomiska framgångar de senaste åren, tar Apple ett allt fastare grepp om hela den digitala näringskedjan – från design och produktion till distribution av både egna och andras applikationer. För tio år sedan var Apple först med att avskaffa dåtidens vanligaste lagringsmedium – disketten. Och igår gav Steve Jobs dödskyssen till CD- och DVD-skivorna – i det nya Mac-universum kommer operativsystemet på USB-minnen och övrigt innehåll laddas ner från AppStore. Apple har som första mjukvaruföretag lyckats med konststycket att låsa in sina användare – under jublande applåder.

Ändå är alternativen – för visst finns de – långtifrån bra nog för att på allvar kunna hota Applekyrkan och pastor Jobs.

I senaste säsongen av Futurama (säsong 6, avsnitt 3) driver Matt Groening hejdlöst med Apple i Attack of the Killer App. Fast ju längre tiden går, desto mindre av parodi blir det.

Och vi frågar oss alla lite nervöst – vad händer efter Steve..?

SvD, SvD, E24IDG, ExpressenM3, SvD

Andra bloggare om , , , , ,

Intressant?

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: