Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: Ryssland (sida 1 av 2)

Allt fler tecken på att Putin finansierar kampen mot skiffergas

I somras  gick Natos dåvarande generaldirektör Anders Fogh Rasmussen ut och vädrade sina misstankar om att den ryska underrättelsetjänsten låg bakom de omfattande protesterna mot europeisk skiffergasutvinning, bland annat i Storbritannien. Några handfasta bevis på att Putin slussade miljoner till olika europeiska miljöorganisationer gav han däremot inte.

Men nu kommer dock fler tecken på att Ryssland faktiskt har ett finger med i spelet. För en dryg vecka sedan publicerade New York Times en intervju med Vlasa Mircia, borgmästare i den lilla rumänska staden Pungesti. Borgmästaren trodde att staden gjort ett riktigt klipp när amerikanska oljebolaget Chevron kom hit förra året och köpte rättigheterna för att provborra efter skiffergas.

Det dröjde dock inte länge förrän aktivister och frackingmotståndare anlände till stan, och de våldsamma sammanstötningarna som uppstod fick inte bara Chevron att tappa lusten för projektet – även borgmästaren själv jagades bokstavligen ut ur stan som ett resultat av sitt stöd för det amerikanska oljebolaget.

Sedan försvann aktivisterna lika snabbt som de kommit – något som fått rumänska myndigheter att spekulera i vem som finansierar´dessa välorganiserade och samordnade protester.

Och många tecken pekar österut, även om Putin naturligtvis är för slug för att lämna några spår efter sig. Även i Litauen, där Chevron borrade efter gas, jagades de bort av osedvanligt hårda protester.

Aktivister som New York Times talat med avvisar anklagelserna om rysk inblandning som rena fantasier, men det finns en ganska besvärande faktor i sammanhanget. Den ryska oljejätten Gazprom, som i princip fungerar som en del av den ryske presidentens utrikespolitiska vapenarsenal, är själv på jakt efter skiffergas i västra Rumänien. Via sitt serbiska dotterbolag, Nis, har bolaget inlett geologiska undersökningar för framtida olje- och gasutvinning.

Skillnaden är att protesterna här helt har lyst med sin frånvaro.

Som sagt, några konkreta bevis finns det inte – men det vore mer eller mindre tjänstefel av Putin och hans underättelseorgan att inte göra allt vad som står i deras makt för att stoppa Europa och de gamla Warszawapaktsländerna från att göra sig oberoende av rysk olja och gas.

Något vi ska ha i bakhuvudet nästa gång vi hör en så kallad expert hävda på allvar att Europa klarar sin energiförsörjning utan vare sig kärnkraft, kol eller gas.

Nyttiga idioter finns det som bekant gott om.

Intressant?

Fler om , , ,

Putins lakejer utför massmord på civila – Moskva lägger beslag på bevisen

Visserligen ska man som journalist undvika ryktesspridning, men det verkar nu nu stå bortom allt rimligt tvivel att ryska separatister – eller rättare sagt terrorister – i ”Folkrepubliken Donetsk” ligger bakom neskjutningen av Malaysian Airlines MH17, med 295 personer ombord – varav ett 100-tal framstående Aids/HIV-forskare. Antingen av separatister med tillgång till och utbildning på avancerade luftvärnssystem – eller ryska operatörer som avfyrat missilen på uppdrag från separatisterna, i tron att det var ett ukrainskt transportflyg som sköts ned.

Oavsett vilket som är fallet, visar separatisternas skryt i sociala medier i går eftermiddag om att ett flygplan skjutits ner – en statusuppdatering som snabbt raderades (skärmdumpen ovan sparades innan uppdateringen togs bort) när det stod klart att det var ett civilt flyg som träffats, med hundratals döda som följd. Att notera i sammanhanget är att det inte var ryska separatister som stod för skrytet, utan den ryske medborgaren och agenten ”Igor Strelkov”, som tidigare var inblandad i invasionen av Krim och ledde de ”gröna männen” i samband med Rysslands maktövertagande där.

Dessutom vittnar inspelningar av avlyssnad radiotrafik på att planet otvetydigt sköts ner av separatisterna. Kyiv Post har en engelsk översättning av samtalet.

Som vanligt skyller Vladimir Putin på Ukraina, och att landet är ansvarigt för vad som händer på dess territorium. Problemet är bara att Ukraina inte har kontroll över hela sitt territorium längre – eftersom Moskva tillåtit och understött att ryska stridande och vapen hela tiden förs in via gränsen till de östra delarna av landet. Av de stridande i Donetsk utgörs nu allt fler av ryska ”frivilliga” – till exempel tjetjenska legosoldater – med tillgång till avancerade ryska vapensystem.

Och som vanligt ligger den nye tsaren i Moskva, hästlängder före väst i propagandakriget. Enligt uppgift lade separatisterna/terroristerna  redan igår beslag på flygplanets svarta låda, som innehåller svaret på vad som egentligen hände med MH17, samtidigt som de döda kropparna plundras och lämnas att ruttna i sommarhettan. Detta eftersom ukrainska räddningstjänsten inte tillåts komma fram till det ockuperade området där vraket finns – någon haveriutredning kan därför inte påbörjas. Och snart är det för sent att säkra bevis.

Samtidigt är den svarta lådan enligt uppgift redan på väg till Moskva, där de ryska haverimyndigheterna efter grundlig undersökning givetvis kommer att lägga fram övertygande bevis för att det var ukrainska fascister som höll i avtryckaren.

Precis som Jakob Ljungman vid tankesmedjan Frivärld skriver i SvD, behövs en kraftig nysatsning på ett psykologiskt försvar. Putins lakejer tillåts desinformera närmast ostört i sociala medier och komma undan med det oemotsagda. Vad värre är – desinformationen verkar ha letat sig in till och med i public service, som i gårdagens nyhetssändningar upprepade gånger lät sin Moskvakorrespondent okritiskt förmedla den huvudlösa konspirationsteorin om att Ukraina låg bakom nedskjutningen av planet i tron att det var Putins flyg – samtidigt som inget nämndes om det faktum att rebellerna själva skrutit om att de skjutit ner ett plan: Något som Carl Bildt informerade om i sändningm, men som möttes med kompakt misstro av programledaren.

Det är faktiskt rätt illa.

Intressant?

Fler om , , , ,

Filmtajm: Putin och kirurgen diskuterar Ukraina

Jag har skrivit förut om Vladimir Putins osannolika bromance med MC-bossen Alexander ”kirurgen” Zaldostanov – bland annat gjorde jag en kort artikel om Kremls egen MC-klubb i gårdagens Aftonbladet.

Efter den artikeln fick jag tipsad om en Youtubevideo där ”kirurgen” dyker upp även vid en frågestund i TV för några dagar sedan med den ryske presidenten. Zaldostanov, som knappast kommit till tv-studion utan Putins personliga inbjudan, frågade om Ryssland klarat av att besegra nazisterna i Andra världskriget utan hjälp av Ukraina – som miste fler än 1,6 miljoner liv i det stora fosterländska kriget som det kallas i öst. Putins svar var kort och koncist: JA. Ryssland hade besegrat Hitler även utan hjälp av de ukrainska soldaterna, ”eftersom vi är en nation av vinnare”. Underförstått: Många av ukrainarna var ju ändå nassar innerst inne, enligt den nyryska offentliga historieskrivningen.

Vad vi ser här är hur den den ryska propagandan arbetar. Det gäller att till varje pris utmåla regimen i Kiev som ”högerextremister” och förrädare, infiltrerade av väst – och därmed kunna motivera framtida interventioner i Ukrainas inre angelägenheter. Inte ens den gemensamma historien, där folken slogs och dog vid varandas sida i kampen mot nazismen, är alltså fredad längre från Putins extremnationalistiska korståg.

I en annan film blir ”kirurgen” intervjuad under den så kallade folkomröstningen på Krim. Zaldostanov och hans MC-polare agerar här en slags paramilitära styrkor (det syns inte om de bär vapen) som vaktar en vallokal i Simferopol. I intervjun hörs ”kirurgen” dessutom säga ”vi börjar med Krim, och slutar i Kiev”.

Vi får se om han blir sannspådd.

Intressant?

Andra röster om , , , ,

Konsten att stjäla ett land och komma undan med det

Rysslands nye tsar, Vladimir Putin, sägs förakta den degenererade och svaga västvärlden. Och det blir faktiskt svårare och svårare att inte hålla med honom. Den senaste månaden har visat på en närmast obeskrivligt valhänt politik för att möta Rysslands invasion och annektering av Krimhalvön. Något militärt motstånd riskerar Putin inte att möta, och de så kallade sanktioner som diskuteras är så små och ineffektiva att de lika gärna kunde kvittat. Bland de länder som är mest försiktiga med sanktioner hittar vi Tyskland, ett land som mer än något har erfarenheter av att bli uppätet av Ryssland (hela Ostpreussen med den urgamla tyska handelsstaden Königsberg rensades etniskt av Sovjet i krigets slutskede för att återuppstå som den tungt militariserade exklaven Kaliningrad). Tyskland är nu fånge under den ryska gaskranen – uppemot 30 procent av landets naturgas är beroende av Putins och Gazproms välvilja – och Merkel gör inget som kan äventyra den tyska industrin.

Kerry och Lavrov i Geneve

Kompisar igen: Kerry och Lavrov skakar hand efter att ha nått en uppgörelse där Ryssland ska ta i med hårdhandskarna mot sina egna hemliga soldater. Krimkrisen är glömd och förlåten.

Men det värsta av allt är att bara veckor efter den värsta aggressionen i Europa sedan Hitler gick in i Tjeckoslovakien 1938, verkar världen ha accepterat Putins stöld av Krim och bjuder återigen in Ryssland i finrummen. Det senaste exemplet var vid Genéveförhandlingarna nyligen, där alla hyllade de diplomatiska framgångarna med att få Ryssland att gå med på kravet att avväpna miliserna i Östra Ukraina. Alltså samma milis som till stor del styrs av Putins egna hemliga armé, de gröna männen under ledning av den mystiske Igor Strelkov, som ockuperat parlamenten i den ena staden efter den andra. USA:s minst sagt normalbegåvade utrikesminister John Kerry skrattade och skämtade med sin ryske kollega Rysslands Sergej Lavrov precis som inget hade hänt.

Ryssland har nu alltså lovat att sätta press på separatisterna i öst för att få dem att lämna de ockuperade byggnaderna – detta trots att alla med ens den mest basala inblick inser att det är Putin själv som ligger bakom den maskirovka som bedrivs i Östra Ukraina. Det är hans gröna män, elitsoldater ditskickade för att ställa till maximal oreda och förhindra att valen hålls som planerat om en månad.

Om Putin beordrar sin skuggarmé att dra sig tillbaka, kommer han alltså återigen att stå som segrare. Bara Putin lyckades med det svåra jobbet att skapa lugn och stabilitet i grannlandet Ukraina, medan västledarna återigen får se sig stå med brallorna nere. Precis som förra året, när Putin kapade åt sig initiativet i Syrien och fick den krigshetsande Barack Obama att framstå som rena amatören.

Och framför allt, om Putin skänker lugn och stabilitet till Slovjansk, Charkiv, Kramatorsk, Donbass och andra ryssdominerade delar av Ukraina – med garantier för ett mycket stort inslag av regionalt och ryskinfluerat självstyre – kommer ingen längre att komma ihåg att han för bara en månad sedan snodde en stor bit av ett grannland.

Själve Machiavelli hade inte haft mycket att sätta emot Vladimir Putin. Denna moderne tsar, demagog och landsfader i en och samma person, är sannolikt den farligaste man Europa sett sedan de mörka åren på 30-talet. Samtidigt är det ett helt nytt krig han utkämpar, ett krig som sker i gränslandet mellan diplomati, propaganda och militärt hot. Ett område där ingen västledare har något att sätta emot.

En relaterad fråga som vi också borde ställa oss: var befinner sig Alexander ”kirurgenZaldostanov just nu?

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, Aftonbladet

Putindoktrinen: Bor det en ryss hos dig skickar vi fallskärmstrupper

Med uppemot 15.000 boots on the ground på Krimhalvön har nu Vladimir Putin de facto förklarat krig mot grannlandet Ukraina. Charmoffensiven under OS i Sotji är definitivt slut, och Putin visar sitt rätta ansikte – en maktfullkomlig diktator som inte tvekar att ta till våld för att uppnå sin dröm om ett nytt Storryssland. Där Putin naturligtvis tänker sig själv som en slags modern tsar vars upplysta despoti ska garantera att inga perverterade västliga idéer slår rot i den ryska myllan.

Frågan är bara om Putin inte bränt en bro för mycket den här gången. Att invadera Krimhalvön med hänvisning till säkerheten för ”ryska intressen” innebär nämligen att presidenten tillämpar en doktrin som i praktiken ger Ryssland rätt att ingripa militärt i vilket land som helst där det råkar befinna sig ryska medborgare eller ekonomiska intressen – däribland Sverige.

lidingo

Inte Krim – utan Lidingö. Här finns ryska intressen som kan komma att behöva försvaras, enligt den nya Putindoktrinen. Klicka för större karta.

Det är inte många dagar sedan Ryssland i skarpa ordalag varnade Sverige för att tvångsförsälja ett hyreshus på Kostergatan 5, Lidingö, där ryska diplomater och företag håller till. Enligt Putindoktrinen kan detta agerande av Sverige alltså tolkas som en ”risk” för ryska medborgare, vilket då öppnar för luftlandsättning av VDV-soldater på Kostergatan – som sedan upprättar en säkerhetszon runt byggnaden. Denna zon måste av säkerhetsskäl vara ganska stor – sannolikt kommer hela Lidingö att spärras av genom vägspärrar och stridsvagnshinder vid Lidingöborns fäste.

Svenska politiker som inte hyllar de fredsbevarande, maskerade och anonyma specialstyrkorna kan förstås bli ett problem. Därför måste också Riksdagshuset på Helgeandsholmen ockuperas. Riksdagsledamöterna kastas ut och ersätts med nya representanter för Kommunistiska partiet (kanske Sven Wollter?) som omedelbart kommer att rösta för att Ryssland kommer och återställer ordningen – inte bara på Lidingös gator utan i hela huvudstaden.

Ovanstående är förstås delvis långsökta spekulationer, men i princip är detta vad som hänt på Krim, där Ryssland började med att skicka in ”oroselement” – däribland Putins egen MC-klubb, Nattvargarna – för att provocera fram ett ingripande. Parlamentet intogs av ryska specialstyrkor och en Moskvatrogen lydregim installerades.

Men återigen: frågan är om Putin inte överskattat gränserna för vad hans imperium kan företa sig. Vad Ryssland gör är att skaffa sig fler och fler fiender längs sin södra gräns. Hatet mot allt ryskt bubblar sedan decennier i Kaukasus, där den islamistiska terrorn får extra bränsle från Syrienkriget. Hatet är stort även i Georgien efter den ryska ockupationen av delar av det lilla landet 2008 – även den försvarades med att säkerheten för ryska medborgare var hotad.

Och nu har Putin alltså sett till att skaffa sig tiotals miljoner nya fiender i Europas största land. Ryssland kan mycket väl ta kontroll över ukrainskt territorium, men att detta skulle fungera över en längre period är tveksamt. Någonstans finns gränsen för hur glest en stormakt kan sprida sina trupper – Hitlers invasion av Sovjet, som tog slut strax öster om Krim, vid Stalingrad (idag Volgograd) visade om inte annat hur illa det kan gå om man förlitar sig på blixtkrig och en tekniskt överlägsen armé.

Och i Afghanistan misslyckades den överlägsna ryska krigsmakten under tio års tid att besegra en bristfälligt organiserad armé av beväpnade bönder.

Spåren borde förskräcka, men Rysslands nya diktator verkar inte ha lärt sig något alls av historien. Vi andra borde fundera på en eller två gånger på om det verkligen är en bra idé att ta emot ryska turister längre…

Intressant?

SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, Aftonbladet 1, 2, 3

Andra bloggar om , , , ,

Putins totala förnedring av Obama

Vladimir_Putin_in_Japan_3-5_September_2000-22

Det är inte Obama som får spö här, men analogin är slående.

Svenska medier och politiker är som bekant obotliga Obama-fanboys, så ingen ska vara förvånad över att till exempel DN för sitt bästa för att släta över den totala förnedringen som USA:s president utsatts för av Vladimir Putin. För där Obama – och hans likaledes gravt inkompetente utrikesminister John Kerry – målat in sig i ett hörn med sin krigsretorik och behovet av att bomba Syrien med något som till slut utvecklade sig till en otroligt liten attack, steg den ryske presidenten fram som en statsman, och hittade en möjlig diplomatisk lösning på konflikten.

Eller rättare sagt – när Obama och Kerry beter sig som truliga tonåringar som nekas att leka med sina dyra vapen och krigsskepp, visar Putin och den ryska administrationen verkligt statsmannaskap. Medier i USA (och Sverige) försöker förgäves att släta över, genom att komma med efterhandskonstruktioner om att Obama minsann själv föreslagit detta under förra helgens G20-möte.

Men för den stora amerikanska allmänheten har Obama, för att uttrycka sig frankt, fått sin rumpa levererad på ett fat av Putin. Medier på högersidan av det politiska spektrumet skräder inte orden. Fox News anser att Putin är den som egentligen förtjänar Nobels fredspris. ”Högerspöket” Glenn Beck deklarerade att USA:s roll som supermakt tog slut igår.

Och oavsett om man har sina preferenser till höger eller vänster, kvarstår faktum – ingen president i modern tid har gjort bort sig mer kapitalt utrikespolitiskt än Barack Obama – inte minst i Mellanöstern där han hjälpt Al-Qaida att komma över vapen i Libyen, gett sitt aktiva stöd till ett islamistiskt maktövertagande i Egypten och nu är på god väg att ställa USA:s stridskrafter till förfogande för terroristerna i Syrien.

För övrigt är det idag, den 11 september, exakt ett år sedan terrorattacken mot USA:s konsulat i Benghazi, där ambassadören Chris Stevens dog, tillsammans med flera soldater ur konsulatets skyddsstyrka. Benghaziattacken skylldes snabbt av administrationen på en fejkad Youtube-video, men som CNN kunde avlslöja i somras var detta ett sätt att skyla över vad som verkligen hände. CIA använde nämligen konsultatet som en front för att smuggla vapen till rebellerna i Syrien. Vid attacken, iscensatt av Al-Qaida, stals 400 bärbara Hellfire-robotar, som bland annat kan användas för att skjuta ner civilt trafikflyg.

Dåvarande utrikesminister Hillary Clintons kommentar till händelsen var lakonisk: Vad spelar det för roll?

Att USA förlorat sin forna roll som världspolis och försvarare av demokrati, frihet och mänskliga rättigheter har aldrig varit tydligare än nu. Och att Ryssland och Putin samtidigt mitt i allt detta framstår som måttfulla och ansvarstagande är en historisk ironi av oändliga proportioner.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

DN 1, 2, 3, 4, 5, 6 SvD 1, 2, 3, 4

Drömläge för Putin att skaffa egen Medelhavsö

Efter EU:s och IMF:s helgalna beslut i helgen att råna bland annat ryska oligarker på ett stort antal miljarder – dvs besparingar som placerats i cypriotiska banker – har Vladimir Putin föga förvånande uttalat sig i skarpa ordalag om förslaget att låta ryska medborgare betala för EU:s kris. Visserligen har den ryske presidenten ännu inte öppet hotat med motåtgärder, som att skruva åt gaskranarna till Europa. Men vi kan vara övertygade om att det pågår förhandlingar mellan Ryssland och Cypern, som i många år varit en viktig handelspartner för Ryssland. Dessutom har Moskva redan tidigare bistått Cypern med miljardlån.

Enligt ratinginstitutet Moody’s har ryssar tillgångar motsvarande fler hundra miljarder i cypriotiska banker, vilket gör det minst lika viktigt för Moskva som för Bryssel att undvika en statsbankrutt i landet. Och för en supermakt som Ryssland är det knappast något problem att hosta upp de ynka 17 miljarder som behövs.

Redan i helgen erbjöd sig ryska Gazprom – givetvis med Putins goda minne – att betala vad som krävs för att rädda de cypriotiska bankerna. I gengäld vill bolaget ha rätt till prospektering av Cyperns naturgastillgångar. Ännu så länge har den cypriotiske presidenten och EU-vännen Nikos Anastasiades nobbat erbjudandet, som alltså skulle rädda den cypriotiska ekonomin från bankrutt helt utan den förhatliga bankskatten. Från Greek Reporter:

The proposal states that Gazprom will fund the restructuring of the country’s crippled financial institutions in exchange for substantial control over the country’s gas resources while Cyprus won’t need to take the harsh bailout package offered by the EU.

För det cypriotiska parlamentet finns det – tvärt emot vad alla analytiker skriver – en plan B, ett reellt alternativ till EU:s och IMF:s ultimatum. Och det finns garanterat partier i parlamentet med betydligt mindre EU-vänlig hållning än presidenten – särskilt efter de senaste dagarnas brutala agerande från Bryssel.

Sköter ryssarna sina kort rätt de närmsta dagarna, kan alltså resultatet av EU-ledarnas totala hjärnsläpp bli att Ryssland etablerar en ny ekonomisk exklav i Medelhavet, till rena vrakpriset. Och vem vet, kanske kan också den ryska medelhavsflottan – som idag ligger i syriska Tartus – kan flytta till en tryggare hemmahamn på Cypern.

Om några år kommer vi att åka charter till Limassolgrad, där alla pratar ryska.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, 4, 5, DN 1, 2, 3, 4, 5

Andra bloggar om , , , ,

Om jag ville slå ut Sveriges försvar

En allt större del av de internationella försvarsutgifterna går idag till det som kallas cyberkrigföring – dvs mer eller mindre hemliga operationer för att slå ut fiendens infrastruktur och kommunikation via t ex trojaner. Det mest kända exemplet är Stuxnet, trojanen som slog ut i princip hela det iranska kärnvapenprogrammet.

I det moderna och tungt teknikberoende försvaret, är det alltså betydligt billigare – och effektivare – att slå ut fiendens lednings- och kommunikationssystem, än att riskera människoliv och miljarder på kostsamma invasioner.

Hade jag själv suttit i ledande befattning för låt oss säga Rysslands militärmakt och ville vingklippa omvärldens försvarsförmåga för lång framtid, skulle jag alla gånger satsat på cyberkrig. Vi kan ta Sverige som exempel på en lämplig måltavla, ett land där myndigheter – inklusive försvarsmakten – med stor entusiasm lägger ner mångmiljardbelopp på olika typer av administrativa IT-system med tveksam kvalitet.

Till att börja med skulle jag via bulvaner köpa in mig i stort ett multinationellt mjukvaruföretag, känt för sin lika dokumenterade förmåga att sälja på storföretag och förvaltningar gigantiska affärssystem, som oförmågan att få systemen att fungera som tänkt.

Därefter hade jag under en period av flera år injekterat egna konsulter och utvecklare, så kallade sleeper cells, i verksamheten – celler som väcks till liv den dagen företaget ror hem en order från försvaret i ett land som Danmark eller Sverige.

Nu vidtar det verkliga arbetet med att se till att det nya systemet fungerar som det ska – det vill säga som ett virus. Att beställa reservdelar och förbrukningsmateriel, som var ganska enkelt i det gamla systemet, blir plötsligt närmast en omöjlighet. Driftspersonalens effektivitet dyker med mer än 90 procent, fordon och flyg blir stående i brist på bränsle och delar.

Dessutom väljer man vid strategiska tillfällen att under lång tid stänga av systemet för uppgradering. Helst ska detta sammanfalla med viktiga operationer – t ex flygövningar som då får ställas in i brist på leverans av materiel.

Och som kronan på verket – för att systemet ska fungera, krävs det att samtliga försvarsanställda använder sin arbetstid till administration istället för att öva.

Sabotaget är fullbordat. Inte ett skott har avlossats, och fienden har själv betalat miljarder för det egna försvarets haveri. De ständigt ökande kostnaderna för systemet får dessutom till följd att personalen måste bantas. Vilket gör att de som är kvar måste ägna ännu mer av sin tid åt administration.

Tyvärr är ovanstående inte bara påhitt –systemet finns och heter PRIO, och försvarsmakten har så här långt betalat över fem miljarder för det. Det är utvecklat av (ö)kända tyska IT-mastodonten SAP och har hittills i olika grad slagit ut Tysklands, Norges, Danmarks och Kanadas försvar.

Det enda jag inte är säker på är i vilken grad Ryssland varit involverat i utveckling och införsäljning av systemet, samt tillsättning av försvarsministerposten och ledande befattningar i Försvarsmakten.

Men finns det verkligen andra förklaringar? Det kan väl inte enbart handla om inkompetens?

Intressant?

SvD, Computer Sweden

Andra bloggar om , , , ,

Uppblåsta försvarskostnader

Uppblåsbar F-16 på fejkat flygfält.

I avdelningen nyheter-du-sällan-ser-i-svensk-press. Ryssland ökar anslagen till försvaret med hela 60 procent, och som en del i den ryska upprustningen har försvarsdepartement beställt ett stort antal uppblåsbara stridsvagnar, robotavfyringsramper och flygplan. Dessa attrapper, som naturligtvis är till för att förvilla en potentiell anfallare, kostar runt 25.000 kr styck. Köpet har mött hård kritik bland framträdande försvarsanalytiker. Varför slösa Moder Rysslands oljemiljarder på uppblåsbara attrapper istället för att i riktiga vapen, liksom?

Uppblåsbar raketramp i rysk stil.

Denna kritik kommer otivelaktigt från människor som är okunniga om de uppblåsbara vapnens stolta historia. Faktum är, som Richard North skriver på sin blogg, att användningen av vapenattrapper sparade tusentals liv under Andra världskriget. Dessutom räddade attrapperna ett stort antal riktiga försvarsinstallationer, fordon och flygplan när tyska bobmplan lurades att fälla sin dödliga last över gummimodeller.

Och attrapperna var inte bara begränsade till modeller av flygplan och stridsfordon. Det fanns modeller av flygfält, stålverk, fabrikskomplex – ja till och med hela städer. När Luftwaffe bombade som värst, fanns uppskattningsvis 630 sådana decoy sites i Storbritannien.

Stridsvagn i gummi. Perfekt för den med stor trädgård.

Vid krigsslutet, när försvaret inventerade skadorna, visade det sig att attrapp-flygfälten bombats 443 gånger – alltså fler än de 434 bombanfall som skedde mot riktiga flygfält. Stadsmodellerna bombades drygt 100 gånger, och räddade uppskattningsvis 2.500 liv (och 3.000 från att skadas).

Så en uppblåsbar stridsvagn för 25.000 kan visa sig vara en vettig investering i dessa tider av försvarsnedskärningar. Kanske något för våra politiker att titta närmare på efter valet – en division med uppblåsbara JAS sparar massvis med pengar för statskassan!

Å andra sidan, som North påpekar, är det sannolikt ännu mer lönsamt att ersätta riksdagsledamöterna med uppblåsbara attrapper. Ingen skillnad lär märkas ändå…

Fler om , , ,
Intressant?

(Hyfsat relaterat i SvD, Newsmill och på några utvalda bloggar.)

Måste vi avstå från barn för att rädda planeten?

I de blå länderna råder vad som kallas "Sub-replacement fertility"; det föds för få barn för att hålla befolkningen på en stabil nivå. Värst är det i Ryssland, Japan och Sydeuropa.

När vi var på semester med familjen i Italien härom året riktades många blickar mot oss på stranden. Det berodde nu inte på att vi var bleka som albyler – det fanns många semestrande italienare som var minst lika anemiska –  utan på att vi hade tre barn. I Italien är detta numera mycket ovanligt, de allra flesta nöjer sig med att skaffa ett barn – eller i undantagsfall två. Därför tillhör Italien nu de länder som ligger risigt till när det gäller att försörja sin snabbt åldrande befolkning.

Jag kommer att tänka på ovanstående episod när jag läste DN:s kolumnist Lena Andersson igår. Maken till misantropisk krönika var det länge sedan jag läste, även om innehållet inte är direkt nytt (kända domedagsprofeter som Paul Ehrlich orerade om den hotande befolkningsexplosionen redan på 70-talet).

I Liv eller småbarnsliv tar Andersson upp detta gamla favoritämne hos de gröna socialingenjörerna. Hon för att vi står inför en global klimatkatastrof, och det enda sätt vi kan rädda värlen är att begå ett långsamt, kollektivt självmord. Genom att avstå från barn:

I en överbefolkad värld som lider under hotet från en klimatkatastrof, där människor är fattiga, svälter och tvingas förnedra sig för att försörja en familj, borde barnbegränsning prioriteras varje dag. Inte genom tvång, utan stöd, preventivmedel, sekularism och normförändringar.

Jag kan på många sätt sympatisera med människor som väljer att avstå från barn, och ställer inte upp på synen att barn är själva meningen med livet (även om det naturligvis är så rent genetiskt). Barn kan berika, men också begränsa livet, det är inget att sticka under stol med.

Men om Lena Andersson hade bemödat sig med att kontrollera fakta, hade hon funnit att hon slår in öppna dörrar. Västvärldens befolkning är nämligen på god väg att göra det hon propagerar för. Samtliga europeiska länder lider idag av negativa födelsetal; det föds färre barn än vad som krävs för att hålla befolkningen på en stabil nivå. I vissa länder är det akut. Rysslands befolkning kommer att minska från 143 till 111 miljoner fram till 2050, om Putin inte kan få medborgarna att skaffa fler barn – han har redan lockat med en bonus på 70.000 kr till kvinnor som skaffar ett andra barn. Greklands ekonomiska återhämtning blir inte lättare av det faktum att det bara i snitt föds 1,3 barn per kvinna och att den åldrande delen av befolkningen blir allt större. I Portugal vill regeringen koppla pensioner till antalet barn i familjen – ju fler desto högre ersättning på ålderns höst.

Så här ser det ut i hela Europa, med untantag för Albanien. Och resten av världen följer efter. I takt med ökat välstånd blir barnkullarna allt mindre, och även länder som Turkiet har idag negativa födelsetal. Indien är inte där ännu, men har långtifrån någon explosiv befolkningstillväxt längre (2-3 barn i snitt).

I Japan, som befunnit sig i en utdragen recession de senaste 20 åren, kommer den åldrade befolkningen att få finna sig i att vårdas av robotar – det föds alltför få barn för att räcka till för att fylla vakanserna i vård- och omsorgsnäringen.

I Sverige är vi ännu så länge lyckligt lottade. Eftersom vi är ett ganska populärt invandringsland, ökar Sveriges befolkning något, trots att våra födelsetal bara ligger runt 1,67 barn i genomsnitt.

Lena Andersson, Jimmie Åkesson och alla vi andra bör vara väldigt tacksamma för att dessa kvinnor från fjärran världsdelar väljer att komma till oss. Tack var dem slipper vi kanske att åldras och dö i total ensamhet. Även om vi valt bort barn.

Intressant?

Andra bloggare om , , , , ,

Fotnot: Istället för att hänge sig åt att sprida felaktigheter och rena myter, skulle jag vilja rekommendera Lena Andresson att lyssna på människor som faktiskt har koll. Hans Rosling är en av dem. Och aktuella födelsetal för alla världens länder kan man hitta i alltid uppdaterade CIA Factbook.

« Äldre inlägg

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: